Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 235
—
Men om hon sökt att utplåna brottets minne ge¬
nom en dygdig vandel, erkänd av alla? Om hon åt¬
njöt aktning och tillgivenhet av fromma och heder¬
liga människor, vilka aldrig känt hur hon felat, men
endast bevittnat hennes ånger och försoning?
—
Men då hade hon ju bedragit dem och stulit
deras aktning. Hon hade då försonat sin synd med en
ny, och vore ju i själva verket endast en eländig
hycklerska.
Gundla kände sig liksom slitas sönder bit för bit.
Hennes barn fällde över henne samma dom som hennes
eget hjärta.
—
Du vill då aldrig lära känna denna mor?
—
Nej, nej! Jag skulle ju endast avsky och förakta
henne. Jag vill inte ha någon annan mor än dig.
Det finns ingen kvinna på jorden, som kan likna dig
eller tränga din bild ur mitt hjärta.
Arthur omslöt Oundlas huvud med konvulsivisk häf¬
tighet och tryckte kyss efter kyss på hennes panna.
—
Stilla, Arthur, stilla! Om tant Gundla vore denna
kvinna, som du skulle avsky och förakta, om Gundla
vore — din verkliga mor?
Arthur böjde sig tillbaka, för att betrakta den som
talade, och som hade sina blickar fästa vid jorden.
Hans ögon vidgades, hans hjärta gjorde en paus i
sina slag, hans läppar darrade och stammade. Slut¬
ligen förmådde han utropa:
—
Du, min mor! Du, tant Gundla! O, lek inte med
min lycka, jag känner, att jag kunde förlora mitt för¬
stånd.
Marmorbilden svarade nästan ljudlöst:
—
Vid Herren Gud, som hör oss, Arthur, jag är din
mor!
Men ynglingen hade ingen redig tanke längre utom
den, att han var den älskade kvinnans son, han hade
blott en enda allting översvämmande känsla av lyck¬
salighet. Han skrattade och grät på samma gång i
det han kastade armarna om Gundlas hals, lutade sitt
huvud mot hennes bröst och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
