Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
8
Kvinnorösträttens riksdagshistoria.
Av Gulli Petrini.
III.
1904 års motioner: herr Sjöcronas i l:a kammaren, herr Lindhagens i 2:a kammaren.
man den tiden var mest benägen att
tro, att kvinnans rösträtt skulle komma
huvudsakligen högern till godo, och
möjligen kan detta ha bidragit till de
sympatier frågan den tiden hade på
somliga håll i Första kammaren.
Samma år hade vi nämligen också en
motion i Första kammaren av herr
Sjöcrona, som gick ut på valrätt, men
e;j valbarhet för kvinnor. Herr
Sjö-crona vände sig mot den kungl.
propositionen i sin helhet och ville gå
tillbaka till konstitutionsutskottets
ståndpunkt år 1902, d. v. s. bibehålla ett
cen-susstreck ungefär vid det kommunala,
men ändå införa vissa extra garantier.
Han ansåg, att då det endast gälde
valrätt, — ej valbarhet — åt kommunalt
röstberättigad kvinna borde någon
särskild utredning icke vara erforderlig.
Konstitutionsutskottet gick denna
gång så långt i tillmötesgående, att det
kostade på sig en historisk utredning
över de gånger frågan om kvinnans
rösträtt varit uppe. Men därefter
heter det:
"Utskottet underskattar för sin del
ingalunda den sålunda väckta frågans
betydelse. Det låter sig enligt
utskottets uppfattning icke förneka, att
spörsmålet om beredande av rösträtt åt
kvinna är av den art, att det förtjänar
att allvarligt uppmärksammas, och
utskottet är med herr Lindhagen ense
därom, att en utredning av de
förhållanden, som kunna anses äga
inflytande på frågans bedömmande, bör föregå
avgörandet av densamma. Utskottet
anser emellertid icke lämpligt att med
den nu ifrågasatta rösträttsreformen
sammanbinda förslag, vilka äro av den
omtvistade och svårlösta beskaffenhet
som frågan om kvinnans politiska
rösträtt, då lösningen av föreliggade
valrättsreform genom en dylik
kombination otvivelaktigt skulle försvåras."
För att kvinnan med energi
skall hunna deltaga i politiken
bör hennes arbete i hemmet
underlättas, vilket sker bäst
genom att köpa en SINGER
symaskin.
Herr Broström reserverade sig
emellertid i denna punkt på följande sätt:
Spörsmålet om kvinnans rätt att
deltaga i val till Riksdagens Andra
kammare tränger sig allt mer och mer
fram. Att detta krav är berättigat,
framgår av många tidens tecken.
Därom vittna, bland annat, det uttalande
konstitutionsutskottet gjort i sin
motivering till denna punkt.
Att frågan om kvinnans politiska
rösträtt icke kan eller bör lösas — som
motionären föreslår — i "sammanhang
med avgörandet av den föreliggade
frågan om införandet av allmän rösträtt
för män", synes vara klart. Givet är,
att en så genomgripande fråga som
denna behöver föregås av en
utredning, som endast kan verkställas av
regeringen, varför hemställes,
att Riksdagen, i anledning av herr
Lindhagens motion nr 262, ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan
om beredandet av rösträtt i jämväl för
kvinnor vid val till Riksdagens Andra
kammare samt därefter för Riksdagen
framlägga förslag i ämnet.
Vid debatten i riksdagen var
intresset så helt upptaget av frågan om
männens rösträtt med vad därtill hörde,
såsom proportionella val, förhållandet
EÄU MONO
(Professor MONO)
Oöverträffat medel för erhållande av klar och fräsch hy.
Pris Kr. 3.—, 5 50, och 10.—.
FRANSKA PA RFYMMA G A Så MC 1
Hovl&ver&ntör
21 Drottninggatan 21, Stockholm.
Riks Tel. 33 09. Allm. Tel. 311. (KR 476)
Den år 1902 begärda kungl.
propositionen om allmän rösträtt med
garantier kom till 1904 års riksdag. Som
förnämsta garanti föreslogs det
proportionella valsättet, och därmed började
den heta striden för eller emot
proportionella val, som så helt upptog det
politiska livet flera år framåt.
Såsom var att förmoda hade Kungl.
Maj:t icke medtagit kvinnans
politiska rösträtt, ens som garanti, men i
motiveringen ägnas den dock några
rader, varvid omtalas att F. K. P. R. i
Stockholm den 15 juli 1902 inkommit
med en underdånig anhållan "att Eders
Kungl. Maj: t vid fattandet af
beslut rörande den utredning av frågan
om utsträckt valrätt till Andra
kammaren som Riksdagen i sin skrivelse
den 20 maj 1902 begärt, täcktes
förordna, att denna utredning skulle omfatta
även frågan om rösträtt för kvinnan."
"Ehuru otvivelaktigt", säger
departementschefen, "en viss likgiltighet måste
tillerkännas en stor del av de skäl, som
anförts för en dylik utsträckning av
den politiska rösträtten, anser jag dock
utan att nu ingå på närmare
granskning av dessa skäl att, då från deras
sida frågan gäller, något allmännare
krav på en dylik utsträckning ej
försports, och då i allt fall den uppgift,
som närmast tränger till sin lösning är
tillräckligt svår i och för sig, med
denna nu icke bör sammanföras frågan om
kvinnans deltagande i det politiska
livet." Vi se således att F. K. P. R. nu
börjat låta höra av sig, men att den
redan från första stund mötes med
svaret, att männens rösträttsfråga borde
lösas först.
Herr Lindhagen, som även vid denna
riksdag motionerade i frågan, fann det
också förklarligt, "om mången ej kan
under några förhållanden anse sig
beredd att på en gång lösa rösträttsfrå-
Käthe Schirmacher:
Das Rätsel Weib.
På samma språk, som Weininger skrev
sin stora förkastelsedom över kvinnan i
"Geschlecht und Charakter" föreligger nu
Käthe Schirmachers anklagelseskrift mot
mannen: "Das Rätsel Weib." De båda
verken ha, med all olikhet för övrigt, så många
beröringspunkter, att de inbjuda till några
jämförande anmärkningar.
Först gälla de de båda auktorernas
dokumentering. Weininger kände allt vetande
om kvinnan, men ej kvinnan själv, och
Käthe Schirmacher förklarar, att
erfarenheten av det verkliga livet har varit hennes
läromästare. Det skall inte förnekas, att
hon "valt" sina erfarenheter och med klar
blick för sitt syfte förkastat allt obrukbart
stoff. Därför kan det bestridas, att den bild
hon framställer är jämnt och tillplattat
verklig, men inte att den äger en
fruktansvärd och djup sanning. Den, som läser
boken med frihet att bortse från de av
programmet föranledda paradoxerna, skall
ofelbart gripas av medvetandet, att denna
anklagelseskrift framgått inte endast ur en
enskild människas indignation, utan
fram-tvungits av ett allmänt
oefterrättlighetstill-stånd, som kräver en grundlig reform,
återigen inte för en enskilds lycka och
bekvämlighet, utan för att rädda det hela undan
en olycksbringande urartning.
För Weininger framstod också problemet:
mannen — kvinnan som en urartningsfråga.
Med sin manliga uppfattning såg han, då
han ville tyda "gåtan kvinnan" djupare in
i mannens hemlighet än i hennes. På
åtminstone en punkt äro Weininger och Käthe
gan både för kvinnor och män" och
ansåg obestridligt "aLt den senare
angelägenheten ej får på något sätt
fördröja en god lösning av den nu
föreliggande uppgiften att genomföra
allmän rösträtt för män. Men däremot
bör saken, åtminstone för den, som tror
på befogenheten och nyttan av
kvinnans rösträtt ställa sig så, att
avgörandet av männens rösträttsfråga
innefattar en särskild förpliktelse till att
omedelbart skrida till en utredning och
ett övervägande av frågan om politisk
rösträtt för kvinnor." Han hemställde
därför:
att Riksdagen, i sammanhang med
avgörandet av den nu föreliggande
frågan om införandet av allmän rösträtt
för män, måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda frågan om
beredandet av rösträtt jämväl för
kvinnor vid val till Riksdagens Andra
kammare samt därefter för Riksdagen
framlägga förslag i ämnet.
I detta yrkande instämde trettio
Andra kammarledamöter. Det är
intressant att herr Lindhagen i övrigt
i sin motivering visserligen börjar med
de ideella synpunkterna,
rättfärdig-hetskravet och behovet för samhället
och kvinnan själv av hennes rösträtt,
men också inlåter sig på frågan, om
hon bör medtagas som "garanti" vid
rösträttsutvidgningen, och han anser,
att vill man nu nödvändigt ha någon
garanti mot den allmänna rösträtten,
så vore det värdigare att söka den i
kvinnornas rösträtt, "ty då har man i
alla fall givit full rättvisa" och
"Framstegspartierna behöva ej heller från sin
synpunkt se någon fara i kvinnans
politiska rösträtt. Ty skipandet av
rättvisa leder i längden alltid till goda
resultat för samhället."
Det är således alldeles tydligt att
Schirmacher ense: det är mannen, som bär
den tyngsta skulden för kvinnans
urartning. Kvinnan är ju enligt Weininger ett
ieke-väsen, en negation av manlighet, d. v. s.
mänsklighet, hon är mannens svaghet
objektiverad, hon är inte "la soeur de tous les
mystéres", men hon är alla lasters moder,
skapad av mannen. Det är knappt
förvånande, och det är på samma gång
karaktäristiskt för den manliga bristen på logik,
att Weininger applåderats av män, som av
hans allvar bara förstått den ytliga,
paradoxala sidan. Det är ett exempel på att
kvinnans logik är djupare, om också enligt
Käthe Schirmacher en annan än mannens,
att det är kvinnor, som djupast förstått
Weininger, som vågat dra de konsekvenser
han själv bara antyder om en förlöst
mänsklighet, om en kvinna icke "skapad av
mannen", utan pånyttfödd genom det nya
födelsens bpd, som bjudes i kunskapen, inte
längre den tvetydiga och frestande om gott
och ont, utan en operativt smärtsam
kunskap om sanningen.
Det är sanningen om kvinnan och
mannen, som Weininger och Käthe Schirmacher
tillhandahålla, han med hela den filosofiska
och vetenskapliga utredningens
skrymmande apparat, hon i utropssatser med den
förorättades skälvande vrede och blödande
hån. Kvinnan som sådan är värdelös, blir
slutresultatet i hans utredning. Hon måste
dö för att människan må leva. "Kvinnan",
säger hon, "är värdelös, därför att hon dolt
sitt verkliga värde. Hon har tvingats av
mannen att ljuga och krypa, stjäla och
bedraga. Han har piskat stoltheten och
människovärdigheten ur kroppen på henne,
men i hennes själs gömmor ligger allt detta
goda fördolt. Mannen har inte lyckats
piska livet ur kvinnans själ, ty han har aldrig
nått den. Han har inte brytt sig om att
förstå den. Han har funnit det bekvämt
att kalla henne "gåtan kvinnan". Allt
annat i världen har han ägnat mera intresse
än hennes själ."
"Kvinnan som kvinna har ingen själ",
säger Weininger. "Det bestyrker alla mäns
samlade erfarenhet, kvinnan ha vi icke
frågat, och därför att hon icke äger en själ,
måste hon dö."
"Ack, ni stackars dårar", säger Käthe
Schirmacher, "ni känner inte ej själva, hur
skulle ni känna oss. Med edra ord och edra
handlingar ha ni fråndömt er själva rätten
att regera världen och oss, över er själva ha
ni aldrig härskat, fastän ni fått förmågan,
edra lustar ha behärskat er, och dem ha ni
skrymtaktigt klätt i kvinnoskepnad, och er
sinnlighet i kvinnogestalt har blivit
syndabocken, som burit släktets skam och
förnedring genom tiderna. — Kvinnan skall inte
dö som kvinna. Hon har större rätt att
leva än mannen, ty hon har, trots allt,
bevarat sin själ. Hennes förnedring hör till
i det förflutna, och om hon vill det, är
framtiden hennes, nej mänsklighetens. Hon, den
enda, som känner sin egen gåta, har att
lösa den, icke i ord, men i handling. Hon
har att inta platsen vid mannens sida, inte
vid hans fötter. Den frälsning, som
Weininger förutsäger genom döden
(kvinnlighetens självmord) skall kvinnan vinna
genom sitt liv. Men vägen dit heter kamp
och försakelse, hån och förakt, ty mannen,
skaparen av den urartade kvinnan, vill inte
avstå från sin skaparevana. Det behagar
honom att vara Gud, och kvinnofrigörelsens
yttersta konsekvens är ingenting mindre än
att störta en Gud, må vara en avgud, men
en vars makt och allvishet blivit
sanktionerad av all känd tradition, av alla höga
auktoriteter och av en oräknelig kör av
underkuvade kvinnoslavar från historiens
begynnelse."
Kvinnan och mannen — mannen och
kvinnan; Weininger och Käthe Schirmacher ha
som representanter för de båda fientliga
makterna påvisat deras oförsonbarhet, deras
dödsfiendskap, men väl att förstå blott som
de förhandenvarande empiriska
gestaltningarna, de förfuskade
degenerationsproduk-terna.
Den ursprungsdröm, till vilken Käthe
Schirmacher söker tillbaka, och där hon ser
valkyrior och amazoner skymta, är det
framtidsrike, där Weininger skådar
människan. Där är inte mannen utan kvinnan
eller kvinnan utan mannen; båda ha
uppgått i den högre enhet, som bibeln kallar
Gud.
Det är mot ingenting mindre än
fullkomligheten, som en bok lik Käthe
Schirmachers syftar. Därför kan den lämpligast
läsas som en religiös betraktelse, inte en av
det menlösa och välvilliga slaget, utan en
gammaltestamentlig vredespredikan,
målande det fallna Gudsfolkets förnedring, dess
förförares straff, men också
upprättelsemöjligheten.
Boken kan inte undgå att väcka och
gripa, och även som ett tecken, vilket blir
motsagt, skall den räknas bland de plogbillar,
som ristat djupast i den hårda mark, där
framtidens kvinna i dag sår sin tåresådd
under modig förväntan på en glädjefull
skördetid.
"Das Rätsel Weib" har nyligen i en
synnerligt vårdad svensk översättning med
titeln "Gåtan kvinnan" utkommit på Hugo
Gebers förlag.
Gertrud Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
