Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b. K. P. R:s I0:de Centpalstvrelseinöte.
Första dagens förhandlingar.
Mötet öppnas.
L. K. P. R:s lö:de centralstyrelsamöte
hölls i Stockholm den 9 och 10 januari.
Ej mindre än 86 medlemmar och
suppleanter hade infunnit sig, flera än
någon gång förut. Till lokal hade man
denna gång fått Strandhotellet, vilket
visade sig vara en synnerligen god idé.
Dess stora sal, prydd med det A^ackra
internationella st andaret och med
blommor i rösträttsfärgerna, gjorde ett
mycket tilltalande intryck och bidrog i sin
mån till den goda stämning, som
präglade hela detta möte.
Förhandlingarna öppnades af L. K.
P. R:s ordf., fröken Anna Whitlock,
som i ett kortare anförande påpekade,
hur Landsföreningen under de 10 år,
som förflutit sedan dess bildande, nu
nått därhän att principstriderna om
kvinnans rösträtt kunna betraktas som
avslutade, så att frågan ej längre
gäller om, utan när kvinnorna skola få
rösträtt. Hon erinrade vidare om, hur
vi under dessa 10 år sett kvinnorna
segra i Norge, Finland och några av
Förenta staterna och stå alldeles invid
målet i Danmark, och hur vi själva under
1912 hunnit fram till en k. proposition,
vilken för oss varit som en jubelfanfar.
Med eftertryck framhöll hon, hur vi,
då det innevarande året för oss
kommer att bli ett väntans år, måste
använda denna tid till att få så många
kvinnor som möjligt att till 1914 års
riksdag samla sig kring kravet på full
medborgarrätt. Med förtröstan och
utan rädsla för det kommande året
såge Landsföreningen framtiden an.
Sedan ordf. till sist ägnat några ord
åt minnet av fru Elin
Pålman-GÖth-man och fröken Lotten von Krsemer
samt omtalat den donation av 500 kr.,
som Landsföreningen fått i den
sena-res testamente, förklarade hon mötet
öppnat.
Val
Efter av L. K. P. R:s sekreterare
förrättat namnupprop valdes till
sekreterare för mötet fruarna Ella Eilling,
Annie Gunnarsson och Elisabeth
Waern-Bugge samt jur. kand. Eva Andén, och
till protokollsjusterare fruarna Maria
Bohlin, Rönninge, och Augusta
Tonning, Ronneby. Till
presskommittera-de utsågos fruarna Gerda Hellberg,
Karlstad, Klara Lindh, Gävle, och d:r
Gulli Petrini, Växjö, med fruarna Else
Kleen och Elin Wägner som
referenter.
Till L. K. P. R:s ordförande och vice
ordförande omvaldes därefter med
acklamation fröknarna Anna Whitlock
och Signe Bergman, samt till dess
representanter i O. S. A. fröknarna
Whitlock och Bergman samt fruarna
Kristina Borg, Hälsingborg, Leonore
Oden-erants, Borås, och fröken Valborg
Öländer, Falun.
Därefter företogs val av 12
delegerade och 12 suppleanter till den
internationella rösträttskongressen i Budapest
den 15—20 juni i år. Till delegerade
utsågos jur. kand. fru Anna Wicksell,
Lund, fru Louise Woods-Beckman,
Stockholm, fru Ellen Hagen, Uppsala,
d:r Gulli Petrini, Växjö, fru Frigga
Carlberg, Göteborg, fru Karin
Fjäll-bäck-Holmgren, Stockholm, fru
Carolina Benedicks-Bruce, Visby, docenten
Hilma Borelius, Lund, fröken Gerda
Planting-Gyllenbåga, Huskvarna,
fröken Gertrud af Klintberg, Stockholm,
fröken Signe Wollter, Trollhättan, och
fru Ruth Randall-Edström, Västerås.
Suppleanter blevo fru Maria Bohlin,
RÖnninge, fru Augusta Tonning,
Ronneby, fröken Jenny Wallerstedt,
Linköping, fröken Sigrid Kruse, Karlskrona,
fröken Sofia Svensson, Göteborg, fröken
Ellen Wester, Ängelholm, fröken
Alfhild Lamm, Stockholm, fröken Julia
Palm, Var berg, fru Hilda Sachs,
Stockholm, fröken Anna Åbergsson,
Stockholm, fröken Valborg Olander, Falun,
och friherrinnan Ebba Palmstierna
Stockholm.
Stadgeändring sfär slag och
meddelanden från sekreteraren.
Sedan det från föregående möte
vilande stadgeändringsförslaget om
höjande av landsföreningsavgiften till 35
öre enhälligt antagits och beslut fattats
att i år inställa sommarmötet, då dels
kongressen och dels arbetet för den
påtänkta opinionsyttringen skulle ta
alltför många krafter i anspråk, lämnade
sekreteraren, fru Ezaline Boheman, en
del meddelanden rörande arbetet under
1912. Dessa voro alla av glädjande art.
Föreningarnas antal utgjorde vid 1912
års slut 187, varav 18 filialer, mot 172,
varav 16 filialer, vid 1911 års slut.
Under året hade nybildats 17 föreningar
och 3 filialer samt 4 länsförbund, vilkas
hela antal nu uppgår till 17.
Meddelandena från de olika F. K. P. R. vittnade
alla om stor livaktighet, och intresset
och arbetslusten tycktes överallt vara i
stadigt växande.
De Ber gman-Ö st erberg ska kurserna.
Centralstyrelsens första
hedersledamot.
Sedan därefter en del mindre
angelägenheter behandlats, såsom tryckning
av årsberättelsen m. m., upptogos de
Bergman-Österbergska
samhällskurser-na till behandling, varvid
centralstyrelsen beslöt att till hedersledamot
kalla fru Martina Bergman-Österberg,
den första, som erhållit en dylik
kallelse. Till kommitterade för kurserna
valdes för Götaland fru Anna Wicksell,
Lund, samt fröknarna Signe Wollter,
Trollhättan, och Sigrid Kruse,
Karlskrona, med fröken Jenny Wallerstedt,
Linköping, som suppleant för fröken
Wollter, vilken under året kommer att
lämna Sverige. För Svealand valdes
fruarna Gerda Hellberg, Karlstad, och
Ellen Hagen, Uppsala, samt fröken
Valborg Olander, Falun, och för Norrland
fröknarna Anna Grönfeldt, Umeå, och
Elin Wahlquist, Sundsvall, samt fru
Klara Lindh, Gävle.
Fru Wicksell lämnade därefter en
intressant redogörelse för kurserna
under förra året. Den första, under våren
1912, hade hållits i Småland under
ledning av fröken Gerda
Planting-Gyllenbåga, Huskvarna, som i n:r 12 av R. f.
K. skildrat sina erfarenheter därifrån.
Under hösten hade jur. kand. Eva
Andén lett en kurs i Dalarna, varunder
hon föreläst på 22 olika orter. 2 eller 3
föreläsningar hade hållits på varje
ställe, och intresset hade överallt varit
synnerligen vaket. I medeltal hade
åhörareantalet uppgått till 59; samlade
antalet åhörare uppgick till 2,240. Utom
dessa sammanhängande kurser, under
en enda kursledare, hade i Blekinge
anordnats fristående dylika, vilken
senare form ansågs vara till stor nytta för
denna landsända, där invånarna, enligt
vad de själva säga, äro ”lättrörda och
nyfikna” och därför hellre gå och höra
nya föredrag av olika föreläsare.
Erfarenheter från Blekingekursen ha i
R. f. K. skildrats av fru Frigga
Carlberg. Även här ha de varit enbart
glädjande, och överallt, där kurser
anordnats, har intresset vuxit sig allt
starkare under det de pågått, så att
det varit regel att de senaste
föreläsningarna samlat ännu flera åhörare än
de första.
L. K. P. R. och 2wessen.
Den därefter på programmet
stående frågan om L. K. P. R. och pressen
inleddes av fröken Signe Bergman, som
framhöll den goda start Rösträtt för
Kvinnor gjort under sitt första år och
’ lämnade några siffror till belysning av
dess utveckling. Från flera håll
framhölls hur den fyllt ett verkligt behov,
och den ena efter den andra av mötets
deltagare undrade ”hur vi redde oss,
innan vi hade tidningen”. Därefter
meddelade fru Lindh, som fortfarande
redigerar L. K. P. R:s artikelserie, att
35 tidningar med en samlad upplaga av
298,650 exemplar abonnerat på denna.
Av dessa 35 tidningar voro 30 liberala,
3 moderata, 1 moderat-liberal och 1
socialdemokratisk.
Åtgärder för F. K. P. R.
Nästa punkt på programmet lydde:
Åtgärder för F. K. P. R. Härvid
uppmanade fru Carolina Benedicks-Bruce,
Visby, till ett ännu mera energiskt
arbete på landsbygden än förut och
framhöll, att man inte får låta avskräcka
sig i första taget av de nej som möta,
utan att vikten ligger på, att man
kommer igen och igen, och att man vänder
sig till så många som möjligt.
Fröken Mathilda Johnsson, Mellerud,
framhöll sedan de svårigheter
nybildade F. K. P. R. ha att kämpa mot,
särskilt i fråga om ekonomien samt då det
gäller att få föreläsare. I den härpå
följande diskussionen påpekades av
flera talare, att en förening aldrig kan
växa sig stark, förrän den fått offra
något för sig själv, och att
sammanträden, helst i förening med samkväm eller
arbetsaftnar, böra hållas så ofta som
möjligt for att hålla intresset vid makt.
Då tiden nu var långt framskriden,
beslöts uppskjuta de två sista överlä
gg-ningsämnena till följande dag.
Det blev emellertid ej något långt
uppehåll, som gjordes, då ett hal venskilt
möte, till vilket alla medlemmar av F.
Iv. P. R. ägde tillträde, anordnats på
aftonen.
Det halvenskilda mötet.
Detta möte tog sin början redan kl.
7 e. m., och sedan ordf. hälsat de
närvarande, som till sista plats fyllde salen,
välkomna och uppläst en telegrafisk
välkomsthälsning till kongressen — på
svenska! — från ordföranden i den
ungerska kongresskommittén, den för
våra läsare redan bekanta grevinnan
Te-leki, bestegs talarstolen av
friherrinnan Ebba Palmstierna, som gav en
belysande och väl framförd skildring av
Kvinnorösträttsfrågans läge i de
nordiska, länderna just nu.
Talarinnan erinrade först om de
finska kvinnornas kamp och slutliga
seger. I Finland ha kvinnorna under
0 färdsåren stått som kamrater vid
männens sida, och dessa lärde sig
därunder, att de ej hade råd att undvara
kvinnorna. Redan i den första
lantdagen efter representationsförändringen,
1907, invaldes ej mindre än 19 kvinnor
— på 200 — och f. n. ha 14 kvinnor säte
1 lantdagen. Dels på grund av den
korta tid kvinnorna ännu varit valbara
och dels på grund av de ständiga
lant-dagsupplösningarna, som bringa hela
det politiska livet ur jämvikten, har viil
ej kvinnornas inflytande gjort sig
märkbart i så hög grad som eljest
skulle varit fallet. Dock ha de endast
de bästa erfarenheter att berätta från
sitt samarbete med männen och ha
särskilt ägnat sitt arbete åt sociala och
humanitära fråg*or. De ha väckt
motioner och petitioner rörande
upphävandet av mannens målsmanskap och
äganderättsförhållandena inom
äktenskapet, oäkta barns arvsrätt, hem för
ensamma mödrar m. m. Och samtidigt
ha kvinnoorganisationerna ute i landet
drivit ett energiskt upplysningsarbete
för att lära kvinnorna att rätt förvalta
sina ny förvärvade rättigheter.
I Norge ha kvinnorna, ansåg tal., haft
ett jämförelsevis lätt arbete, då deras
ställning i detta demokratiska land
alltid utmärkt sig för sin jämlikhet med
männens. Så t. ex. står hustrun ej
under mannens målsmanskap och behöver
inte vid vigseln avge något löfte att
lyda mannen. Kommunal rösträtt
fingo de emellertid först 1901, men ha
sedan utövat denna synnerligen ivrigt.
Redan vid de första valen insattes 90
kvinnor som ordinarie medlemmar och
169 som suppleanter i
kommunalstyrel-serna, och vid valen 1909 översteg de
kvinnliga väljarnas antal de manligas
med över 8,000. Och sedan 1905 års
händelser påskyndat utvecklingen, fingo
kvinnorna 1907 politisk rösträtt, dock
med kommunalstreck. Nu återstår för
dem alltså att söka få bort detta streck,
och förslag därom ha redan varit före
vid flera storting. Den fruktan för
partiför skjutning, som högermännen hos
oss så ofta ge uttryck åt, har vad Norge
beträffar, visat sig obefogad, och det
har visat sig, att de partier som ej haft
kvinnans rösträtt på sitt program, ha
vunnit mest. Kvinnorna ha liksom i
Finland arbetat var för sig inom sina
egna partier, men en gång om året ha
de hållit en gemensam rådplägning
rörande de punkter, i fråga om vilka
kvinnor ur alla partier borde ena sig
i samarbete.
De danska kvinnorna, som först 1908
fingo kommunal rösträtt och valbarhet,
ha redan 1912 hunnit så långt, att den
nuvarande moderat-liberala regeringen
väckt ett förslag om
författningsrevision, som omfattar politisk rösträtt och
valbarhet för kvinnor på samma
villkor som för män. Detta förslag har
redan antagits av folketinget och har
stora utsikter att gå igenom även i
landstinget. Talarinnan citerade ett
yttrande av högerns ledare i
folketinget på tal om kvinnans rösträtt: ”Den
Ulykke kan vi saamaend ikke undgaa”
och framhöll att Danmarks kvinnor
med all sannolikhet komma att få
utöva sin politiska rösträtt redan hösten
1913. Det blir förmodligen alltså
Sverige, som kommer sist av de nordiska
länderna, och dock ha Sveriges
kvinnor nedlagt ett så intensivt arbete för
sin medborgarrätt. Det är en skam
för Sverige att komma sist, och det
vore en heder för alla de nordiska
länderna att tillsammans gå i täten för
det övriga Europa.
Sedan ordf. framfört mötets tack till
friherrinnan Palmstierna för hennes
med livligt bifall mottagna föredrag,
talade fru Jenny Velander, Skara, över
ämnet
Kvinnorna och hushållningssällskapen.
De svenska hushållningssällskapens
ursprung daterar sig från 1742, då
sockennämnder tillsattes med uppgift att
befordra näringarna och främja
lantbruket. De förde emellertid ett ganska
tynande liv även sedan de organiserats
som hushållningssällskap i början av
1800-talet. Enstaka perioder av
blom-string forekommo visserligen, men
först i slutet av förra århundradet
börjar ett verkligt uppsving för dem. Men
var finnas de svenska kvinnorna under
denna tid? I hushållningssällskapens
litteratur finner man inga spår av dem,
men säkert ha de ej varit alldeles
främmande för dem ändå. Någon gång
skymtar ett kvinnonamn bland
hedersledamöter eller festdeltagare, men då det är
fråga om det allvarliga arbetet, förefaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
