Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FROsEnADDBÄSTEB.....
Kappor, Rid- & Sportdräkter, Pälsar A Supé-Kappor \
förfärdigas med elegant snitt och till billiga, priser. !
H. SALMONSONS DAMSKRÄDDERI
S:t Paulsgatan 6 O, 1 tr. A. T, Söder 31 29, !
Opinionsyttringen.
Presskampanjen fortsätter.
Skriv inte på! Så lyder det senaste
lystringsord, som av högerns ledareskribenter
lancerats i landsortspressen. Visserligen
göres det medgivandet att petitionsrätten är
fri, och att det inte är något att säga om,
att de kvinnor, som sympatisera med
kvinnorösträtten oeh satt sig in i vad
”petitionen” verkligen innebär, gå med. Man
tar emellertid för avgjort att agitationen
lör namninsamlingen skall bedrivas på ett
”ovederhäftigt och tvetydigt sätt” och
anser det av synnerlig vikt att detta
”kommer i offentlighetens klara ljus”.
Högerpressens meningsfränder uppmanas att
noga följa rörelsen och att bringa till dess
kännedom ”där något särskilt finnes att
uppmärksamma”. Rösträtt för Kvinnor
tilllåter sig uttala den förhoppningen att
sådant i första hand bringas till dess
kännedom.
I en ledande artikel säger Uppsala Nya
Tidning:
”Det är klart att när Sveriges höger nu
alldeles klart och tydligt ställt sig emot
kvinnans rösträtt som den gjorde mot de
utestängda 3/4 miljon av män, så skall
högerns press söka på allt sätt förvrida
avsikten med den kvinnliga masspetition, som
nu skall sättas i gång. Man anlitar den
gamla vanliga arsenalen och tar fram de
gamla buckliga basunerna”, och
Söderköpings Posten konstaterar att högerpressen
icke drar sig för ”att med hånets och löjets
simpla vapen bekämpa insamlingsarbetet i
den mån så ske kan.”
Priset i denna ädla tävlan tar utan
tvivel det numera på detta område kända
Skånska Aftonbladet, som börjar med att
förklara att
”hela kvinnorösträttsrörelsen i vårt land
uppbäres av en del kvinnor, som skaffat
sig detta intresse för att utfylla sin tid”,
ett påstående, som även den flyktigaste
blick i L. K. P. R:s årsberättelse skall jäva.
Våra under arbetsbördan i hemmen, i
skolor, på kontor och i fabriker dignande
medlemmar skola le. Oeh vad skola alla i F. K.
P. R. enrollerade mödrar och lärarinnor
säga, då de få veta att
”de kvinnor som fordra rösträtt äro just
de kvinnor som äro minst värda för
samhället, kvinnor som icke äga en känsla för
vad som ger ett land och ett folk styrka,
nämligen familjelivet och eU god fostran av
det unga släktet.”
I en spaltlång ledare inrymmer Skånska
Aftonbladet för Övrigt det mesta av de
argument, som vi blivit vana att höra från
en Hildebrands, en J. F. Nyströms mun.
Eller vem känner icke igen följande:
”Det ligger något for både känsla och
tradition motbjudande uti, att en kvinna
som har flera små barn skulle av
medborgerliga plikter kallas upp till riksdagen
under det mannen sitter hemma och sköter
om barnen. Kvinnorna borde om några
vara fria från det politiska livets gift och
smuts.
De speciella områden i lagstiftningen, där
kvinnorna skulle kunna göra insatser,
till-godogöres lika bra genom uttalanden på
kvinnomöten. För den skull behöver icke
familjelivet och barnens uppfostran
äventyras.
Skulle en allmän rösträtt komma
kvinnorna till del i samma förhållande som
männen, så innebure ju detta att Sverige bleve
styrt av kvinnor och ej av män.”
I dessa folkpensioneringsförslagets dagar
låter det där om kvinnomötenas fördel allt
bra underligt. Risken av ett
kvinnoregemente lär icke vara stor i ett land, där det
proportionella valsättet tillämpas. Något
kvinnoregemente har icke heller försports från
de länder, där kvinnorösträtten är
genomförd. I Norge, där kvinnorna två gånger
gått till val, sitter ingen enda kvinna i
stortinget, och alla politiska partier äro
där ense om den nu begränsade
kvinnorösträttens utsträckning till allmän,
Under rubriken ”Våra
rösträttsfruntim-mer” avhånar Göteborgs Aftonblad det
svenska rösträttsarbetet.
”Det kan ha sitt lilla intresse”, säger
tidningen, ”att jämföra våra svenska
kvinnorösträttskämpars naiva och fredliga
stridsmetoder med deras engelska medsystrars.
Visserligen få vi vara glada Över att få
ha våra fönster och brevlådor i fred, men
vi måste dock beklaga Sveriges kvinnor,
om de låta locka sig av den sortens minst
sagt tvivelaktiga upplysning, som i dessa
dagar b judes dem.”
Hallands Posten har otvivelaktigt rätt, då
den säger:
”Det ligger icke för den svenska
kvinnans röst att bullra och väsnas. Hon vet,
att hennes sak är rättvis, och därför
hoppas hon alltjämt, fastän högern slagit
dövörat till gång på gång, att hennes krav,
liksom fallet varit i en del utländska stater,
slutligen skall avgå med seger. Men just
det, att den svenska kvinnan icke väsnas,
använder högern som ett av argumenten,
när den nekar henne rösträtt.”
Angående opinionsyttringens formulering,
som fortfarande väcker högerpressens
bekymmer, anmärker Karlstads-Tidningen:
”Frågorna äro typiska för dem som vilja
motverka och försvaga en meningsyttring.
Just på sådana där formuleringsfrågor är
det de rida upp: det skall inte sägas så,
att den ena kan tyda det på det ena
sättet och den andra på det andra, utan det
skall sägas bestämt • och preciserat ifrån
att det gäller endast och allenast vad de
själva vilja och ingenting annat, så att alla
som icke tycka alldeles lika med dem
känna sig förhindrade att skriva på. Med
andra ord en massanslutning till kravet skall
omöjliggöras. Men nu är meningen att om
möjligt uppnå en sådan massanslutning,
och i överensstämmelse med det syftet har
kravet förståndigt nog formulerats så
allmänt, att ingen kvinna för den skull må
behöva känna betänkligheter att skriva på,
för så vitt hon verkligen vill framgång åt
den stora sak petitionen gäller. Alldeles
samma slags allmänna formulering
användes, och av alldeles samma skäl, när de
rösträttslösa männen för femton år sedan
petitionerade för sin medborgarrätt.”
Och om åldersgränsen 18 år säger samma
tidning:
”Meningen med de många
undertecknar-ne är väl i detta som i andra liknande fall
att få utrönt, inte hur många som
’fÖrdju-pat sig i de politiska frågorna* utan hur
många som känna en viss reform såsom
riktig och önskvärd. — — —
Det har för övrigt från
rösträttslednin-gen utfärdats uppmaningar till de kvinnor
mellan 18 och 21 år som anteckna sig på
listorna att också angiva sina födelseår.
Men skulle också så illa vara att inte dessa
uppmaningar i alla fall efterkommas, så
finns ju för de kinkiga den enkla utvägen
att ur statistiken inhämta hur många
procent kvinnorna i nämnda ålder utgöra av
hela antalet kvinnor i landet och sedan
betrakta samma procentantal av de på
listorna tecknade såsom ”mindrevardiga” —
det blir med säkerhet inte för lågt. —”
Åven Stockholms-Tidning en upptar till
bemötande i en ledande artikel
invändningarna mot formuleringen och säger:
”Det har anmärkts mot formuleringen av
opinionsyttringen, att den lämnar oavgjort,
hur långt kvinnorna gå i sitt rösträttskrav,
om de fordra likställighet med männen eller
vidare eller snävare gränser än vad som
gäller för männen. Företrädarfe för dessa
tre olika meningar finnas som bekant inom
de kvinnliga rösträttsleden. Man torde
kunna utgå ifrån, att ,det är med full
avsikt, som formuleringen gjorts sådan, att den
lämnar rum för alla dessa olika
ståndpunkter, och detta låter sig ju fullkomligt
försvara därigenom, att det icke här är fråga
om en petition, vari vissa krav framställas,
utan endast om en opinionsyttring, avsedd
att ådagalägga ohållbarheten i påståendet
om kvinnornas likgiltighet eller rent av
motstånd mot rösträtt.”
Dagens Nyheter förvånar sig icke över
att invändningarna lancerats av kvinnor
tillhörande ett mot kvinnorösträtten
fientligt parti. ”Men väl kan man ha rätt att
förvåna sig över naturen hos de gjorda
inkasten.” Som bekant tillkommer äran att
redan vid namninsamlingens start ha
försökt ”sticka käppen mellan hjulekrarna”
fröken Cecilia Milow. Märket Regan har i
samma tidning karaktäriserat fröken
Milow som ”den svenska kvinnovärldens, en-
Resebrev från Norrland,
”Nu börjar det ljusna Över Norrland” är
det rop, som möter den söder ifrån
kommande främlingen, som i
vårbrytningstiden söker sig väg upp till dessa fjärran
trakter. *
Den långa mörka vinterdagen måste
vika för solen och ljuset, och de slumrande
naturkrafterna börja åter vakna till liv.
De frigjorda strömmarna ila muntra och
yrvakna mot sitt mål, oeh allt bär prägel
av uppvaknande och pånyttfödelse. Allt
detta har en förunderlig inverkan på
människorna här uppe; det livar och lyfter
dem och öppnar deras sinnen, de bliva
varma och mottagliga för allt det goda, ljusa
och friska som tidsströmmen för med sig
även till deras avlägsna bygder.
Det var jn därför inte underligt att jag,
då jag de sista dagarna i mars kom hit
upp för att hålla föreläsningar i de
kvinnliga rösträttsföreningarna, Över allt
möttes av sympati och förståelse. Talrikt
besökta möten över allt vittnade om det
intresse, som särskilt under de senaste åren
samlats kring vår fråga, och de många
nya medlemmar, som efter mina föredrag
begärde inträde i föreningarna, vittnade
kraftigare än något annat om, att det i
mer än en bemärkelse börjar ljusna över
Norrland.
I Luleå, där jag började min turné, har
medlemsantalet vuxit raskt under senaste
året under fröken Märta Buchts kraftiga
ledning, och särskilt glada voro de där att
ha fått sin landshövdingska med i arbetet.
Denna ädla, varmhjärtade kvinna har på
mer än ett sätt visat sig äga förståelse
för de stora frågorna i tiden, och varmt
socialt intresserad som hon är, räcker hon
ofta en hjälpsam hand åt de lidande och
hjälpbehövand»», i samhället.
Lilla Haparanda med sina 1,500
invånare har nära 70 medlemmar i sin förening,
och goda utsikter finnas att föreningen
skall gå framåt, men så ha de också
dugande krafter, som äro i verksamhet for
att föra fram saken här. Det är nog inte
blott inom rösträttsföreningen som Mia
Grapes namn har klang och gehör, och vid
hennes sida stå många särdeles vidsynta
och energiska kvinnor.
Det hade sagts att Neder Kalix var en
av de svagare länkarna i vår kedja här
uppe, men redan innan jag stiftat
bekantskap med föreningen i sin helhet, — jag
hade blott träffat ett par av
styrelsemedlemmarna — kunde jag förstå, att ryktet
en smula överdrivit. De, som varit de
ledande krafterna inom föreningen här, ha
dock genom en dryg arbetsbörda på
annat håll varit hindrade att nedlägga så
mycket arbete inom föreningen, som
verkligen behövts för att riva ner den mur
av fördomar och okunnighet, som särskilt
från männens sida mött dem. Men nya
friska krafter införlivades nu med
styrelsen, och jag är förvissad om, att
Kalix-föreningen ej kommer att svika i kampen.
Ungefär liknande var förhållandet med
föreningen i Boden, som dock nu rycktes
kannerligen den svenska
kvinnorösträttsrö-relsens samvete”.
”Om nu någon invänder”, säger Regan,
”att fröken Milow veterligen icke tillhör
rösträttsrörelsen och att hävderna ännu
tiga med vad hon uträttat i dennas tjänst,
så bor denna någon veta att detta gör
absolut ingenting till saken. Ty, som bekant,
äro de flesta personers samveten betydligt
känsligare på områden där de absolut
ingenting ha att skaffa än när det gäller
deras egna angelägenheter — något varpå
den politiska debatten så gott som
dagligen torde lämna fullgoda bevis.”
RYNKTINKTUR
Majorakan Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en nnderb&r
förmåga att föryngra och försköna, ty hyn blir skär och
genomskinlig. Anses vara det yppersta medel i sitt slag.
I parti och minut i
FRANSKA PARFYMMAGASINET
Ho vlever&ntör
21 0ro ttnlnggafmn 21, Stockholm
mr samt i förnämsta Parfymaff&xer.
(A. F. 1555).
upp till livskraftighet, och många nya
medlemmar anslöto sig.
I Gällivara ha vi ju vår präktiga fru
Hellborn, som sedan flera år tillbaka är
föreningens ordförande. Vid mitt besök
här hade det oturats så, att alla lokaler,
lämpliga för föreläsning, voro upptagna för
andra ändamål. Men som genom ett
trollslag var häradshövding Hellborns ståtliga
salong förvandlad till föreläsningssal, och
en talrik och andäktigt lyssnande
åhörar-skara hade inom kort fyllt densamma.
Aldrig finner man så uppoffrande och
oegennyttiga människor, som bland
röst-rättsvännerna.
j En av våra nyaste föreningar är Kiruna,
: bildad av fröken Ester Holm, som jpekså
t är dess ordförande. Bliv ej allt för
överraskad, då jag säger, att den föreningen
redan räknar 150 medlemmar och att nya
anmälningar inkomma varje dag.
Det märks, att det växer fort i dessa
trakter, då ljuset en gång bryter in.
Skellefteå tycks vara en av de mera
svår-brutna trakterna av Norrland. Fastän det
visst ieke saknas dugande krafter, som
här arbeta för saken, har det dock ej
lyckats dessa att få något varmare intresse
till stånd. Vi hoppas dock gott för
framtiden även för Skellefteå, och det händer
ju ofta, att det samhälle, som sovit länge,
vaknar med så mycket friskare krafter.
Att Umeå var en god jordmån för
röst-rättsidéerna, det visste vi ju redan förut,
men ett måste jag säga, att det är på få
ställen man möter så klartänkta och vidsynta
moderata kvinnor som här. De stå
tydligen, vad rösträttsfrågan beträffar, på en
fullkomligt självständig mark, och det
skulle nog inte gå att med skrämskott av
vad slag det vara månde förmå dem att
svika sina plikter i den stora rättfärdiga
kampen.
I Sundsvall hade alla därvarande
kvinnoföreningar sammanslutit sig och anordnat
ett möte för att göra ett uttalande i
folk-pensioneringsfrågan. Bortåt 300 personer,
män och kvinnor, hade samlats i den
ståtliga stadshussalongen, och stort intresse
för den föreliggande frågan var att spåra
över allt. Mötet antog enhälligt den förut
på flera platser antagna resolutionen med
de förändringar, som frågans nuvarande
läge nödvändiggjorde.
Vid de samkväm som följde efter möten
lite varstädes dryftades livligt frågan om
namninsamlingen. Arbetet med densamma
är nu i full gång här uppe och beredvilliga
krafter sluta sig allt jämt till
”dragarela-get”, så att goda utsikter finnes för att vi
skola nå det resultat som vi hoppas.
Den 2 mars i år bildades Alby F. K.
P. R., och den räknar nu 98 medlemmar.
Man blir verkligen varm om hjärtat, då
man ser ett så varmt intresse och en så
brinnande längtan att få blicka in i
frågan, som den här rådande. Den lilla
godtemplarsalen var snart fylld till sista plats,
och i tamburen utanför samlades så många,
som den kunde rymma. Det var rent av
med andakt de närvarande lyssnade till
mina ord, och jag hade här en tydlig
förnimmelse av att åhörarnas hjärtan
klappade i takt med mitt eget.
Bevarande minnet av denna färd i kär
hågkomst sänder jag härmed till alla
vännerna där uppe mitt varma tack för all
den gästfrihet och hjärtlighet, med vilken
de över allt mottagit mig, och uttalar den
förhoppningen, att alla de, som med
intresse lyssnat till mina ord må ställa sig
i deras led som kämpa för sanning och rätt.
Stockholm den 14 april 1913.
t Ella Billing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
