Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
I ÅRG.
STOCKHOLM, 1 JUNI 1912.
N:o 7.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad
Redaktör: Elisabeth Keey.
Träffas onsdag och Jördag kl. 1,/20.
Redaktion och Expedition: 6 Läatmakaregatan 1
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. Brunkeb. 944.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Distribuering i Stockholm:
Rikstel. Norr 585. Allm. tel. 209 68.
9 f. m.—7 e. m.
Prenumeration genom posten
Pris for 1912 75 öre. Lösnummer 5 öre.
För Utlandet 1 krona 75 öre i postanvisning till
tidningens expedition.
Annonspris: 20 öre per millimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Rikstel. 456. Allm. tel. 604.
9 f. m.—7 e. m.
1912—1914.
Ridån bar gått ned för en akt i
dramat Kvinnornas rösträttsstrid, där,
eget nog, aktörerna varit män och
åskådarna eller rättare åhörarna
kvinnor. Med andlös spänning ha vi
lyssnat till replikerna, som växlats på
scenen. Rollfördelningen var ingen
överraskning. Vår saks försvarare funnos
på regeringsbänken och bland
vänsterpartierna. Och med förkrossande
saklighet och vältalighet smulade de
sönder motståndarnas gamla välkända
argument. Högerns premiäraktör prof.
Thyrén hade även sin succéspublik: d:r
Tretow från Göteborg demonstrerade
från läktaren livligt sitt gillande. Hr
Lindmans uppgift hörde ej till de
lättare, och man kan knappast lyckönska
honom till hans sätt att sköta den.
Utgången av det hela var emellertid på
förhand given, och ingen
ansträngning av de uppträdande kunde ha
ändrat något däri. Nu är emellertid den
akten slut, och nästa utspelas väl ej
förrän år 1914. Skall det bli slutakten?
Det beror till mycket stor del på
kvinnorna själva och på deras arbete under
den kommande tiden.
Visst är det naturligt att en känsla
av missmod griper oss vid tanken på
att de krafter vi så gärna ville ägna åt
ett lugnt utövande av våra
medborgerliga rättigheter och ett gagnande
samhällsarbete nu på nytt och kraftigare
än någonsin måste sättas in på
rösträttsagitation, på att vederlägga
motståndare, vars argument äro till leda
uttröskade, på att om och om igen
upprepa skäl, som äro för förståndet lika
enkla och fattbara som att 2X2 är 4 och
för rättskänslan lika klara som att
rättvisa bör befrämjas och orättvisa
hindras. Men missmodet avlöses snart
av stegrad energi. Sedan blicken och
eftertanken riktats tillbaka så lång tid
Jöiilsöpiiigs-Magasisiet
.Etabl. 1873. Regeringsgatan 45. A. T. 55 41.
Parfym’ och RamaffSr*
Kvinnorna ha funnit vägen till fabriker, kontor,
skolor, till läkarbefattningar, överallt i samhällsarbetet
deltaga de. Kan det då vara rättvist att säga, att de
icke få deltaga i avgörandet av fosterlandets
angelägenheter? Kan det vara möjligt, att de skola vara
dugliga och skickliga i sitt yrke, men att en oöverstiglig
mur skiljer dem från fosterlandets angelägenheter?
Karl Staaff.
som behöves for att inskärpa de
lärdomar, som 1911 års valrörelse och 1912
års riksdagshistoria ha att skänka oss,
rikta vi den åter förtröstansfullt
framåt. Och problemet: hur skola vi bäst
kunna främja vår frågas lösning vid
1914 års riksdag? förenklas betydligt,
om det inför var och en av våra 12,000
medlemmar får följande formulering:
Vad kan jag göra för att befrämja den?
Ty visserligen äro vi tacksamma för
den kraftiga hjälp vi ha att vänta
utanför vår organisation och komma
helt visst att ta den i anspråk, men
först och främst bygga vi på egna
krafter, på vår starka livskraftiga L.
K. P. R. Hrr Clasons och Lindmans
ringaktning inför de 12,000 bekymrar
oss ej. Vi ha sett den skaran växa
fram, så som floden vidgas och sväller
genom tillflöden från bäckar och
källsprång. Vi ha sett den skaran utan
det stöd den nu äger i två mäktiga
partier och deras press kämpa ensam,
utsatt för hån och motstånd från press
och allmänhet och utan ekonomiska
resurser. Vi ha ridit ut många stormar,
men aldrig har den skaran sviktat, när
det gällt. När det i riksdagen hette:
"Kvinnorna önska icke rösträtt" kom
svaret: 142,000 namn på
petitionslistorna. När rösträttskvinnor från all
världen väntades hit som gäster och det
frågades: Var taga medel till att
värdigt ta emot dem? kom svaret: pengar
strömmade in från alla håll och
kanter, och vår kongress blev den mest
storslagna. Och när
sammanhållningens trådar på något håll voro i fara
att brista, då trädde nya skaror in i
stället for dem som sveko, och skaran
stod där samlad, färdig att kämpa för
sitt mål som förut.
Den skaran, hrr professorer, mätes ej
med vanliga aritmetiska mått. Det är
en ekvation med flera för er tydligen
obekanta faktorer.
Nu säger man oss åter att något
bevis på att kvinnorna allmänt önska
rösträtt icke givits, men, att då ett till-
CONSTANCE MALMSTRÖM
f. d. A. E. Schuldhels — Firman orundad 1784-
RAM- a BQRSTAFFftR samt rikhaltigt lager af Toilettartiklar
23 Regeringsgatan 23 73 C Drottninggatan 73 C
Allm. Tel. 112 42 Allm. Tel. 105 33
Sveriges första
rösträttsförening 10 år.
Den å:e juni 1902 samlades ett antal
av närmare 300 kvinnor i Nationals
stora sal i Stockholm och bildade
rösträttsförening. Det var det
märkligaste resultatet av en rörelse bland
kvinnorna i Stockholm, som tagit
sig uttryck i möten och resolutioner
och en petition till riksdagen till stöd
för Lindhagens motion. Denna rörelse
sade följande: Nu var tidpunkten inne
då kvinnorna ej längre kunde tigande
åse att en av deras livsfrågor sköts
undan.
Anledningen till denna
situationstill-spetselse var dels den intensiva och
allmänna fordran uti landet på allmän
rösträtt — man stod således snart inför
en rösträttsutvidgning. Det allra
förhatligaste strecket — inkomststrecket
— måste nu äntligen komma bort, men
skulle man då icke också komma ihåg
att hälften af alla medborgare voro
fullständigt rösträttslösa? Dels var
anledningen att bland motioner om
männens rösträtt även vid årets
riksdag väckts en motion om kvinnans
rösträtt.
En samling kvinnor tillhörande olika
arbetsområden: affärsvärlden,
skrift-ställeriet, läkaryrket, arbeterskor, gifta
kvinnor undertecknade en inbjudan till
offentligt möte i Folkets hus’ A-sal den
17 april. Deras namn voro: Selma
Bill-ström, Anna Branting, Ebba Böklin,
Elin Engström, Sofia Gumaelius, Anna
räckligt stort antal kvinnor verkligen
träda fram och begära sin rätt, den
icke längre kan förvägras dem. Vi
veta således varpå vi skola inrikta vårt
arbete under de närmaste åren och vi
veta att vi icke skola bli våra
motståndare svaret skyldiga. Vi ha att
lita på vår rösträttsorganisation och
på var enskild medlem av densamma.
De ha icke svikit oss förut, och de skola
icke svika oss heller nu. Och svaret kan
inte heller nu bli mer än ett: Sveriges
kvinnor önska rösträtt.
Friska blommor och vackra begrafningskransar
"LA ROSE" Blomsterhandel
30 Sturegatan, Stockholm.
Hammardahl, Anna Kjerrman, Ellen
Key, Erika Lindqvist, Selma Nilsson,
Lilly Paykull, Stina Quint, Anna Glara
K omanus, Hilda Sachs, Alma
Sundquist.
Inledare var Anna Lindhagen.
Samtidigt ordnade Fredrika
Bremer-förbundet ett mer enskilt, men även
detta talrikt besökt möte å K. F. U. M.
och utlyste tiden för detta mötes
hållande två dagar före A-salsmötet den
15 April. Två olika kommittéer blevo
resultatet av detta och det senare hållna
A-salsmötet, ur vilka sedan skapades en
gemensam kommitté med uppdrag att
bilda rösträttsförening. Medlemmarna
i denna voro: Lotten Dahlgren, Sofia
Gumaelius, Anna Lindhagen, Ellen
Sandelin, Alma Sundquist, Lydia
Wahlström, vilka med sig adjungerade
Emilia Broomé som ordförande samt Lilly
Engström och Anna Sterky.
Av denna kommittés arbete framgick
sedan som resultat inbjudan till den
4 juni.
Föreningen blev naturligtvis bildad.
Det var en ganska spännande votering,
huruvida män skulle få vara med i
föreningen eller ej. De segrade, som
an-sågo, att kvinnorna hade liksom ett
behov utav att ensamma få organisera
sin rörelse. Föreningens första
ordförande blev Emilia Broomé, vice ordf.
Ann Margret Holmgren, sekr. Anna
Lindhagen och Alexandra Skoglund,
kassaförvaltare Sofia Gumaelius.
övriga styrelseledamöter blevo: Gertrud
Adelborg, Hanna Andersson, Lilly
Engström, Elsa Eschelson, (antog aldrig
invalet, emedan bosatt i Uppsala),
Erika Lindqvist, Augusta Lithner, Alma
Sundquist, Lydia Wahlström, Anna
Whitlock, Anna Wilhelmsson.
En av föreningens första åtgöranden
var framlämnandet av en petition till
regeringen, vari framställdes kravet
om att en utredning angående
kvinnans rösträtt skulle verkställas i
samband med den utredning angående
männens rösträtt som av riksdagen
be-gäirts. Icke trodde vi då, att 10 år
skulle behöva förgå och först 27 olika
motioner utom Borgs behöva väckas
innan en sådan utredning verkligen
skulle föreligga, och först sedan man
uppskjutit så länge därmed att den blev
färdig post festum.
Under första arbetsåret utsände
föreningen tillsammans med den på
hösten 1902 nybildade
Göteborgsföreningen ett upprop "Till Sveriges kvinnor"
att landet runt bilda
rösträttsföreningar. Detta var den första impulsen till
den nu så berömda L. K. P. R.
Gift kvinnas rättsliga ställning blev
även omedelbart föremål för
föreningens agitation, i det att bland annat
ett frågecirkulär utsändes till ett
större antal av landets jurister.
Då man kom så långt fram som mot
de kommunala valen 1903, så tog
föreningen genast itu med att arbeta för
dessa, så väl genom att uppmana
kvinnorna att använda sin rösträtt som
genom ett möte i bostadsfrågan. Ett
stort möte i kommunala frågor
anordnades åter 1904. Dessutom anordnades
LAGER80N8
SKOMAOASI1V
dakobsgatan IS - Fredsgatan S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
