Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Du dansar hellre i sidenvåd än tyder
din egen gåta!”
ställt om lokaler på de platser där föredrag
höllos. Hennes energi oeh aldrig svikande
intresse samt stora gästfrihet bevarar jag i
tacksamt minne. Med glädje tänker jag på
de många kloka och vakna kvinnor jag på
de olika platserna var i tillfälle samtala
med. Hur värmer det ej sinnet och friskar
upp modet att möta intresse oeh förståelse!
När jag återkom till Söderköping, mottogs
jag festligt av desis F. K. P. E.
Ben 11 juni packades kofferten för en
längre turné. Början blev Skåne.
Platserna jag besökte voro Staffanstorp, Veberöd,
Vollsjö, S:t Olof, Borrby, Degeberga, Stävie,
Flädie och Fjälie samt Vittsjö. Dessutom
ha föredrag hållits i Tollarp, Svedala,
Åhus och Hör. Hörby förening hade
arrangerat ett möte ute i det fria med musik och
gjort det så inbjudande som möjligt; rätt
många infunno sig till mötet, och några nya
medlemmar gingo in i Hörby livaktiga
förening. Vidare höllos möten i Rövarkulan,
Lomma och Kävlinge, här talade även fru
Elma Danielsson från Malmö. Vår
med-havda rösträttsflagga hissades på
flaggstången, vilket gjorde god effekt. De sista
föredragen höllos i Hammenhög, där en
intresserad lantbrukarhustru i Glivarp, en
verkligt varm kvinnosakskvinna och på samma
gång en ovanligt duglig husmor arrangerat
mötet samt slutligen vid det vällyckade
mötet i Everöd med en fulltalig publik,
mycket kvinnor.
Som slutord skulle jag vilja säga, att vi
kunna känna oss glada och tacksamma över
situationen sådan den nu är. Ögonblicket
för namninsamlingen var säkerligen väl
valt — det historiska Ögonblicket i
kvinnosakens utveckling är kommet. A. T—g.
Kvinnornas hus på Baltiska utställningen.
Den av teckningslärarinnan fröken Anna
Nilsson först framkastade tanken på ett
kvinnornas hus vid Baltiska
utställningen i MalmÖ 1914, vilken sedan upptagits
av Fredrika-Bremer-FÖrbundet, kommer nu
att förverkligas. En grundplåt av 12,000 kr.
har tecknats, och det har beslutats, att
byggnaden skall utföras enligt modell av
Fredrika Bremers Årsta. En mängd
kvinnoföreningar ha lovat deltaga i denna
kvin-ornas egen utställning, vilken kommer att
ordnas efter två linjer: den ena belysande
kvinnornas samhällsarbete i vår tid, medan
den andra skall ge en bild av kvinnorna
som yrkesutövare.
Ovanstående ord av Heidenstam
skulle säkerligen knnna tillämpas på
många av Sveriges kvinnor. Det
gäller särskilt en stor del av dem, som
leva i synnerligen lyckliga familjära
och ekonomiska förhållanden. Och
ingen kan väl heller bestrida, att
frestelsen är stor att slå sig till ro med sig
och sitt, då man ej av
omständigheterna tvingas att syssla med mera
invecklade samhällsproblem, och dit
måste man ju räkna den kvinnliga
rösträtten, tack vare gamla inrotade
fördomar, vilka skymma utsikten för dem,
som ej våga lita på sina egna ögon.
Jag har också sett kvinnor, som under
olika skeden av sitt liv ställt sig
mycket olika till kvinnosaken.
Sedan flera år tillbaka känner jag en
ung fru, som, då jag först gjorde
hennes bekantskap, befann sig i de allra
lyckligaste yttre omständigheter.
Hennes make, en ansedd ämbetsman, levde
ännu, och allt inom familjen var
synnerligen väl ordnat. Hon kunde ej
heller förstå, att inte alla kvinnor skulle
känna sig lika lyckliga och nöjda med
sin värld som hon. För övrigt skulle
aldrig hennes man, som hon var varmt
tillgiven, tillåta, att hon sysslade med
kvinnlig rösträtt och dylikt! Det var
inte värt att iänka på någon
omvändelse därvidlag — hon skulle ändå
aldrig ge med sig!
Ett år senare var hennes ställning
förändrad. Hennes man hade plötsligt
dött, familjens ekonomi var
undergrävd, och den unga frun stod ensam
med sina o försörj da barn. Då
vaknade hon plötsligt upp för
missförhållandena inom samhället, för vilka hon
förut helst blundat. Och framför allt
blev hennes blick klar för kvinnans
skeva ställning. Under den lyckliga
perioden av sitt liv hade hon endast
haft tid för make och barn, ty ett glatt
sällskapsliv tar man ju sällan med i
beräkningen! Nu, då det krävdes, att
hon själv måste bidraga till att
anskaffa medel för barnens uppfostran och
studier, fick hon tid även till annat.
Nu hade hennes intresse vaknat för
livet i dess helhet — hon såg ej längre
endast sitt eget lilla begränsade
område. Trots ett ansträngande arbete,
som hon ej var van vid, ett minskat
antal tjänare och mångdubblade
omsorger räckte tiden väl till för sociala
och politiska frågor. Att hon själv
vann på utvecklingen behöver väl
knappast sägas: i förra fallet en
bortskämd, stolt, självbelåten liten fru —
i det senare en mogen, tänkande
kvinna med kärlek och intresse för alla,
som lida under betryck och svårighet.
Det vore kanske grymt att önska
varje kvinna, som ”hellre dansar i
sidenvåd än tyder sin egen gåta”, ett
liknande Öde som det nyss nämnda. Men
nog skulle man önska något av den
lidnerskä knäpjJen, så att litet var
vaknade upp för vad det verkligen
gäller för oss kvinnor! De angrepp på
kvinnosaken, som gjorts under sista
tiden, äro visserligen relativt svaga,
då de kommit från ett föga
auktoritativt håll, men tidpunkten är dock
sådan, att vi kvinnor mer än någonsin
behöva hålla samman och visa vår
solidaritet.
Svenska kvinna, lägg därför handen
på hjärtat och tänk på vad frågan om
kvinnans medborgarrätt verkligen
innebär, innan du tanklöst slungar ut:
”Jag är lycklig och nöjd, varför skulle
inte även andra vara det!” Om du
visste vilken grad av själviskhet och
brist på kunskap, som ligger bakom
dessa ord, skulle du rodna av blygsel över
dig själv! År det ej en skam, att så
många av Sveriges kvinnor gå
omkring och nära nog yvas över att vara
outvecklade som barn i en av
samtidens allra viktigaste frågor! Förstår
du ej vilken stor lycka det är att
tillhöra en tid, då vi kvinnor ha mod och
skyldighet att tänka självständigt och
klart över de problem, som livet
ställer i vår väg! Men en än större lycka
skulle det vara att inom en snar
framtid få uppleva det ögonblick, då våra
bästa förhoppningar och ljusaste
drömmar blivit verklighet!
Maria Almén.
RYNKTINKTUR
Majorskan Edm ann
borttager rynkor och pormaskar. Hftr en underbar
förmåga att föryngra och försköna» ty byn blir skär ocli
genomskinlig. Anses -vara det yppersta medel i sitt slag.
I parti ocli minnt i
FRANSKA PARFYM MAGASIN ET
So vlever sm tör
21 Drottnlngga tan 21, Stockholm
samt i förnämsta Farfymaffärer.
(A. F. 15551.
• 0
De Bergman-Osterbergska
sommarkurserna.
Västerbottens län.
Söndagen den 15 juni tog sommarkursen i
Västerbotten sin början med en föreläsning
över Kommunernas organisation,
förvaltning och hälsovård, hållen i
kommunalsa-len i Sävar inför ett åhörareantal av minst
100 personer, största delen kvinnor. Bland
de manliga åhörarna befunno sig såväl
församlingens kyrkoherde som ock
kommunalnämndens ordförande. Början lovade
således gott i fråga om anslutning. De
följande föreläsningarna i Bygdeå och Ånäset
under denna förberedelsevecka till
midsommar med dess mångahanda bestyr i och för
utflyttning i de s. k. sommarstugorna visade
en kontinuerlig nedgång i frekvens. Trogna
åhörare voro i regel församlingens
prästerskap och lärare med familjer samt
lärarinnorna på orten. Så nalkades då denna
första vecka sitt slut, och
föreläsarin-nan visste ej, om hon vågade hoppas på
mera tillslutning under helgen. Hon trodde
därför knappast sina egna ögon, då hon
fann sockenstugan i Lövånger fullsatt med
folk redan vid sitt inträde i lokalen på
lördagsaftonen. Åhörareantalet måste
uppskattas till minst 150 denna gång, mest
män. Nästa dag, söndagen, minst lika
många. Det säger sig självt, att det
hastiga omslaget i känslor hos talarinnan skulle
ta sig utlopp, och folkpensioneringen gav
det osökta tillfället. Kvinnornas
särställning där leder en ju alltid över till
kvinnosaken, enkannerligen rösträttsrörelsen, men
denna gång blev allt förkunnelsen mera
inspirerad än vanligt. Efter föredragets slut
stannade en hel del man kvar, först för att
När vi fördes omkring i Hradschin,
hade beundrat den sköna utsikten över
Moldaudalen och häpnade över de
många obebodda slotten på Prags
Kleinseite, sade en av dessa czecker,
chefen för Sokols, med tungsint blick:
”ja, det grämer oss att se så mycket
ligga öde och obrukat.” Och på
samma sätt grämer det väl kvinnorna att
så många krafter skola vara
missbrukade och obrukade.
I Wien åter var förhållandet
annorlunda, Någon nationalitetsstrid fanns
ej där, och om konstitutionsstriden,
den snart avslutade om § 30, som
hindrar kvinnorna att bilda L. K. P. R.
talades ej. Bakom kulisserna torde den
dock ännu hava varit märkbar nog
att döma efter brev till Womarts
Jour-nal, däri det berättas att
myndigheterna vägrade taga officiell notis om
kongressisternas besök, emedan de
ogillade den ”feministiska synpunkten
på grund av de engelska kvinnornas
rekord”
Detta var väl icke anledningen till
kongressbeslutet, men i vilket fall som
helst torde det väl med all önskvärd
tydlighet visa, att den s. k.
suffragett-resolutionen var på sin plats och val
avfattad. Ty just de som djupast
ogilla W. S. P. U:s stridsmetoder, måste
väl protestera mot att anses
solidariska med dem och mot det starkt
ologiska, som ligger däri att en fredlig
invändning mot bestående lagbud skall
anses lika med en rebellisk och
revolutionär rörelse i samma syfte.
Mottagandet i Wien var emellertid ofantligt
väl uttänkt och fint ordnat, och sett
mot förutnämnda bakgrund förefaller
det än mera tilltalande med sin så
älskvärt genomförda, såväl av enskilda
familjer och företag som av kommittén
visade stora gästfrihet.
. Vid det offentliga mottagandet av
Budapests borgmästare och hans
hjärtliga välönskningar gick givetvis en
tanke till den fina, värdiga hälsningen
i Prags rådhus och till saknaden av
allt offentligt erkännande i Wien. Men
när man omfattar den världssåk, som
för oss alla är helig och kär,
kvinnornas strävan efter medborgarrätt, är
var enskild så pass van att mötas av
förbiseende, att man icke fäster sig
synnerligen därvid, utan skriver det
på den förmåga att ”icke förstå”, som
i alla tider mött dem, som ägna liv och
strävan åt nya idéers befordrande.
Och vid staden Budapests härliga
fest på Fiskarebastionen voro alla
jämförande tankar släckta. Man var blott
glad, att något så vackert bjöds och
att det fanns ett land, som fastän det
ej hade en större stämma i
stormakternas konsert, dock lät denna
harmoniska, framsynta stämma tona till
hyllning av kvinnorna.
Ty detta är en av de bilder, som
klarast stå kvar i minnet.
Fiskarebastionens breda trappor uppför Ofens
terrasser, där stadssoldater i ljusblå
uniformer orörliga bildade häck; där de
smäckra kolonnaderna avtecknade sig
mot himlen och stodo vakt och värn
för den helige Stefans ryttarstaty
oeh den dyrbara Mattiaskyrkan; där
det vimlade av medlemmar från kvin-
nornas Internationella kongress och
från männens Internationella förbund
för kvinnans rösträtt och där vår
ståtliga, ojämförligt skickliga ordförande,
mrs Chapman Catt, hälsades av
stadens överste som den suverän hon är.
Det har ofta skrivits och talats om
mrs Catt, men intet kongressbrev är
fullständigt, om det ej på något sätt
betonar, hur enastående hon är, hur
takt-full, klok och lugn, hur utomordentligt
duktig i att leda förhandlingar, som i
Budapest t. ex. oerhört försvårades av
salens besvärliga akustik och ännu
mycket mera av de skiljaktiga
meningar, som måste finnas i en
rådsfÖrsam-ling av så många personer från skilda
länder och luftstreck.
Bland alla kongressens människor
står mrs Catt som den främsta och
bland alla skönhetsminnen från
skön-hetsstaden Budapest friluftsfesten på
Fiskarebastionen. Och därvid bör det
nämnas, att vädret, som var
kongressen gunstigt, därför att veckan den 14
—20 juni icke utmärktes av den hetta,
som annars kännetecknar Budapest,
både den kvällen och ännu mera under
månskens turen på Donau var ljumt
och ljuvligt och under den stora
vagns-färden omkring staden lagom soligt
för att solskenet skulle liva och icke
trycka.
Bland de många detaljer, som
bidrogo till trevnaden i Budapest och till
de goda minnena därifrån, var den
på-p as sliga älskvärdheten hos alla, även
dem som man tillfälligt mötte. Man
behövde* blott se en smula tveksam
eller villrådig ut inför en gatukorsning
eller ett skyltproblem t. ex., och genast
fanns det någon, som med förbiseende
av egen bekvämlighet var färdig att*
hjälpa främlingen tillrätta, klara
samfärdselsvårigheter och med tjusningen
av personlig välvilja lägga en
strålkrans omkring hågkomsten av varje
undanröjd motighet.
Och därtill kom skönheten hos
Budapest som stad betraktad. Mrs
Chapman Catt sade en gång, att hon icke
visste vilket som var vackrast, utsikten
i Stockholm över Strömmen från
Grand Hotell eller utsikten i Budapest
Över Donau från Hotell Hungaria.
Men Budapest äger dessutom Frans
Josef skaj en, promenadkorson just
utanför Hotell Hungaria vid Donau, en
säregenhet för Ungerns huvudstad.
Från hotellens förgårdar eller från
stolraderna, som kanta kajen, vilken
är stängd för åkdon, kan man om
sommarkvällarna iakttaga en oupphörlig
ström av fotgängare. Eleganta,
mestadels vackra, svartögda damer; herrar,
som sinsemellan ständigt byta
hälsningsordet ”servus” istället för att
lyfta på hatten; rätt mycket kulörta
officerare; enkla småborgare och kvinnor
av folket, med eller utan
nationaldräk-ter, de senare alltid barhuvade och
nästan alla med vita liljor i händerna.
Jag vet ej om den vita liljan är en
magyarisk nationalblomma, men jag
vet att den vita liljans stolta fägring,
dess rena färg och dess sota starka
doft alltid skall minna mig om det
sköna Budapest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
