Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 JOHAN JOLIN
Arthurs förklarade gunstlingar, och att den lille sex¬
åringen kunde ligga långa stunder med det vackra
huvudet fördjupat i tantens knä och stirra framför sig
i den lilla bäcken, som sorlande ormade sig fram
genom mr Craufords och Gundlas angränsande små
trädgårdsparker.
Frågade honom då den ömma fostermodern på vad
han tänkte, där han låg så tyst, så svarade den lille,
att han drömde långa sagor om sin svenska far och
mor, som drunknat vid Englands kuster, och att han i
det klara vattnet spanade hur de sågo ut.
Men den, som vid detta svar betraktat Gundlas an¬
sikte, skulle däri ha upptäckt en plötslig rodnad, undan-
jagad av en lika plötslig blekhet, varefter fostermodern
med lidelsefull häftighet tryckte den lille till sitt fläm¬
tande bröst.
Pastor Richardsson hade utan att vilja det ett par
gånger bevittnat dylika känsloutbrott.
Lille Arthur, som hade mycket svårt att lära sig
svenska språket, men som enligt fostermoderns länge¬
sedan uttryckta önskan borde bli medborgare i det
land, där hans föräldrars vaggor stått, skulle följande
dagen beledsagas av onkel Jakob Tysell och onklarna
Ragnar och Halvdan, vilka alla tre blivit hans synner¬
liga favoriter, till det underliga fjärran landet, för att
där så småningom börja sin skolgång. I början utom
sig av förtvivlan över att skiljas från tant Gundla,
tröstade sig småningom den lille vid tanken på att varje
sommar få återse henne och vid den livliga föreställ¬
ningen om en sjöresa och en upptäcktsfärd i det främ¬
mande landet.
Han lovade sin fostermor med tryckande hand och
kyssande mun, att han till nästa sommar skulle tala
bra svenska, och att han skulle skriva långa brev till
henne på det underliga tungomålet.
Men medan Gundlas ögon oavlåtligen följde sin
älsklings glada språng, trädde pastor Richardsson ge¬
nom byggningens dörr in i den parklika trädgården
och närmade sig hälsande. Han såg blek och all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
