Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 225
Alla ombord grepos av förskräckelse, då man märkte
att fartyget icke längre lät sig styras; klagan och
jämmerrop hördes på alla kanter.
Qundla, som icke angreps av den tragikomiska sjö¬
sjukan, hjälpte och tröstade de sina på bästa sätt.
Pastor Hjort och Arthur voro förtvivlade över att själva
vara så gott som redlösa. Fröken Rosalie slöt sig som
ett uppskrämt barn till sin beskyddarinna, och Gundla
var för den stackars flickan den ömmaste mor.
Så förgingo under dödande ångest den stjärnlösa
nattens långa timmar. Ånyo kändes en stöt, men icke
invändigt, utan mot fartygets yttre sida. Alla darrade
för ett skeppsbrott.
Arthurs huvud vilade i moderns knä.
—
Ack, om det är döden, så låt mig dö vid ditt
bröst! utropade ynglingen, vilken alldeles maktlös om¬
slingrade den, som så ofta givit honom skydd.
Gundla ryste vid tanken på en bråddöd, och hon
tryckte med outsägliga kval sitt barn till sitt bröst,
detta barn, som icke visste, att det lutade sitt huvud
mot en moders.
Hon smekte den kraftlöses panna och beredde sig
att med skälvande läppar begynna sin bikt. Lampan i
hyttens tak hade slocknat vid den sista våldsamma
stöten och försänkt allting i gravens natt, men just
som Gundla började tala, skymtade den första strålen
av morgonens ljus in i det lilla rummet.
Den arma modern, som trodde sig få svepa sin
förnedrande bekännelse i mörkrets slöja, fruktade nu
för det ljus, efter vilket alla andra så ivrigt längtat.
Men hon kände, att hon måste tala, hon kunde icke
ta den dystra hemligheten med sig i havets grav.
—
Mitt älskade barn! begynte Gundla och tryckte en
kyss på Arthurs panna. Har du styrka att höra några
—
några viktiga ord ...
Längre hann hon icke, förrän ett oändligt jubel och
vilda glädjeskrän trängde ned från däcket till passa¬
gerarna därunder.
—
Räddade, räddade! ropade man från alla kanter.
15. — J o lin, Rosen bland kamelior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
