Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagberedningens förslag till lag om äktenskaps
ingående och upplösning.
Av jur, kand. Anna Wicksell.
IL
Jtktenskapshindren.
Rörande villkoren för ingående av
äktenskap innehåller förslaget rätt
stora oeh ingående förändringar. Som
de nu gällande hindren i allmänhet
torde vara kända, behandlas här endast
föreslagna ändringar oeh tillägg.
Den första nya bestämmelse
härvidlag är höjandet av kvinnornas
äkten-skapsålder från 17 till 18 år. Härom är
ej annat än gott att säga; det är bara
beklagligt, att den ej, i likhet med
männens, kunnat sättas lika med
myn-dighetsåldern. Det är lätt att se, vilka
praktiska betänkligheter som ställa sig
i vägen för detta; jag skall, för
utrymmets skull, ej alls uppehålla mig vid
dem; man får vara glad, att det
åtminstone blivit 18 år. Däremot förefaller
det mig besynnerligt, att beredningen
ieke tyckes ha haft ens en tanke på att
samtidigt höja den kvinnliga
skyddsåldern, vilken fortfarande alltså skall
stanna vid 15 år. Beredningen gör sig
rätt mycket besvär med att visa, att
höjandet av äktenskapsåldern ej behöver
medföra ökat antal utomäktenskapliga
förbindelser; och låt oss hoppas, att
den får rätt häri. Det är dock rent
principiellt sett en oegentlighet, för att
använda ett milt ord, att det skall
finnas 3 år i en kvinnas lif, då det icke
är tillåtet för en man att i all
hederlighet gifta sig med henne, men fullt
till-låtet att förföra henne. I norska
strafflagen har den villkorliga skyddsåldern
satts till 16 år, medan straff jämväl
drabbar den, som övar otukt med
kvinna mellan 16 och 18 år, då hon står
under hans myndighet eller uppsikt. I
samtliga de stater i Amerika och i
Australien, där kvinnorna erhållit
politisk rösträtt, har en av de första
lag-stiftningsåtgärder, de yrkade på och
fingo genomförda, just varit höjandet
av såväl äktenskaps- som skyddsåldern
till 18 år. Och går det för sig i dessa
länder, så borde det väl gå även här.
Beredningen hoppas att förbudet mot
äktenskap under 18 år i sig självt skall
verka därhän, att ”i folkmedvetandet
en fri könsförbindelse före uppnåendet
av den sålunda fastställda
åldersgränsen skall komma att gälla såsom i
särskild grad fördömlig”; en ren
straffsanktion skulle naturligtvis verka
ännu mycket kraftigare och endast
uppfattas som en logisk och rationell
konsekvens av äktenskapsförbudet.
K. M:t kan bevilja dispens från
ål-dershindret för såväl man som kvinna;
men den som vill gifta sig före
myndighetsåldern måste alltid ha
föräldrars eller förmyndares samtycke. Det
nya här är att det gamla
giftomanna-skapet alldeles avskaffats, att båda
föräldrarna sidoställts i fråga om
samtycke, därest båda leva och äro vid
fullt förstånd, samt att ifall inga
föräldrar finnas, förmyndaren träder i
deras ställe i stället för den gamle
gifto-mannen.
Alldeles nya äktenskapshinder äro
sinnessjukdom eller sinnesslöhet samt
könssjukdomar i smittosamt skede.
Sinnessjukdom, som gått så långt, att
den sjuke vårdades på anstalt eller
absolut var berövad all
handlingsförmåga, har naturligtvis alltid varit
äktenskapshinder; men det finnes en hel del
former och grader av sinnessjukdom
där detta ej är händelsen, men där
äktenskaps ingående befaras kunna ha
skadlig verkan på avkomman; det är
sådana fall, som nu medtagits såsom
äktenskapshinder.
Det är mycket grannlaga
bestämmelser, som vårt lands präster, jurister
och först och främst läkare här fått
sig ålagda att föra ut i livet.
Undertecknad kan ju icke pretendera att ha
någon som helst personlig mening om
den formulering de i lagförslaget
erhållit; men den synnerligen ingående
motivering som beredningen på denna
punkt åstadkommit gör, åtminstone på
en lekman som mig, intryck av att vara
mera än vanligt omsorgsfull och
övertygande. Det är att hoppas, att
bestämmelserna må även i tillämpningen
visa sig motsvara syftet och medföra
såväl förbättrade rasmöjligheter som
framför allt ökad ansvarskänsla röran-
de födande av barn med dåliga
rashygieniska förutsättningar.
Vidare har det gamla hindret mot
giftermål mellan ett syskon oeh det
andras avkomling numera blivit di~
spensabelt, vilket torde vara en
avgjord förbättring.
Det gamla avvittringshindret har
försvunnit och den gamla sorgetiden har
alldeles bortfallit för man, och för
kvinna reducerats till 10 månader från
upplösningen eller från det
sammanlevnaden med mannen upphörde; även
för kvinna bortfaller hindret, ifall hon
kan visa, att hon icke var havande
från tiden före upplösningen.
Lysning,
Reglerna om lysning äro i det stora
hela analoga med vad som redan är
gällande. Lysningen skall fortfarande
försiggå i brudens församling, men en
förbättring är, att, efter meddelande av
hinderslöshetsbetyg, eller som det
numera skall heta äktenskapsbetyg, för
mannen, kungörelse härom skall
jämväl i mannens församling uppläsas,
med uppgift å bägge de trolovades
fullständiga namn och hemvist samt om
lysningsförsamlingen.
En hel del regler ha givits om, hur
sådan hinderslÖshet skall styrkas, som
icke utan vidare framgår ur
kyrkoböckerna, och den viktigaste nyheten
därvidlag torde vara, att de gamla
intygen från trovärdiga personer
angående släktskapsgrader, föregående
äktenskap o. s. v. numera ersatts av
ve-derbÖrandes personliga på heder och
samvete avgivna försäkran, samt att
sådan försäkran jämväl skall avgivas
rörande frihet från fallandesot (där
han eller hon ej ”är känd” för att lida
av sådan, i vilket fall det fordras
läkarintyg, såsom även är fallet vid
sinnessjukdom och sinneslöshet) samt från
könssjukdom.
Med avseende på sistnämnda hinder
förefaller det mig, att paragrafen fått
en i någon mån olycklig formulering.
Den lyder så: Trolovad skall ock, där
han icke visar Konungens tillstånd att
utan hinder av könssjukdom ingå
äktenskapet, avgiva skriftlig försäkring
på heder och samvete, att han, såvitt
honom är veterligt, icke lider av
könssjukdom i smittosamt skede.
i 0/1 Upplandsgatan ftA j
: U TE - 1 tr. till vänster - U * ■
S STOCKHOLM l
! HILDA HEDÉN!
• ■
■ Damekipering • Damskrädderi • Modeaffär ■
■ 1 ..................... ............*
■ OBS.? Specialité: SORGBESTÄLLNINGAR i
■ m
5 Allm. Tel. 21133 •
När man läser detta får man nästan
det intryck, att den nämnda kungl.
dispensen är ett särskilt hedersamt
dokument, som befriar vederbörande från
den eljest äskade obehagliga
försäkringen; detta är naturligtvis alls icke
meningen, utan försäkringen är
tvärtom den for allt hyggligt folk gällande
regeln; dispensen visar endast att en
sådan försäkran icke kan avgivas, men
att vederbörande undantagsvis ändå
får ingå äktenskap. Jag skulle vilja
hemställa, om man icke kunde vända
upp och ner på formuleringen och
därvid också samtidigt införa läkarbetyg
som ett verkligen libererande
dokument. Stycket skulle då komma att
lyda: Trolovad skall ock avgiva
skriftlig försäkran på heder och samvete,
att han, såvitt honom är veterligt, icke
lider av könssjukdom i smittosamt
skede, såvida han icke antingen
företer läkarintyg härom eller ock visar
konungens tillstånd att utan hinder av
könssjukdom ingå äktenskapet.
Beredningen har ej velat föreslå
obligatoriskt läkarintyg härvidlag, ej ens
ifall personen ifråga har dåligt rykte,
eller som det heter om de andra
sjuk-domshindren ”är känd” för sådan
sjukdom, Mig förefaller detta nästan allt
för finkänsligt; även 0111 man kan
tänka sig att en lysningsförrättare av
ren chikan kunde begära ett dylikt
intyg av någon honom misshaglig
person, så behövde detta ju ej nämnvärt
genera den som hade gott samvete,
varemot den som icke har gott samvete,
helt säkert bör rådfråga läkare. Den
av mig föreslagna ändringen gör
emellertid ej heller läkarintyget
obligatoriskt, utån inför det blott i lagen som
ett normalt oeh rekommendabelt sätt
att styrka sin hinderslÖshet på denna
punkt och torde kunna vara nyttig
genom att vänja allmänheten vid
föreställningen om, att detta äktenskaps-
En ny bok av Elin Wäper.
ELIN WÄGNER: Helga Wisbeck. Albert
Bonnier. Stoekholm. 112 sidor. Pris
kr. 4: 50.
Ett myllrande vimmel at ansikten,
människor, Öden och livsproblem, vilka likt
havets böljor maktlöst skölja mot ett
människoödes svarta klippa — detta är det
samlande intrycket av Elin Wägners nya bok.
Livsproblemen som här möta äro
kvinnornas problem av i går, i dag och i morgon.
Helga Wisbeck är på ett sätt ett slags
brokigt illustrerande mänsklig
exempelsamling till kvinnorörelsens sociala
revolution, som ideligen pågår omkring oss.
Kvinnan och Arbetet, ja visst, men
också Kvinnan och Kärleken! Kvinnorna
själva stadda i ett både lyftande och smärtande
tillstånd av vårligt vardande, hänvisade att
upptäcka nya krafter inom sig för att
kunna räcka en hand åt vardera av dessa
livs-bärande makter. Ofta omilt behandlade
av dem båda. Skymtande i bakgrunden
det gamla hemmet,, som gav arbete intill
slaveri, oeh där hustrun i den
gemensamma sängkammaren förvärvade den av
henne som oumbärlig uppskattade talangen
att gråta ljudlöst. I mellanplanet det
förmögna hemmet i stad, som inte ger något
arbete alls, men väl pösande och
odrägliga kvinnliga lyxvarelser. Och i
förgrunden hemmet självt, tack vare
kommunikationerna, åter vordet ambulerande såsom
nomadens tält, zuedan barnet beffär sta-
bilitet och förstklassig barnavård! En
hypermodern konflikt för en stackars kvinna.
Som exponenter för kvinnorörelsen möta
”de emanciperade” av olika generationer:
det äldsta, nackstyva gardet, som förblivit
ensammma, emedan jorden icke bar någon
värdig karl, och som så småningom
förbe-nats till tränade manshaterskor; de allra
yngsta, vilka stolt och naivt tro sig om
att kunna helt slå under sig alla livets
värden — man, hem, barn, arbete och
självutveckling — tills att tvånget att välja
bleker deras friska förtröstan. Och
mellan dessa båda generationer, representerad
i Helga Wisbeck — ”Helga av alla, en skatt,
en Guds gåva” — den intagande, endast i
få exemplar förefintliga
mellangeneratio-nen, som i sig upptagit styrkan och låtit
ligga svagheten hos både föregångare och
efterföljare. Ja, hon är verkligen
förtjusande, levande och Övertygande skildrad,
denna lilla ivriga, otåliga och rastlöst
verksamma kvinnovarelse, omätligt ärelysten å
kvinnokönets vägnar, utstrålande åt alla
styrka, hjälp och nytt hopp. Munter och
varm, klok och modig, stark nog att på
sina axlar taga ansvar för andra, vandrar
hon nöjd sina lätta och fasta steg ”under
den blåsiga himlen”. Helga är en
skicklig och ansedd läkare med stor praktik
och mycket socialt räddningsarbete.
Hennes gåva att kunna praktiskt ordna för
andra får en utmärkt användning i läkarens
kall, dit själavården i våra dagar
överflyttats från presterna. Helga står alltså så
väl som möjligt med Arbetet, hon och det
äro som skapta för varandra. ”Hon
kunde erfara den mogna ålderns lycka i för*
troendet till sin egen kraft, rådsnarhet och
besinning.” Hennes entusiasm för
kvinnornas stora sak blåser liv i hennes verk, och
med ”Kärleken” tror hon sig vara färdig
genom en djup, men obesvarad och nu
ärrad ungdomskärlek.
Allt således som var och en kan förstå
just precis tillrättalagt för kärleken att
göra sig påmint på nytt med en stor plump
i det rediga och förhoppningsfulla
manuskriptet! I överensstämmelse med Helgas
fast sammanslutna personlighet är det
ingen ny kärlek utan ungdomsföremålet som
dyker upp igen, nu gift, för att efter ett
kort tillnärmande draga sig tillbaka.
Helga, djupt träffad, först nu fullt
medveten om den lycka, främst barnet, hennes
kvinnoväsen begärt och gått miste om,
återvänder till arbetet. Men glansen är
släckt, verket är ”sönderfallet i
tröttsamma detaljer”, som i tålamod måste tagas
upp ”en i sänder, en i sänder”. Hon
håller sig i alla fall upprätt, och innan
boken slutar har en sekund en gnista av den
gamla stridslusten tänts, visserligen för att
lika snabbt slockna, dock ej utan hopp om
återtändning.
”Helga Wisbeck” är ingen bok om lära,
utan alltigenom en bok om liv. Läran,
kvinnornas stora sak, fram/tidsmålet,
segerhoppet finnas där visserligen och
genomstråla boken med ett både starkt och milt
patos. Men över tesernas grå murar klättra
över allt det levande livets graciösa gröna
rankor. Kvinnofrågan är här for Övrigt
uppställd på det enda rätta sättet, just
som en fråga på vilken framtiden får ge
»varet. Elin Wägners varma, känsligt skif-
tande och humoristiska temperament är
som skapat att sätta de tjuvpojksaktigt
belysande solkattorna in i problemets alla
vinklar och vrår. Och hennes förunderligt
levande, smidiga stil firar här en ny triumf.
Boken vimlar av prov på en sällsynt
formuleringskonst — många av dess uttryck och
vändningar avlocka läsaren en befrielsens
suck såsom inför det slutgiltigt sagda.
Men framför allt är detta Bn bok om en
kvinna och ett Öde. Helgas öde är den
dominerande svarta klippa, omkring
vilken allt det andra fräser som skum och
böljor. Denna konstnärliga avvägning av
ämnet har också fått sitt uttryck i stilen.
Flera av de kapitel, som ägnats åt vimlet
och livstavlorna, äro nedkastade i en
rasande journalistisk yra, av vilken man
onekligen ibland blir en smula anfådd.
Kapitlen om Helgas historia däremot — de
tyngande och bärande sidorna i boken —
skrida fram med den. fördjupade
livsfilosofiens höghet och ro. Konstellationen
Krister-Helga-Elisabeth är skildrad med
en gripande men stillsam intensitet. De
skrida som kalla stjärnors utmätta gång
över människors i lydnad sänkta huvuden.
Läsaren, eller kanske rättare läsarinnan,
skall här finna och igenkänna många av
den djupaste kvinnliga känslans särdrag.
En högst underhållande bok, som man ej
släpper förrän den är genomläst. Och på
samma gång en bok man vill ha på sin
hylla for att då och då i en stilla stund
åter besöka någon av dess sidor.
Elin Wägner ar att lyckönska, och vi
alla med henne!
Gerda Hellberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
