Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnor i pensionsnämnderna.
K. M:t utnämnde i konselj fredagen
den 18 juli medlemmar av den nya
pensionsstyrelsen. Utom en
generaldirektör oeh tvänne byråchefer
utnämndes fem sakkunniga medlemmar,
varibland en kvinna,
fattigvårdsdirek-tören i Oscars församling i Stockholm,
fröken Ebba Wedberg.
Under den strid kvinnorna förde för
lika pensionsrätt för sina
pensionsavgifter som männen deltog även fröken
Wedberg. Det var såsom medlem av
Stockholms fattigvårdsnämnd som hon
och fröken Gertrud af Klintberg i ett
särskilt yttrande opponerade mot den
särställning, som givits kvinnorna vid
den föreslagna pensionsförsäkringen.
I pensionsstyrelsen får hon nu
tillfälle att fullfölja det arbete för
kvinnornas lika berättigande i
pensionsav-seende, som hon i fattigvårdsnämnden
redan förut givit sitt intresse.
För att den kvinnliga medlemmen
med framgång skall kunna verka inom
pensionsstyrelsen oeh för de
förändringar i den nyss antagna lagen, som
i en ej alltför långt avlägsen framtid
måste komma att genomföras, är det
av vikt att även i pensionsnämnderna
ute i landet kvinnorna komma att få
sina egna representanter.
Vid ett besök i Tyskland i
september förra året erfor jag att
rösträttsföreningarna där koncentrerade sitt
arbete på att insätta kvinnor i de
pen-sionsnämnder, som då för första
gången valdes i Tyskland efter den nya
försäkringslagens genomförande. Det
tillkommer enligt min mening våra
rösträttsföreningar och särskilt
länsförbunden att organisera arbetet för
att i varje kommun uppställa goda
kvinnliga kandidater till
pensions-nämndsvalet, så att icke kvinnors
valbarhet blir en död bokstav. Vid
valet äger varje rostande en röst och den
40-gradiga skalan tillämpas ej, vilket
gör att kvinnorna, som eljes med sina
små röstetal hava föga inflytande, nu
kunna göra sin vilja bättre gällande.
Även konungens befallningshavande,
som har att tillsätta ordförande i
pensionsnämnderna, bör genom F. K. P.
R:s länsförbund underrättas om vilka
kvinnor inom länet, som äro lämpliga
till ordförandeposter.
Valbar är varje inom kommunen
boende kvinna, som råder över sig och
sitt gods. Dock är gift kvinna, även
om hon står under mannens
målsmanskap valberättigad, och det fordras ej
för valbarhet att vara kommunalt
röstberättigad.
Pensionsnämnd sammanträder minst
en gång varje kvartal. Ledamot kan
erhålla dagtraktamente med högst 4 kr.
pr dag och eventuellt resekostnader.
Dessa pensionsnämnder få en
mycket viktig uppgift, de ej blott
bestämma om pensionens storlek och
utbetalande, utan även om indragning av
pension, i händelse pensionär icke
uppfyller de fordrade
värdighetsbestäm-melserna, icke söker ärligen bidraga
till sin försörjning etc., samt lämna
taxeringsmyndigheterna erforderliga
upplysningar.
Tvåfaldig är faran av en oriktig
till-lämpning av pensionsförsäkringslagen
vad kvinnorna angår.
Den ena är att pensionsnämnden i
socknen skulle komma att utmäta
pensionen till alltför små belopp. Detta
kan befaras på den grund att män i
allmänhet hava en nästan vidskeplig
övertygelse om att en kvinna kan
reda sig på så gott som intet. Sådana
uttryck som man hörde under debatten
i våras som ”om en gammal
kvinna bara kan släpa sig fram till
kaffepannan, så behöver hon inget annat”
eller ”icke behöver en gammal kvinna
ved, hon kan ju samla ris i skogen”
m. fl., ge fog för detta påstående.
Den andra faran är den att
pensionsnämnden skulle komma att såsom
invalider kategorisera alla de änkor, som
trots att de äro fullt eller delvis
arbetsföra dock genom mannens frånfälle
äro utan arbetstillfälle och i behov av
penningunderstöd. För att icke
åsamka kommunen fattigvård sutgifter för
sådana änkor kunna
pensionsnämnderna komma att .i alltför många fall
förklara dem för arbetsoförmögna, för att
tillförsäkra dem pensionsrätt med ty
åtföljande statsbidrag. Dessa änkor,
som endast äro fattiga och arbetslösa,
komma härigenom att draga ned
in-validitetssiffran för övriga kvinnor.
Den lägre procent, 24 proc. mot
männens 30 proc., som de självförsörjande
kvinnorna liksom övriga kvinnor få i
avgiftspension, kommer att sjunka för
varje sådan änka, som av
pensionsnämnd beviljas pension utan att vara
arbetsoförmögen. Hur många änkor,
som än komma att pensioneras för
arbetslöshet och fattigdom under
arbetsoförmågans täckmantel, kunna männens
pensioner dock icke rubbas därav. Det
är de självförsörjande kvinnorna, som
få ställa sig solidariska med männens
änkor, det är endast övriga kvinnors
pensioner, som komma att sjunka till
sina belopp genom att spara
fattig-vårdskostnader för kommunen och
giva fattiga arbetsföra änkor pension.
Till den kvinnliga arbetsmarknaden
komma kanske också följderna av
pensionsnämndernas beslut att sträcka
sig. Den statistik, som insamlas,
kommer ej att kunna skilja på verklig
invaliditet och sådan ”invaliditet”, som
är en följd av barmhärtighet och
sparsamhet med kommunens medel.
Vid uppgörande av lönetariffer
kommer sedan denna på falska premisser
utarbetade statistik att kunna få ett
ödesdigert inflytande, men om kvinnor
sitta i pensionsnämnderna kan man
lättare förskaffa en korrigerad
statistik.
För att rätt kunna bedöma
ansökningarna och säkrast kunna bestämma
vad som är den bästa hjälpen i varje
särskilt fall, för att kunna kontrollera
uppgifternas riktighet och veta om
inkomst undandolts, om underlåtenhet
att inbetala avgift förorsakats av
oförmåga eller tredska, om den sökande
söker ärligen försörja sig etc. — för att
kunna rätt bedöma allt detta behöva
vi både män och kvinnor i nämnderna.
Kvinnorna måste därför i varje län
organisera den kvinnliga
kandidat-nämningen.
Anna Åbergsson.
Frän mina färder i bygderna.
i och för namninsamlingen har jag med få
undantag egentligen endast goda
erfarenheter. Nästan överallt känner man hur
fältet är berett och tiden mogen för det stora
genombrottet.
Efter färden i Härjedalen under mars
månad genomkorsade jag mitt eget distrikt,.
Blekinge län, som nog även ligger lite
avsides från de stora stråkvägarna oeh
följaktligen i många avseenden oberört av
tidens idéer. Detta gäller dock endast
socknarna inuti landet. Kustlandets befolkning
är vaken oeh självständig, d. v. s. vågar
tänka sina egna tankar och handla därefter.
Där var förståendet för rösträttssaken
starkt, och namn efter namn fyllde snart
listornas sidor.
Vilken kontrast då man från fisklägena
kom inåt landet. Här behövdes på sina
ställen rätt duktigt arbete för att bryta
motståndet. Det var otroligt svårt att
komma ifrån den gamla tankevanan, hur
bakvänd man kanske än fann den. Man talar
om ”det mörkaste Småland”, men
motstycken givas såväl i Blekinge som å andra
orter, märkligt nog i våra tider. Visst var
man på det klara med, att kvinnorna voro
duktiga, i många fall t. o. m. duktigare än
männen, att de borde ha rätt att bestämma
och att de voro kloka nog att kunna
bestämma, jo då, det var allt så klart så, men
att skriva sitt namn på listan, nej, det var
nog bäst akta sig för ändå. Ibland lovade
man likväl tänka på saken och taga en
lista. En hel del goda råd fick jag även*
såsom att lära mig koka, baka och styra
om hus och hem — ty ingen rösträttskvinna
kan naturligtvis sådana saker!
Jag har en mycket intresserad medlem i
min rösträttsförening, som ofta ställt
ekipage till mitt förfogande, och det har
mycket underlättat färderna.
I Ronneby stad har intresset varit stort»
Föredragen på landsbygden ha varit talrikt
besökta, och filialer ha bildats i Nättraby,,
Vång och Bräkne-Hoby.
I början av maj besökte jag Östergötland
på kallelse av Söderköpings F. K. P. R~
Platserna jag besökte voro Mogata,
Ringa-rum, Valdemarsvik, Gryt, Sanden,
Arkö-sund, Östra Husby och Kuddby. Flera
medlemmar gingo in i Söderköpings och
Valde-marsviks föreningar och listor
mottogos-Doktorinnan Hellström i Söderköping hade
Tankar efter
hemkomsten från kongressen i
Budapest.
Av Ellen West er.
När man kommer åter till stillheten
och vardagsarbetet efter en så
brusande kongresstid, som den nyligen
ge-nomlevda i Budapest med dess
förmöten, har man först tid att rätt samla
sina tankar. Och man finner då, att
bland de olika intryck — nya för var
timme nästan, som hopats för öron,
* Ögon och sinne, är det alltid några
människor, några händelser, som bäst
inpräglats i minnet, några bilder,
varav synnerven fått ett så varaktigt, fast
och bjärt intryck, att de alltjämt stå
kvar.
Av människor, utom de ledande, de
mest framskjutna, som måste ges akt
på, minns jag nästan bäst mrs Alice
Park från Palo Alto i Kalifornien.
Alla, som voro med i Budapest, fäste
sig säkert vid hennes magra, spänstiga
gestalt med det starkt krusiga håret och
ögonen, som lyste av intresse för allt.
Och även om ej blicken dragits till
henne dessfÖrutan, bar hon över
bröstet det breda bandet med inskrift:
Voier — röstande, det band, som vi alla
ville ha rätt att bära, även om vi ej
buro det, liksom vi vilja ha rätt att
rosta, även om vi, såsom männen, ej
alltid vilja begagna oss av vår rätt.
Vid offentliga möten i Prag, Wien och
vid kongressens öppnande i Budapest,
anbragte hon på plattformen en
jätterosett med uppmaning att använda sig
av rösträtten till världsfredens
befrämjande, till dess denna rosett i
kongresssalen fick varaktigt fäste bredvid
Internationella alliansens banér: det av
Lotten v. Krsemer skänkta, det
kinesiska och det polskt-galiziska, båda
års-gåvor.
I Prag talade mrs Park på banketten
den 9 juni. I de närvarandes namn
bragte hon Böhmen ett internationellt
tack för det vidhjärtade mottagandet.
När man talade privat med henne,
märkte man snart, att jämsides med
sina övriga egenskaper, ägde hon
också i hög grad humorns goda gåva. Ett
par småhistorier ur Woman’s Journal
av henne bekräfta detta.
I. Berlin besåg hon ”Siegesallee” i
Tiergarten, och guiden förmälde, att
där funnos statyer av alla Hans
Majestät kejsarens förfäder. Och därefter
nämnde han dem alla, men namnen
voro manliga. Mrs Park frågade då, om
icke kejsaren hade några kvinnliga
förfäder, men erhöll ett bestämt ”nej”
till svar av guiden.
På sin resa över Oceanen predikade
hon så oavbrutet rösträtt, att hon en
dag på sin däckstol fann en biljett från
en ung gosse bland medpassagerarna.
”Kära suffragett”, skrev han, ”om Ni
ej slutar att oupphörligt tala rösträtt,
kommer det säkert att ske Er en olycka
ombord”. Men mrs Park talade vidare,
och två dagar efteråt bar gossen
röst-rättsmärke.
Till samma titelmisstag som gossens
gjorde en särdeles kongressvänlig
Pes-tertidning sig skyldig. Den innehöll
ett återgivande av kongressens
tack-samhetsresolution till staden under
rubriken ”suffragetternas tack”. Så att
skillnaden mellan suffragist och
suff-r&gett icke tyckes vara lättfattlig!
Nina Boyle, sydafrikansk delegerad,
medlem av Women’s Freedom League
liksom den mycket uppmärksammade
mayorn i Oldham mrs S. A. Lees säger
också att ”the militant movement” är
lika illa sedd och missförstådd ”ute
som hemma”.
Dock synes väl priset för
okunnighet böra tillkomma en medresande till
denna Nina Boyle, en person, ”som
icke visste något annat om rösträtt”,
än att suffragetterna lagt en bomb i
S:t Paulskatedralen, ehuru hon icke
visste att bombattentatet icke var
allvarligt menat.
Nina Boyle är sydafrikanska, ehuru
bosatt i London, och hon nämner med
tillfredsställelse att det från Sydafrika
kommit 4 delegerade, ”ett säkert
bevis på rörelsens framsteg”, och att
bland dessa fyra befinner sig mrs Hull,
hustru till den förste finansministern i
Sydafrikanska statsförbundets
ministär, förut varande skattmästaren i
mr Bothas kabinett i Transvaal.
I sitt brev till The Vote förstår Nina
Boyle att taktfullt kringgå och dock
nämna en händelse, som mötte i Prag.
Efter att tacksamt ha erkänt all den
okonstlade vänlighet, som visats,
skriver hon: ”den enda svårigheten synes
ligga i språkfrågan, men den bjuder
också snaror, som icke anas av dem,,
som stå utanför de lokala
nationali-tetsstriderna.” Hon syftar här på det
tal, som fru Vikova-Kunetieka höll vid
det offentliga mötet i Prag den 9 juni^
och där denna på czeckiska reagerade
bl. a. mot den magyariska härskande
nationalitetens övergrepp mot slovaker
och rutener i norra Ungern.
Det var givetvis oegentligt att tala
så på ett för främlingarna okänt språk
och i betraktande därav, att de voro
på väg att taga emot gästfrihet av
Ungern. Men — ”därav hjärtat är
fullt, därom talar munnen”, och
hennes* hjärta liksom många hjärtan ho&
de czecker, som så vänligt hälsade
främlingarna välkomna, voro alltför
fulla av kränkt nationalitetskänsla för
att kunna tiga därmed. Dessutom var
talet översatt till franska, oeh tryckta
exemplar av översättningen utdelades.
Vill man tolka hennes ord på annat
sätt, kan man med miss Colby saga*
”att hon vältaligt pläderade för
kvinnornas skyldighet att se till att de
mindre nationernas rätt respekterades”.
Och vad betydde väl dessutom detta
mot den överflödande hjärtlighet, som
i Prag bevisades kongressis terna och
som måhända rent av förhöjdes av
na-tionalitetsstridenf Den som skriver
detta åtminstone hade en alldeles
bestämd känsla av att de, som särskilt
strävade efter det czeckiska
folkelementets likställdhet med det tyska,
funno en viss undermedveten likhet i
denna strid med kvinnornas strävan
efter det kvinnliga elementets
medborgerliga jämställdhet med det manliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
