Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den kvinnliga rösträttens välsignelser”
eller ”Kvinnorösträtten en dyrbar
leksak, har ruinerat en stat” eller
något dylikt lyda de olika rubrikerna på
en notis, som i dessa dagar synts i
en del av landsortens högertidningar.
Huvudstadspressen liar tydligen
funnit den mindre lämplig för sin
publik. Innehållet är detta. Ordföranden
i staten Newyorks organisation mot
kvinnorösträtten, miss Aliee Hill
Chit-tenden har varit tre månader i
Kalifornien (en stat där kvinnorna haft
rösträtt i 18 månader, men där ännu
ingen kvinna blivit medlem av
parlamentet) oeh därvid upptäckt att
kvinnorna inte dess mindre redan äro i färd
med att i grund ruinera landet.
Budgeten har ökats därför att kvinnorna
komma med en mängd dumma och
löjliga reformprojekt, som först
föranleda kommittéer oeh sedan reformer,
som kosta pengar. Den svenska
notisen plockar försiktigt ut några av
miss Ckitteiidens ”löjliga” kommittéer,
men tycks ändå räkna dit dem, som
behandla yrkesfara och
omhändertagande av emigranter. Går man
emellertid till de amerikanska tidningarna
finner man lätt, att miss Chittendens
rapport är ett dokument, som klart
kännetecknar från vilken källa
motståndet mot kvinnorösträtten kommer,
ty såsom tidningen ”The Woman
Vo-ter” säger, den är icke en protest mot
kvinnorösträtten allena, utan en
anti-demokrats förtvivlade försök att
hämma alla framsteg. Till de reformer, som
miss Chittenden avliånar, hÖx*a
nämligen; ålderdomspensioneringen och
lagar sådana som att barn ej skola
skiljas från föräldrarna på grund av
dessas fattigdom, utan att samhället hell- I
re bör lämna understöd till hemmet,
att lärarinnor skola få pension och att
fångar skola få betalt för sitt arbete.
Har kvinnorösträtten verkligen
framtvingat eller påskyndat dessa lagar,
måste väl detta betraktas som en
förtjänst av varje människa med social
ansvarskänsla, även om dylika
reformer med nödvändighet kosta staten
pengar. Det göra de även i de land,
där männen genomföra dem. Men
Kalifornien har dessutom detta år genom- ‘
fört andra lagar, som tillskrivas kvin-
nornas inflytande, såsom avskaffandet
av bordeller och en lag som ger en mor
rätt att vara medförmyndare över sina
barn och inånga andra. Chefen för
polisen i Los Angeles, mr C. E. Sebastian,
påpekar detta i en artikel i The Woman’s
Bulletin (juli 1913) och uttalar sin stora
tillfredsställelse med det inflytande
kvinnorösträtten utövat i Kalifornien.
Detta Ads ar sig i en mängd
förbättringar i samhällsförhållandena, vilka
redan medfört minskning i brottens
antal. Det tycks också ha väckt ett visst
löje i kvinnovärlden i Förenta staterna,
att miss Chittenden vill försöka göra
troligt, att kvinnorösträtten skall
medföra slöseri med statens medel.
Nog ha vi hört inånga profetior om
alla de olyckor, som skola bli en följd
av kvinnorösträtten, men miss
Chittendens uppslag slår verkligen rekord.
( Kvinnornas förmåga att hushålla har
eljes räknats som en förtjänst, vilken
inte ens våra motståndare hittills
vågat bestrida. Och vad kvinnorna
redan uträttat i sin sociala verksamhet,
det ha de oftast uppnått med små
tillgångar genom mycket oegennyttigt
arbete. Själva vår
röstrattsorganisa-tion är ett utmärkt exempel på vad
kvinnorna kunna utföra med små
medel. Landsföreningens
revisionsberättelser finnas införda i årsberättelserna,
och de kunna vara lärorika att studera
för den som betvivlar kvinnornas
sparsamhet. Den som är i tillfälle
därtill kunde ju jämföra dem med t. ex.
Allmänna valmans förbundets
räkenskaper — det kanske kunde bli siffror
som tala. Vi äro ju vana vid litet av
varje numera från högerns sida, och
alla försök att komma kvinnornas
rösträttsrörelse till livs tyckas tagas för
goda, men vore det ändå inte skäl att
komma ihåg, att den som bevisar för
mycket bevisar ingenting alls.
Gulli Petrini.
F. K. P. R. i Jönköping
liar hos ledamöterna av Jönköpings
stadsfullmäktige tili inval i pensionsnämnderna
förordat Hulda Lundberg, Emma Wigh och
Emma Aulin samt såsom dessas
suppleanter Klara Ahrenberg, Signe Sandvall och
Elin Ohlsson.
Bergman-Östepbergsha samiiällshiirser
ha innevarande sommar hållits i Halland
på följande platser: Kungsbacka, Fjärås,
Ullared, Gunnarp, Slöinge, Stavsinge,
Ves-sige och Tvååker av fil, mag. Greta Hedin
och undertecknad.
Att det var välbetänkt att Halland i
sommar fick samhällskurser, därom var jag
övertygad, innan jag började min resa där,
och övertygelsen stärktes under arbetet.
Detta ehuru tiden för kurserna icke var så
synnerligen lämplig. Höbergningen pågick
nämligen under första tiden. Åhörarna
voro därför icke så många, som man kunde ha
önskat. Men de, som åhörde föredragen,
voro mycket intresserade och tacksamma.
Flera gånger inträffade efter föreläsningarnas
slut, att någon av åhörarna framförde de
närvarandes tack.
Efter föredragen fick man ofta tillfälle att
lämna upplysningar angående
opinionsyttringen samt nt lämna listor. Överallt där
opinionsyttringen fördes på tal, anmälde sig
både man och kvinnor för att mottaga listor
för namninsamlingen. — En man, som åhört
ett föredrag om socialförsäkringen, kom
fram till mig och sade: "Fröken, var god
lämna mig fem listor.” Då en av hans
kamrater, som tagit en lista, sade till honom,
att det var väl mycket att samla namn på
de fem listorna, då många personer i den
trakten förut hade opinionslistor, sade han:
"Det gör detsamma, jag lovar, att dessa
också skola bli fulltecknade.” Jag tvivlar
icke ett ögonblick på, att han kommer att
infria sitt löfte. Hans hederliga energiska
ansikte borgade för det.
Vid ett annat tillfälle — även efter
föredrag om socialförsäkringen — kom en man
till mig, stod en liten stund tyst och såg
fundersam ut, varefter han sade: ”Det där,
att kvinnorna ska ha mindre av vad dc
själva ’sätta in’, är förskräckligt
orättvist.” Han vände sig sedan till en del unga
män och sade: ”Kom hit pojkar, och ta
listor, vi ska hjälpa kvinnorna att samla
namn på opinionslistorna.” Hans
uppmaning åtlyddes, och flera unga män mottogo
listor. En av dem var från en
grannförsamling. Han bad att jag skulle komma
dit och hålla samma föredrag (om
socialförsäkringen), vilket jag lovade göra till
hösten.
Flera liknande exempel skulle kunna
anföras, men det sagda må vara nog.
Sofia Svensson.
Efterföljansvärf.
GävleborgsfÖrbnndets arbetsutskott har
till lokalföreningarna i länet utsänt
följande skrivelse:
Som redan genom Rösträtt för Kvinnor
torde vara föreningarna bekant, ha
önskemål uttalats, att länsförbunden skulle taga
initiativ till och sätta i verkställighet ett
planmässigt arbete för att i
pensionsnämn-dcrna landet över måtte insättas för
uppdraget lämpliga kvinnor.
GävleborgsfÖrbnndets arbetsutskott har
till samtliga kommuner inom länet
(undantagandes städerna Gävle, Söderhamn och
Hudiksvall, som A. IJ. ansett böra taga
saken i egna händer) utsänt en skrivelse med
anhållan, att i resp. pensionsnämnder måtte
insättas minst en kvinnlig representant
jämte suppleant.
De olika föreningarna åligger nu att var
och en inom sin kommun till
kommunalstämmans ordförande skyndsammast
inlämna förslag på kvinnor, som kunna anses för
uppdraget skickade.
Denna fråga är av så stor betydelse för
den framtida lösningen av kvinnornas
pensionering, att vi förmoda varje F. K. P. R.
inom länet gör allt vad den kan för ett
lyckligt resultat vid pensionsnämndernas
tillsättande. Synnerligen Önskligt vore även,
att de föreningar, som så kunna, utsträckte
sin verksamhet till närliggande kommuner,
som ej hava någon F. K. P. B.
Vi tillåta oss påpeka, att största
skyndsamhet är av nöden, då på en hel del platser
valen förrättas redan i denna månad.
Meddelande från V. U.
Då på en del håll oklarhet ännu
tyckes vara rådande om vem som äger
tillgodogöra sig de på opinionslistorna
insamlade frivilliga penningmedlen, vilja
vi påpeka att dessa medel, som äro
avsedda för bestridande av respektive
lokalföreningars kostnader för
opinions-yttringen, tillfalla lokalföreningarna.
RYMKTINKTUR
Maj or sk an Edmann
borttager rynkor och pormaskar. Har en underbar
förmåga att föryngra och försköna, ty hyn blir skär och
genomskinlig. Anses vara det yppersta medel i sitt slag.
I parti och minut i
FRANSKA PA RFYMMA G A St NE T
Hovleveran tör
21 Drottninggatan 21, Stockholm
samt i förnämsta Parfym affärer, (A, F. 1555)
Mor Matts.
FÖr Rösträtt for Kvinnor.
Jiv J-Marika Stjernsteclt.
Ytterst i byn ligger Mattsgården, och där
ha vi varit nog gynnade att få hamna.
Först är det den riktiga stugan, med rum,
snygga över allt beröm, ljusa och trevliga,
stort kök oeh veranda åt solsidan. Också
jag har mitt rum med fönster i söder, och
vid fönstret skrivbordet, och där sitter jag
och skriver, pappershögen växer, och
som-maren flyr sin kos; men arbetet skall ju ha
det bästa, det är klart, och så får det min
sommar!
Framför stugan ligger den prydligaste
gårdsplan med gräsrundel och lönn i
mitten, och två björkar längre ner, och buskar,
gräsplaner, små rabatter med planterade
blommor, slingrande gångar. På ömse
sidor stå till höger ännu en stuga, med
rum och kök, där gubben och gunmman
bo om sommaren, till vänster en lång
ut-huslänga. Gubben och gumman Matts äro
gamla och ensamma, ty barnen ha flugit ut
och ha det bra, och en av dem är stor
grosshandlare i en stad. Men från mitt fönster ’
kan jag se gumman gå dagen h\ng, aldrig
ett ögonblick sysslolös, fastän reumatismen
sätter åt så pass, att hon om kvällarna
måste smörja benen med saltat denaturerat
brännvin! Jag beundrar gummans idoghet
och ordning, och när jag ibland pratat bort
en stund med henne, har jag fått veta? ett
och annat:
Där lönnen står på gårdsplanen stod
stugan från början. En annan stuga,
naturligtvis, en liten grå en, på litet rum och
kök. Där var gumman född, en av många
syskon, och runt omkring stugan var bara
backen. Gubben och hon gifte sig
tämligen unga, och så började de dra lasset.
Först blev det ny, röd stuga; så blev det
ett par rum till, till den nya stugan. Så
blev det spåntak efter torvtaket, och
tegeltak efter spånet. Så löstes gården fri frän
syskonskaran. Gubben arbetade vid Sågen
och blev småningom förman, gumman gick
hemma, födde barnen, röjde och odlade. De
två vackra björkarna på gården bar hon
själv över axeln hem från skogen och
planterade. Den allra första grå stugan var
naturligtvis riven och ny stuga n:r 2 kom
upp på sidan om n:r 1, som en flygel.
Ut-huslängan likaså; först en bit, så en bit till.
Tro inte att det gick fort: björkarna äro
femton år gamla nu, och de kommo inte
förrän man ansåg sig kunna börja tänka
på trädgård och prydnad, långt efter länge!
Så var det, och jag hör på och går sedan
in och arbetar igen och tänker på det ena
och det andra, men med förlov sagt, inte
alls på rösträtt.
Men en dag är jag fast. En av rörelsens
toppar råkar händelsevis få fatt i mig:
— Får jag inte ge er en lista?
— Nej, bevars väl! Jag kan inte ...
— Åh?
— Jag lämpar mig inte! Jag har alltid
varit och är omöjlig! Och dessutom
skriver jag på en bok och hinner inte.
— En bok? Så intressant! Nå, då faller
det ju av sig själv... Det är ju omöjligt...
Men om händelsevis någon... Om ni till
exempel fick ett enda namn, eller par.. .
Min tysta komplimang för energien, och
jag anammar listan. —
Jag har ett ärende till mor Matts oeh går
in till henne i köket, där hon diskar av
efter middagen, vaktar ett bak och har
gubbens strumpor till lagning. Det är
något, jag skall be om, och det går till på det
vanliga sättet: jag talar till gumman och
framför min anhållan, det är ju ändå hon,
som sköter det dagligas kretsgång.
— Vad säg du, far? frågar, hon och
vänder sig till gubben, som sitter vid fönstret.
Gubben skrockar någonting; han är
orkeslös och skröplig, så det skär en i hjärtat,
och ganska sjuk därtill, och har väl inte
så långt igen. När jag fått som jag
begärt och tackat dem bägge, följer gumman
med mig ett par steg ut:
— Se, far tycker allt om att bestämma
ändå, förklarar hon. Och jag ser, att hon
vill framför allt, att far skall vara nöjd.
Jag vet, att när far var ung, var han
slarvig på sitt sätt, han med, som en del
unga. Han sop. Men nar han tog hustru
till sig, blev det slut. Först var det litet
kamp, men det blev bättre och bättre — oeh
det förstod man ju, när man hört gårdens
historia. Men nu var han mest förbi i alla
fall, och gumman fick ensam stå i, både
utom och inom hus, så att det åtminstone
var fint och hyggligt omkring dem på
gamla dagar.
En dag blev gubben sämre, fick skjuts
och for in till doktorn. Gumman gick
hemma och oroade sig. Då kom jag med ens
ihåg min famösa lista och beslöt, att nu
sknlle jag passa på och sysselsätta henne
litet, så att hon bragtes på andra tankar.
— Hör, mor Matts, säger jag, vill inte
mor Matts ha rösträtt?
Jo, det hade hon hört språkas om, ocli
det ville hon visst. Men gubben, han var
förargad på den där tillställningen, så hon
ville just inte tala om den ändå, svarade ;
hon.
Men jag, uppspelt vid tanken på att
kanske ändå få det där enda namnet:
— Jag hörde härom dagen Modigs Olof,
som skall väl vara den jävaste karlen i
byn, säga, att han för sin del fann
kvinnornas önskan rättvis. För de är inte
sämre de än vi, sade lian, varken i arbetet
eller till förståndet.
— Sa han det? svarade mor Matts.
— Passa på nu, sade jag och iförde mig
ormens skepnad. Pass på medan far är
borta, oeh skriv sitt namn, eftersom mor
Matts tycker som hon tycker, så slipper far
reta sig i alla fall!
Men det gick inte. Mor Matts visste vad
hon tänkte, och kanske visste hon i grunden
också vem hon var — men göra far emot,
det kunde hon ej. Hon skulle gruvat sig
sedan, och hennes samvete skulle frätt
henne. Snart är kanske far borta, och då
sitter hon ensam om gården, som vuxit upp i
kapp med hennes eget liv, och skall stå som
ett märke efter henne, inte mindre än efter
far; men alltjämt kommer hon att tänka på
vad som förargade far och inte skriva på,
om hon också vet, att det eljest vore
hennes ärliga mening.
Vad kan jag svara!
Ingenting. Jag böjer mig.
Mor Matts’ namn får jag inte på listan
— och troligen inte något annat namn
heller, eftersom jag inte kan, oeh inte lämpar
mig och inte har tid! — men för min inre
känsla står det där likaväl, och är ett
hedersnamn till på köpet!... Och jag låter
det gå vidare, som ett frö för vinden, vars
kosa jag inte kan följa. Kanske når det
fram oeh får grodd i något hjärta.
Dalarne, aug. 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
