Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstens föredragsserier: grundlinjer och litteraturhänvisningar - Drottningholms teatermuseum. Föredrag av Intendenten Agne Beijer - Bergslagsfolk. Fem skildringar av Johan-Olov Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teaterhistoriska dokument. Främst bland dessa märkas
fransmannen Desprez’ teckningar till olika gustavianska operor,
vidare Hilleströms och Martins skildringar i färg från Gustav
III:s riddarspel och hovfester. Sällsynta ting i museer äro i
gott skick bevarade teaterdräkter från 1700-talet —-
Drottningholmsmuseet har som deposition och gåva från
Livrustkammaren, Nordiska museet, Kungl, teatern och enskilda fått
att utställa en unik samling dylika.
På sistone har museet utvidgats att omfatta även svenska
teaterminnen från 1800-talet, utställda i en särskild, stilenligt
inredd 1800-talsvåning en trappa upp i teaterhuset, förut
bebodd bl. a. av Gunnar Wennerberg den tid han var prinsarnas
lärare. Allt som allt omfattar teatermuseet nu ett tjugutal
utställningssalar. Därmed torde det kunna berömma sig av att
vara det största teatermuseum, som kommit till stånd i något
land. De rika tillgångarna på dokumentmaterial och de
enastående gynnsamma lokala förhållandena äro i lika mån
anledningen till att vårt land, som eljest icke kan sägas inta någon
direkt ledande ställning inom teatern, fått uppvisa detta.
ATT LÄSA:
Uppsatser av A. Beijer i Skådebanans årsbok 1929.—1930. Sthlm.
Skådebanan (Seelig) kr. 2: 5o samt Ord och Bild 1932, första häftet.
Ijergslagsiolk.
Fem skildringar av Johan-Olov Johanééon.
Jag BERÄTTADE under sommaren något om
bergslagssmederna.
På järnbruken betraktade sig smederna om icke direkt som
överklass, så dock som en klass för sig själva. Över dem stod
brukspatron eller disponenten och möjligen driftsingenjören,
men längre ville de icke gärna gå. Smidesmästaren eller
»simmarn», som han kallades, betraktades som en av deras egna,
om han tillhörde någon brukssläkt och som de lärt yrket.
Annars sågs han som ett dem påtvingat ont och behandlades
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
