Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Svensson
11 STORGATAN 11
Stockholm
Största urval
SYBEHÖR, MODEVAKOR
GARNERINGSARTIKLAR.
Order till landsorten mot efterkraf.
En samhällsskildring.
för att rådslå om våra öden, att det
ligger en bergfast grund av
rättfärdighet och viljekraft bakom våra krav.
Man bär icke en börda halvvägs uppför
en backe för att åter låta den rulla ned
i djupet och tåligt börja på nytt. Nej,
man spänner sina krafter till det
yttersta, man tvingar sin vilja att
vitglödgas och genom själva kampens
spänning Övervinner man sin egen trötthet.
Pioniärens lott är att blicka framåt,
ständigt framåt och genom att icke
akta på människors hån och
oförstående, genom att icke tänka på trötthet,
hunger eller törst, genom att icke låta
missmodet få makt med sin själ, skall
det gå kvinnan som pilgrimen, vilken,
då han äntligen nådde bergets topp,
utmattad segnade ned och trodde sitt
livsverk vara förgäves, men plötsligt
fick se ett myllrande tåg av människor
trampa den stig, som hans fötter banat.
Endast genom att själv vilja det
yttersta, ingjuter man mod och förtröstan
hos andra. Klenmodigheten vann
aldrig några proselyter.
Upp därför alla till kamp mot
likgiltigheten, som är vår värsta fiende inom
egna leder. På var enskild länk i vår
stora syskonkedja vilar ansvaret, att
det hela icke skall brista. På varje
enskild beror det ytterst om våra döttrar
en gång skola prisa 1914 som en god
härskare. Här finns så många
fördomar att bekämpa, så mycken seg
envishet att bräcka, så mycket motstånd att
övervinna, men alltjämt bära bud från
Sveriges bygder vissheten om, att nya
stridsmän fylkas under fanorna, att
den eld, man trott slocknad, flammat
upp på nytt, och unga röster stämma
in i den frihetshymn, som ljuder över
landet och kallar unga och gamla att
tjäna den sak, som senfödda släkten
skola ta i arv.
”Det faller en tändande gnista,
det ljusnar rundt om land.
Och tusende lågor brista
med ens i brand.
Be stiga, de smälta tillsamman
i rymd som vidgas. Ny
och mäktig höjer sig flamman
med ens mot sky.
Brinn högre och liva och ena
du våreld på bergets topp.
Brinn högre i väkter sena
tills dag går opp.”
PROVA
Kronans lä stpulver
frän
A. B. Tekn. Fabriken KRONAN
i Karlstad.
Burkar & 25 Öre. överlägsen kvalité.
Begär det genom Er vanliga leverantör, men
godkänn intet annat.
MARIA SANDEL: Virveln. Tidens förlag.
Stockholm 1913. 367 sid. Pris kr. 3: 75.
Man får ett intryck av en stark och
vaken författarpersonlighet vid
genomläsandet av Maria Sandels senast utkomna bok,
”Virveln”, och de löften hon gav i sitt
debutarbete ”Vid svältgränsen” infrias nu till
fullo inom den ram hon valt för sin
framställningskonst. Ty det är arbetarnas kamp
och utveckling, de hårda existensvillkor
under vilka deras själsliv blommar och därför
ofta dör i växten, som hon med säker hand
och skarp iakttagelse skildrar. Man lägger
inte ifrån sig Maria Sandels bok för att
glömma den, eller för att endast minnas att
den fångat intresset under några flyktiga
timmar, ty den kräver vida större
uppmärksamhet än vad den egentliga
förströelselitteraturen kan påräkna. Det är en bok,
som inte är framsprungen av en önskan att
roa sina läsare, utan att i stället mana dem
till begrundan och eftertanke. Och det är
inte själva kompositionen, stilen eller
karaktärsteckningen man bäst minns, utan
det flammande patos och det sanningskrav,
som bär arbetet i sin helhet och så att säga
bildar de hörnstenar, på vilka romanen
bygges upp.
Boken är på samma gång en anklagelse
och en protest. Ett verop över
industrialismens Grottekvarn, som mal tårar, blod och
synd av de ungas själar. Mot dess
bakgrund framstår Magda Mejsels livsöde i
naken och ohöljd realism. Hon kommer
till fabriken som ett oskyldigt barn, i den
ålder, då sinnet är mest mottagligt för
intryck, och lämnar den som en fallen
kvinna. Fallen i den bemärkelsen, att hennes
själsliv genomsyrats av den rådande
förruttnelsen och hon själv blir fördärvad.
Hon är svag, och livet i de osunda
lokalerna, kamratlivet, den sövda
hederskänslan, de vällustiga blickarna och
similiglan-sen som lockar på gator och i butiksfönster,
allt förenar sig om att draga henne ned
i dyn, och hon saknar nog bärkraft under
vingarna för att själv kunna hålla sig
uppe. Magda Mejsels öde är tusen andras,
som leva i osunda förhållanden under
knappa existensvillkor, mottagliga för de
gifter, som uppstiga från fabrikernas
träskmark. ”Här är så dåliga förhållanden, att
det vill styrka till att hålla sig från
fördärv eller i bästa fall förråelse”, yttrar
Karin Malmådra, en av romanens mest
sympatiskt tecknade gestalter.
Men det är icke i första rummet Magda
Mejsels kvinnoöde som intresserar. Man
ser henne blomma, vissna bort och förlora
sig bland skuggorna, men bakom henne
står en hel klass i kamp och utveckling.
Det är denna massa, som bildar det rörliga
hav, i vilket en och annan svallvåg ger
oss en föreställning om det helas
konsistens. Det sjuder och bubblar på djupet;
där ljuder en mångstämmig kör av röster.
Det är ett helt folk, som arbetar sig upp
ur sin förnedring. Man behöver icke tveka
om, att Maria Sandel kämpat deras kamp
och delat deras hänförelse. Hennes
medkänsla, hennes förståelse och hennes
obarmhärtiga blottande av såväl det lumpna och
råa, som det goda och hjältemodiga, bär
prägeln av något genomlevat. Det är ett
folk i uppmarsch, ett folk, bland vilket de
bästa renat själen från slagg genom kamp
och umbäranden, under självdisciplinens
tuktande piska, starka i tron på
framtidsmålet, obesegrade genom
samhörighetskänslans och solidaritetens lag. Maria Sandel
drar fram scener från storstrejkens dagar,
som gör att man aktningsfullt böjer sitt
huvud inför de tysta och ensamma
stundernas hjältar och martyrer.
Hennes stil kan stundom brista i
var-dagsskildringen, men i de stora
scenerna och uppgörelserna, när hon ryckes med
av sitt eget patos, få de en pregnans, som
är ganska sällsynt. Hon finner de rätta
uttrycken och de rätta orden, slår aldrig över
i svammel och åskådliggör sin egen
stämning med en styrka, som delger sig åt
läsaren.
Bland det brokiga galleri av
fabriksarbe-terskor och kroppsarbetare, av goda och
dåliga, av lumpna och uppoffrande,
framstå vissa scener i ett koncentrerat ljus.
Främst vill jag nämna den ypperliga
skil-’ dringen af fabrikörens uppgörelse med
sina arbeterskor. Man ser dem så levande
för sig, hopen av bleka, undernärda flickor,
nyfikna, undrande eller indignerade, och
luften omkring dem ar tung av hat. Främst
står Karin Malmådra, idealtypen för sin
klass, ren och obefläckad, överlägsen de
flesta, men ändå besjälad av samhörigheten
med dessa kamrater, som trängas omkring
henne, men förstå så föga av hennes
syftemål. Upptänd av rättfärdig harm slungar
hon sanningen i ansiktet på förtryckaren.
Under alltjämt ökad stegring når denna
skildring sin kulmen i Aina Sjös
dödsögonblick. Själv yttrar Maria Sandel i
kapitlets slutord, när Karin Malmådra sitter
med den döende kamratens huvud i sitt
knä: ”Aina Sjö, lilla du med ditt stackars
bröst härjat av fabrikernas orena dunster,
av deras smuts och affall, skygga,
tillbakadragna Aina, så uthållig i din hårda kamp
att hålla svälten från de gamla, i förtid
brutna, som skänkt dig livet, att hålla din
själ obefläckad av råheten. Under långa
års bitterhet stumt lidande kvinna, stumt
dignande. Millioner likt dig, millioner.” ...
Och där är scenen, då Verner Dyning är
nära att duka under för brännvinets
frestelse. Begäret bränner inom honom,
hungern rasar i hans bröst. Något att döva
tankar och kval med under dessa ovissa
kampdagar. Men när han redan fört
bränn-vinsankarets pip till munnen, smälla
käkarna i lås. MDet var utbrottet av en kraft,
som gjort hans själ levande under den
disciplin, självhävdelse och ansats till
stigande i själskultur hans klass utvecklade under
kampen mot en övermäktig fiende.” Han
kunde övervinna frestelsen därför att han
vuxit under striden och han blev ingen
för-rädai*e mot sin egen klass. Ännu många
scener vore att nämna, om det icke förde
mig för långt, och för resten bör var och
en som äger samhörighetskänsla läsa denna
bok, som berör en så stor och viktig del av
vår befolknings levnadsvillkor och
utveck-lingskamp. Det är en bra bok. Den väjer
inte för de starka uttrycksmedlen, men den
äger också sidor av poetisk skönhet. Den
är framför allt en bok som inger aktning.
Gurli Herlzman-Ericson.
ALMA SUNDQUIST: ”Samhället och
prostitutionen” Aktiebolaget Ljus* förlag.
Pris 60 öre.
Kort tid innan den s. k.
reglementerings-kommittén trädde i verksamhet, vidtogs har
i Stockholm — närmast i anledning av det
intresse för reglementeringsspörsmålet som
väckts till liv genom Svenska
federations-avdelningens skrivelse till
Överståthållare-ämbetet 1902 och Svenska läkarsällskapets
samma år hållna diskussion i frågan — en
åtgärd, som man på goda grunder kunde
antaga vara synnerligen väl ägnad att, så
långt dess räckvidd kunde nå, på ett både
”verksamt och humant sätt” motarbeta de
smittosamma könssjukdomarnas spridning.
Man inrättade nämligen då en centralt
belägen kommunal poliklinik för kvinnor,
lidande dels av underlivssjukdomar, dels av
smittosamma könssjukdomar, och man
anförtrodde denna poliklinik i en kvinnlig
läkares händer.
Under sin verksamhet som
poliklinikläkare har nu givetvis doktor Alma Sundquist
haft till patienter bl. a. en hel del s. k.
prostituerade kvinnor, inskrivna och icke
inskrivna, sådana som varit prostituerade
och upphört därmed, ävensom sådana, som
sodan kommit in uti deras kategori. Hon
har sålunda haft rikliga tillfällen att lära
känna dessa människors
levnadsförhållanden såväl som dem själva, deras tänkesätt
och psykologi.
Därför röjer också den lilla skrift, vars
titel läses här ovan, den erfarna läkarens
sakkännedom; de åsikter, där framställas,
äro icke torra teorier utan ha till underlag
livet självt. Ingen, som vill bilda sig en
* 47 *
ii ■ ■ llllIIUIRIll
S V as t er låi^gga t a n ■
" (f. d. Barnängens lokal). ■
I ASTRID SÖDERQUIST (j.
J.IJ KAPPAPPÄR IJj
1 Klass Damskrädderi.
Välsorterat lager av:
Engelska Ulstrar, Kostymer. Plysch o. Astrakan,
Frukappor, Aftonkappor, Backfischkappor etc.
L. K. P. R:s ll:te
centralstyrelsemöte
äger rum i Stockholm torsdagen den 8
och fredagen den 9 januari i
Whitlock-ska samskolans nya hus,
Eriksbergsga-tan 8 B. De enskilda mötena, till vilka
endast centralstyrelsemedlemmar och
suppleanter äga tillträde, börja båda
dagarna kl. 10 f. m.
I sammanhang med
centralstyrelse-mötet anordnar Landsföreningen
torsdagen den 8 januari kl. halv 8 e. m.
offentligt möte i Musikaliska
akademiens stora sal.
Fredagen den 9 jan. kl. halv 8 e. m.
anordnas s. k. halvenskilt möte, i vilket
alla medlemmar av F. K. P. R. äga rätt
deltaga. Programmet för detta möte
upptager redogörelser från skilda
delar av landet av erfarenheter och rön
från namninsamlingsarbetet. Vidare
kommer fröken Anna Whitlock att
inleda frågan: ”Hur kunna F. K. P. K.
bygga egna lokaler?” och fröken Ellen
Wester att tala över ämnet: ”Vad jag
lärt av rösträttsarbetet”. Lokal för det
halvenskilda mötet blir Hotel
Conti-nentals stora sal, Vasagatan 22.
Gemensamma middagar serveras
båda mötesdagarna till ett moderat pris i
Hotel Anglais, Stureplan. Kaffe och
teservering på förmiddagarna i Hotel
Excelsior, Birger Jarlsgatan 35. Efter
det halvenskilda mötet anordnas ett
enkelt samkväm inom möteslokalen.
Biljetter till det offentliga mötet —
pris 50 öre — säljas från och med
måndagen den 5 januari å Rösträttsbyrån,
Lästmakaregatan 6, 1 tr., kl. 12—5 e. m.,
i Allm. tidningskontoret, Gust. Ad. torg,
samt mötesdagen vid ingången.
Föredrag av Annie Furuhjelm.
Fredrika-Bremer-statykommitténs
föreläsningsserie över Nordens
kvinnliga pioniärer avslutas torsdagen den
15 jan. kl. halv 8 e. m. å
Vetenskapsakademiens hörsal med ett föredrag av
Annie Furuhjelm om ett par av
Finlands föregångskvinnor.
Biljetter å 75 Öre och 1 kr. komma
att säljas i Allm. tidningskontoret och
Sandbergs bokhandel samt vid
ingången.
Nya kvinnliga stadsfullmäktige.
I Gränna: fröken Anna von Rosen. Med
detta inval komma ej mindre än tre
kvinnliga ledamöter att under nästa år fungera
i Gränna stadsfullmäktige, motsvarande 35
procent av antalet ledamöter. Förmodligen
är Gränna rekordstad härvidlag inom
landet.
I Hedemora: fru Fredrika Collin, vald på
det frisinnade partiets lista. Av dess 3,074
röster erhöll fru Collin röstvärdet 642,8.
I KÖping: fröken Amelie Salén, vald på
de friståendes lista.
I Nora: telegrafkommissarien A.
Cnattin-gins omvald, och lärarinnan fröken Ellen
Fröström nyvald.
I Växjö: fröken Maria von Friesen, vald
på det frisinnade partiets lista.
mening om den i dagarna så aktuella
frågan, borde försumma att ta del av den lilla
lärorika broschyren, som dessutom har
förtjänsten att vara lättläst och väl skriven.
Karolina Widerström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
