Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
född:
Vår son Tord Bernhards födelse hava vi glädjen
meddela.
Uppsala den 19 januari 1914.
Ellen Hagen. Robert Hagen.
/. Wadström.
Då fröken Anna Whitlock, som
öppnade mötet, talade om den kvinnliga
rösträttsfrågans situation och om den
slående kontrasten mellan den ofta
hörda högerinvändningen mot
införande av kvinnlig rösträtt: ”att de
moderata ej skulle begagna sin rösträtt”
och den arbetsintensitet, som de
moderata kvinnorna ådagalagt genom
för-svarspetitionen, vunno hennes ord den
kanske starkaste — i alla händelser
säkert den gladaste — genklangen just
hos högermedlemmarna i L. K. P. R:s
samlade centralstyrelse. Denna gång
hade vi, som ofta känt vårt armod, vår
isolering, vår vanmakt, verkligen
något att hoppas och något att göra för
vår gemensamma sak som
rosträtts-kvinnor. Rättare sagt: vi hade redan
utfört något. Skrivelsen, vari vi
moderata kvinnor inom L. K. P. R.
omedelbart före den nya riksdag, där
kunglig proposition om kvinnlig
rösträtt kommer att avlåtas, direkt vände
oss till högerledarna i riksdagen, var
redan avfattad.
Ordalydelsen är för läsarna av
Rösträtt för Kvinnor bekant. Efter mogen
överläggning och under diskuterande
av olika möjligheter fastställdes
texten. För oss som deltagare,
upprops-undertecknare och delvis ursprungliga
initiativtagare i fÖrsvarspetitionen
ställde det sig som både enklast och
naturligast och mest uttrycksfullt att i
denna vår vädjan — just nu och som
moderata kvinnor till högerpartiets
ledande män — uppehålla oss
uteslutande vid försvarsfrågan. Därvid
framhölls dels dennas överväldigande
betydelse, dels kvinnornas behjärtande av
dess vikt, under hänsyftning på
yttrandena om kvinnornas ”ofantliga
likgiltighet för offentliga spörsmål”, som
vi funno ganska kraftigt vederlagda av
försvarspetitionens startande och
resultat.
Sedan har det av rösträttsfientliga
tidningar och uppskrämda kvinnor
med starkare temperament än
tankeförmåga höjts ett anskri mot de
moderata rösträttskvinnornas tilltag, att till
fromma för sina intressen ”utlägga”
fÖrsvarspetitionen. Om dessa fientliga
tidningar hade behagat meddela texten
i skrivelsen och om de uppbragta
orkat läsa innantill och gittat — eller
förmått — tänka efter (det är många
om!), skulle de lugnat sig. Det sätt,
varpå vi i skrivelsen tagit
fÖrsvarspetitionen ”till intäkt” för rösträtten,
låter sig ej förbjudas varken av
tid-ningsukaser eller anonyma
förklaringar: ”det får ej ske.”
Undertecknad blev som barn, blek
och blodfattig som jag var, alldeles blå
av några minuters kallbad och lärde
därför inte simma. Härom året
strävade jag på egen hand, med mera nit än
framgång att fylla denna lucka i min
uppfostran. Antag att det samma
sommar bildats en sportförening på
platsen, där jag var, och att stiftarna —
utan att för övrigt ställa några
anspråk på mig — åberopat som en
yttring av befintligt sportintresse bl. a.
även mina simövningar. Nog hade det
varit en smula befängt, om jag harmset
PRÖVA
Kronans lästpulper
från
A. B. Teki. Fatrikei KRONAN
i Karlstad.
Burkar i 25 5re. överlägsen kvalité.
Begär det genom Er vanliga leverantör, men
godkänn intet annat.
+
Leo Mechelin.
Kort innan denna tidning lägges
i press, når oss åter ett sorgebud
från Finland. Det är den kände och i
vida kretsar uppskattade politikern,
professor Leo Mechelin, som denna
gång skördats av liemannen. I honom
har Finland förlorat en av sina
namnkunnigaste söner. För den svenska
uppfattningen har han stått sota det
centrala i all finsk politik, i synnerhet
som den främste representanten för det
finska konstitutionella försvaret mot
Rysslands angrepp, och som senator
kom han att utöva en mångomfattande
verksamhet och spelade en viktig roll i
Finlands politiska och kulturella
historia. När olyckans stormvind blåste över
landet och den reaktionära ryska
nationalismen gjorde sin makt gällande,
utträdde Mechelin självvilligt ur senaten,
men deltog alltjämt i lantdagens
arbeten och påverkade den västerländska
opinionen, som bland annat tog sig
uttryck i den stora europeiska
deputatio-nen till tsaren, vilken dock nekade att
taga emot densamma.
Att en så vidsynt, rättänkande och
varmhjärtad man som Leo Mechelin
skulle vara sympatiskt stämd mot
kvinnornas frihetssträvan, var naturligt
och vi ha flera uttalanden av honom,
som bära vittne härom. Bland annat
ansåg han, ”att kvinnorna tillfört
lantdagen ett tillskott i omsorgen om det
allmänna bästa, i det att flera av dem
väckta frågor ej blivit av männen
tillbörligen uppmärksammade.
På förhållandena i familje- och
samhällslivet har tilldelandet av politisk
valrätt åt kvinnorna icke i något
avseende haft någon skadlig verkan;
snarare tvärtom. Det ligger ju i sakens
natur, att likställighet i rättigheter har
en sund och förädlande verkan på
människors sätt att bemöta varandra. Och
att kvinnornas utövning av den
politiska’valrätten vore ägnad att störande
ingripa i familjelivet och i husmoderns
omsorger, är ej annat än ett
fantasifoster av svaga män, som frukta att
deras traditionella auktoritet skall
minskas genom en sådan reform.”
Kanske fordras det ett sådant tryck
på nationen, som under olycksåren
utövats på den finska, för att männen till
fullo skola komma till insikt om vad
det betyder att stå medborgerligt
rättslös. Att Leo Mechelin insåg det, är
oförtydbart, och när han nu begråtes av
sitt lands söner och döttrar, känna även
kvinnorna i andra länder att de i
honom förlorat en anhängare och vän.
förbjudit sport föreningens medlemmar
— om vilka jag vidare antar, att de
hjälpt mig i mina lärospån — att
”utlägga” mina göranden och låtanden
som ”sportintresse” Och förklarat: ”det
får ej ske”
Vi ha i skrivelsen inte anställt
några sannolikhetsberäkningar om hur
många av försvarspetitionens
undertecknare, som begära rösträtt. Vi ha
blott påpekat, att de uttalat sig i ett
offentligt spörsmål, rörande själva
livsfrågan för staten som stat. Om vi
underkände vår rätt att tänka och säga
något i offentliga spörsmål, om vi
underkände kvinnornas rösträttskrav,
skulle vi lika litet kunnat /arbeta för
och skriva på den kvinnliga
försvarspetitionens listor som rösträttens
opi-nionslistor. Det är väl mycket begärt
av oss, då det begäres, att vi skola
suspendera vårt logiska omdöme för
att handla ”fullt lojalt” enligt deras
mening, som av medfödd eller
parti-förvärvad oförmåga att draga
slutsatser, det ena ögonblicket jubla över en
offentlig opinonsyttring av kvinnor
och det nästa överljutt instämma i
hätska utfall mot kvinnorösträtten.
Remissdebatten.
Årets remissdebatt rörde sig, som ju
var att vänta, nästan uteslutande om
försvarsfrågan. I Andra kammaren
vidrördes, så vitt vi kunnat finna,
frågan om kvinnans politiska rösträtt ej
ens i förbigående. Kritiken av
regeringens förebådade åtgöranden i denna
sak hade av högerledningen, som
tydligen själv föredrog att tiga — ännu
så länge — överlåtits åt ”högervilden”
hr Thyrén i Första kammaren. Hans
anförande, vilket dock, såsom ju också
framhölls av hr Hellberg, måste
betecknas såsom ett framsteg framför
den ställning till kvinnorösträtten han
sist affischerade, formade sig till ett
varningsrop till högern och särskilt till
Första kammaren. Det nya är att hr
Thyrén verkligen tycks ha fått klart för
sig, att kvinnorna icke kunna vara
tillfreds att i längden icke kunna få göra
sin mening hörd, då det gäller frågor,
som så nära beröra dem, som t. ex.
folkpensioneringen. Botemedlet, förslaget
om ett särskilt kvinnoparlament, känna
vi igen. Till detta luftslott torde vi få
anledning återkomma. Och så lämna
vi ordet åt hr Thyrén, som yttrade:
”Det kan naturligtvis icke falla mig in
att nu dryfta de stora principfrågorna om
politisk rättfärdighet eller om den
politiska nyttan av det specifikt kvinnliga i
lagstiftningen. Här gäller det närmast icke
huruvida kvinnorösträtten, under givna
förhållanden, i en framtid bör eller måste
komma, utan huruvida den nu bör komma —
alltså allra först huruvida frågan till sina
väsentliga verkningar kan i sanning sägas
vara utredd. Jag måste då upprepa mina
förut gjorda anmärkningar: först den, att
utskyldsstrecket blir ohållbart, då inom det
utskyldsresterande äkta paret hustrun
genom en enkel boskillnad får rösträtt:
därmed är gärdet uppgivet. Vidare och
framför allt den, att införandet av
kvinnorösträtt till andra kammaren omedelbart gör
första kammarens nuvarande grundval
ohållbar, ja absurd. Hur vill man försvara,
att kvinnorna skulle vara likställda med
männen till andra kammaren, men på
för-stakammarvalen alltjämt ha endast det
minimala inflytande, som de för närvarande
ha? Där först kan man på allvar tala om
bristande planmässighet och enhetlighet.
Kvinnorösträttens införande i vårt land nu
betyder därför att på förhand binda sig till
en radikalisering av första kammaren,
ovisst hurudan. Vill man veta vad man
gör, så är kvinnorösträtten icke ens
tänkbar annat än med en samtidig omdaning
av första kammaren, som någorlunda
harmonierar med omdaning av den andra, och
det är mig mycket svårt att förstå, att icke
de ärade motståndarna själva inom sig
erkänna detta. GÖra de emellertid det och på
samma gång anse det vara en alltför stor
förlust för landet att, till dess en sådan
verklig utredning skett, avvara denna fond
av kvinnliga politiska idéer, så ser jag icke
bättre än att de borde komma till den
konklusion att inrätta ett särskilt organ, ett
fristående kvinnoparlament, som ägde
initiativrätt, rätt att för riksdagen framlägga
motioner, att ”sina föreställningar och
önskningar anmäla” likasom kyrkomötet,
muta-tis mutandis — på samma gång som det
bleve ett slags prövningsanstalt, ägnad att
övertyga oss motståndare om kvinnans
politiska mogenhet. Ja, jag lancerar icke
idén, jag påpekar den endast såsom
konsekvensen av herrarnas premisser. Det
organet hade for övrigt kanske varit bra att
ha, t. ex. den gång vi voterade om
folkpensioneringen. Men kanske anse herrarna
experimentet farligt ur synpunkten av
prövo-sten på mogenheten. Kanske ar förslaget
också en prövosten i annan mening,
nämligen huruvida det verkligen är längtan —
en politisk längtan — efter det kvinnliga
elementet eller icke fastmera någon helt annan
längtan, som besjälar de ärade
moståndar-na, t .ex. efter en kraftig bresch i första
kammarens grundmur. — Med allt detta vill
jag icke ha sagt, att denna första
kammares grundmur skulle vara evig som en
naturlag; jag vill ha sagt helt enkelt, att man
bör veta vad man gör och icke företaga en
politisk handling utan att ha gjort sig reda
för dess nödvändiga konsekvenser.”
Den av hr Thyrén kastade
stridshandsken upptogs av hr Hellberg, som
bad att få lyckönska hr Thyrén till det
lilla framsteg han gjort i avseende på
kvinnorösträtten.
■ * 47 * ■
■iRlllllllllll m m
S Västerlåixggatan ■
■ (f. d. Barnängens lokal). ■
,|. ASTRID SÖDERQUIST ä
JJJ KAPPAFFÄR IJJ
1 Klass Damskrädderi.
W Välsorterat lager av:
Engelska Ulstrar, Kostymer. Plysch o. Astrakan,
Frukappor, Aftonkappor, Éackflschkappor etc.
Konstitutionsutskottet.
Valen till de ständiga utskotten ha
nu ägt rum. I konstitutionsutskottet,
det utskott som har att behandla
kvinnornas stora fråga, då den kommer på
kamrarnas bord, är partiställningen
oförändrad. Av utskottets 20
ledamöter innehar den förenade vänstern 11
platser och högern 9. Valda äro från
Första kammaren höger: hrr
Cla-son, Bellinder, Ekman i Jönköping, von
Geijer, Kjellén, von Mentzer;
liberala: Hellberg, Mannheimer,
Stade-ner; socialdemokrat: Wavrinsky;
Andra kammaren höger: Jansson i
Djursätra, Nyström, Magnusson i
Tum-hult; liberala: Ericsson i Vallsta,
Edén, Larsson i Säby, Leander;
socialdemokrater: Branting, Persson
i MalmÖ, Larsson i Västerås.
Ordförande i konstitutionsutskottet
är hr Edén och v. ordf. hr Branting.
Berpan-Österbergska
samhälls-knrserna.
Den för 1914 bestämda årskursen tog
sin början inom Kalmar län, där de
första föreläsningarna voro förlagda
till Mörbylånga på Öland och höllos av
fröken Valborg Bergström, som är
antagen såsom ledare för hela årskursen.
På Öland besöktes ytterligaÄ tvänne
platser Borgholm och Forslunda, och
det sammanlagda åhörareantalet på de
tre platserna har varit 510 personer.
Den 22 januari börjades arbetet på
fastlandet med kurs uti Nybro och
komma ytterligare 14 platser inom
Kalmar län att få del av
upplysningsverksamheten.
E. P.
Ny landvinning.
Ny F. K. P. R. har bildats på
Ljung-byhed av fru Elin Nyström efter
föredrag av fru Augusta Tonning.
Femton medlemmar antecknade sig och till
ordförande valdes fru Elin Nyström
som också utsågs till
centralstyrelsemedlem med fru Rosen som suppleant.
Ny lag om »oäkta» barn i Norge.
Norska regeringen framlade för kort
tid sedan förslag till lag om ”oäkta”
barns rättsliga ställning. Lagen är
byggd på den principen att barn, födda
utom äktenskapet, i rättsligt hänseende
böra ställas lika i förhållande till båda
föräldrarna. Barnet skall sålunda ha
rätt till både faderns och moderns
familjenamn. rOm barnets arvsrätt är
regeringen principiellt enig, men
skilda meningar råda om hur långt man
av praktiska skäl bör gå i principens
genomförande.
”Jag visste nog att han inte i längden
skulle förhärda sitt hjärta mot kvinnorna”,
fortsatte hr Hellberg. (Munterhet.) ”Där
han nu sitter bredvid sin vän hr Kjellén,
påminner han mig om att han nu i sin
ut-vecklingsbana hunnit just till den punkt
där denne befann sig för två år sedan. Jag
har vid ett tidigare tillfälle haft att
uppdraga hr Thyréns åsiktskurva i denna
fråga under åren 1908—1912. Det gläder mig
att nu kunna fortsätta kurvan ännu ett
stycke. Jag lyckönskar hr Thyrén.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
