Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 JOHAN JOLIN
XXIV.
Änglar bland demonerna.
Munterheten i Fingal Elghjertas praktfullt eklärerade
salonger, i barons charmanta hus å Norrmalm i Stock¬
holm, steg i värmegrad med varje minut, och man kunde
omöjligen förnimma en enstaka röst i detta virrvarr av
mänskliga stämmor, vilka alla tycktes ljuda på en
och samma gång.
Damer i bländande toaletter och herrar i högtids¬
skrud ockuperade varenda sittplats och förde en kon¬
versation, som måste ha varit sammanvävd av idel kvick¬
heter, åtminstone att döma av de täta skrattsalvorna.
Men då och då uppstod ögonblickligen en paus av
den vördnadsfullaste tystnad och en uppmärksamhet,
som skulle hedrat det mest bildade auditorium. Den
charmante värden hade begärt uppoffring av tungans
fria bruk till förmån för örats.
Fingal deklamerade med överlägsen talang ett poem
av Wilhelm von Braun och därefter ett uppsluppet
stycke av Béranger, vilket han själv hade roat sig med
att översätta.
Skallande bravorop belönade hans artighet, till svar
å vilken ett par av damerna spelade en å quatre mains, ,
vilken dock lämnade fritt spelrum åt konversationen,
alldeles som i den fina världens salonger.
En främling skulle ovillkorligen blivit betagen av
den anblick han hade framför sig. Tjusande skönheter
i de yppigaste toaletter, artigt uppvaktande kavaljerer, ,
och en anda av sprittande liv över det hela, en anda,
som icke förrådde sitt ursprung.
Och vilken skulle vågat tvivla på noblessen hos dessa
sköna och eleganta damer, då man såg dem med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
