Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR I9I
angripit honom, men som brukade gå över på några
minuter.
Eleonore och baron Hans skyndade med ett uttryck
av förskräckelse efter friskt vatten och eau-de-cologne.
Men efter några tunga andedrag vågade Fingal en
blick mot dessa mörka ögon, som lågo så djupt under
de buskiga ögonbrynen, och tycktes kunna skjuta blix¬
tar, om de så behövde. De uttryckte ingenting annat
än deltagande oro, och tycktes nästan med ömhet vila
på den unge mannen.
Pastor Hjort fattade till och med på läkarmaner
Fingals hand och undersökte hans puls, i det han vän¬
ligt sporde:
—
Lider ni kanske av någon hjärtåkomma, herr
baron?
Intet tvivel längre. Gundlas beklagansvärde far anade
ingenting; en centnertyngd föll från husarlöjtnantens
bröst.
Med några småleenden lugnade han snart sin far och
sin uppskrämda unga maka och övertygade sig inom
kort fullkomligt om att den vänlighet, som Gundlas
far så ögonskenligt visade honom, icke innebar den
ringaste skymt av förställning.
Man åt middag, och efter middagen uppsökte baron
Hans, åtföljd av det unga paret, pastor Hjort i biblio¬
teket och befallde, att kaffet skulle serveras i pastorns
kära arbetsrum.
—
Vi ha konspirerat mot er i dag, pastor Hjort, och
eftersom ni undflyr oss, skola vi förfölja er, förklarade
baron Hans i det han med Fingals hjälp ordnade några
stolar till en grupp och placerade ett bord i dess mitt.
Min sonhustru brinner dessutom av kvinnlig nyfikenhet
att få genomläsa några av drottning Kristinas brev, och
jag hoppas därför, att ni skall bli störd så mycket som
möjligt.
—
Ja, tycker pastorn det är att njuta av sommaren,
tilläde Eleonore med sitt förbindligaste småleende, i
det hon med båda armbågarna och ansiktet vilande
i händerna stödde sig mot det gamla valnötsbordet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
