Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rösträttskvinna. präst
och journalist.
Några ord med miss Aekermann.
Stockholm gästas för närvarande av en
världsmedborgarinna. Det är ieke lönt att
komma med invändningen att kvinnorna
ingen medborgarrätt ha; när man som miss
Jessie Ackermann ingripit avgörande i
skilda folks liv» stiftat de första
kvinnoföreningarna i Argentina, sänts i
regeringens ärenden i Australien och ntnämnts
till medlem av Skottlands geografiska
sällskap, för att nämna några få spridda drag
ur miss Aekermanns liv — då är man en
värdig medborgarinna i andens rike, som
omfattar all världen.
Miss Ackermann, söm nu är gäst hos
Stockholms F. K. P. R,, är född i
Amerika, närmare bestämt i Boston — där bor
som bekant Förenta staternas andliga
aristokrati —, men hon är uppfostrad i
Kalifornien, studerade där och prästvigdes.
Någon grad ville icke universitetet ge
henne, det var innan kvinnor kunde förvärva
universitetsgrader ens i Amerika. Hon var
den andra amerikanskan i ordningen, som
förlänades prästerlig värdighet.
Hennes livskall blev dock icke det
prästerliga, det har varit något som ingått i
hennes gärning, men själv kallar hon sig
journalist och författarinna. Det förefaller dock
som om även dessa bägge begrepp vore för
snäva, då det gäller miss Ackermann, hon
har ingripit direkt i så många oeh
skiftande mänskliga förhållanden, att hon
förefaller snarare som en vandrande organisator,
en ytterst moderniserad upplaga av de
mänsklighetens vise, som i sagotiden
kommo vandrande till ett folk och meddelade
elementen av civilisation och som sedan
levde kvar i myterna som gudagestalter.
Det är någonting sådant som miss
Ackermann utfört då och då mellan sitt bok- och
artikelförfattande under sina färder sju
varv runt jorden, vilka färder nu varat i
26 år.
Miss Ackermann är en ståtlig, gråhårig
dam med ett sällsynt gott leende och ett
minspel, som förråder den brinnande ande
hon bär inom sig.
— Ni får inte fråga mig om rösträtten i
Australien, säger hon genast vid vårt
sammanträffande, ty det är min föreläsning.
— Ja, men om rösträtten på andra håll i
Kvinnan i kupéhörnet.
Av Georg© Oolmore.
(översättning från engelskan.)
Hon såg riktigt bra ut och var väl klädd,
inte extravagant, men i en dräkt av gott
tyg. Hon satt i ena hörnet av en andra
klasskupé i ett förstadståg, ett tåg som
var framme vid Waterloostationen mellan
sju oeh halv åtta på kvällen och som förde
många forstadsinvånare till teatrarna i
London. I kupén sutto vidare en ung man
och en ung kvinna, tydligen man och
hustru, två medelålders damer, en
parlamentsledamot, omkring femtio år, i bonjour
och hög hatt, samt en präst. Det unga
paret talade om teatrar och ställde då och
då en anmärkning till
parlamentsledamoten, som för formens skull svarade; de
medelålders damerna diskuterade i starkt
ogillande ordalag kvinnans rösträtt;
prästen och kvinnan i hörnet sutto tysta.
Prästen läste en aftontidning; kvinnan
lyssnade till samtalen.
— Ni går väl inte på något så
lättsinnigt som en teater, förmodar jag, sade den
unga hustrun, i det hon vände sig till
parlamentsledamoten. Han hade tagit fram
ur sin plånbok en papperslapp med
anteckningar, som han studerade med hjälp av
sina glasögon.
— Nej, sade han, nej, jag går inte på
teatern. Han skakade allvarsamt på
huvudet.
— Till parlamentet, antar jag. Å nej, det
är ju inget sammanträde i kväll.
— Om det intresserar er, så är jag på
väg till ett möte — ett offentligt möte, där
jag skall tala om vita slavhandeln.
världen. Vilka kvinnor anser ni värdigast
att få rösträtt?
— Amerikanskorna, obetingat. Det finns
inga kvinnor, som ha haft sådana tillfällen
till utbildning som de och som använt dem
på ett så storartat sätt. Ni måste komma
ihåg, att vi i Förenta staterna haft
skol-tvång ända sedan de första nybyggarna
slo-go sig ned där. De obildade klasserna hos
oss äro icke så okunniga som i England t.
ex. Å, de obildade i England äro
fruktansvärt okunniga.’ Tänk på dessa miljoner
fabriksarbeterskor, som härstamma från
generation efter generation av okunniga,
som aldrig använt sin hjärna. Det är dem
som engelsmännen äro rädda för, och detta
med rätta.
Detta var ungefär allt vad miss
Ackermann för tillfället sade om rösträtten. Vid
sin föreläsning om de australiska
kvinnorna som medborgare kommer hon antagligen
att gå djupare in på frågan, ty hon känner
Australien som sin ficka, har varit där
sammanlagt fem gånger, sista gången för
att under 20 månader grundligt sätta sig
in i landets förhållanden. De erfarenheter
miss Ackermann samlat på sina resor runt
kusten av den australiska kontinenten och
in i de avlägsnaste obygderna i det inre
landet skall hon nedlägga i en bok, som
väntar sin fullbordan efter besöket i Sverige
och Finland. Elisabeth Krey.
*
På grund av tidningens
pressläggnings-förhållanden kan något referat av miss
Aekermanns föredrag i Stockholms F. K.
P. R. den 27 jan, icke inflyta i detta
nummer.
Ännn en framgång i Amerika.
Staten New Yorks lagstiftande
församling har med alla röster mot 1 bifallit
förslaget om rösträtt för kvinnor. Detta
förslag skall sedan föreläggas en ny
lagstiftande församling 1915, och om det även då
går igenom, anställes folkomröstning
därom. New Yorks kvinnor gå nu med mod
och förtröstan till sitt ej så lätta värv att
bearbeta den allmänna folkmeningen, så
att den slutliga segern skall komma dem
till del år 1915.
*
Däremot har nu det mycket omstridda
resultatet av folkomröstningen i Michigan
förklarats ogiltigt, varför kvinnorna där
måste börja sitt arbete på nytt.
Den unga kvinnans ansikte blev helt
allvarligt.
— Å, verkligen. Tror ni då att — att
sådant verkligen existerar?
— Utan tvivel, till en viss grad — till en
viss grad.
— överdrift, helt säkert, sade den unge
mannen. När kvinnorna tar upp en sådan
fråga — och kvinnorna visar ett oerhört
intresse för den —
— Dottern till en av mina församlingsbor
försvann för en månad sedan, sade prästen,
och vi har inte kunnat finna några spår av
henne.
— Kanhända — somliga flickor är så
oförståndiga, föreslog den ena av de
medelålders damerna.
— Om de här rösträttskvinnorna ville
ägna sig åt räddningsarbete — sade den
andra och överlämnade åt sällskapet att fylla
i resten av meningen.
— Jag har hört sägas, anmärkte den unge
mannen, att det är denna vita slavhandel,
som ligger bakom den kvinnliga
rösträttsfrågan.
— Ja, det är det, sade kvinnan i hörnet.
Det var första gången hon talade, och
alla vände sig om och betraktade henne.
Damen bredvid henne flyttade på sig en
smula.
— Får jag lov att fråga, sade hon med
ironisk artighet, om ni kanske är
rösträttskvinna?
— Å, visst inte. Men jag har litet reda
på vita slavhandeln.
— Verkligen? sade parlamentsledamoten
och lät blicken fara över glasögonen till
kvinnan i hörnet. Har ni studerat frågan?
Suffragetter.
I tidskriften Det nya Sverige, h. 8, 1912,
skriver redaktör Fritz Henriksson i London
i en längre, sympatisk artikel med
ovanstående rubrik bl. a. följande, vilket vi ej
kunna undanhålla våra läsare.
”Men vad som än händer, synes det för
den opartiske åskådaren tydligt, att
införandet av politisk rösträtt för kvinnor i
England icke kan uppskjutas länge. Att
frågan bringats in i ett avgörande skede är
otvivelaktigt suffragetternas verk, vare sig
detta nu prisas eller fördömes. Det
förefaller som om den uppfattningen vore
förhärskande utanför England, att dessa
röst-rättsamazoner mera skadat än gagnat
rörelsen med sina okvinnliga stridsmetoder,
att de framkallat en reaktion, som hotar
uppsluka vad som redan vunnits och att de
själva äro dekadenta representanter för en
manfientlig, osympatisk, avskräckande
kvinnotyp. Detta senare är i varje fall ett
misstag. Suffragetternas här sluter inom
sig de bästa kvinnliga element landet äger.
Deras mod att ställa sig i breschen mot ett
gammalt samhälles mäktiga traditioner,
att rycka fram mot tusenåriga fördomar
och deras självuppoffring sakna spår av
dekadens. Deras plan att väcka samhället,
med vilka medel som helst, har lyckats.
De ha velat resa det öppna motståndet för
att genom det nå målet. Att de också
tidvis framkallat en reaktion är onekligt.
Men den anti-suffrage-liga, som bildats med
författarinnan Humphry Ward i spetsen
för att motarbeta dem, har icke vunnit en
omfattning som vittnar om ett starkt
aktivt motstånd inom kvinnornas eget läger.
Däremot är de stridande suffragetternas
organisation i dag vidsträcktare och
starkare än någonsin. Huvudkvarteret skall
snart inflytta i ett eget, stort palats vid en
av Londons centrala huvudgator.
Suffra-getterna erhålla rikligt penningunderstöd
— de ha de senaste åren fått över två
millioner kronor i frivilliga bidrag — och de
ha hängivna arbetare. Det är visserligen
antagligt, att flertalet av landets kvinnor
ännu förhåller sig likgiltigt och att många
andra ogilla rörelsen. Detta är svårt att
med någon visshet utröna. Men det är
den aktiva hären, de som kämpa för ett
ideal, som leder och formar
framtidsut-vecklingen och icke de passiva massorna.
Även den som varit vittne till de värsta
utbrotten av suffragetternas agitation kan
— Studerat den praktiskt — ja, svarade
hon.
— Och ni anser —?
— Jag skulle gärna vilja höra era
åsikter om hur man skall förfara med den.
— Ja — hm — man har ju lagen —
lagförslaget inför parlamentet; det är detta
lagförslag, som gett anledning till mötet i
kväll; och — hm — jämte
prygelförordnin-gen bor det vara — hm — vad som behövs.
— Tror ni att detta lagförslag —> jämte
prygelförordningen kommer att göra slut
på den? Kvinnan log till hälvten — ett
underligt leende. — Tror ni att lagen kommer
att tillämpas, om den går igenom?
— Naturligtvis, naturligtvis. Englands
lagar är de bäst tillämpade lagar i
världen.
— Det kan väl hända. Men finns det inte
en lag, som skyddar flickor under sexton
år? Vem fäster det minsta avseende vid
den? Ingen vit slavhandlare, som jag hört
talas om.
— Ni har alldeles rätt, sade prästen.
Lagar utan religion är relativt odugliga. Vi
måste uppfostra våra flickor enligt de
lärdomar vi fått av Paulus —
— Just det, instämde en av damerna,
— och våra unga män till gudsfruktan.
— Jag skulle råda er, sade kvinnan, till
att börja med de unga männen. Det
kommer att ta tid, att döma efter vad ni hittills
åstadkommit.
Prästen såg på henne med rynkade
ögonbryn.
— Tvivlar ni på religionens makt?
frågade han.
— Och räddningshemmen, föreslog den
ena av damerna.
icke undgå att beundra dessa kvinnor, och
en tillfällig förargelse över missgrepp, även
förbittring försvinner nog lätt vid
jämförelse med vad som måst till för att
bringa tidigare folkrörelser mot den bestående
ordningen till genombrott och den tack
eftervärlden är skyldig dem som ledde och
uppoffrade sig.
Vad de i oeh för sig uträttat för den
sak de omfatta med brinnande entusiasm
och djupaste övertygelse kan rättvist
bedömas först när det ses i historiens
perspektiv.”
Det första steget.
I Österrike har i all tysthet företagits en
för kvinnorna betydelsefull reform, i det
deputeradekammaren den 28 dec. 1912
antagit en ny föreningslag, vilken äntligen
medger kvinnorna rätt att bilda politiska
föreningar — en rätt som ända tills nu
varit dem förmenad.
Detta förbud mot politiska föreningar
har helt naturligt utgjort ett stort hinder
för kvinnornas politiska rörelsefrihet och
har på allt sätt kringgåtts. Ett dylikt
kringgående måste ju i längden göra en lag
ohållbar, och då den nu avskaffats i
deputeradekammaren, kan man med visshet
förutsäga att den kommer att falla även i
senaten. De österrikiska
rösträttskvinnorna kunna alltså hysa berättigade
förhoppningar om att de, då de i Wien få mottaga
den internationella rösträttskongressen,
skola vara befriade från en dylik
förnedrande bestämmelse och kunna börja sitt
egentliga rösträttsarbete i samma led som
andra länders kvinnor.
Lo K. P. R:s Expedition oeh Kassa,
6 Lästmakaregatan, Stockholm, är
numera öppen alla vardagar kl. 12—5
samt dessutom måndagar och
torsdagar kl. 7—8 e. m. Expeditionen
förestås av fru E. Arcini. Telef. Riks Norr
6 00 och Allm. Brunkeb. 9 44.
RYNKTINKTUR
Majorsk&n Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
förm&ga att föryngra och. försköna, ty hyn blir skÄr och
genomskinlig. Anses Tara det yppersta medel i sitt slag.
I parti och roinnt i
FRANSKA PARFYMMAQASåMET
Ho vlever&n tör
21 Drottninggatan 21, Stockholm
HT samt. i förnämsta Parfymaff&rer.
Kvinnan ryckte på axlarna.
— Räddningshem oeh religiös
uppfostran — det gör samma nytta, och de vita
slavhandlarna bryr sig inte så mycket som
så om dem.
Hon knäppte föraktligt med sina
välbe-handskade fingrar.
— Får jag då fråga, sade
parlamentsledamoten, då varken lagen eller religionen,
eller räddningshemmen kan vara till någon
nytta — får jag då fråga vad ni, som
säger att ni studerat frågan, skulle vilja
rekommendera för botemedel?
— Vad det beträffar att rekommendera,
sade kvinnan lugnt, så hör det inte till mitt
göra, men om ni vill veta vad som är det
enda som skulle ha någon utsikt att göra
slut på den trafiken, skall jag tala om det
för er. Det är att ge kvinnorna samma
rättigheter som männen, att ge dem
möjlighet att ta vara på sig själva, att ge dem
rösträtt.
— Men jag trodde — alla talade om
varandra, jag trodde att ni var mot kvinnans
rösträtt?
Tåget saktade farten och rullade in på
Waterloostationen. Kvinnan lade sin hand
på dörrhandtaget.
— Ja, det är jag, sade hon. Av hela mitt
hjärta är jag mot den. Jag hatar den och
fruktar den, därför att jag har reda på
saken.
Tåget hade stannat, hon Öppnade
kupédörren och hoppade ned på perrongen,
varpå hon vände sig om oeh ropade inåt
kupén:
— Jag driver själv vit slavhandel, så jag
har reda på saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/2/0019.html
