Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR K¥IKMOR
N:r 3
samma år direkt för vår rösträtt ett
offentligt möte med anledning av
Lindhagens motion med 30 instämmanden
däri. Det denna fråga närliggande
spörsmålet om kvinnliga
stadsfullmäktige arbetades för genom att tillsända
samtliga riksdagsmän en petition i
denna fråga.
1905 upplevde föreningen att position
måste tagas i ett konfliktläge. Av den
nybildade liberala ministären väntade
]toan naturligtvis att den skulle
framlägga proposition om allmän
rösträtt, men hänvändelser från
kvinnorna att även medtaga dem i
propositionen hade avvisats. Och då blev
frågan denna: Skulle vi under
tystnad, liksom giva ett medgivande om
att vi gillade regeringens taktik,
vilken taktik även stöddes av
socialdemokratiska partiets ledning, att låta
kvinnorna vänta, eller skulle vi genom
opposition visa, att vi ansågo denna
taktik mot vår sak oriktig. Den
senare åsikten segrade inom
Stockholmsföreningens styrelse, dock icke utan
meningsbrytningar. En skrivelse till
riksdagsmän inlämnades i jan. 1906
dock icke undertecknad av hela vår
styrelse, vari sades bl. a.:
"Då sålunda kvinnans utestängande från
lagstiftningen innebär både en förlust för
9taten och en orättvisa mot henne själv,
och då förhållandena nu erbjuda ett
enastående tillfälle att genomföra en
rösträttsreform, som skulle tillföra
samhällsarbetet alla de krafter, vilka längta att i
dessa ansvarsfyllda tider få ställa sig i
fosterlandets tjänst, vågar Föreningen för
kvinnans politiska rösträtt i Stockholm
härmed vördsamt anhålla det ni, Herr
Riksdagsman, under nästinstundande riksdag
ville väcka eller understödja motion om
politisk rösträtt för kvinna på samma
villkor som för man."
Flera föreningsmedlemmar deltogo
synnerligen aktivt för att påverka
styrelsen att taga denna position. Ett
opinionsmöte tillställdes av en särskild
agitationskommitté, i vilken två
styrelsemedlemmar även ingått.
Frågan om att en masspetition skulle
igångsättas hade vid ett par tillfällen
väckts inom Stockholms förening ens
styrelse. Med stor glädje hälsade
därför Stockholmsföreningen
centralstyrelsens beslut i jan. 1906, att vi skulle
få arbeta för en sådan petition.
Under 1906 voro vi ju här i Stockholm,
som inom alla andra
rösträttsföreningar, rätt mycket upptagna av att
sprida kännedomen i vidaste kretsar om
att kvinnorna kunde få vara med om
att skriva sitt namn under begäran om
medborgarrätt. Hösten 1906 samlades i
Stockholm centralstyrelsen till ett
extra möte. Detta var första gången
sedan Landsföreningens bildande 1903,
som centralstyrelsen sammankommit i
Stockholm; detta har sedan upprepats
1911, 1912.
Betydande förändringar i
Stockholmsföreningens styrelse hade skett
1906, i det att ordföranden och ännu
några medlemmar utgått ur styrelsen.
I stället inkommo bland nya krafter i
styrelsen: Signe Bergman, Anna
Kle-man och Anna Ljungberg. Ett par
andra nya kommo också in liksom
följande år, men deras verksamhet blev dock
kortvarig inom styrelsen. Ordf. blev
nu Lydia Wahlström, v. ordf. Gertrud
Adelborg, sekr. såsom förut Anna
Lindhagen samt Anna Ljungberg.
Stina Quint, som ännu är föreningens
kassaförvaltare, hade 1903 tilldelats
denna post. Redan samma år kunde
Stockholmsföreningen få välja Signe
Bergman som representant i V. U.
1907 i juni, då vår förening således
haft bestånd i 5 år, enades vi om en
energisk aktion för att kvinnorna
skulle kunna få medborgarrätt till
valen 1911. Samma paroll gick sedan ut
över hela landet — men förgäves.
Ett 30-tal äro de offentliga möten, som
av Stockholms föreningen anordnats
under dessa 10 gångna år. De första
årens verksamhet utmärka sig för
synnerligen beaktansvärda möten i
kommunala frågor. Utom ovan nämnda
1903 och 1904 hölls i mars 1906 först ett
kommunalt möte om "bättre och
billigare levnadsvillkor". Därefter hölls
även i mars i Musikaliska akademien,
med Ann Margrct Holmgren som
talare ett möte för vår rösträtt. Fru
Holmgren stod då på höjdpunkten av
sin verksamhet, och flera av
regeringens medlemmar hade kommit till
mötet för att höra den ryktbara
rösträtts-talarinnan. 1907 hade av Lindhagen
väckts motion om kvinnors
kommunala valbarhet, och hölls ett
sympatimöte för detsamma å Runan med
Emilia Broomé och Emelie Rathou som
inledare.
1907 gingo båda våra stora
cirkusmöten av stapeln — för att påverka
riksdagen 1908, som var den sista i en
valperiod, att då göra allt vad göras
kunde för vår fråga. Det första
cirkusmötet den 5 maj 1907, till vilket
regering och riksdag inbjudits,
formligen stormades av den tillströmmande
publiken. Talare voro då Adelswärd,
Branting, Lindhagen, Ruth Gustafson,
Ellen Hagen, Lydia Wahlström och
Anna Whitlock. "Medborgarsång"
sjöngs av Anna Petterson-Norrie. Det
andra cirkusmötet, till vilket varenda
biljett var utsåld, ägde rum den 17
nov. 1907. Talare voro då Beckman,
Kjellberg, Fries, Weidenhaijn, Ann
Margret Holmgren, Agda Montelius
och Agda Östlund.
Efter detta intensiva arbete direkt i
rösträttsagitationens tjänst upptog
föreningen åter en gren av arbetet på
utbildning för dess modlemmar,
nämligen genom att 1909 anordna
samhälls-kurser. Fru Broomé, fröknarna
Engström, Stael von Holstein och
Thor-stenson, samt friherrinnan
Palmstier-na voro anordnare.
Med anledning av att Anna Whitlock
avgick som F. K. P. R:s ordf.,
anordnade enskilda medlemmar ur
Stockholmsföreningen fest å Höganloft för
henne i januari 1909. Alla voro ense
därom, att den pjäs, som då spelades,
"En enquéte i Hades" — författad av
rösträttskvinnor och spelad av
rösträttskvinnor — var synnerligen lyckad.
Lydia Wahlström avgick som
föreningens ordf. 1909; sedan voro Lizinka
Dyrssen till 1910, Karolina Widerström
till 1911 och Anna Kleman till 1912
ordf. samt nu 1912 undertecknad.
1909 var föreningen anordnare av det
stora sommarmötet i juni. Säkerligen
skola alla deltagare alltid minnas de
intressanta överläggningarna i en av
Idrottsparkens lokaler, och den roliga
utfärden till Saltsjöbaden. Den första
svenska rösträttstidningen såg också
dagen till detta möte, och det var
första gången rösträttskvinnorna
agiterade för sin sak genom att bjuda ut sin
agitationsskrift på gatorna.
Undertecknad minns naturligtvis denna
tidning alldeles särskilt, då det var jag
som hade mesta arbetet med dess
redigering.
De sista årens historia komma ju alla
bäst ihåg. Jag vill därför bara
påminna om mötet i mars 1910, med
anledning av stadsfullmäktigevalen, då
kvinnor för första gången voro
valbara, om det storartade mötet å
Svenska teatern i augusti samma år under
Nordiska skolmötet (talare: Ann
Margret Holmgren, Ellen Hagen, Anna
"Nutidens söndertrasade
kvinna".
Ellen Key har i sista numret av
tidningen Idun s^som motsats till all den
vårfägring, som omger henne vid hennes
egendom Strand, med den opalskiftande
Vättern och vårens alla blommor, framdragit
\ad hon kallar "nutidens söndertrasade
kvinna".
Sedan hon framhållit hur mycket mer
berättigat det vore för en nutidens man att
såsom Kasans äkta män knäfalla på husens
flata tak och prisa Den Ende, ropande: "Jag
tackar Gud att jag ej blivit kvinna",
visar hon, att det för våra mormödrar var
helt enkelt en sinekur att vara kvinna i
jämförelse med nutidens. Men i
fortsättningen ger hon det rådet till kvinnorna, att
de icke få begå den enda synd, som icke
kan förlåtas, nämligen synden mot den
heliga ande, det är uttytt: "Människosläktets
och var människosjäls högsta
tillvarelse-form." Ingen med make och barn begåvad
kvinna kan verka med i den stora och
starka tid som är vår, utan att hennes egen
heliga ande kränkes, utan att hon mister sina
egna andaktsstunder.
Kvinnorna måste lära sig urskilja det
väsentliga och icke låta sig söndertrasas av
ett jäktande mellan möten, sammanträden
Eckstein och Ellen Key), vilket endast
kunde överglänsas av någonting
sådant som rösträttskongressen året
därpå, om mötet under centr.-styr -mötet
jan. 1911. Vidare om allt vårt arbete med
förberedelserna till kongressen, som ju
måste utföras av
Stockholmsföreningens medlemmar, genom att vara
medlemmar i de olika kommittéerna.
Vidare vår förenings speciella arbete för
att samla in pengar till en för
Stockholmsföreningen värdig fest under
kongressen. Vi hade också all heder av
utfärden till Saltsjöbaden den 17 juni
1911.
Under valdagarna i Stockholm
hösten 1911 hade föreningen tillsammans
med det nybildade Männens förbund
för kvinnans politiska rösträtt ett
oppositionsmöte mot kvinnornas
röst-rättsloshet. Talare: Borgmästarna
Pettersson och Lindhagen samt Annie
Furuhjelm och Ebba Palmstierna.
Vid sidan om alla dessa möten under
de senare åren har föreningen därför
icke lagt å sido
upplysningsverksamhet Den samma har allt fortfarande
bedrivits till de kommunala valen samt
1911 och 1912 även omfattat arbete för
att de gifta kvinnorna skulle
självde-klarera. Även gift kvinnas rättsliga
ställning har allt fortfarande varit
föremål för föreningens verksamhet. Så
deltog föreningen i mars 1911 i ett
möte i denna fråga tillsammans med
Fre-drika-Bremer-förbundet.
Det sista vi gjort innan föreningen
hann uppnå 10 verksamhetsår, det var
att på Hilda Sachs’ initiativ och efter
ett föredrag av henne inbjuda andra
kvinnoföreningar att tillsammans med
oss söka åstadkomma en staty åt
Fredrika Bremer, rest av kvinnor. Vidare
ha vi haft glädjen att få ordna
opinionsmötet i huvudstaden den li april
för regeringspropositionen för rösträtt
och valbarhet åt svensk kvinna.
Statsministern samt flera av regeringens
medlemmar hedrade mötet med sin
närvaro.
Men vi ha också fått vara med om
riksdagsplenum den 18 maj , då vår
fråga åter föll på Första kammarens
motstånd. Vi behöva således med nya
krafter lämna vårt 10:de arbetsår.
Anna Lindhagen.
och föredrag. De måste förstå att säga nej
och åter nej till förfrågningar om deras
medverkan, när de veta att väsentligare
värden annars sättas på spel, de få icke
låta det ögonblick förspillas, då den
älskades själ står med en gåva till deras, en
gåva, som aldrig kom att bli framburen,
därför att ett sammanträde just hindrade det
rätta Ögonblicket, eller försumma ett barns
handledning den stund som var den enda
rätta. Kvinnorna få icke taga skada till
sin själ.
Vad vore då verkligen att begå den enda
oförlåtliga synden nu? Ellen Key har
många gånger förr visat kvinnorna, att de ickö
få svika när det gäller att göra en insats
för ett rättfärdigt mål i samhället, icke
svika då det gäller att vrida rätt det som
nu är skevt. Våra mormödrars
uppgift i hemmet att väva lärftet oeh sy
mannens skjortor, stöpa ljusen, laga maten,
föda tolv barn och vara mannen underdåniga
var lätt säger hon i jämförelse med den
lott som är nutidskvinnans — hon som
föder ett barn allenast och i stället för
mannens skjortor synar mannens motioner i
sömmarna.
Månne icke den kvinna, som nu sysslas
med mannens motioner, motsvarar den»
vars tjänare i forna tider vävde lärftet och.
sömmade; motsvarar den, som var en
mångkunnig kvinna, en vidsynt administratör av
ett helt litet kungarike av underlydande. —
Den kvinna däremot, som i forna tider själv
ensam utförde alla dessa hemmets
mångahanda olika sysslor, motsvarar den, som na
har en enda detalj året runt att sköta, som
i stället för att bland annat stöpa ljusen’
för sitt hem, sy skjortorna för sin man och
väva lärftet, nu dag efter dag, år efter år„
tiotals år efter tiotals år sköter
vekklipp-ningsmaskinen i en stearinljusfabrik eller
spinner Över tråd till elektriska
belysningsledningar, syr knapphål i manschetter åt.
tusen män över en knapphålsmaskin dag ut
och dag in eller i en textilfabrik lagar
trådarna och matar spindlarna åt ett
aktiebolag.
Huru många fler söndertrasade kvinnor
hava vi ej i dessa fabriker, slitna mellan
arbete, hem och barn, huru många fler
söndertrasade av fester, teatrar och
bjudningar efter Stockholmssäsongen än det fåtal„
som genom att de fått ögonen öppna för
det otillfredsställande i kvinnans ställning i
mannens nutidssamhälle arbeta på möten»
sammanträden och föredrag för att skaffa
kvinnorna inflytande på samhället,
därhän,-att icke framtidens man skall hava
anledning att instämma med den gosse Ellen
Key citerar och som "var så glad, att han
icke råkat till att bliva en flicka".
Det förefaller nästan oansvarigt att i
hemmens tidning Idun utsända en sådan vädjan»,
som Ellen Key gör och som i många fall
kommer att upptagas av de själviska och
indolenta till ett de obotfärdigas förhinder
för att slippa ställa sig sida vid sida med
sina medsystrar i striden. Ellen Key
hänvisar särskilt dem som hava stora
personliga lyckomöjligheter att tillvarataga, att
icke taga skada till sin själ i det
uppslitande jäktet — men vem har större ansvar
att icke svika de olyckliga än den, som
livet beskärt mycken lycka? Vem har
större-ansvar att ingripa i utvecklingen än denr
som själv genom sina barn kommer att
fortleva i kommande generationer?
Måtte Sveriges kvinnor taga Ellen Keys
pingstmaning att icke begå synden mot den.
helige ande genom att i ännu högre grad
känna ansvaret ej blott mot sig själva, de
sina och deras lyckomöjligheter utan ock
mot andra och mot samhället, och "där
vara med i ledningen av striden för en
högre rättfärdighet i lagar, i
samhällsordning, i mellanfolkliga förhållanden och
känna att den heliga ande lever i den
nutidens samkänsla, som gör det otänkbart
för den enskilde att helt avgränsa sig inom
sitt egna lilla område".
Amå.
LIFFÖRSÄKRINGSBOLAGET BALDER ^^ ®alderi fonder — omkring 10 miljoner Balder. har låga premier och årliga vinstutdel- B&lder kan bevilja försäkring äfven utan läkare-
_ ÖMSESIDIGT — — tillhöra de försäkrade, som äro de enda ningar, hvilka pågått alltsedan 1892 och un- undersökning. Hafvandeskap utgör ej hinder
delägarne i bolaget och ensamma förfoga öfver der de senare åren öfveretigit 100,000 kronor för forsäkring i bolaget. Äfven kvinnliga om-
Hnfvadkontor; STUREGATAN 8, STOCKHOLM, vinsten. pr §r. bud antagas. (K. R. 402>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
