Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som om varken män eller kvinnor
haft en tanke på att kvinnorna kunde ha
något med näringslivets organisation
eller administration att göra.
Sällskapens stadgar äro emellertid av 2 typer:
den ena utestänger kvinnorna från
medlemskap genom att använda ordet
”man” om dem, som kunna bli
medlemmar, medan den andra typen i stället
använder uttrycken medborgare,
personer, var oeh en o. d. Flera kvinnor
äro nu oekså medlemmar av
sällskapen, oeh en hel del äro anställda vid
dem som tjänstemän oeh funktionärer.
Dessutom äro en mängd
självförsörjande kvinnor beroende av
hushållningssällskapens verksamhet genom deras
kurser i olika slag av lantbruksarbete,
deras understöd av
slöjdundervisningen o. s. v. Kvinnorna ha alla skäl att
söka göra sina insatser i
hushållningssällskapens praktiska verksamhet, där
de ha stora förutsättningar att göra
sig gällande. Verksamheten inom
sällskapen är en ypperlig förberedelse till
verksamhet inom landstinget.
Det intresseväckande och sakrika
föredraget följdes av en kort diskussion,
varunder flera talare från olika län
framhöllo att kvinnorna redan på
många håll gjort insatser i
hushållningssällskapens verksamhet genom att som
medlemmar i dem verka för den
kvinnliga hemslöjden, konserveringskurser,
yrkesutbildning på olika områden
m. m. Med anledning härav
uppmanade fru Veländer de närvarande
medlemmarna av hushållningssällskapen
att ur dessas matriklar och
årsberättelser insamla statistiskt material
rörande de kvinnliga medlemmarnas
verksamhet inom olika län, så att en
verklig överblick *däröver skulle kunna
erhållas.
Aftonens sista talare var fröken
EUen Wester, Ängelholm, som kallat
sitt anförande
Vad som är svårt och vad som är lätt
för kvinnorna, då de skola börja att
arbeta med i det offentliga livet.
Tal. började sitt av en varm
personlig känsla burna föredrag med att
erinra om bibelns drottning Ester, som
för att täckas konung Ahasverus
använde 12 månader till beredelsetid.
Även för rösträtten behöves en
bere-delse: vi måste så grundligt som
möjligt sätta oss in i det moderna politiska
och kommunala maskineriet, vi måste
så vitt möjligt lära oss känna lagen,
lagen och åter lagen. Större kunskap
skänker större verklig duglighet.
Svårt är det ofta, när man är ny i
arbetet, att icke känna sig förorättad,
när de förslag man framställer falla
igenom, eller ingen tar notis om dem.
Men den känslan försvinner så
småningom, och man känner sig glad och
lycklig över att få vara med. Tal.
slutade med en varm vädjan till
kvinnorna att utan alltför stor räddhåga lägga
sin hand vid det gnisslande
samhällsmaskineriet för att göra allt vad som
står i deras makt för att få det att
fungera lättare.
Efter fröken Westers med ihållande
applåder mottagna föredrag
uppmanade ordf. de närvarande kvinnliga
stadsfullmäktige, som uppgingo till ett
10-tal, att redogöra för sina
erfarenheter. Fru Andriette Florén,
Marie-stad, framhöll vikten för kvinnorna av
att vara väl hemma i allt det formella
och omnämnde de insatser hon själv
kunnat göra som stadsfullmäktig,
särskilt i fråga om koloniträdgårdar och
om skolrådets omläggning till
folksko-lestyrelse. Doktor Karolina
Wider-ström uppehöll sig särskilt vid de
kvinnliga stadsfullmäktiges
gemensamma aktion, då
folkpensionerings-förslaget behandlades i Stockholms
stadsfullmäktige. Det uttalande till
protokollet, varom kvinnorna då enat sig
och som endast innehöll en Önskan om
utredning, huruvida ej kvinnornas
pensioner skulle kunna sättas lika med
männens, lyckades samla 28 namn, där-
av 7 kvinnliga och 21 manliga,
tillhörande alla 3 partierna.
Då jur. kand. Eva Andén, som skulle
lämnat en skildring av sin
föreläs-ningsturné i Dalarna, av illamående
hindrats härifrån, avslöts mötet.
Andra dagens förhandlingar.
Opinionsyttringen.
Sedan ordf. inlett andra dagens
förhandlingar med att meddela att V. U. på
ett dagen förut hållet sammanträde till
sekreterare och kassaförvaltare
omvalt fru Ezaline Boheman och fröken
Thorborg Widebeck, uppdrog hon i ett
kortare anförande riktlinjerna för det
kommande årets viktigaste
arbetsfråga, opinionsyttringen. Hon erinrade
därvid om kvinnornas masspetition
år 1907, som samlade 142,128 namn, och
framhöll hurusom nu, då kvinnornas
rösträttsfråga varit föremål för en
kungl. proposition och tre gånger
antagits av Andra kammaren, tiden för
petitioner är förbi, varför en ny
masspetition icke kan ifrågakomma. Vad
som däremot behöves är en
opinionsyttring, avsedd att visa det ohållbara
i påståendet att kvinnorna själva ställa
sig likgiltiga till kravet på politisk
rösträtt. Ett överväldigande antal
kvinnor måste visa, att Sveriges
kvinnor önska rösträtt och därmed
kraftigt tillbakaslå det i riksdagen
ständigt återkommande talet om att
kvinnorna icke önska rösträtt. En
namninsamling under ett principuttalande
är därför det lämpligaste sättet att för
de maktägande demonstrera att det
bland kvinnorna finnes en allmän
önskan om rösträtt. Detta
principuttalande, som bör vara så formulerat, att
kvinnor ur alla partier kunna skriva
sina namn under det, hade av V. TJ.
föreslagits att lyda:
Kvinnornas opinionsyttring
för politisk rösträtt och
valbarhet.
Vi undertecknade svenska kvinnor
ansluta oss till kravet på full politisk
medborgarrätt för Sveriges kvinnor.
Detta förslag till uttalande jämte en
detaljerad organisationsplan hade
under hösten tillställts lokalföreningarna
för avgivande av yttrande och av dessa
tillstyrkts. Förslaget till uttalande
antogs efter en kort diskussion enhälligt
av centralstyrelsen.
I enlighet med den av V. U.
föreslagna organisationsplanen beslöts att
namninsamlingen skall handhas av
Landsföreningen genom länsförbunden
och lokalföreningarna, samt att en
centralbyrå för hela landet skall öppnas i
Stockholm, 6 Lästmakaregatan, och stå
under ledning av en generalsekreterare.
Diskussionen om hur man bäst borde
ordna detaljarbetet för
opinionsyttringen blev synnerligen livlig och visade
att den av V. U. uppgjorda planen med
stor sympati mottogs av
centralstyrelsens medlemmar. En mängd förslag
rörande arbetet framkommo under
diskussionens lopp. Av dessa beslöt mötet
bl. a. utgivandet av ett lämpligt
flygblad, endast innehållande skälen varför
kvinnorna böra underteckna
opinionsyttringen, och uttalade sig för
lämpligheten av att om möjligt till
sommaren anskaffa en egen gul och vit
röst-rättsautomobil för utsändande av
rese-talare.
Resekostnads for delning. Mötets
avslutning.
Fru Annie Gunnarsson, Malmö,
ledamot av den vid förra
centralstyrelse-mötet tillsatta kommittén för
utredande av hur en resekostnadsfÖrdelning
skulle ställa sig, redogjorde härefter
för hur detta system verkat.
Medelresekostnaden för detta möte hade
uppgått till kr. 16: 45, och enligt
centralstyrelsens förut fattade beslut skulle om-
bud från ”svaga” F. K. P. R. erhålla
ersättning för halva resekostnaden.
Frågan gällde nu, om centralstyrelsen
önskade fortsätta med detta system.
Efter en kortare diskussion, varunder
särskilt framhölls systemets
olämplig-het, då centralstyrelsemötena alltid
hållas på samma ställe, beslöts att
ännu en gång hänskjuta frågan till
lokalföreningarnas avgörande. Vidare
valdes till revisorer för kommitténs
räkenskaper fröken Signe Wollter,
Trollhättan, och fru Augusta Tonning,
Ronneby.
Fru Augusta Widebeck, Strängnäs,
hade härefter ett kortare anförande
om anordnande av en offer- och
försakelsevecka under namninsamlingen och
framhöll hur en sak vinner i värde för
oss ju mer vi offra för den och hur vi
nu måste sätta in alla våra krafter på
arbete för namninsamlingen.
Sedan fru Renedicks-Bruce framfört
centralstyrelsens tack till dess
ordförande, förklarades mötets
förhandlingar avslutade. Och med allt skäl kan
man säga att vårt stora gemensamma
intresse i år mer än någonsin visade
sig levande och starkt, och att mötet
alltigenom präglats av brinnande
arbetshåg och varm entusiasm för de
uppgifter det kommande året bringar.
Samkvämet på Skansen.
Centralstyrelsemötet avslöts med en
festlig tillställning på Skansens
Hög-loft, vilken samlat omkring 200
deltagare.
De dukade långborden med sina
fladdrande ljus i lingonrisomvirade
stakar gjorde ett festligt intryck, och
redan från början rådde den bästa
stämning. Överallt såg man kända
rösträttsansikten, och vid
honnörsbor-det presiderade fröken Whitlock, med
statsrådinnan Petrén på ena sidan
och fru Ann Margret Holmgren på
den andra.
Talens rad inleddes av d:r Karolina
Widerström, som hälsade de
närvarande välkomna och betonade av hur stor
betydelse det är att rösträttskvinnorna
lära känna och värdera varandra
under arbetet för sitt gemensamma mål.
Kvinnorna behöva varandras
plikttrogna arbete på olika fält, och de ha
skyldighet att hjälpa och uppskatta
varandra. Männen äro stundom blinda
för kvinnligt arbete, och det händer att
deras blindhet smittar även kvinnor.
Den gamla principen ”söndra och
härska!” har icke alldeles utan framgång
tillämpats gentemot kvinnorna.
Tala-rinnan slutade med att utbringa ett
leve för det goda samarbetet mellan
män och kvinnor och för solidariteten
kvinnorna emellan.
Nästa talarinna var doktor Gulli
Pe-trini, vars anförande delvis formade
sig till en skarp vidräkning med
ålder-domsförsäkringsförslaget
Kvinnorna hade icke kunnat ana att
de skulle få ett så slående bevis
som detta på sammanhanget mellan
rösträttsfrågan och de sociala
frågorna. I fråga om
moderskapsförsäk-ringsförslaget fick man visserligen
bevis för männens oförmåga att på egen
hand lösa de sociala reformerna, men
där var avsikten åtminstone god. I
ålderdomspensioneringsförslaget fattas
rättfärdighetskänslan. Det säges att
kvinnorna skola få mindre därför
att de tidigare bli invalider och
leva längre än männen. Men är det
verkligen sant att de bli invalider
tidigare, så bevisar det ju bara att de få
slita mycket ont i livet, och sedan skola
de till på köpet få svälta! Och att de
leva längre beror kanske på att de leva
nyktrare och anständigare än männen.
Att de gamla kvinnorna äro snällare
och trevligare än gubbarna, så att folk
hellre vill ha dem boende hos sig, skall
också vara ett skäl för att de skola få
lägre pension. Om kvinnor suttit i
riksdagen, hade detta förslag aldrig
kommit fram, och om vi lyckas få till
stånd en ändring, så är det uteslutande
därför att vi hålla på att bli en
maktfaktor. Om intet annat kunnat mana
kvinnorna till solidaritet, så borde
detta förslag och den oerhörda enighet
med vilken det framställts ha kunnat
göra det. Talarinnan kom så in på
högerpartiets ställning till
rösträttsfrågan. Det ar mänskligt att ändra åsikt
i en fråga, men det är en stor
skillnad när åsikten haft karaktären av ett
löfte och ännu mindre hedersamt är
det att säga: Ja, det menade jag inte
ens då jag sade det! Trots det att
rösträttsfrågan genom högerpartiets
hållning blivit en politisk fråga, har
solidariteten mellan kvinnorna på det
stora hela taget varit god och de
högerkvinnor som verkligen uträttat något
for rösträtten ha varit trogna. Inför
det nya arbete som nu väntar komma
vi säkert att ännu enigare än förr
fylka oss kring rösträttsbaneret. Ett
fyrfaldigt leve för den kvinnliga
solidariteten !
Sedan bifallet efter d:r Petrinis
anförande tystnat, talade fru Ezaline
Boheman för presskommittén och mötets
sekreterare, fru Frigga Carlberg
framförde mötets tack till V. U. för dess
aldrig svikande arbete, och fru Ellen
Hagen gjorde sig till tolk för gästernas
tacksamhet mot friherrinnan Ebba
Palmstierna, som under mötet varit
outtröttligt verksam för allas trevnad
och som i sig förenade både Marias
och Martas bästa egenskaper.
Efter supén serverades kaffe i
våningen inunder, och efter en stunds livligt
samspråk samlades man åter i stora
salen, där långborden under tiden
dukats av och flyttats bort. Fru Eva
Hultman föredrog under livligt bifall
sånger av Sjögren och Peterson-Berger
m. fl. Därefter lämnade fru Louise
Woods-Beckman en intressant och
målande redogörelse för männens första
internationella kongress i London i
oktober 1912, som mottogs med stor
välvilja och sympati av både allmänheten
och pressen. Hon fick härvid även
tillfälle att gå in något på de engelska
kvinnornas rösträttsarbete och
framhöll särskilt den engelska
Landsför-eningens taktik att vid alla val stödja
arbetarepartiet, vilket är det enda
parti, som uttalat sig för kvinnans
rösträtt.
Så trädde fröken Anna Whitlock
fram och höll i anslutning till en serie
vackra skioptikonbilder från Ungern
ett intressant föredrag om detta land,
som i juni blir mötesplatsen för den
internationella rösträttskongressen.
Härmed var den officiella delen av
programmet slut, men nu fingo de
närvarande av fru Boheman höra att ett
i denna krets mycket oväntat besök
inträffat, i det att ”Madame Anti”
infunnit sig och bett att få rikta några ord
till rösträttskvinnorna. ”Madame Anti”
— alias fröken Hildur Öijer,
sekreteraren i Göteborgs F. K. P. R. —
riktade därpå de mest enträgna
uppmaningar till de närvarande att inte offra
sina krafter på rösträttsarbetet och
utvecklade på ett ytterst dramatiskt och
effektfullt sätt alla de argument mot
kvinnorösträtten, som högerpress och
riksdag försett oss med. Monologen
väckte stormande munterhet och
mottogs med kraftigt bifall. Och den inte
minst påtagliga verkan av den var att
kullorna på Skansen, som voro
intresserade åhörare till den, anmälde sitt
inträde i F. K. P. R.
Först en god stund efter midnatt var
den angenäma och lyckade festen slut.
Fotografi över
centralstyrelsemötet.
De, som önska en fotografi över
Centralstyrelsemötets medlemmar samlade å
Strandhotellet, kunna rekvirera den från fotograf
Almquist och Preinitz, Regeringsgatan 31,
Stockholm, till ett pris av 1 kr. pr styck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
