Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 195
ängeln, som, förkunnande Herrens straffdom, också är
redo att utföra den.
Bronsbilden darrade i den uppåtsträckta handen, fär¬
dig att i nästa sekund falla ned över offret, men Fingal
rörde sig ej ur stället, han föll ej på knä och gjorde
ej en min av att avvända den fara, som hotade honom.
Han tycktes redan på förhand förkrossad.
Men han behövde icke heller tänka på sitt försvar,
ty Gundlas händer hade redan omklamrat den arm, som
höjde mordvapnet, och baron Hans hade kastat sig
hejdande framför den vanvettige hämnaren, medan
Eleonore med ett fasans utrop störtade sig till sin
brottslige makes bröst.
Ragnar och Halvdan, som icke fattade sammanhanget
av det hela och icke kunde förklara faderns raseri,
omslingrade den älskade vännen under högljudda kla¬
gande frågor:
—
Pappa, pappa! För Guds skull, vad gör du? Vad
tänker du på?
Emanuel Hjort sänkte långsamt den höglyftade
bronsbilden och lät den sakta falla ur sin hand mot
golvet. Hans själ tycktes fjärran från det närvarande
och kände ingen ömhet för konststycket. Jupiter hade
bräckt sin arm och sin ljungeld. Det dova ljudet
av den tunga bildens fall var det enda, som avbröt
den minutlånga, gravlika tystnaden.
—
Kom, kom! viskade Gundla och nästan släpade
med sig den viljelöse fadern, som ifrån den högsta
stegring av raseriets kraft plötsligen tycktes ha fallit
ned i en apatisk dvala. Kom, kom! Min resvagn väntar
där nere, låt oss fara till ditt eget hem! Kom, och
låt oss bedja kärlekens Gud att lära oss glömma.
De snyftande gossarna hjälpte systern att föra fadern
fram mot dörren.
Eleonore hade, då faran var förbi för hennes make,
med ett utrop av oändlig smärta kastat sig till baron
Hans’ bröst, där han under tunga andedrag dignat ned
i en karmstol. Hon kysste smekande den förkrossade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
