Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 JOHAN JOLIN
varefter hon skyndade fram till den väntande beskyddar-
innan.
—
Rosalie, stanna! stammade baron Fingal med be¬
fallande ton.
■—
Rosalie, kom! replikerade Gundla och fattade flic¬
kans hand. Baron Elghjerta! Här är jag den mäktigaste,
ty jag är den räddande försynens ombud.
Och den sköna kvinnan försvann ur det på en gång
häpnande och beundrande sällskapet.
Fingals läppar rörde sig konvulsiviskt, en dödlig
blekhet efterträdde den starka rodnaden, och några mi¬
nuter senare föll han utan sans i sin förskräckta om¬
givnings armar.
Omedvetna om detta tragiska slut på den lysande
festen, rullade Gundla och Rosalie hem till hotellet, där
Arthur oroligt avbidade deras återkomst.
—
O, min Gud, vad betyder allt det här? sporde
den stackars flickan på vägen under strömmande tårar.
Men Gundla avbröt alla frågor med en moderlig
kyss, i det hon darrande svarade:
—
Dystra gåtor, mitt barn, dem vi tillsammans skola
bedja Gud att nådigt ge en lycklig lösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
