Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 20y
varlig ut och tycktes ha någonting, som icke sking¬
rades av kronofogdens muntra tillrop:
—
Nå, nu ska vi väl ha vår sista svenska lektion för
i år? Hoj, stopp för tusan! Det skulle ju vara en
hemlighet. Mycket välkommen, pastor Richardsson! Det
var älskvärt av er att komma och säga oss farväl!
Gundla, som icke på flera veckor sett husets in¬
time vän, gick honom vänligt till mötes och ban-
nade honom milt för hans sällsynthet.
Mr Richardsson bad, sedan han skakat hand med
de båda herrarna i bersån, husets värdinna helt tyst
om ett enskilt samtal.
—
Jag har saker av högsta vikt för oss båda att säga
er, miss Hind, saker, som en helig plikt bjuder mig
att inte längre förtiga.
Gundla betraktade honom med stora ögon.
—
Vad vill det säga, mr Richardsson? Ni talar mitt
modersmål helt flytande? Under dessa ord förde värd¬
innan sin gäst till en liten salong på nedre botten,
helt nära dörren till parken, och bad honom ta plats
i en soffa vid sin sida.
—
Jaj jag sårade era öron en tid med att så illa
rådbråka ert sköna språk, att jag beslöt att tala
engelska med er, ända till dess jag någorlunda ledigt
kunde uttrycka mig på svenska, och jag tänkte över¬
raska er till julen med en liten predikan oss emellan
på ert modersmål. Nu ha omständigheterna påskyndat
min tillämnade surpris, och ni finner, att jag under
dessa år inte begagnat mina hemliga lektioner alldeles
fruktlöst.
—
Men vem har så förstått att lära er...?
—
Er egen far, miss Gundla. Medan ni gjorde era
konstnärliga blommor i London, skötte han härhemma
om era naturliga på samma gång han i all tysthet gav
mig hundratals lektioner i det språk, vars litteratur jag
sedan lärt mig känna och älska, det språk, som blivit
mig siå kärt, så ljuvt genom bekantskapen med er.
Mr Richardsson sänkte rösten och slog ner sina
ögon som en nitton års yngling. Han prononcerade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
