- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
196

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 JOHAN JOLIN
ädlingens panna, i det hon med halvkvävd stämma
viskade:

O, min Gud! Vilken gränslös olycka!
Men just då gruppen av de bortgående var nära att
försvinna, tycktes marmorbilden Fingal plötsligen få
liv. Han kastade sig på knä, och vände ansiktet, skylt
av båda händerna, mot de flyende, i det han med en
stämma, i vilken ångerns alla kval vibrerade, gång på
gång ropade:

Gundla! Stanna! Gundla! Stanna!
Men Gundla lyssnade ej till den förr så kära stäm¬
man, hon vågade ej en blick bakom sig. Hon ville
blott komma bort från detta olycksaliga ställe. Hon
förde sin far till den väntande resvagnen, medan gos¬
sarna i flygande fart och under fortsatta snyftningar
sammanrafsade faderns och deras egna reseffekter.
Några minuter senare rullade familjen Hjort från
herresätet Ragnarsnäs till det anspråkslösa hemmet i
staden.
Men vid ljudet av den bortrullande vagnen sprang
Fingal upp från sin knäböjande ställning, i vilken han
så länge förblivit, liksom avbidade han ännu Gundlas
återkomst, han störtade till ett av fönstren, och såg
åkdonet försvinna i lindallén.
I nästa ögonblick skyndade han fram till baron Hans,
vilken satt där ännu flämtande efter den häftiga känslo-
spänningen, och vilkens likbleka kinder och panna
Eleonore sökte värma med sina kyssar och fukta med
sina äntligen lössluppna tårar.
Den gamle ädlingen tycktes så djupt gripen av stun¬
dens smärta, att han behövde alla möjliga omsorger.
Men då Fingal närmade sig, reste sig Eleonore
upp med värdighet och avtorkade med en blixtsnabb
rörelse sina tårar. Hon hejdade sin make med en
avvisande åtbörd i det hon med en ton av isande köld II
viskade:

Vill ni ringa på betjänterna, herr baron! Er plats i
är inte här! Ni är ovärdig att med en maka, som 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free