Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till shydd för tjuvar
finnes en praktisk anordning till tamburdörren,
som uppfunnits av W. R. Edling. Pris 3 kronor.
SMillt limtliii skrit- och räkntmashinEP repareras omsorgsfullt.
A. T. 251 85 • RÖRSTRANDSGATAN 34 • Stockholm.
”Varför skall icke den politiska
rösträtten utsträckas även till kvinnorna?”
En internationell antirösträttskatekes
med kommentarier av Sobert Blatchford.
Mr Asiuitli låter tala med sig.
Ett första resultat av de engelska
kvinnornas pilgrimsfärd, för vilken en kort
redogörelse lämnades i vårt förra nummer,
var att en deputation från the National
Union of Women’s Suffrage Societies den 8
augusti blev mottagen av mr Asquith.
Anledningen varför premiärministern denna
gång lät tala med sig var, såsom han själv
sade, den att mrs Faweett lovat framlägga
nya bevis för kvinnorösträttens växande
popularitet ute i landet och särskilt bland
arbetsklassen, som icke betraktar
kvinnoröst-rätten som en könsfråga, utan som en fråga
av stor demokratisk betydelse. Ingenting
syntes heller göra större intryck på
premiärministern än en av deltagarnas i färden
redogörelse för den stora förändring till
kvinnorösträttens förmån, som ägt rum
bland arbetarna i norra England, det
liberala partiets dittills starkaste fäste. Mr
Asquith sade sig också ha blivit mycket
imponerad av pilgrimsfärden och förklarade
som sin bestämda övertygelse, att då
majoriteten av landets kvinnor och av
valmännen uttalat sig till förmån för en reform,
så måste den genomföras. ”Edra ivrigaste
motståndare skola då bli de första att böja
sig och att dra så mycket gott som möjligt
ur reformen.” — Hur var det d:r Rahmn
skrev i ”den förtjänstfulla tidskriften Det
nya Sverige om ”Kvinnorösträtten på retur
i England?”
Mrs Faweett framhöll att mr Asquith icke
infriat sitt löfte till kvinnorna och försökte
med framdragande av prejudikat ur
Englands nyare historia att anvisa en väg för
mr Asquith att med bibehållen ära göra en
lösning av kvinnornas rösträttsfråga
möjlig.
Av premiärministerns svar framgick icke
huruvida han ämnade draga nytta av de
vunna lärdomarna. Att the National Union
icke tycktes hysa alltför stora
förhoppningar framgår av en ledande artikel i dess
organ, The Common Cause, som slutar med
följande ord: ”För premiärministern är det
ingenting annat än röstsedlar som väga
något; varken argument, böner eller yxor. Det
är nu vår plikt, som han själv påvisade, att
vända väljarna mot en regering, som har en
antipremiärminister i spetsen.”
Deputationen mottogs efteråt av de
röst-rättsvänliga medlemmarna av ministären
samt av oppositionens ledare, mr Bonar
Law. Förhandlingarna vid dessa
uppvaktningar voro av enskild natur.
flnntSr&ningstfärt uttalande av hogerman.
Riksmarskalken greve Douglas har
nyligen vid avslutningshögtidligheten vid den
kvinnliga kursen vid Lunnevads
folkhögskola i Östergötland hållit ett tal, däri han
framhöll nödvändigheten av ett rätt
användande av den politiska rösträtten, vilken
ealigt talarens mening otvivelaktigt skulle
komma såsom en följd av tidsutvecklingen.
Talaren rådde kvinnorna att frimodigt
träda fram överallt, där stora, rent mänskliga
kulturfrågor stå på spel. Såsom en
välgörande kontrast mot vad man annars är van
att höra från högerns talare verkade den
tro på kvinnorna och på den kvinnliga
naturen, som liksom en underström gick
igenom greve Douglas tal, varur vi anföra
följande sats, som vi vilja alldeles särskilt
understryka: ”De egenskaper, genom vilka
en sann kvinna kan göra sitt inflytande
gällande här i livet, — de finnas inneboende
i den mänskliga naturen och de komma att
förbli desamma, så länge världen står.”
De finska lantdagskvinnorna.
Till komplettering av i förra numret
lämnade uppgifter om lantdagsvalen vilja vi
nämna, att ytterligare en kvinna blivit vald,
nämligen lärarinnan Tilda Löthman,
tillhörande ungfinska partiet. Summan av
kvinnor i lantdagen är nu således 21.
Ingen kan beskylla våra svenska
antis för någon större
uppfinningsförmåga eller originalitet. Då mrs
Chap-man Catt i London 1909 med sierskans
skarpblick förutsade, att det manifest,
som utsänts av den engelska
antiröst-rättsföreningen, skulle komma att bli
av internationell betydelse, var hon
mera sannspådd, än hon kanske själv ens
då anade.
The National Leagme for Opposing
Woman Suffrage har utsänt en
katekes till uppbyggelse och fromma för
dem, som genom sina sympatier för
kvinnorösträtten skulle kunna komma
att bringa sig själva och det mäktiga
brittiska Öriket på fall. Våra
påpass-liga antis voro genast framme med
kalkerpapperet, och snart cirkulerade
den engelska katekesen i den svenska
landsortens högerpress.
Svenska läsare skulle emellertid få
ett högst ofullständigt intryck av
detta dyrbara dokument, om de icke
också samtidigt sattes i tillfälle att ta del
av mr Robert Blatchfords
kommentarier, vilka jämte manifestet återfinnas
i en nyligen hitkommen engelsk
tidning. Vi kunna icke neka oss nöjet
att i dess väsentliga delar återgiva mr
Blatchfords artikel, vilken även den
torde kunna ha internationell
tillämpning. Och så giva vi ordet åt mr
Blatchford.
”Så här börjar det.
a) Emedan männens och kvinnornas
verksamhetsområden enligt naturens ordning
äro väsentligt olika, så bör deras andel i
ledningen och styrelsen i staten vara olika.
Härtill svarar jag, att om männen
skola styra staten och kvinnorna inte
skola få hjälpa till, så är det litet svårt
att förstå, vad som menas med att
”deras andel i ledningen och styrelsen i
staten” bör vara olika. Vad
manifestförfattaren menar är, att eftersom
kvinnorna ”enligt naturens ordning”
icke äro män, så skola de inte ha någon
del alls i statens styrelse.
b) Emedan den invecklade moderna
staten för sitt bestånd beror på krigsmakten
till lands och vatten, diplomati, finanser
och den omfattande gruvindustrien samt
sjöfarten. På intet av dessa områden kan
kvinnan taga aktiv del eller skaffa sig
personlig kunskap och erfarenhet. Riksdagens
arbetsuppgifter utgöras till största delen
av dessa frågor, vilka omfatta rent
masku-lina verksamhetsfält.
Vi stryka ordet diplomati. För det
första därför att de manliga väljarna
inte ha ett ord att säga i det som
rör utrikespolitiken och för det andra
därför att i diplomatiska affärer
kunna Adams söner ha mycket att lära av
Evas döttrar. Jag hälsar skuggan av
en drottning Elisabeth, en
änkekejsa-rinna av Kina och passerar vidare.
Om det är någon mening alls med
första satsen i punkt b) så betyder
den, att inga andra än soldater och
sjömän, gruv- oeh stuveriarbetare
borde ha rösträtt.
Rösträtten tillkommer den, på vilken
den moderna staten för sitt bestånd är
beroende. Jaså!
Är icke den moderna staten för sitt
bestånd beroende på födandet och
uppfostrandet av barn? Finns det någon
person inom hären, flottan eller
industrien, av vilken statens bestånd är så
beroende som av landets mödrar!
Jag väntar på svaret.
Och då det gäller att lagstifta för
sjömän och gruvarbetare, så frågar jag,
vem känner bättre till dessa arbetares
förhållanden än deras hustrur!
Och vad vet sjömannen om
gruvarbetarens liv och arbete eller
gruvarbetaren om sjömannens? Sjömannen och
gruvarbetaren förstå det som rör dem,
och deras hustrur förstå det lika bra
som de.
I verkligheten förhåller det sig så,
att en gruvarbetare kan få rösta i
alla frågor som röra staten, därför att
han kan ett enda yrke. Men borde
inte då också de kvinnliga arbetarna få
rösta? Kvinnor som arbeta i
textilindustrien t. ex.?
Men manifestet talar om industri, av
vilken statens bestånd är beroende.
Borde då inte skräddaren, kyparen,
kapplöpningsryttaren och
leksaksfa-brikanten vara uteslutna? Men
skräddaren, kyparen, kapplöpningsryttaren
och leksaksfabrikanten ha rösträtt och
alla de andra med. Varför då inte
också den kvinnliga kontoristen,
lärarinnan, väverskan, sjuksköterskan,
konstnäri nn an?
Vad säger lagen? Lagen tillerkänner
rösträtt åt männen, om de kunna läsa
och skriva eller inte, om de arbeta eller
låta bli, om de förstå sig på
utrikespolitik och försvar och affärer eller om
de äro åsnor.
c) Emedan endast de manliga röstande
kunna vara ansvariga för
regeringspolitiken. Om krig utbryter, kunna nämligen
endast männen kämpa igenom det
Den logiska konsekvensen av detta
vore att endast armén och flottan
borde ha rösträtt.
Om krig utbryter, skulle valmännen
bära ansvaret. Men vad ha
valmännen med krigsanledningarna att göra?
Inte var det valmännen som bestämde
boerkriget, Krimkriget, krigen i
Egypten och Afganistan? Det är
regeringen som bestämmer. Vi valmän veta
intet om det, som försiggår inom
utrikesdepartementets dörrar. Vi få
aldrig veta tillräckligt med fakta för att
kunna bilda oss en riktig mening.
Om kvinnorna inte kunna göra
krigstjänst, så kunna de lida och betala.
Deras mening borde i sanning
inhämtas, då det är fråga om krig och fred,
IN MBMORIAM.
Carl Nyström.
Med fil. och med. doktor Carl Ludvig
Hippolyt Nyström, som i en ålder av
74^2 år den 17 augusti avled å sin
egendom Hellekis å Kinnekulle, är ännu en
av de få kvarvarande av den gamla
stammens kvinno rösträtts vänner av
högern gången ur tiden.
En mångsidigt bildad och i allmänna
värv strängt anlitad man, var d:r
Nyström i flera år medlem av riksdagen*
först av Andra och sedan av Första
kammaren. Sitt erkännande av det
berättigade och för samhället gagnande i
kvinnornas rösträttskrav fick han
särskilt vid 1996 års riksdag tillfälle att
visa. Vid detta års rösträttsdebatt
talade han för den utredning i frågan
som också blev riksdagens beslut, och
vilket beslut han vid en följande
riksdag betecknade som ”den viktigaste
insatsen i hela den kvinnliga rösträttens
senare historia hos oss”. Särskilt låg
honom den gifta kvinnans rösträtt
varmt om hjärtat. Av de gifta
kvinnorna väntade han nämligen att Första
kammaren skulle få ”en bundsförvant
som duger”.
För den insats d:r Nyström i
överensstämmelse med sin Övertygelse gjort
för vår stora sak, bringa vi honom vid
hans bår vårt tack.
och då det gäller den ännu större
frågan om krigens avskaffande.
h) Emedan det icke är behövligt, att
kvinnorna få rösträtt för särskilda
kviimola-gars stiftande. De senaste 50 årens
historia bevisar detta, och i våra dagar är
kvinnans inflytande starkare än någonsin,
beroende på bättre uppfostran oeh starkare
organisation. Lagstiftarna rådgöra med
kvalificerade kvinnor, och de sitta i
kungl-kommittéer, deras åsikter låta hora sig från
talaretribunen och genom pressen. De
bidraga till att bilda den allmänna opinion,
som ligger till grund för all lagstiftning.
Det finnes kvalificerade kvinnor, och
det finnes okvalificerade män. De
okvalificerade männen ha rösträtt och
de kvalificerade kvinnorna inte, men
punkt h) säger att det gör ingenting,,
ty rösträtten är, då allt kommer
omkring, till ingen nytta.
Jag håller med om att rösträtten är
värdelös. Men om den är värdelös,,
varför då inte ta bort den från
männen? Om kvinnor kunna få vad de
Önska utan rösträtt, varför kunna då
inte också män få vad de önska utan
rösträtt?
d) Emedan kvinnorna ofta i det sociala
arbetet ha stor fördel av att vara fria från
partiband oeh partitvång. De äro i stånd
att sätta principen framför partiet; det
göra icke männen. Men vi vilja inte ha
principer, vi vilja ha partipolitik och
därför få inte kvinnorna rösta. De äro för
ärliga, de skulle förstöra spelet.
Efter att ha noterat de medgivanden
som gjorts i punkt d) låt oss lyssna,
till vad som sägs i punkt
f) Emedan utsträckningen av rösträtten
till kvinnorna skulle göra kvinnorna, som
äro flera till antalet än männen, till landets
verkliga styresmän.
Här förnimma vi den tvåklÖvade, vi
märka spåren.
De äro rädda för kvinnorna. Om vi
finge allmän rösträtt, skulle det bli
flera manliga väljare, och eftersom
kvinnorna äro ärligare och ha bättre
principer än de manliga väljarna, skulle
det snart vara ute med oss.
Om vi fråga varför kvinnor, som
arbeta och betala skatt, vägras rösträtt*
så finns det endast två svar. Det ena
är, att männen anse kvinnorna
andligt underlägsna och det andra, att
männen äro rädda för kvinnorna.
Allt annat är endast förevändningar
och undflykter.”
— 11 w
Östermalms Sjuk-, Yilo- Sa Förlossningshem
12 Fåoragatan STOCKHOLM, 2, 3 Om 4 ta*m (hiss). Telefoner: Riks 90 12. Allm. 12 50.
Läget för sjuk-, vilo- och förlossningshemmet är tyst och ostört. Soliga rum. AU nutida komfort. Operationsrum. Badrum, med fullst. elektr. ljusbad, med eller utan massage» även för andra än hemmets patienter.
De strängaste fordringar på hygien uppfyllda. Telefoner i varje våning. Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare och ackuschörska.
Ref.: Prof. ALIN, D.-r E. O. RULTGREN, D:r ARTHUR FURS TEN BERG, D:r ARNOLD JOSEFSON. Föreståndarinna HILMA FREDLUND, f. d. föreståndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o. vid Drottninghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
