- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / I Årg. 1912 /
16:7

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 6

RÖSTRÄTT FÖR KYIKTRTOR

7

På rösträttskongress i Munchen.

Den 24—25 september 1912.

Helt nyligen blev jag på resa mellan
Lin-dau och Miinchen en ofrivillig lyssnare till
titt samtal mellan tvenne unga herrar, som
»utto mitt emot min man och mig i kupén.
Den ene av dem, mörk med vackra,
tänkande ögon, åhörde med stort intresse vad
hans gode vän, med söderns livlighet i
uttryck och gester, berättade honom. Denne,
cn man med ett mycket intelligent
utseende och ett karaktäristiskt, skarpt markerat
ansikte, hade just läst i en tysk tidning, att
rösträttskvinnorna i Miinchen i dagarna
anordnat en kongress och huru där samlats
deltagare från hela Tyska riket. Vidare
förtäljde han om denna märkliga rörelse
och dess framgång i olika länder, och så
började han tala om rösträttskongressen i
Stockholm förra året och huru underbart
det måtte ha varit att ha hört Selma
Lagerlöf tala. Allt detta hade han funnit i
sin tidning, och de båda utbytte nu
sinsemellan sina tankar om saken och funno
den "ganz wunderbar". Då kunde jag
naturligtvis såsom svensk rösträttskvinna
icke längre hålla mig tyst, utan frågade
dem om de voro intresserade av kvinnornas
rösträttskamp och fick ett: "Oh ja, sehr,
meine Frau", till svar. När så tystnaden
från min sida var bruten, utspann sig ett
livligt och intressant samtal, och då vi vid
framkomsten till Miinchen skildes åt,
kom-mo vi överens om att följande dag råkas på
rösträttskongressen.

Tyvärr var kongressens första dag redan
förliden vid vår ankomst till Miinchen,
men av tidningarna kunde jag se vad som
förekommit, tillika med en förklaring
varför kongressen just då anordnats. Orsaken
var nämligen, att en stor utställning
pågick de dagarna i Miinchen, till vilken
mycket folk från olika delar av Tyskland
väntades, och därför funno Munchens
rösträttskvinnor tiden vara inne att slå ett
stort slag för saken.

Kongressen öppnades måndagen den 24
sept. i den festligt klädda Weinsaal des
Hauptrestaurants im Ausstellungspark och
deltagarna hälsades välkomna av dr. Anita
Augspurg, ordförande i Munchens
rösträttsförening. Hon berörde i sitt
hälsningstal särskilt de glädjande
underrättelser, som ingått från skilda delar av
världen och övergick sedan att tala
över ämnet "Allén Frauen das
Stimm-recht". Efter föredraget framlades för
kongressen trenne resolutioner, varav den
första berörde kvinnornas rösträttsfråga och
i vilken kongressen fordrade aktiv och
passiv valrätt för kvinnor till riksdag,
lantdag och kommun. Vidare begärdes för den
i statens tjänst anställda kvinnan lika lön
som för mannen för likvärdigt arbete. De
båda andra resolutionerna berörde några
särskilda lokala frågor. På kvällen den
första kongressdagen hölls ett stort offentligt
möte i Prinzensäle des Café Luitpold. Det
var en stor vacker sal klädd med
tallrisguir-lander, och runt om på väggarna voro
uppsatta små grön-vit-violetta flaggor, på
vilka stodo tryckta namnen på de olika städer
och stater, som voro representerade vid
kongressen. Emellan dem voro uppsatta
dels pTOpagandatillrop om rösträtten, dels
den blivande Budapestkongressens affisch.
Denna föreställde en man bärande hela
jordklotet på sina axlar, dignande
under tyngden, och bredvid honom stående en
hög, vacker kvinnogestalt, som tycktes
bedja honom att få dela bördan. Och så i
stora bokstäver tryckt:
"Frauenstimmrecht-kongress in Budapest 1913." Denna affisch
skall sändas ut över hela världen och
uppsättas på järnvägsstationer och i hotell.

Det offentliga mötet börjades med
avsjungandet av de tyska kvinnornas
nationalhymn med ord av dr. A. Augspurg och
på samma melodi som "Deutschland,
Deutschland iiber allés". Därpå hölls först
ett längre föredrag om
"Lebensmitteltene-rung und Frauenstimmrecht" av fru M.
Voss Ziets, ett föredrag om en f. n. i
Tyskland ytterst brännande fråga. Talarinnan
framhöll bL a. hurusom det hittills här-

skande "man-regementet" hade kommit
fullkomligt till korta och gjort ett
fullständigt fiasko genom sin oförmåga att
icke värna om det bästa goda, det ädlaste
i samhället, familjen. Den skulle nu
genom den rådande ohyggliga dyrtiden få
lida för en vansinnig och av egoistiska skäl
förd politik. Hon påvisade, att alla medel,
som hittills föreslagits för avvändande av
dyrtiden, visat sig fullkomligt gagnlösa och
otillräckliga, och slutade med en varm
vädjan och uppmaning till de styrande, att låta
kvinnorna få komma med i det offentliga
livet och att understödja kvinnorna i deras
kamp för rätt och rättfärdighet.

Sedan kvinnornas Marseillaise, även den
med ord av dr. A. Augspurg, avsjungits,
bestegs talarstolen under stormande jubel
av ledamoten i bömiska lantdagen fru
Vi-kovå-Kuneticka, som med sitt föredrag:
"Die Frau im bomischen Landtage" tycktes
väcka ett stort intresse. Med särskild
skärpa skildrade hon, hurusom österrikiska
regeringen vägrat henne fullmakt på hennes
val som ledamot av lantdagen.

Kongressens andra dag, den 25 sept.,
företogs en demonstrationsfärd genom
Munchens gator. I 18 med höstblommor och
ek-lövsguirlander klädda lanaåer åkte ett
40-tal av kongressens deltagare genom stadens
gator och mottogos av Miinchenerpubliken
enligt en tidning: "mit gewohntem Humor
und manchmal etwas boshaftem Witz."
Det behöver knappt sägas att varje vagn
var försedd med en grön-vit-violett flagga
med inskription: "Frauenstimmrecht."
Målet var Englischer Garten, där gemensam
frukost intogs.

Kl. 3 e. m. upptogos förhandlingarna ånyo
i Prinzensaal, där jag så råkade mina
reskamrater från föregående dag, intresserade
och glada att få vara med.

Efter att först ha antagit en resolution,
fick kongressen höra ett varmhjärtat och
sakrikt föredrag av fru Adéle
Schreiber-Krieger om "Kinderelend und
Frauenstimmrecht". Hon liknade staten vid en
stor byggnad, skröplig och förfallen, och
nödvändig att ombygga. Med särskild
betoning framhölls hurusom vid byggnadens
förestående renovering den kvinnliga
byggmästaren icke finge saknas. Så skildrade
hon i bjärta ordalag besök i denna gamla
byggnads olika hem, från lyxvåningen till
armodets boning och framhöll huru det
oftast är barnen, som få lida värst och mest
av både trångboddhet och fattigdom.

Med beklagande påvisade hon, att det
ännu är männen, som utan hänsynstagande
till kvinnorna bedriva både
befolkningspolitik och rashygien, icke inseende huru
nära och intimt dessa frågor beröra kvinnor
och barn. Hon uttalade sin övertygelse att
det är just till förmån för barn och
ungdom, som kvinnorna sträva efter att
vinna sina politiska rättigheter. Kvinnornas
rösträttsrörelse är, slutade hon, "eine
miit-terliche Bewegung". Efter hennes med
vaimt bifall mottagna föredrag följde en
kort paus och sedan vidtog en livlig
diskussion. Innan den började, framförde
undertecknad på dr. Augspurgs begäran en
hälsning från Sverige och redogjorde med
några korta ord för rösträttsfrågans läge hos
oss. Dr. Augspurg bad mig att till alla
svenska rösträttskvinnor framföra hela
kongressens varma hälsning och uttryckte
vilken glädje och uppmuntran det var för
dem att följa med rösträttsrörelsens snabba
framgång i Sverige och uttalade så en
förhoppning, att de svenska kvinnorna snart
skulle stå som segrare.

På kvällen gavs till förmån för
kongressen i Budapest en festföreställning å
Kiinst-lertheater och så var kongressen i Miinchen
ett minne blott, men ett minne, hoppas jag,
som skall sporra många av deltagarna att
arbeta på nedrivandet av fördomarnas
höga mur, vars fall skall giva åt kvinnorna
deras hela och fulla likställighet med
männen inom samhället.

Ebba Palmstierna.

Två rösträttsbutiker i London.

För och emot.

Adam Street är en tvärgata till Strand;
en rännil från den väldiga trafikfloden, som
vissa tider på dagen knappt rymmes inom
Strands bräddar, rinner ned genom den
mera stillsamma sidogatan. Adam Street är
icke något föraktligt läge för en ny affär,
som ännu befinner sig i sitt första stadium
av trevande och experimenterande. The
Ivternational Suffrage Shop är en av
Londons feministiska boklådor. Den startades
i april 1911 av miss Sime Seruya, som
förut innehaft en kommissionsaffär for böcker
i Bedford Street.

Denna bokhandel är ett utslag av den
praktiska idealism, som man ofta finner i
England. Miss Seruya har haft det modet
att börja ett alldeles nytt slags företag
med orubblig tro på att det skall lyckas.
I hennes affär kan man köpa alla slags
sociala, ekonomiska och politiska arbeten,
som beröra kvinnan. Böcker i uppfostran,
skådespel med socialt syfte — och en hel
del moderna engelska teaterstycken komma
under den rubriken — broschyrer för dagen
finner man utlagda på disken. Svenskarna
äro representerade av Strindberg, Ellen
Key och Selma Lagerlöf på engelska,
Strindberg står i ledet bland
dramaturgerna med ett band dramer i professor Erik
Björkmans översättning, Ellen Keys
Livslinjer förekomma i urval, och Selma
Lagerlöfs Hem och stat ligger på bordet, där de
intressantaste och nyaste broschyrerna ha
radats upp. Miss Seruya gör en ursäkt för
att dessa icke se tillräckligt fräscha ut, men
det bevisar ju bara allmänhetens intresse.
En bokhandel, där folk trivs och
följaktligen köper böcker, skall ha tjuvlästa och illa
medfarna böcker här och var i lokalen.

Mitt emot ingången äro världens alla
rösträttstidningar utställda. Rösträtt för
Kvinnors gröna papper är lätt skönjbart bland
de andra bladen från olika länder och
världsdelar. Miss Seruya är angelägen om,
att hennes rösträttsbutik skall bli en
mötesplats för kvinnor från alla länder på besök
i London. Hon har därför givit den en
internationell karaktär och sökt att hålla den
utanför partistriderna. Men i våras efter
suffragetternas härnadståg mot Londons
butiksfönster, fick hon fönstren inslagna av en
folkhop, som polisen höll sin skyddande
hand över.

— Det var en kväll efter en
fotbollstävling, berättar miss S., och folkhopen hade
fått blodet i svallning. En skara samlades
på gatan utanför, och snart började
stenarna regna mot de väldiga fönsterrutorna.
Polisen stod på trottoaren mitt emot och
åsåg uppträdet utan att röra ett finger. Jag
kom gatan fram, just när de börjat, kom in
en bakväg i den stängda butiken och
skyndade att telefonera till Bow Street efter
ridande polis. Alla ljus släcktes i butiken,
och jag och mina biträden, som ännu voro
kvar, höllo till längst inne i rummet utom
räckhåll för stenarna. Den ridande polisen
rensade gatan, men inga häktningar
före-togos. Förut hade polisen inskränkt sitt
ingripande till att sända alla vagnarna i
droskstationen utanför fönsterna till en
annan gata. En hel del av lagret blev
skadat, gaskupor och rör slogos sönder, och
den ena av de stora rutorna, som kosta 20
pund stycket, krossades totalt.

Varken miss Seruya eller hennes butik
ha något med suffragetterna att skaffa,
men det har nu aldrig varit en upprörd
folkmassas sed att fråga efter nyanserna i
uppfattningen hos förhatliga
trosbekän-nare.

Innan jag lämnar den internationella
rösträttsbokhandeln, måste jag beundra de
utställda vykorten med porträtt av
framstående anhängare. Ellen Terry, Englands
Sarah Bernhardt, har låtit taga ett särskilt
porträtt för miss Seruya och har försett
vykorten med sin egenhändiga
namnteckning. En annan framstående
skådespelerska figurerar också i raden, det är miss
Cicely Hamilton, som hinner med att vara
författarinna och värm rösträttsvän vid
sidan av sitt yrke. Miss Hamilton
författade och iscensatte för någon tid sedan ett

"Giv kvinnan vad
kvinnan tillhör!"

Därtill hör även en förstklassig
symaskin; välj därför

"S1NGER"

skådespel, där Englands framstående
kvinnor från olika tider figurerade. Det var ett
dramatiskt och sceniskt verkningsfullt
stycke, och det gavs Över hela England. Bland
vykorten ser man mrs Despards
intelligenta, fårade ansikte. Porträtt av välvilligt
stämda parlamentsmedlemmar med
sympatiska drag kan man tillhandla sig, om man
så önskar, men största intresset i samlingen
erbjuda Ellen Terry och Cicely Hamilton.
De engelska skådespelerskorna ha som
bekant en särskild rösträttsförening.

Från butiken leder en trappa ned till en
föreläsningslokal med plats för ett
hundratal åhörare, där föredrag hållas varje
söndag under vintern i sociala och ekonomiska
frågor, som beröra kvinnan. Den användes
även till valmöten. För ögonblicket stiger
ur underjorden som en kör av osaliga
andar. Miss Seruya ber leende om ursäkt för
oljudet, den heliga möteslokalen är
"barke-riserad", som man f. n. säger i London om
Shakespeare. Förklaring: Granville Barker
håller en av slutrepetitionerna till
Shakes-peares En vintersaga, som uppföres i ny

instudering på Savoy Theatre.



"God save the King", spelad klockan elva
på slaget varje kväll av militärmusiken i
Earl’s Courtutställningen av Shakespeares
England, hade en längre tid varit
en påminnelse om, att det var tid att
gå till sängs. Till sist kunde jag inte
motstå "God save the King" längre, utan
steg en vacker dag in i Shakespeares
England för att se hur där såg ut. Bland
en massa kram och ovärdigt skräp, som
man sökte lura på en godtrogen allmänhet,
fanns en del intressanta saker, men aldrig
hade jag drömt om att här finna antis
etablerade i nära grannskap till
spågum-man och Spratfs hundkäx. Vid
huvudgatan i Shakespearestaden hängde en liten
gammaldags skylt och vickade i blåsten
med en varnande inskrift om att
kvinnoregemente är liktydigt med
prygelregemente. Vem kunde ana, att antis dölja sådana
barbariska sinnen under sina kultiverade
och eleganta ytor. En vitklädd,
medelålders dam med band i antisuffragistfärgerna,
svart, skärt och vitt, stod i dörren och
ropade: "Kom in och skriv ert namn på
listan mot kvinnorösträtten f" Medan hon
vilade sig en stund, studerade jag vykorten
och broschyrerna i de breda, smårutiga
fönstren. Rudyard Kipling, ja visst, efter
suffragettdåden kom ju hans berömda poem
om att det kvinnliga elementet i rasen
alltid är farligare och mera fördärvbringande,
då det blir retat än det manliga. Honan
bland de giftiga ormarna är dubbelt så
giftig som hanen o. s. v. Några komiska
brevkort av megäror eller kretiner, som skria
efter rösträtt, saknar jag tyvärr sinne för
att uppfatta, och mrs Humphry Wards
vänligt leende gummansikte i deras
omedelbara grannskap förhöjer knappast
effekten.

Hela den lilla butiken är proppfull av
broschyrer, uttalanden av män mot
kvinnorösträtten, antirösträttstidningar i packor
och bilder av dekolleterade damer ur
socie-teten, vilka inte vilja ha rösträtt. På ett
bord ligger den blivande petitionen till
parlamentet, som jag ivrigt uppmanas att sätta

RYMKTIHKTUR

Maj or sk an Edmann

borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
för w Aga att föryngra och försköna, ty hyn blir skär och
genomskinlig. Anses Tara det yppersta medel i sitt slag.

1 parti och minut i

FRANSKA PARFYMMAGASiNET

Ho vle ver an tor
21 Drottninggatan 21, Stockholm
samt 1 förnämsta Farfymaff&r«r.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free