- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
310

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’310

Men någon handling finnes alltid, som de inte äro i
stånd att begå, kanske förräderi mot en vän, en
med-brottsling; kanske är det en ren småsak, som dock för
dem innebär kränkande av ett för dem "heligt" minne.
Något finnes alltid, som för dem är "tabu".

Hur kan du då säga, att du aldrig hört Guds röst —
när den ljuder i ditt eget bröst, ja, när den där är
omöjlig att alldeles tysta? —

Nu har ju du, i kristenheten födda och uppfostrade
människa, som du vet, hört Guds röst även på ett
annat sätt: i bibeln. Men vad du här finner är ju
egentligen ej annat än nedtcckningar av vad andra
människor — människor, som hört Guds röst tydligare, renare,
klarare, än vad du hört den — förnummit såsom Guds
vilja. Även bibeln pekar alltså tillbaka på en sådan där
ursprunglig, i människors eget inre nedlagd
förnimmelse av Guds vilja. Ja, på vad sätt tror du Jesus själv
förnam den Guds vilja, han på ett så enastående,
slutgiltigt sätt för oss uppenbarat? Var det icke också hos
honom den inre rösten? Jo, förvisso.

Men du förstår vikten av, att vi på detta dubbla sätt
— i samvetet och i boken — förnimma Guds vilja. Hos
de flesta av oss är ju samvetets röst ganska dunkel, den
kan ge tvetydiga svar. Den ene förnimmer
företrädesvis ett, den andre ett annat såsom rätt eller orätt. Det
rätta måste för oss bliva fixerat, så att vi vid "de
skiljande viljornas" mångstämmiga kör kunna få något
bestämt att hålla oss till. — Men å andra sidan: hade vi
endast boken, med än så fixerade sedebud, skulle vi ju
lätt kunna spörja oss: ja, vad angår nu det där mig?
Har detta för mig någon tillförbindande kraft, är jag
pliktig lyda detta, som innebär ett sådant tyglande av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free