Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österrike-Ungern i kviniorfisträtteu tecken.
Något om kongressförberedelserna.
förbigångna av mindre dugliga men
”billigare” kvinnor.
Som åskådningsmaterial framlägger
förf. förhållandena bland manliga oeh
kvinnliga lärare i Förenta staterna. I
staten New York utgjorde t. ex. de
kvinnliga lärarnas löner ända tills för
kort tid sedan endast 50 å 60 proc. av
de manligas, ehuru kompetensvillkor
oeh arbetsskyldighet voro desamma
för båda könen, oeh oaktat de kvinnliga
lärarna allt sedan 1862 arbetat för
likställighet även i fråga om lönerna.
Följden har emellertid blivit, att
kvinnliga lärare av ekonomiska skäl i
stor utsträckning föredragits framför
manliga, vilka senare därför råkat i
en särdeles tryckt ställning. För att
tillvarataga sina intressen ha de
bildat en sammanslutning, ”Oanställda
manliga lärares förening”, vilken bl. a.
samlat en del hithörande
siffermaterial, varav framgår, att t. ex. å en viss,
rätt kort tid, under vilken 1,500
kvinnor anställts, detta endast varit fallet
med 39 män. Oeh i uppsatser i pressen
klagas över att helt unga flickor, som
knappt ådagalagt sin duglighet,
föredragas framför mer beprövade män.
Emellertid infördes år 1911 en
lönereglering, varigenom lönerna för manliga
och kvinnliga i arbete jämställda
lärare blevo lika, oeh enligt av d:r
Drys-dale inhämtade upplysningar ha
manliga lärare därefter blivit anställda i
betydligt större utsträckning än förut.
Ej heller har den ofta framkastade
farhågan besannats, att
likställighetsprin-cipen skulle leda till ett nedpressande
av männens löner. I New York äro
lönerna visserligen att börja med något
lägre for båda könen än de förut voro
för kvinnorna, men stiga snart så, att
de bli högre än de förut voro t. o. in.
för männen. Både de manliga och
kvinnliga lärarna kunna sålunda vara
nöjda, och allmänheten har fått en
större garanti för att den dugligaste
först kommer i åtanke vid platsernas
besättande.
Som ett annat exempel på huru det
sämre avlönade, men likväl fullt
användbara, kvinnoarbetet kan tränga ut
männen, framdrager d:r Drysdale, att
i Tyskland regeringen beslutit att på
grund av de dryga försvarsutgifterna
ersätta 8,600 manliga posttjänstemän
med kvinnor, varigenom en årlig
besparing gÖres av ungefär 51/* million
kronor.
I den hos oss just nu aktuella frågan
om såväl läroverkslärarnas som
folkskollärarnas löner har det som bekant
kommit på tal att tillämpa en alldeles
ny löneprincip, nämligen
behovsprinci-pen, d. v. s. familjeförsörjare, både
manliga och kvinnliga, skulle erhålla
större lön an män och kvinnor utan
familjeförsörjningsplikter.
Denna princip synes vid första
påseendet mycket tilltalande. Den ställer
kvinnoarbetet på samma nivå som
mannens, och den tillgodoser statens
intresse av att familjebildandet
främjas. Stora betänkligheter kunna dock
resas mot detta system. Om staten
direkt skall underlätta
familjeförsörjarnas börda, bör detta väl rättvisligen
ske i en form, som kommer alla
familjer till godo, t. ex. genom
skattelin-dring, uppfost ringsbidrag till alla
barnrika familjer eller dylikt.
Systemets förmåga att verkligen ge lön
efter behov, skulle f. ö. helt säkert visa
sig högst tvivelaktig. Studieskulder,
personlig förmögenhet, hälsotillstånd
m. m. äro omständigheter, som inverka
lika mycket på ”behovet”, som den
eventuella förefintligheten av barn, oeh
detta system kan därför helt säkert ej
verka lika tillfredsställande och
sporrande pä den enskilde som lika lön för
lika arbete.
Den fundameutalt mänskliga driften
att bilda familj torde väl bättre
främjas genom att staten, så vitt möjligt
är, inskrider mot allt som onödigtvis
fördyrar levnadskostnaderna liksom
Programmet för sommarens stora
internationella rösträtt smö ten i
Österrike och Ungern börjar nu att antaga
allt fastare former.
Enligt beslut på
Stockholmskongres-sen kommer ett tvådagarsmöte att
äga rum i Wien i sammanhang med
kongressen i Budapest. Dagarna för
Wienermötet, till vilket inbjudan
utgått från Österrikiska kvinnornas
rösträtt skommitté, äro nu bestämda till den
11 och 12 juni. En särskild kommitté,
bestående av framstående österrikiska
kvinnor inom olika samhällsklasser
och yrken, har tillsatts för att ordna för
gästernas värdiga mottagande, och inga
ansträngningar sparas för att göra
vistelsen i Wien både angenäm och
instruktiv.
Första dagens afton giver
rosträtts-kommittén stor mottagningsfest.
Andra dagen anordnas ett offentligt möte
med supé efteråt. Det preliminära
programmet bjuder dessutom på en
rundtur genom staden med visning av
Wiens sevärdheter och five o’cl ock tea
med musik hos den kända tidningen
”Wiener Mode”, m. m.
Kongressdeltagare erhålla nedsatt
pris på österrikiska statens järnvägar
och även på en del hotell. Privat
gästfrihet för ett begränsat antal
delegerade ställes dessutom i utsikt.
Kongressdeltagare — män och
kvinnor — kunna skriftligt anmäla sig hos
The Wo?nen’s Suffrage Committee, 1
Reichsrats stras se, Wien, L, varifrån
kongresskort erhållas till ett pris av
4 österrikiska kronor (omkring 3 kr.
svenskt mynt).
Budapestkongressen öppnas
söndagen den 15 juni på morgonen med
gudstjänst och predikan av Rev. Anna
Shaw. På e. m. samma dag äger den
egentliga öppningshögtidligheten rum
med musik, tal av Alliansens
ordförande, Mrs Chapman Catt, överlämnande
av de kinesiska kvinnornas
rösträtts-standar m. m. På aftonen
mottagningsfest i Lantbruksmuseet.
På måndagsef ter middagen promenad
i vagn runt staden; på aftonen ger
staden Budapest mottagningsfest.
Tisdagen och onsdagen anordnas offentliga
möten; torsdagen anordnar Männens
internationella kvinnorösträttsallians,
som samtidigt håller kongress i Buda-
mot allt, som tillförsäkrar kapitalet
oskäliga förmåner gent emot arbetet.
Avlöningen efter behov lider f. Ö. av
samma fel som underbetalandet av
kvinnligt arbete, om också i mindre
grad, det tillförsäkrar nämligen icke
dugligheten de bästa utsikterna i
konkurrensen oeh kan kanske t. o. m.
mången gång komma att motarbeta sin
egen avsikt, i det att en
familjeförsörjare kanske blir åsidosatt för en ensam
person endast av ekonomiska skäl.
Man kan ju t. ex. tänka sig, att
sparsamma kommuner föredraga att i
största möjliga utsträckning anställa
kvinnor, även om mer meriterade
manliga medsökande funnes, då ju
kvinnorna väl icke kunna antagas komma
att i jämförelsevis samma
utsträckning som män bli berättigade till
famil j e förs ö r j n i n gsb id r ag.
Den princip, som i längden är bäst
ägnad att tillfredsställa både mäns och
kvinnors krav på rättvisa och
ekonomisk säkerhet samt att ge de största
garantierna för att de bästa
förmågorna också få de största möjligheterna
att göra sig gällande, är sålunda ”lika
lön för lika arbete”.
Och vägen dit banas säkrast genom
att även kvinnorna få politisk
medborgarrätt.
pest, offentligt möte. En afton
anordnas mån sken stur på Donau och sista
kvällen ungersk avskedsfest på
Bastion.
Angående själva arbetsprogrammet
k a n redan nu nämnas, att förslag
föreligger om upprättande ilels av ett
internationellt huvudkvarter, dels om en
internationell pressbyrå. Förslag till
olika ändringar av alliansens stadgar
komma säkerligen att upptaga en dryg
del av arbetstiden. Vid denna kongress
skal! även val av Alliansens styrelse
äga rum.
Efter kongressen är tillfälle berett
att deltaga i sällskapsresor till olika
delar av Ungern. Kongressdeltagare
äro bl. a. inbjudna att under personlig
ledning av departementschefen d:r
Paul de Ruffy företaga en resa genom
Ungern för att bese statens
barna-vårdsanstalter. Deltagarna i denna
resa bliva de kommunala
myndigheternas gäster i alla de städer de besöka.
Att döma av de storartade
förberedelserna kommer Budapestkongressen
att i yttre anordningar överglänsa alla
hittills hållna k vin no rösträtt
skongresser. Genom att bevilja anslag till
kongresskassan, genom att bevilja
nedsatt biljettpris på statens järnvägar,
genom att upplåta fria kongresslokaler
m. m. ha såväl den ungerska staten som
staden Budapest bidragit att giva
denna kongress en officiell prägel, som
ingen annan kongress ännu ägt.
Kongressbestyr elsen uppmanar också alla
till I. W. S. A. anslutna länder att
sända så många deltagare som möjligt.
Icke blott valda delegerade och
suppleanter, utan alla som sympatisera med
kvinnornas rösträtt sst rävanden, såväl
män som kvinnor, äro vidkomna.
Kongressbyråns adress är 67
Istvån-ut, Budapest, VII. Telegramadress:
Suffragium, Budapest.
Det är möjligt att möten och fester
även komma att anordnas i Berlin och
Prag för de kongressdeltagare, som
passera dessa städer på väg till
Österrike-Ungern. Om dessa planer komma
närmare meddelanden att lämnas
längre fram. Huvudsaken är, att de som
ämna sig till rösträttskongressen anslå
så rundlig tid som möjligt för resan
till Budapest. Antagligen kommer hela
juni månad att åtgå för kongressen
med dess för- och efterspel.
Stadsfullmäktigvalen i Stockholm
äro nu över och ha vad kvinnornas
representation beträffar, utfallit så, att
de tre under omval stående
stadsfullmäktige samtliga omvalts. Fru Emilia
Broomé insattes av de frisinnade i
fjärde kretsen, där hon ingick som
andra namn på listan. Fröken Anna
Lindhagen ingick som andra namn på
den socialdemokratiska listan i femte
kretsen och fröken Alma Hedin som
femte namn på högerns lista i femte
kretsen. I denna krets hade de
frisinnade och rösträttsvänliga kvinnorna
tillfredsställelsen att kunna medverka
till redaktör G. H. von Kochs
återinsättande i stadsfullmäktige. Däremot
lyckades de tyvärr icke att denna gång
placera sin andra speciella kandidat,
fröken Anna Åbergsson, vars namn
dock samlade 17,000 röster och som,
tack vare kvinnornas agitation, vid
röstsammanräkningen befanns inneha
den fjärde platsen i stället för den
femte, som hon ursprungligen innehaft på
den officiella listan. En sä rl i sta,
upptagande endast namnen G. IL von K och
och Anna Åbergsson, hade här
lance-rats.
Hur marken brytes.
På turné 1 Härjedalen.
Fru Augusta Tonning, som inom
Härjedalen företagit en 14 dagars
föreläsnings-turné, berättar om sin resa att den
alltigenom varit angenäm oeh för vår sak
glädjande. Intresset för den kvinnliga
rösträtten har varit stort både bland män oeh
kvinnor, såväl där föreningar ej kommit till
stånd, som där det bildats sådana.
På de flesta ställen hade hon den
glädjande erfarenheten att prästerna voro för
vår sak oeh åhörde hennes föredrag, och
hon berättar att ”i Lill herrdal avtackade
mig efter mötets slut vår gamle vän från
riksdagen kyrkoherden Enander”.
Där föreningar bildats och även dar
direkt anslutna medlemmar till
Landsföreningen vunnits, ha medlemmarna i allmänhet
varit bondhustrur, blott en och annan
självförsörjande kvinna. I Vemdalen
inträffade det egendomliga att fru Tonning hade
flera lappar bland åhörarna, vilka
uppmärksamt lyssnade till vad hon sade.
Utom denna för en rösträttstalarinna
ganska egendomliga tillfällighet hade fru
Tonning även turen att vid resan över
Klöv-sjöfjäll få se en större renhjord uppe på
fjället, allt saker som ej äro vardagliga
minst för en blekingska.
Under besöket i Vemdalen var fru T.
inbjuden av pastor Hammar att vara
Floda-koloniens gäst.
Hur trevligt oeh angenämt livet där
förflyter både under arbets- oeh högtidsdagar
var fru T. i tillfälle att bevittna. Sång,
musik oeh högläsning vid den flammande
stockelden, se där vad som åstadkom en
säregen stämning av hemtrevnad oeh
gästvänlighet. Tänk om vårt land ägde flera
dylika livsuppbyggande, värmande härdar.
På en ort där det ej lyckades fru T. att
denna gäng bilda förening, sade några
kvinnor till henne vid avskedet: ”Vi tro
att ni kämpar för en bra ocli rättvis sak,
och det är nog dumt att vi ej gå med i
föreningen, men vi förstå så litet och äro så
efterblivna här — men kom igen och vi
gå nog in hela byn”.
”Överallt ha de varit glada och tackat
mig för att jag kom”, - säger fru Tonning.
Även vad väderleken angår, har den under
resan varit den bästa. Lagom kallt och
somliga dagar strålande solsken.
De orter inom Härjedalen, där föreningar
bildats, äro Sveg och Linsäll. I Sveg
bevistades mötet av 150 personer, 48 av dessa
inskrev o sig och bildade en förening.
Ordförande och eentralstyrelsemedlem blev
fröken Maria Almberg, centra
lstyrelsesuppie-ant fröken Sigrid Vahlström.
I Linsäll bildades en förening av 23
medlemmar. Ordförande och
centralstyrelse-medlem blev frn Jenny Ullén,
eentraJsty-relsesuppleant fru Hanna Franzén.
I Lillherrdal, där omkring 90 personer
åhörde föredraget, ingingo 6 kvinnor i
Landsföreningen. I Hede ingingo 7, i Rätan
10, i Vemdalen f>, i Ytterhogdal 10 och i
Älvros 7.
I Överhogdal voro 100 personer samlade,
men ingen ingick nu i föreningen, fast
inånga voro intresserade, så det finnes gott
hopp om att de snart komma efter.
Överallt där lokalen kostat något, har
denna kostnad betäckts gemmi kollekter
utom på två ställen, där några personer
erbjödo sig att betala lokalen.
Till sist vill fru Tonning härmed
framföra sitt varma oeh hjärtliga tack för allt
tillmötesgående oeh all vänlighet som
visats henne, varjämte hon riktar en
allvarlig uppmaning till kvinnorna i Härjedalen
att de genom att anteckna sina namn å
opinionslistormi mä visa att de Önska
rösträtt.
Östersund i mars 1913.
Anmi HuUqvisi.
Ordf. i Östersunds F. K. P. F*.
Använd L. K. P. R:s brev
kort och agitationsmärken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
