Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där fyra miljoner kvinnor rösta.
Några intryck från landsföreningens årsmöte i Washington.
Skall en konstitutionsändring för kvinnorösträtt i Förenta staterna komma
till stånd?
Ett av de märkligaste rösträttsmöten,
som någonsin hållits, har just
avslutats i Washington, Förenta staternas
huvudstad. Det var den amerikanska
landsfÖreningens fyrtiofemte årsmöte,
som utlysts mellan 29 november oeh 5
december och som besöktes av omkring
600 delegerade och deltagare från alla
stater i unionen.
Mötet fick sin särskilda karaktär
därigenom att representanter för de elva
stater, som redan fått politisk
rösträtt livligt deltogo i förhandlingarna
och aldrig försummade något tillfälle
att framhålla hur de arbetat och vad
de åstadkommit redan nu med sitt nya
maktmedel.
I sin mitt hade dessa röstberättigade
kvinnor senator Helen Ring Robinson
från Colorado ”världens största
auktoritet på sitt område”, och för övrigt
gjorde sig kvinnorna från Illinois, med
den stora sociala reformatorn Jane
Ad-dams från Chicago i spetsen, kraftigt
gällande.
Som mötets outtröttliga ordförande
genom de dagslånga förhandlingarna
och de timslånga offentliga mötena på
kvällarna, höljde sig doktor Anna
Ho-ward Shaw med ära. FÖr svenska
läsare behöver doktor Shaw ingen
presentation, ingen som hörde henne tala
på kongressen 1911 i Stockholm kan
någonsin glömma hennes hänförelse,
hennes humor, hennes förmåga att utreda
en intrasslad situation. En annan
framstående personlighet från denna
kongress, som tycktes ha ett överflöd
på framstående kvinnor, var mrs
Car-rie Chapman Catt, outtröttlig liksom
doktor Shaw i de långa timmarna av
heta debatter.
Motet hade en del ytterst viktiga
frågor på sitt program såsom ändring av
landsföreningens stadgar för att
åstadkomma en tillfredsställande budget för
1914, en fråga som också löstes efter
sega och långa diskussioner. Ett
viktigt steg framåt var beslutet om att i
New York starta en förlagsverksamhet
med ett aktiekapital på 50,000 dollars,
varav 11,040 insamlades på fläcken. Det
hör till den amerikanska
rösträttsrörelsen att den kan uppbringa massor av
pengar; då hänförelsen nått en viss
höjd på ett möte, står en medlem av
styrelsen upp och vädjar till publikens
frikostighet, som genast tar sig uttryck
på ett storartat sätt. Vad som gav
denna nationella rösträttskongress sin
stora betydelse och sin särskilda karaktär
av att nya vindar blåsa och något stort
snart skall inträffa, var dels närvaron
av de många politiskt röstberättigade,
dels den plan som formade sig allt
klarare under kongressens gång att slå ett
stort slag med ens och söka
åstadkomma en ändring av Förenta staternas
konstitution till förmån för
kvinnorÖst-rätt. Vi äro alla medborgare och som
medborgare borde vi kunna tolka
konstitutionen redan i dess nuvarande
form, så att den ger oss rösträtt,
hävdades på mötet av dess ordförande
doktor Shaw.
Det torde vara nödvändigt att här
påpeka de rösträttsförhållanden, som
Amerikas kvinnor för närvarande leva
under för att kongressens uppgift och
arbete skall bli fullt begripligt.
Tio stater och ett territorium ha full
rösträtt, och jag kan inte neka mig
nöjet att räkna upp dem här. De äro:
Wyoming, Colorado, Utah, Idaho,
Washington, Kalifornien, Oregon, Arizona,
Kansas, Illinois och territoriet
Alaska. I fyra andra stater skall frågan
om kvinnans rösträtt föreläggas
valmännen 1914. Dessa fyra s. k.
kampanjstater äro Nevada, Montana,
Nord-Dakota och Syd-Dakota. Dessa stater
avgjorde genom sina lagstiftande
församlingar 1912, att frågan skulle
föreläggas valmännen, och nästa allmänna
val inträffa först 1914. Ytterligare fyra
stater: New York, New Jersey,
Penn-sylvanien och Iowa ha låtit frågan om
kvinnorösträtt gå igenom i första
sessionen 1912, men den måste gå igenom
även i den andra, innan den blir lag
och kan sålunda inte komma inför
valmännen förrän 1915. Största oron ha
kvinnorna för New York, men också de
största förhoppningarna. Om de vinna
New York ined des*s 9 miljoner
invånare komma de återstående staterna
att tillfalla dem utan kamp. New York
är sköldborgen för det organiserade
motståndet mot kvinnorösträtten, rus-
drycksintresset, vita slavhandeln, den
politiska korruptionen. Kvinnorna
veta, att i staden New York komma
många röster att köpas av dessa
organisationer för att göra deras nederlag
säkert. Staden New York med sina
immigranter, sina miljonärer, ofta
likgiltiga för politiska frågor, och sin
organiserade skara yrkespolitici och
säljare och köpare av människor, blir den
avgörande faktorn i den blivande
kampen. Men kvinnorna ha nyligen varit
med och drivjt ut Tammany vid
senaste guvernörsvalet, och de ha stora
förhoppningar for 1915. Mot denna
bakgrund av seger och kamp bör
Washing-tonmötet ses.
Den tid är förbi, sade doktor Shaw
vid förhandlingarnas öppnande, då vi
sade: Var så god och giv kvinnorna
rösträtt! Nu heter det: Vi begära ett
tillägg till Förenta staternas
författning, som ger kvinnorna rösträtt. Med
dessa ord införde doktor Shaw den
brännande frågan om
konstitutionsändring. Kunde kvinnorna uppnå ett
sådant tillägg’ till konstitutionen vore
rösträttskampen bragt ur världen i
staterna. De lagstiftande
församlingarna landet runt ha sedan ingenting
annat att göra än att ratifiera
konsti-tutionsändringen, och allt det
långsamma arbetet med att vinna stat efter stat
vore besparat kvinnorna. Det blev allt
mera klart ju längre förhandlingai’na
framskredo, att detta var den väg på
vilken landsföreningen ville slå in, och
för att nå målet om en
konstitutionsändring bslöt man att framlägga
frågan för presidenten. Mr Woodrow
Wilson hade icke kvinnorösträtten på
sin politiska platform, som det heter
här i Amerika, och hittills ha
kvinnorna förskonat honom från att uttala sig
i ämnet. Partipolitik har i det stora
hela varit främmande för detta lands
rösträttsrörelse. Endast en ringa del
av de många och till sin organisation
skiftande rösträttsföreningarna, slog
kort före senaste presidentvalet sina
påsar ihop med Roosevelts
Framstegsparti, som tagit upp kvinnorösträtten
på sitt program. Inom de olika
staterna arbeta kvinnorna för en bestämd
social frågas genomförande och sätter
in sina krafter på den kandidat som
lovar att söka genomdriva deras
önskemål i ett bestämt avseende, antingen
det nu gäller nykterhet eller barnarbete
i industriens tjänst, eller någon annan
lnimanitär angelägenhet. På denna väg,
och genom ett minutiöst organiserat
arbete att personligen påverka valmän-
24
Upplandsgatan 0 4
— 1 tr, till vänster — U1!
STOCKHOLM
i HILDA HEDEN i
■ ■
\ Damekipering • Damskrädderi * Modeaffär ■
■ " *
\ OBS.! Specialité: SORGBESTÄLLNINGAR ■
■ ■
■ Allm. Tel. 21133 l
nen, har den ena staten efter den andra
fått sin rösträtt.
Förmodligen med avsikt hade
röst-rättsmötet förlagt sina förhandlingar
till tiden för kongressens öppnande och
allas sinnen voro fyllda av undran hur
presidenten Wilson skulle förhålla sig
till rösträtten. Staten Illinois oeh
territoriet Alaska ha bägge givit
kvinnorna rösträtt 1913 och man kunde icke
tänka sig att presidenten skulle
försumma att vidröra detta faktum i sitt
hälsningstal till kongressen, så mycket
mer som han lovat att mottaga en
deputation av röstberättigade kvinnor
från Illinois. Stor blev därför
missräkningen, då presidenten iakttog
fullständig tystnad rörande denna sak.
Meddelandet om hans uraktlåtenhet
fördes till rösträttskongressen under
ett offentligt kvällsmöte och föranledde
en ögonblicklig protest i form av en
resolution.
— Presidenten Wilson, sade doktor
Shaw, har försummat ett
utomordentligt tillfälle att förvärva sig odödlighet,
ett tillfälle som endast kommer en gång
i en mans liv, och han har icke
lyckats höja sig till den sant
demokratiska ståndpunkt som man kunde vänta,
sig av honom. Detta var en
krigsförklaring och presidenten blev icke
svaret skyldig. Han gav åtei’bud till
Ulinoisdeputationen, och då
rösträtts-mÖtet anhöll att få sända delegerade
till honom för att framlägga sina
Önskemål, svarade han, att en svår
förkylning hindrade honom att mottaga dc
utskickade. Men en förkylning kan
icke räcka i det oändliga, och en
president får icke låta sin personliga
missstämning inverka på sin officiella
ställning. Efter några dagar hade mr
Wilson resignerat inför det oundvikliga
och mottog älskvärt en deputation av
ett hundratal rösträttskvinnor med
Anna Shaw som ledare. Men inför deras
klart formulerade fordran att
presidenten skulle framlägga ett förslag
inför kongressen om införande av
rösträtt för kvinnor, måste han lägga kor-
Vad kvinnan vill, det Till Gnd.
Av Amalia Fahlstedt.
Nar ett yttrande blir ett bevingat ord,
visar det sig ha varit träffande, med
andra ord: det är sanningselementet däruti,
som bevingat det. Sällan innehåller ett
ordstäv en sanning över hela sin linje,
oftast en överdrift. Men det är dock
sanningens guldkorn däruti, som komma
ögonen att glimma till oeh läpparna att
uppfånga det i dess flykt.
Ett sådant bevingat ord är det franska,
här ovan i rubriken översatta: Ce que
femme veut, Dieu le veut.
Mäns läppar ha nog oftast fångat det,
kvinnors blickar oftast glimmat mot dess
guldkorn.
Men vad det sistnämnda beträffar: den
optimism är ytlig, som när sig med
vishetssentenser utan att först undersöka
visdomens djup däruti.
Låt oss då närmare skärskåda den
franska epigrammakarens påstående.
Han bugar sig för ”kvinnan”, men med
ett satiriskt leende. Han beundrar och
anklagar, han kapitulerar ridderligt, men
med bitterhet i hjärtat, och han hämnas
med ett uddigt tänkespråk.
Antagligt är, att han själv personligen
prövat kvinnans oemotståndlighet, ännu
antagligare att han iakttagit många mäns
liknande nederlag och allra vissast att han
väl visste vad det betyder för en kvinna,
som vill genomdriva sin vilja gent emot
männens, att vara icke en kvinna vilken
som helst, men helt igenom en kvinna,
eller åtminstone till sitt yttre väsen helt
igenom en sådan. Det betyder, att hon som
sådan oemotståndligt genomdriver sin
vilja, med ondo eller godo, till ont eller gott.
Hon kan nämligen vara änglalikt
kvinnlig, d. v. s. i fulländad grad äga de
speciellt kvinnliga dygderna, vilka då
avspegla sig i hennes yttre väsen, eller
demoniskt kvinnlig, sakna de kvinnliga
dygderna, men ändock vara helt kvinnlig i sitt
uppträdande. I det förra fallet vill hon det
goda och blir då för mannen en frälsande
makt, i det senare fallet vill hon det onda
och blir för mannen en förgörande makt.
Den man, som genom sin beryktade
sentens visat sig ha haft denna syn på
”kvinnan”, har, som vi ovan nämnde, antagligen
stött sin erfarenhet på egna upplevelser.
Hur som helst har han haft en verklig
historikers *blick. När han iakttagit
världs-förloppet, har han säkert i fantasien (ty
ingen verklig historiker kan sakna fantasi,
liksom ingen verklig historiker kan vara
uteslutande fantasimänniska) — han har i
fantasien sett en rad av okrönta
drottningar eller ämnen till verkliga drottningar,
som historien ej haft aning om, ja, som
icke ens den allt rikligare
memoarlitteraturen med alla dess ofta överflödiga detaljer
omnämnt, drottningar, som regerat utan
spira, t. o. m. utan privilegier, och vilkas
regeringshandlingar strålat på historiens blad
under de mäns namn, som de styrt, till ondo
eller till godo, som blivit djupt
ödesbestäm-mande, satt sig i försynens ställe genom att
utöva det goda — eller trotsa det. Så ha de
lett mannen, vilken icke varit så fullt man,
som de varit fullt kvinna, till hjältens
seger eller till tyrannens. Stundom mildrat
tyrannens dådlust, stimdom brutit hjältens
dådkraft. Och mannen har med
hänryckning eller med förbannelse*tänkt något
sådant som: vad kvinnan vill, det vill Gud!
Men namnlös har oftast hans goda eller
onda genius gått i graven.
Dock icke spårlöst. I de i högsta
bemärkelse kvinnliga kvinnornas spår ha
privilegierna for det underkända könet allt
tätare vuxit fram, och i de demoniskt
kvinnliga kvinnornas spår har motståndet mot
privilegierna rest sin hårda, obönhörliga
gestalt. De onda kvinnornas genomdrivna
vilja har dragit upp stormen mot de godas.
Med civilisationens utbredning och
därmed kvinnornas alltmer befriade ställning
står dock nu striden bitter kring ”borgens
kärna”, parlamentet. Kvinnan vill göra
historia både till namnet och till gagnet.
Det kan då vara skäl att fråga, varuti
deras makt bestått, som trots sin rättslösa
ställning så oemotståndligt utövat den; m.
a. o. vad som i grunden utgjort deras äkta,
segerrika kvinnlighet.
Är detta så ofta omtalade och påpekade
fulländade kvinnliga behag en myt? Utgör
det icke ett mer allmänt sympatiskt väsen,
som på samma sätt utmärker en
oemotståndligt intagande man? Finns det
egentligen några nämnvärda könsmotsatser i
själsligt avseende? Är den fulländat
kvinnliga kvinnan över huvud taget icke
därvidlag alldeles lik den fulländat manliga
mannen?
Om mannen och kvinnan ägde fullkomligt
skilda andliga egenskaper, skulle en enda
hel mänsklighet aldrig ha funnits till och
icke heller några äktenskap, som dock så
oändligt ofta grundats på könsmotsatser i
andligt avseende. En man, som saknar
ömsinthet och blygsamhet, är icke en ädel typ
för det manliga släktet, lika litet som en
kvinna, vilken saknar mod och dådlust,
någonsin kan segra med sin vilja. En man,
som saknar intuition, har en bedrövlig
lucka i sin intelligens, och en kvinna, som
saknar all logik, får aldrig den rätta
makten iiver en man. Men dessa egenskaper
äro olika betonade hos de skilda könen. I
mannens A-äsen äro modet, dådlusten, det
logiska tänkandet mer betonade, och hos
kvinnan ömsintheten, blygsamheten,
instinkten.
Denna skiljaktiga egenskapsbetoning
präglar även deras yttre väsen. Ömsintheten,
som hos kvinnan yttrar sig i den vakna
om-tankan för andra, den huldrika omvårdna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
