Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstens föredragsserier: grundlinjer och litteraturhänvisningar - Drottningholms teatermuseum. Föredrag av Intendenten Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappast på vad som skall möta besökaren därinne. Någon
bländande prakt utvecklas nu heller inte i byggnadens inre. Men
desto mera av aristokratisk förfining och spirituell fantasifullhet.
Liksom om China skulle man om Adlercrantz’ teaterinteriör
kunna tala om arkitektonisk »poésie fugitive», ifall man vill
tala 1700-talsspråk. Och det är nu verkligen få ställen i landet,
där 1700-talets ordvändningar komma så osökt på läpparna
som här. Kulisserna tyckas impregnerade med högtidligt
klangfulla alexandriner, och väggarna i teatersalongen eka ännu av
de franska opéra-comiquernas lekfullt svärmiska gavott- och
menuett-rytmer, som genom Bellman blivit svensk folkegendom.
Liksom Chinaslottet ger oss teatern den gustavianska tiden
intime, interiören talar till oss med en förtrolighet, som
paradsalarna i slottet icke äga. Men samtidigt öppnar den utblickar
långt utöver den kulturhistoriska vardagen och över de snäva
gränser vi vant oss att dra för orden rokoko och gustaviansk
stil. I teatern ha dikten och musiken haft sitt hemvist, och
med hjälp av de inemot trettio fullständiga scenuppsättningar
som finnas bevarade kunna vi vandra raka vägen in i det sagans
land som poesin och tonkonsten vädjat till teatermålaren att
förverkliga. Den tidens scendekorativa konst hade både i det
maskinella och det rent artistiska nått en långt högre grad av
fulländning än vi vanligen föreställa oss. Arkitektonisk
djupverkan och mättad kolorit äro dess mest karakteristiska
drag. En egendomlig tillfällighet vill, att Drottningholms- och
Gripsholmsteatrarnas dekorationsförråd äro så gott som de
enda som bevarats till vår tid från så gammal tid. Desto
värdefullare är det att här kunna få en så fullständig bild av vad
dåtidens teater förmådde i scendekorativt hänseende.
Redan under restaureringsarbetets tidigaste skede väcktes
planerna på att i de enkla men ljusa och vackra rum som omge
teatersalongen söka få till stånd en teaterhistorisk bildsamling,
som skulle fullständiga den bild av ancien regimes teaterkonst
teatern själv gav. Nationalmuseum erbjöd sig att ställa sina
samlingar till förfogande, och det visade sig att dessa samlingar
för tiden i5oo-—3800 voro överraskande rika på material.
Grundstommen till Nationalmusei teaterhistoriska gravyr- och
teckningssamling lades redan i slutet av 1600 av slottsbyggaren
Nicodemus Tessin d. y., som var en lika insiktsfull som
passionerad samlare av allt som hade med teater och festväsen att
göra. Samlingen kompletterades senare av hans son Carl
Gustav, och under 1700-talets senare hälft säger det sig självt,
att den livliga teaterverksamheten avsatte ett rikt stoff såväl
av originalutkast till dräkter och dekorationer som av andra
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
