Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanerna. Fyra föredrag av professor Elias Wessén, Stockholm - I. En romersk skriftställare om germanerna (29 november) - II. Kulturarv och kulturlån (6 december) - III. Urhemmet och vandringarna (13 december)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3l
Skemalisk bild av de indoeuropeiska folkens läge i förhållande till varandra .
före vandringarna.
härstamma de tre stora folkgrupperna: ingväoner (vid Östersjön),
istväoner (vid Rhen) och erminoner (där-emellan). Ingväonernas
stamfader återfinna vi långt senare i den Yngve-F’rö, från vilken
den svenska ynglingaätten ansågs härstamma. Den följande fram-
ställningen hos Tacitus berör bl. a. germanernas kroppsbeskaffenhet
och rastyp, beväpning och stridssätt, närimgar, överhet och rätts-
väsen, religion, äktenskap och familj, bostäder och dräkt, dryckeslag
och lekar. Han omtalar deras dyrkan av ”Mercurius”” (d. v. s.
Oden), av Mars) (d. v. s. Tyr), av > Hercules ö(Gd vis. Tor),
av gudinnan Nerthus, ”det är Moder Jord”, vars namn motsvarar
den fornnordiska mytologiens Njord. De stora och mäktiga stam-
mar, som på Tacitus” tid bodde närmast romarrikets gräns och som
han därför bäst känner, ha sedermera hastigt förmtats. Mera be-
kanta i historien äro de, som han omtalar längre i norr vid Nord-
sjöns och Östersjöns kuster: friser, langobarder, angler, vandaler
och goter. Särskilt märkligt är för oss det 44. kapitlet om svearns2
(Sviones), som här för första gången omtalas i en historisk källskrift.
II. Kulturary och kulturlån (6 december).
Andra litterära källor för kännedomen om germanernas äldsta
kultur: upptäcktsresanden Pyteas från Massilia (omkr. 300 f. Kr.),
statsmannen Cesar (1 44 f. Kr.), naturforskaren Plinius d. ä. (1 79
e. Kr.). Vad arkeologien och språkforskningen kunna lära. Berö-
ringar med andra folk och kulturer: kelter (före Kr. £.), romare
(efter Kr. f.), finnar och lappar. Namnet germaner. Rasfrågan.
III. Urhemmet och vandringarna (13 december).
Den äldsta germanska bosättningens utbredning. Vandringssagor;
främst bland dessa den gotiska, bevarad hos Jordanes, som på latin
vid 500-talets mitt skrev goternas historia. Cimbrer och teutoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
