Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lånorden i svenskan. Fyra föredrag av professor Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Men, såsom redan antytts, de flesta av dessa ord ha ej direkt
inlånats till vårt språk utan många ha vandrat från folk till folk,
och deras vägar äro mången gång icke lätta att fastställa.
Den svenska lånordsskatten överstiger nog det normala måttet.
Härtill ha flera omständigheter medverkat. Vårt språk har icke
spelat rollen av ett kulturspråk i högre eller högsta mening. Lik-
som vår odling överhuvud har det varit mera mottagande än givande.
Att trots detta vårt språk dock i stort sett gör ett ganska enhet-
ligt intryck, betydligt starkare än t. ex. engelskan, beror väsentli-
gen därpå, att det i första rummet långivande språket, medellåg-
tyskan, var av germansk börd och därtill ett av de germanska tungo-
mål, som står vårt eget närmast.
Ett helt annat förhållande råder i fråga om ett stort antal av de
franska lånorden. De lida av det felet att de på grund av sin
mera främmande börd icke passa i stycke med våra germanska ord.
Ingen, som äger närmare kännedom om vårt lånordsförråd, kan
ett ögonblick tänka sig möjligheten eller önskvärdheten av ett all-
mänt utrotningskrig av dessa beståndsdelar 1 vår ordskatt. Ingen
vill väl på allvar söka bli av med sådana ord som t. ex. arbete, bliva,
präst, språk, ära och andra dylika, ja, icke ens sådana, där det
främmande ursprunget klarare skiner igenom, t. ex. doktor, student
o. d. Icke ens, då vi vid sidan av ett lånord äga en likabetydande
inhemsk beteckning, är det rådligt att utan vidare söka få en änd-
ring till stånd. De båda orden ha oftast olika stilv är de och
förete, stundom visserligen rätt obetydliga, betydelseskift-
ningar, som språket har både nytta och glädje av att tillgodo-
göra sig. Opraktiskt är det också; dock med vissa undantag, att
ersätta en del i språket redan bofasta mellanfolkliga ut-
tryck med inhemska bildningar, alltså t. ex. en del kommunikations-
uttryck, såsom telegraf, telefon o. d., eller ord, som höra till den
vetenskapliga terminologien (grammatiska, filosofiska o. d.), och
som erhållit en strängt begränsad innebörd.
Kampen mot lånorden — och en sådan är nödvändig — måste
i stället i första rummet inriktas på den grupp av sådana, som
vi nyss betecknat som ”främmande ord i språket” — sådana, som
ännu icke hunnit bli så rotfasta, att det ej kunde anses mödan värt
att få bort dem, t. ex. kindergarten, garage, bilstall, hangar, flyg-
skjul, 0. S. Vv., och för övrigt även många hundra, delvis ganska
samla, i synnerhet romanska eller latinska lån, som borde av-
lägsnas åtminstone från skriftspråket, bl. a. därför att vi i regel
kunna för dem få eller rättare sagt redan äga fullgoda ersät-
tare, t. ex. celebrera, eminent, insidiös, remimscens, respiration, sub-
stituera 0. 8. V.
Strid mot de många onödiga främmande orden, och en målmed-
veten och envis sådan, är ett företag, som kan kallas fosterländskt
i ordets bästa mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
