Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 JOHAN JOLIN
sedan hon förgäves sökt maka åt sidan en Jupiterbild
i brons, som undanskymde pastor Hjort för hennes
skalkaktiga blickar, tycker herr bibliotekarien, att det
är beskedligt att stänga in sig så här som en mal i
ett bokskåp och beröva oss sitt angenäma sällskap där
nere på den luftiga terrassen? Kan det kallas att
sköta sin hälsa?
—
Den, som är rädd om sitt liv, den vårdar nog sin
hälsa, och de här böckerna ha givit mig åter kär¬
leken till livet, svarade Hjort med ett vemodigt uttryck i
sina mörka ögon.
—
Nå, så stanna då och bliv min bibliotekarie för all¬
tid! Femtontusen volymer och hela packlårar med manu¬
skript ge nog pastorn fullt upp att göra för längre tid,
och dessutom kan ju pastorn mottaga den anspråkslösa
platsen som min huspredikant med eller utan präst¬
kragar och med eller utan helvete, vilket som behagas,
ty jag är säker på, att den övertygelse, som hyllas
av en så ädel, upplyst och varmhjärtad man som ni,
den måste också till slut bli min.
Den älskvärde före detta diplomaten lade, efter sin
sedvana sina båda händer på pastorns skuldror och
blickade honom så innerligt in i de djupliggande ögo¬
nen, att den vemodige prästmannen kände sig riktigt
upprörd av så mångfaldiga bevis på den varmaste väl¬
vilja.
Men bäst han letade efter ord, för att ge luft åt
sitt överfulla hjärta, hördes från den lilla trappan,
utför vilken Ragnar och Halvdan för en stund sedan,
i halsbrytande språng befriat sig från sällskapslivets
tvångströja, jublande röster, vilkas glädjerop tycktes
skiftesvis överbjuda varandra eller kvävas av snyft-
ningar.
—
Pappa, pappa! Lilla kära pappa! ropade gossarna.
Du är ju ensam? Ja, du är ensam, svarade Ragnar
på sin egen fråga, i det han öppnade dörren på glänt
och icke tog i betraktande den grupp, som, undanskymd
av ett par stora, fristående bokskåp, bildat sig kring
kaffebordet, utan endast hade ögon för fadern, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
