Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 243
nådigaste leende mottaga titlarna av grevinna, fri¬
herrinna, kammarherrinna, majorska, löjtnantska eller
hennes nåd, ehuru dessa klingande titlar ovillkorligen
erinrade om våra stockholmstjänares naiva vana att upp¬
kalla sig efter sina herrskaper.
Så får man ofta höra mellan dessa domestiker till
exempelvis följande komiska samtal:
—
Var höll jungfru Lisette till i går?
—
Vi va på te och supé hos Gyllenhufvuds, och där
va Mannerhjelmarna och Edelstjernas, så att vi hade
rysligt trivligt. Nästa söndag ä det vår tur, då ha vi
Lejonkrantzes och Gripenskölds hos osses. Vårat herr¬
skap ä på landet, så att vi tänker dansa lite på maten.
Mycke välkomna! Be för all del flickorna Björnstolpe
komma me på en sväng, di ä så instängda, stackars
ungar!
Det där låter ju riktigt ståtligt, ehuru vi för vår
del våga utbrista med Börjesons Erik den fjortonde:
»Månsdotter rätt och slätt.
Det klingar rätt så bra i svenska öron.»
Champagne och seltersvatten, dyrbara frukter, glass
och konfektyrer gjorde oupphörligen sin rund bland
gästerna, och efter den läckra supén skulle man åskåda
dessa tableaux vivants ur grekiska mytologien, av vilka
man lovade sig så mycket nöje. I den nedre våningen
var placerad en osynlig orkester, vars smekande toner
trängde upp till fepalatsets högre regioner och utgjorde
där ett melodramatiskt ackompanjemang åt den livade
konversationen.
Över hela detta sällskapsliv vilade en doft av poesi,
ett puder av guldstoft, med vilket den lättsinnige värden
sökte förgylla den smutsiga verkligheten.
Men denna sorgliga frånsida av medaljen visade sig
ständigt för den allvarlige betraktaren, ty bland de
skämtande och av druvans safter redan blossande kaval¬
jererna såg man en och annan av dessa samhällsleda-
möter, vilka i den yttre världen göra anspråk på vår
aktning, men vilkas glänsande äretecken borde betraktas
som fyrbåkar, snarare varnande för avvägar, än lot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
