Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanerna. Fyra föredrag av professor Elias Wessén, Stockholm - IV. Den germanska språkfamiljen (20 december) - Ljusets natur. Av lektor G. Forsström, Lund - De viktigaste ljusföreteelserna (22 oktober)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. Den germanska språkfamilien (20 december).
5 p d
De germanska språken ha vissa gemensamma särdrag, som skilja
dem från de indoeuropeiska släktspråken. Främst den s. k. ljud-
skridningen, en allmän förändring av konsonanterna (t. ex. latin
pater — sv. fader, tyska Vater, engelska father; grekiska pod-, lat.
ped- — Sv. fot, ty. Fuss, eng. foot; lat. piscis — sv. fisk, ty. Fisch,
eng. fish 0. s. v.). Det gemensamma fornspråk, från vilket de så-
lunda måste antagas härstamma, kallar man urgermanska.
Vi känna, såsom vi sett, rätt väl de germanska stammarnas boplat-
ser omkr. 100 e. Kr. Efter deras läge vid denna tid i förhållande
till varandra benämner man de tre huvudgrupper, vari det ger-
manska urspråket närmast sönderfaller: nordgermanska språk (i
Skandinavien), östgermanska (öster om Oder) och västgermanska
(väster om Oder). 1. Nordgermanska eller nordiska språk : svenska,
danska, norska, isländska; deras gemensamma moderspråk, urnor-
diskan, känna vi genom runinskrifter från omkr, 200—omkr. 700
e. Kr. 2. Östgermanska språk, som talats av goterna och andra be-
släktade stammar på kontinenten, vilka samtliga från början ut-
vandrat från Skandinavien. Alla äro nu utdöda. Till gotiskan
översatte biskopen Wulfila (t 383) bibeln; delar härav bevarade i
””Silverbibeln ” (från omkr. 000). 3. Västgermanska språk: forn-
engelskan, talad av angler och saxar, som omkr. 450 e. Kr. erövrade
Brittanien ; fornfrisiskan ; fornsaxiskan, varur de nutida plattyska
dialekterna i Nordtyskland utvecklat sig; fornlågfrankiskan, varur
holländskan ; fornhögtyskan talad av allemanner, bajrare, schwaber
och franker. — Germanska språk i nutiden.
Litteratur:
Tacitus: Germanerna. Övers, av N. E. Hammarstedt. Sthlm 1921.
BUCTS:
T. E. Karsten: Germanerna. Sthlm 1925 (Natur och kultur.) 205 sg.
Utförligare i samme förf:s tyska arbete: Die Germanen.
Rudolf Much: Deutsche Stammeskunde. Berlin 1920. (Sammlung
Goschen. )
S. Bolin: Romare och germaner. Sthlm 1927.
Ljusets natur.
Av lektor G. Forsström, Lund.
De viktigaste ljusföreteelserna (22 oktober).
Redan långt före vår tideräknings början innehade forntidens
kulturfolk, särskilt grekerna, ingalunda föraktliga kunskaper om lju-
set. De visste, att ljuset utbreder sig i rätliniga banor, ljusstrålar,
att en stråle, som träffar en speglande yta, reflekteras, d. v. s. kastas
tillbaka från spegeln, så att den reflekterade strålen får samma lut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
