Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anpassningens problem. Fyra föredrag av doktor Iwan Bratt, Alingsås
- I. Själens byggnad och de första barndomskonflikterna (15 febr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anpassningens problem.
Fyra föredrag av doktor Iwan Bratt, Alingsås.
Fredagar kl. 9,40 e. m.
I. Själens byggnad och de första barndomskonflikterna (15 febr.).
Om man råkar sätta fingret på en het spis, ryckes den
ögonblickligen bort från spisen, innan man hunnit tänka på att man skall göra
det. Handlingen sker omedvetet. Den är en verkan av det
omedvetna. Det omedvetna är en varelse, som är hopkopplad med mitt
viljande och tänkande jag, och detta jag mottager från det
omedvetna impulser, precis som det gör i sitt förhållande till yttervärlden.
Från yttervärlden tar jaget emot retningar, som bliva syn-, hörsel-,
lukt-, känselförnimmelser. Från det omedvetna tar det emot
retningar, som jaget uppfattar som känslor av hunger, törst, könsdrift
o. s. v. Dessa rent sinnliga känslor härstamma från den del av det
omedvetna, som på psykoanalytiskt språk kallas för ”das Es”, eller
”detet” på svenska. Detta ”det” är det ännu i oss kvarvarande
”nyfödda barnet”, som bildar själva urgrunden i vårt väsen. Detta
barn inom oss blir satt in i en värld, från vilken det ständigt
mottager intryck, gentemot vilka det reagerar med upplevelser, vilka
dana själen. Under barndomen inövade reaktioner mot yttre och
inre eggelser bliva formler, efter vilka barnet längre fram reagerar
mot livet i allmänhet. En människa, som blivit illa behandlad i sin
tidiga barndom eller som ej fått den ömhet hon behöver för att känna
sig glad, blir gärna som vuxen sorgsen, skygg och misstänksam.
Det är uppfostrarens uppgift att dana barnets själ till
anpassning till livet. Föräldrarnas eller fostrarens vilja kommer in som
makt i barnets liv, en makt som ofta bryter sig mot barnets egen
av inifrån kommande driftimpulser bestämda vilja. Av fruktan för
straff böjer sig barnet och gör fostrarens vilja till sin. Denna nya
vilja, som bildas i barnet och som strider mot barnets driftvilja, kallas
för överjaget. Det hör till det omedvetna även det, ty det bildas
under den tid av barnets liv, som ligger utom minnets räckvidd, alltså
under tiden före tre—fem år. Överjagets vilja, dess förbud mot den
ursprungliga driftviljans frihet att göra sig gällande, får alltså
karaktären av en spontant verkande kraft inifrån själsdjupen, och
den får samma tvingande, av förnuftig överläggning oberoende
karaktär som exempelvis en stark känsla av kärlek, hat eller begär till
något gott. Överjaget verkar som ett inre tvång och är det, som på
teologiskt språk kallas för samvetet, Guds röst i människans inre. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Mar 24 18:30:42 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrad/1929vt/0020.html
