Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstens föredragsserier: grundlinjer och litteraturhänvisningar - Gamla nordiska idrottslekar. Två föredrag av Docent Johan Götlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och spredos genom undervisningsanstalter och föreningar. Men
den gamla folkliga idrotten blev inte upptäckt och skulle nu
vara nästan okänd, om inte i sista stund våra folklivsforskare i
arkiven samlat in ett så stort material om dem, att vi genom
dessa uppteckningar få en någorlunda god överblick över denna
gren av vår gamla allmogekultur.
Idrottslekarna voro ett slags folklig gymnastik långt före
Ling och skolornas övningar. I själva verket äro många av
dessa lekar urgamla i Norden och skymta redan i de äldsta
litterära källorna, den isländska fornlitteraturen, liksom i vår
egen medeltidslitteratur.
Idrottslekarna äro av samma slag som grekernas berömda
nationella idrotter, bland vilka de olympiska spelen voro de
förnämsta. Även de nordiska idrotterna övades särskilt vid
högtider och fester, fast tävlingarna ej här utvecklat sig till
samma ståtliga fester som sina sydliga motsvarigheter. De voro
företrädesvis knutna till julen och dess firande, till vissa
arbetens avslutande som »slåttergillen», »körhjälper» vid byggen och
liknande, och de hade ett kraftigt stöd i den gamla
byorganisa-tionen och i ungdomens leklag. De ha levat ett så kraftigt
liv ute bland allmogen, att åtskilliga av dem kunnat hålla sig
kvar ända in i vår egen tid. På Island tävlade ofta en bygd
mot en annan i idrottslekar. En rest av dylik organisation ha
vi ännu kvar på Gotland i dess s. k. »våg». Detta är en tävlan
mellan två socknar eller mellan två grupper inom samma
socken. Så kunna t. ex. alla ogifta manfolk utmana alla
»gubbar» (d. v. s. gifta) till tävlan i vissa idrotter.
Man kan urskilja tvenne slags idrottslekar: i) dels sådana,
där det gäller för en enéklld att visa en prestation eller tävla
med en annan 2) dels sådana, där éamépelet mellan flera är den
viktigaste faktorn. Av det förra slaget äro t. ex. brottning,
varav Norden ägde flera slag (»livtag», »glima» m. fl.),
benkamp (t. ex. »kasta krokhas», »hanka ben»), dragkamp (t. ex.
»tämja stutar», »dra oxe»), löpning, hopp, kadt, många olika
slags vigheter (t. ex. »krypa käpp», »kränga katt», »gå genom
halvskäppan») o. s. v. Av det senare slaget voro en mängd
bollekar (t. ex. »slå sälta», »park»), åtskilliga kaétlekar med andra
redskap än boll (t. ex. »varpa», »slå trill») m. m.
Dessa idrottslekar spelade en gång i tiden en betydande roll i
ungdomen* fostran och bidrogo i hög grad att utveckla
kroppsstyrka, vighet och sinnesnärvaro. Laglekarna fostrade
dessutom till samhällsanda.
Lekarnas ursprungliga uppgifter äro ofta höljda i dunkel.
Ibland återspegla de en gången tids seder och bruk, som levat
J—’3220l6
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
