Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetet i Stockholms län.
Det är nog ej många orter i Sverige,
som äro så vanlottade på
kommunikationer som Östhammar oeh trakten
däromkring; endast två gånger i veckan finnes
ångbåtsförbindelse med huvudstaden, och
vill man emellan dessa dagar komma dit,
så måste man taga järnväg över Uppsala—
Örbyhus—Dannemora—Harg samt sedan
skjuts den 1,2 mil långa landsvägen fram
till östhammar. Fru Augusta Tonning,
som godhetsfullt lovat hjälpa Stockholms
länsförbund med föredrag och agitation,
och undertecknad valde emellertid
sjövägen, som tog rundlig tid från kl. 9 på
kvällen till V2I dagen därpå.
Tack vare östhammar F. K. P. R:s
nitiska och älskvärda ordförande, fröken
Signe Jacobsson, hade vi bostad beställd och
njöto en i allo storartad gästfrihet och
välvilja i den lilla idylliska staden. På kvällen
samma dag vi anlände var möte anordnat
och som publiken var rätt talrik och
intresset livligt tror jag fru Tonnings
medryckande föredrag Över kvinnornas
medborgarrätt gjorde gott; man hade förberett
oss på att östhammarborna ej brydde sig
om den kvinnliga rösträtten och det blev
därför så mycket större belåtenhet då vi
tyckte oss spåra motsatsen. Flera män
funnos bland åhörarna, men ett par av
dem visade sitt förakt för saken genom att
ostentativt gå sin väg under föredraget.
Sångerna till luta mottogs med bifall.
I öregrund hade möte anordnats dagen
därpå. För att komma dit måste vi
begagna automobil den över 2 mil långa
vägen, men som vägarna i trakten äro
utmärkt goda, gick färden i härligt
efter-sommarväder på 50 minuter.
Mötet i öregrund var lika talrikt besökt
som i Östhammar och intresset livligt; jag
hoppas att vi väckt det domnande
röst-rättslivet och att det nu ej vore förspilld
möda att sända någon annan talarinna dit.
Återresan i strålande månsken var över
all beskrivning härlig och alls ej
tröttande, varför ock krafter och livsmod dagen
därpå voro i god kondition att fortsätta
arbetet på andra platser i trakten.
Fors-mark kunde ej medtagas, ty där var
patro-natsväldet så starkt att lokal ej kunde fås
och folket i övrigt så kuvat att de ej
vågade ansluta sig till rösträttsrörelsen, om
de än funno den fullkomligt berättigad;
tionsskrifterna till valupprop och
valsedlar for kvinnliga
parlamentskandi-dater, vilket senare den finska
avdelningen kunde ståta med. Inne i
rösträttssalen voro utmed ena långväggen
anordnade trevliga små grupper med
sittplatser, där man i ro och lugn
kunde slå sig ned och studera
rösträttsfrågans otaliga broschyrer och böcker. I
ett särskilt väl ordnat bokstånd
tillhandahölls rösträttslitteratur, och
föredrag tycktes där även hållas, ty
utmed den andra långväggen var en
estrad med talarstol anordnad. För
övrigt var det ej endast
rösträttsföre-drag, som höllos inom
utställningsom-rådet, ty där voro föredrag anordnade
flera gånger i veckan Över olika
ämnen, dels sociala, dels berörande
kvinnofrågan. Anordnandet av dessa
föredrag var en verkligt god idé, ty
därigenom nåddes en stor publik, som
samtidigt kunde få både teoretisk och
praktisk upplysning i de olika ämnena.
Det märktes så väl, att det var
kvinnor, som ordnat utställningen, ty en
viss hemtrevlig känsla vilade över det
hela, oeh för den, som gått sig trött
och hungrig därinne, var det så väl
ordnat med både vilorum oeh trevliga
lunchrum. Flera läsesalar, där man i
lugn oeh ro kunde slå sig ned och
studera in- och utländska tidningar och
tidskrifter, voro även anordnade.
Vad som mötte mig såsom
svenska som något nytt och egendomligt
var utställningen från de holländska
kolonierna, vilken var ganska
omfattande. I dessa Hollands guldgruvor,
från vilka så mycken rikedom flyter in
till moderlandet, användes i stor
utsträckning kvinnlig arbetskraft vid de
stora ris-, socker- oeh kaffeplantagerna
i Ostindien, men man fick ett ganska
starkt intryck av att kvinnokraften
därute exploaterades för en ringa er-
men vi styrde’ nu kosan mot Harg, där ej
heller fältet var så fritt för vår
verksamhet att möte kunde arrangeras. Med
anledning av de börjande samhällskurserna
måste jag här övergiva min goda kamrat
och vända hemåt, lämnande henne att
ensam söka påverka befolkningen i Harg
åtminstone till underskrivande av
opinions-listorna och sedan fortsätta resan söderut
i omnejden, men därom får hon själv
berätta längre fram.
Rönninge sept. 14. 1913.
M. J9.
*
Söndagen den 6 sept. höll undertecknad
föredrag i Gärdsvik långt ute i skärgården.
Publiken var ej så stor, då föredraget
affi-scherats för sent, men desto mera
intresserad. De flesta av de närvarande
kvinnorna skrevo sina namn på listan, vilken
sedan omhändertogs av kyrkoherden, som i
sin tur ville hjälpa till med
namninsamlingen.
Från Harg for jag med motorbåt till
Harräng och sedan med skjuts till
Häverö-sund och höll föredrag på båda dessa
ställen. I Harräng voro flera listor redan
fyllda, och de kvinnor, som ej skrivit på
förut, gjorde det nu efter föredraget. I
Häverösund hade ingen förut hört talas
om namninsamlingen, men efter
föredraget fick jag alla kvinnornas namn utom ette
Mitt sista föredrag hölls i
Hammarbacken, Ljusterö församling, där lärarinnan
redan var i färd med namninsamlingen.
Ingenting är mer uppfriskande i arbetet
än att sammanträffa med alla dessa
kvinnor, som arbeta var i sin stad och alla
draga sitt strå till stacken. Och när folk
frågar mig: ”Hur står ni ut med att fara
omkring så där?” så svarar jag: ”GÖr
likadant, så ska ni få se att det är
uppiggande!”
_ A. T—g.
Jill försakelsedagen
kunna prydliga och praktiska
rösträtts sparbössor rekvireras från fröken
Hildur Öijer, Göteborg 1, eller
Rösträttsbyrån, Lästmakaregatan 6,
Stockholm. Pris pr st. 20 öre med och 15
öre utan lås.
sättning. De infödda kvinnornas liv
och arbete var ganska åskådligt
framställt, ävenså vad som genom
kolonisationen uträttats till godo för dem och
barnen.
En särskild stor avdelning var
avskild som minnesutställning åt en
indisk prinsessa Kartini, som varit en
föregångskvinna i sitt land. Man
berättade om henne, att hon vid 8 års ålder
vägrade att ingå i ett s. k.
barnäktenskap, som ju existera i Indien, och
huru hon senare skaffade sig bildning för
att därmed gagna sina landsmaninnor.
Hon gifte sig vid mogen ålder och då
med en man, som till fullo delade
hennes åsikter, och dessa två levde sedan
tillsammans för att arbeta på en bättre
social och ekonomisk ställning för
hindukvinnorna. Nu var hon död, och till
minne över henne och hennes gärning
var denna utställing anordnad, nog så
rörande att se och taga del av. Även
från Hollands afrikanska besittningar
fanns en del utställningsforemål tillika
med en avdelning för missionen, bland
de infödde i kolonierna.
Av stort intresse var att besöka det
indiska hus, som var uppfört inom
utställningen, och se huru en kolonist bor
och lever i Ostindien. På den stora,
luftiga verandan mottogs vi av en
gladlynt liten javanes, tjänstgörande som
dörrvakt, och inne i de svala,
rymliga rummen visades vi omkring av
holländska damer, som själva i många
år levat ute i kolonierna och därför så
väl kunde skildra livet i en bungalow,
på samma gång de berättade om de
infödda kvinnornas liv och arbete
därute.
Sedan så det mesta av utställningen
var genomgånget, samlades vi alla vid
de stora, vackra
blomsteranläggningarna mitt på gården i och för den
obligatoriska fotograferingen. I förbigående
När man får lön lör mödan.
Det är i alla fall roligt att tala rösträtt
ibland. Åtminstone när man får vandra
fram på i rösträttshänseende helt och hållet
obruten mark. Det finns nämligen platser
i Sverige, där man ännu kan ha tillfälle
att vara den första, som offentligt för fram
kvinnornas krav på medborgarrätt. Och
då gör det en verkligen mer än gott att
mota den entusiasm och det förstående för
vår sak, som kom mig till del, då jag den
13 och 14 sept. för Avesta-Krylbo förenings
räkning talade i Nyhyttan, Horndal och
Fors. På alla tre ställena gingo efter mötet
de medförda listorna åt, och både män och
kvinnor åtogo sig att hjälpa till med
namninsamlingsarbetet. Och intresset och
viljan till att var och en på sitt sätt bidraga
till ett lyckligt resultat var lika stort hos
både gamla och unga.
Är det något, som mer än allt annat
bevisar att tiden verkligen är mogen för
kvinnornas rösträtt, så är det just det, att
inför denna sak mötas de gamla kvinnorna,
som redan slutat sin egentliga livsgärning,
och de unga kvinnorna, som knappast
börjat sin, alla mötas de i samma förstående,
i samma entusiasm och i samma vilja till
att vara med om arbetet. Därför mitt tack
här till alla de kvinnor, gamla och unga,
som mötte mig under mitt besök hos
Avesta-Krylbo F. K. P. R. och som var
och en på sin ort och efter sin förmåga
tagit del av arbetsbördan.
K. F.—H,
Meddelande från V. U.
Från ungefär hälften av
lokalföreningarna ha svar ingått på förslaget
om en gemensam offer- och
forsakelse-dag eller -vecka för namninsamlingen.
På några få undantag när ha alla
uttalat sig för idén, men några ha
förbehållit sig att få genomföra den på ett
för deras förening bättre lämpat sätt.
Angående dagen ha alla utom 6 uttalat
sig för 15 oktober, och blott ett par ha
i stället Önskat en försakelsevecka.
V. U. föreslår sålunda, att den 15
kan nämnas, att alla
blomsteranordningarna voro gjorda av en kvinnlig
trädgårdsmästare och de voro ovanligt
vackra och originella med sina låga,
välklippta buxbomshäckar och härliga
rosenrabatter.
I utställningens restaurang voro vi
sedan inbjudna till lunch, och det var
verkligen välgörande att efter
rundvandringen få sätta sig ned och äta vid
ett bord, ovanligt smakfullt och
vackert dekorerat i Oraniens vackra
guldfärg.
Flera tal hollos ju under lunchen av
både värdinna och gäster. Dels
framfördes gästernas tack av vår
damkommittés ordförande, madame van Asch
van Wijk, dels talades det för gångna
tiders kvinnor, kända och okända, sorn
med sitt arbete och sin kamp bidragit
till kvinnorörelsens utveckling, ävenså
riktades våra tankar framåt på
framtidens kvinna, på den goda, vackra
typen av en fri och självständig kvinna,
mannens fulla jämlike.
Ett musikkapell av unga flickor lät
oss få höra det ena vackra
musikstycket efter det andra, så väl som de olika
ländernas nationalsånger samt de för
dagen så populära nederländska
folksångerna ”Wilhelmus van Nassouwe”
och ”Wien Neerlandisches blood”, vilka
för övrigt sjöngos unisont under
lunchen.
Tiden för uppbrott var ju snart inne,
men innan dess måste vi dock se det
gamla holländska huset från 1813,
”Meerhuis”, kring vilket hela tanken på
kvinnoutställningen växte fram. Det
rymde mycket av äkta holländskt, med
en gammaldags skola ӎcole maternelle
1813” med både lärarinna och elever i
illusoriska vaxbilder. Dessutom
funnos där vackra interiörer från gamla
holländska hem och alster av både
hus- och konstflit från gångna tider.
Arbetet ute i landet.
Eslövs F. K. P. R. hade den 12
september anordnat föredrag om ”Vår
fattigvårds-lagstiftning” av fröken Valborg Bergström.
Talarinnan gav en redogörelse för den
svenska fattigvården i forna dagar och
nuvarande tid, påpekade dess många
föråldrade former och brister samt redogjorde
för de reformlinjer, efter vilka den
blivande fattigvårdslagstiftningen torde komma
att utarbetas. Till sist vidrördes även
socialförsäkringen och något utförligare dess
f. n. mest aktuella del,
ålderdomspensione-ringen. Det om sund uppfattning
vittnande oeh med mycken vederhäftighet
framförda föredraget mottogs med livligt bifall.
Föreningen ämnar under hösten anordna
flera föredrag med omväxlande socialt och
litterärt innehåll och under sällskapliga
former.
Stockholms F. K. P. K. hade den 23 sept.
ett talrikt besökt möte. Det präglades av
stor livaktighet, och särskilt visade sig ett
starkt intresse for arbetet med
namninsamlingen. Vid sammanträdet bildades en s. k.
söndagsklubb med uppgift att under
söu-dagsvandringar i Stockholms omgivningar
samla namn på opinionslistorna.
Sammanträdet avslöts med ett intressant
föredrag av fru Hilda Sachs om den
internationella rösträttskongressen i Budapest.
Örebro F. K. P. R. höll den 16 sept, ett
talrikt besökt möte, varvid en del
för-eningsangelägenheter avhandlades.
Beträffande V. U:s förslag om försakelse- eller
offerdag beslöts att en lista med
åtföljande sparbössa skulle i tur och ordning
cirkulera bland föreningsmedlemmarna för
bi-dragsinsamling. Intresset var livligt och
stämningen den bästa.
De medlemmar av Stockholms F. K.
P. R., som ändra adress den 1 oktober,
upjimanas att ofördröjligen insända
nya adresser till Rösträttsbyrån,
Lästmakaregatan 6.
oktober anslås till gemensam
försakelsedag, men att de F. K. P. R., som anse
en annan dag eller form för
penninginsamling mera lämplig, skola äga full
frihet att handla på det för dem
lämpligaste sättet.
En del saker försåldes, och kommersen
sköttes av unga flickor i gamla
holländska dräkter. Så skedde då
uppbrottet, och sedan vi väl blivit
installerade i spårvagnarna och vederbörligen
avhurrats och avviftats av
girlscouter-na, gick färden åter till Haag.
Jag tror att alla deltagarna, som
reflekterade över vad de sett och hört,
kände en berättigad stolthet och
beundran för de kvinnor, som åstadkommit
denna utställning och därmed på ett så
storartat sätt framvisat kvinnans
insats i livet och samhället.
FÖr min del kände jag en varm
önskan, att vi svenska kvinnor även
skulle kunna visa i ”Kvinnornas hus”
på Baltiska utställningen nästa år,
huru långt vi hunnit och den insats vi
göra uti samhället, och jag tog mig
även friheten att till vår utställning
inbjuda alla de damer, som följts åt
till kvinnoutställningen i Amsterdam.
Denna holländska utställningen har
hela tiden den varit öppen omfattats
med ett stort intresse av allmänheten,
och med särskild glädje berättades, att
Hollands unga drottning, som ju
besökt den, genom vad hon sett och hört
om kvinnornas arbete och verksamhet
fått ett större intresse för
kvinnofrågan. Även änkedrottning Emma hade
med intresse besett hela utställningen
och lovat att återkomma än en gång
innan den stängdes.
Alltnog, kvinnoutställningen i
Amsterdam har varit en succés och ett
värdigt sätt för de holländska
kvinnorna att fira minnet av sitt lands
100-åriga frihet. Man har därför all
anledning att lyckönska dem till det
glänsande resultatet av deras arbete.
Ebba Palmstierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/2/0096.html
