Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMS.
Rösträttsrörelsen i Italien.
Kongress i Bom.
En av de första förespråkarna för
kvinnorösträtten i Amerika var Abraham
Lincoln, som redan så tidigt som 1836 i ett
valtal uppräknade, vilka som borde få rösta,
och förklarade att under inga förhållanden
borde kvinnorna vara uteslutna.
Under den stora debatten i franska
deputeradekammaren om införande av det
pro-portionqjla valsättet väcktes förslag av M.
Andrieux om införande av rösträtt och
valbarhet för kvinnor, på samma villkor som
för män. Förslaget föll men samlade dock
130 röster.
Kvinnorösträttsrörelsen har nu fått
fotfäste även på Cuba, där en rösträttsförening
bildats. Föreningen har en egen tidning
”El Feminista”, som utges i Havana.
I Polen har bildats en Männens förening
för kvinnans politiska rösträtt.
Drottning Wilhelmina av Holland,har
uttryckt en önskan att få veta skälen, varför
Hollands kvinnor önska rösträtt Den
holländska L. K. P. K. har icke varit sen att
villfara denna önskan. Lämplig
rösträttslitteratur har sänts såväl till drottningen
som till drottningen-modern.
Vid Vita Bandets senaste världskongress
i Brooklyn, U. S. A., där tal höllos av
såväl mrs Chapman Catt som Rev. Anna
Shaw, fattades en resolution till förmån för
kvinnorösträtten. Vita Bandet räknar
omkring en million medlemmar i 50 olika
länder.
Hertiginnan av Marlborough, en av
Buda-pestkongressens mest uppmärksammade
gäster, har i England bildat en organisation
med uppgift att, oberoende av
partiståndpunkt, befrämja kvinnors val till
stadsfullmäktige i ändamål att verka för vissa
lagreformer, som röra kvinnor och barn. Då
gifta kvinnor i England icke äro valbara
till stadsfullmäktige, är det ofta svårt att
få lämpliga kvinnliga kandidater.
I Chicago hände det nyligen, att en
en-gelskfödd kvinna, 81 år gammal, som
invandrat till Amerika såsom barn med sina
föräldrar, infann sig hos myndigheterna
for att avlägga den amerikanska
medbor-gareden. ”Ni har dröjt med att bli
amerikansk Medborgare”, sade domaren. ”Ja”,
svarade den gamla kvinnan, ”men jag kan
få rösta i år; det har inte varit någon
anledning för mig att låta naturalisera mig
förut”.
Hertiginnan av Bedford har nekat att
betala skatt för Prince*s skridskoklubb i
London, som äges av henne, såsom en protest
mot den engelska regeringens behandling
av kvinnornas rösträttsfråga.
En dag i en irtidskvimtas liv.
Uti sin högintressanta, såsom det synes
utan någon som helst förutfattad mening
skrivna bok, Man and woman: a study of
human secondary sexual characters, återger
Havelock Ellis efter American Antiquarian
för 1889 en åskådlig skildring av ”en dag i
en urtidskvinnas liv” av professor Mason.
Skildringen utgör ett sannolikhetsbevis
för de smärre industriernas skapande genom
kvinnans husliga arbete, och har av
Havelock Ellis med tagits som ett ytterligare
bestyrkande av ett utav de påståenden, det
andra, han framlägger i underrubrikerna
till sitt arbetes första kapitel.
Så lyda dessa:
”Den ursprungliga fördelningen av
arbetet könen emellan. — Mannen företrädesvis
kämpande; kvinnan företrädesvis
yrkesarbetande. — Bland ursprungliga raser
kvin-man icke underlägsen mannen. — Männen
så småningom deltagande i och sedan
monopoliserande kvinnornas industrier. —
Kvinnans ställning i forntiden. — Medeltidens
uppfattning av kvinnan och dess orsaker. —
Kvinnlighetens fysiologiska mysterium. —
Kvinnans ställning i den moderna tiden.”
Boken väntar ännn på sin översättare, och
till och med att översätta detta första
kapitel bleve för långt. Jag skall därför
inskränka mig till att återge bokens första
karaktäristiska ord för att därefter övergå
till professor Mason’s ovannämnda
skildring.
När den nya författningslagen av
1912 utsträckte den politiska rösträtten
i Italien till så gott som alla landets
män, även de förut uteslutna
analfabeterna, måste detta helt naturligt öka
missnöjet hos de italienska
rösträttskvinnorna. Bland de nya väljarna,
deras nya herrar, funnos ieke mindre än
tre och en halv miljoner, som ej kunna
läsa och skriva. Rösträttsrörelsen fick
ny styrka och livlighet, och sedan
valen till deputeradekammaren, de första
enligt det,nya systemet, försiggått på
hösten, samlades den kvinnliga
rösträttens anhängare till en nationell
kongress i Rom, en kongress, som rönte
stor tillslutning och blev mycket
uppmärksammad och omtalad.
Ett av de viktigaste ändamålen med
denna kongress var att åstadkomma en
sammanslutning mellan de olika
rösträttsföreningarna i landet, eller
rättare en förnyad sådan, ty det samarbete,
som en gång planlagts har egentligen
aldrig kommit till något nämnvärt
utförande. Den gamla självständigheten
hos Italiens större städer är allt
fortfarande stark, och föreningarna i de
norra städerna, särskilt Turin och
Milano, ha på det hela taget gått egna
vägar, Föreningen i Rom har ständigt
varit liten vad medlemsantalet angår,
men det är som om detta ingalunda
inverkat menligt på dess styrka: den har
alltid varit livskraftig och vetat att
gentemot de styrande göra sig påmint
i det rätta ögonblicket.
Bland deltagare i kongressen, som
öppnades i teater Argentina, märktes
flera framstående politici från olika
partier; hälsningstal framfördes från de
italienska kvinnornas nationalförbund
samt från de vänsterpartier, som äro
anhängare av den kvinnliga rösträtten.
Under ordförandeskap av signora
Elisa Lollini öppnades kongressen med
ett mycket uppmärksammat tal av
pro-fessoressa Teresa Labriola, i vilket hon
betonade, att den kvinnliga
rösträttsrörelsen icke endast innébär att få
samma rätt som männen, den har en
ännu djupare betydelse, nämligen att
rycka kvinnan undan den förtryckta
ställning hon nu intar, den är dessutom
en strid för människovärdighet, och
det må väl förlåtas de som kämpa för
denna om de gå till ytterligheter. Ta-
”En man jagar, fiskar, slåss och vilar
sig”, sade en australisk Kurnai en gång,
”allt annat är kvinnans göra”, och professor
Mason vidgar yttrandet:
”Låt oss följa urtidskvinnan i hennes
dagliga sysslor”, säger han, ”på det vi må
kunna fatta betydelsen av hennes roll i
skådespelet. Vi börja därmed, att det dödade
djuret bragts till hennes grotta, busksnår
eller wigwam. FÖrst måste hon särskilja ett
eggvasst stycke flinta till kniv, och
därigenom blir hon den första knivsmeden, den
ursprungliga grundaren av all världens
sli-perier. Med sin flintkniv avflår hon skinnet
och anar icke, att hon därmed gör sig till
alla följande slaktares skyddspatron. Hon
hoprullar skinnet, gnider det med den feta
hjärnan, rökar det, skrapar det, bultar det
i sitt anletes svett med verktyg av sten och
ben, till dess hon vunnit sin färdighet som
den första garvaren. Med trötta, nötta
fingrar, med nålar av ben, tråd av senor, sax av
en flintskärva, tillskär och tillverkar hon
kläder åt sin herre och sina barn; ingen
skylt finns över dörren, men därinne bor
den första skräddaren och sömmerskan. Av
särskilt berett läder förfärdigar hon skodon
åt sin man; av små stycken skinn och
fjädrar, upphjälpta av brokiga snäckor, stenar
eller växtfrön klär hon dockor åt barnen,
gör huvudprydnader och grannlåter i och
för kommande fester eller pyntar bostadens
väggar, därmed skapande ett halvt dussin
moderna industrier, skomakarens;
leksaks-fabrikantens, modistens, hattmakarens,
ta-petserarens och dekoratörens. Hon var i
larinnan vidrörde även trontalet vid
kammarens öppnande, i vilket kungen
— för första gången i landets historia
— vidrört kvinnornas rätt. Men då
detta skett i endast svävande ordalag,
”förbättringar i fråga om kvinnans
ställning”, och utan precisering
kunna vi ej vara nöjda därmed. Vi önska
ej endast medborgerlig rätt, kvinnans
ställning i familjen såsom hustru och
mor måste också bli en annan, och
talet om att kvinnorna skulle överge
familjen är tomma ord, ty kvinnorna
skola aldrig överge att ta vård om sina
barn. Det har sagts att kvinnans
rösträtt skulle vara ett språng ut i
mörkret, men det är löjligt att tala om
något sådant, sedan man vågat det
språnget ut i mörkret att ge analfabeterna
rösträtt, och detta vågspel har
dessutom visat sig ganska opportunt för
den regering, som föreslog det.
Om Labriolas tal, ur vilket här
endast kunnat ges ett par korta punkter,
vann bifall, icke minst från de
närvarande männen, så kom icke mindre
erkännande till del det
inledningsföre-drag över ämnet ”De politiska
partierna i förhållande till kvinnornas
rösträtt”, som den följande dagen hölls av
professoressa Dobelli-Zampetti. Efter
en livlig diskussion instämdes i
inle-darinnans förslag att, då man ägde
vänner inom alla partier, förmå dessa
bilda en grupp, som alltid försvarade
kvinnornas intressen, när frågor som
rörde dem väcktes inom parlamentet.
Ett annat högst intressant
anförande var det, i vilket doktoressa
An-cona från Milano talade om de
arbetande kvinnornas ställning, betonade
att Italien äger icke mindre än 12,000,000
kvinnor, som arbeta utom hemmen, och
att dessa kvinnors ekonomiska fråga
är icke mindre viktig än det manliga
proletariatets, som arbetar i jordbruket
och i fabrikerna.
Angående propagandan antogs en
resolution, i vilken också särskilt
betonades, att upplysningsarbetet skulle
kraftigt bedrivas bland städernas och
landsbygdens arbetarkvinnor i alla
trakter av landet, varigenom också
skulle förebyggas faran att det kunde
påstås, att rösträtten endast begäres av
en liten grupp kvinnor ur de
borgerliga klasserna.
början och är alltjämt den som lagar mat
åt mängden, tager vara på födoämnena och
därigenom ökar mänsklighetens livslängd.
Av de överblivna benen gör hon sig nålar
och prydnader. Av gräsen omkring hyddan
fabricerar hon dörrmattan, madrassen,
gardinen, påsen etc. Hon är moder till alla
spinnare, vävare, sadelmakare,
segelmaka-re. Hon grupperar och växlar om sina
stygn, hon fäster in små bitar svart, blått,
gult och rött, och blir den första
textilartisten.
Hon går till fältet med sin påse eller korg,
spänd över pannan och återvänder hem med
sin börda av nötter, frön eller rötter samt
blir det första lastdjur, som någonsin
böjdes under en börda här i världen. Hemma
krossar hon rötterna eller fröna med en sten
mot en annan samt blir världens första
mjölnare. Eller breder hon kanske fröna ut
på en flat sten och avlägsnar agnarna med
hjälp av vinden eller en het sten, därvid
den primitiva mjölnaren tar ett steg
framåt på utvecklingens väg. Kanske gräver hon
rötterna ur jorden med en käpp, härdad
och spetsad i elden; hon skrapar rötterna
och skiljer besvärligt ogräs från matnyttiga
växter, hon gör ett hål i marken och
nedlägger fröna, av majs och pumpor till
exempel. Och medan vi följa hennes arbete, se
vi den första trädgårdsmästaren och
åkerbrukaren för oss.
Kanske fanns det på den ödsliga slätten
eller vid den alluviala fiödbrädden ingen
naturlig grotta som kunde ge skydd åt
henne och hennes barn. Hur länge månne det
■ m
Upplandsgatan Q A j
— 1 tr. till vänster — U * I
i 1STOCKHOLM \
i HILDA HEDÉN I
■ a
■ Damekipering * Damskrädderi - Modeaffär ■
■ ■ _ ~ ■
: OBS.! Specialité: SORGBESTALLNINGAR l
m m
\ Allm. Tel. 21133 . [
Kongressen avslutades med
bildandet av en Landsförening för kvinnans
politiska rösträtt och tillsättandet av
ett verkställande utskott i spetsen för
detsamma. Även antogs en
slutresolution, i vilken påpekades bristen i den
nya författningsändringen? fem
miljoner nya väljare hade tillkommit, men
kvinnorna, som sedan ett tiotal år
begärt rösträtt och som i högsta grad
behövde densamma som ett medel att
förbättra sin ekonomiska och rättsliga
ställning, voro fortfarande uteslutna.
Vidare uppmanades de deputerade,
som voro anhängare av kvinnornas
rösträtt att inkomma med lagförslag
om densamma.
Som vi se uttala Italiens kvinnor
tydliga och klara ord om sitt krav.
Pressens mening om denna
Rom-kongress har också varit den, att landets
kvinnorörelse nu utträtt ur de
allmänna önskningarnas tidrymd och inträtt
i de konkreta fordringarnas, bestyrkta
med argument, som icke lätt kunna
motsägas eller avspisas med gamla
fördomar och ironiskt tal.
Då den som skriver detta icke lång
tid före kongressen hade tillfälle att
tala med professoressa Labriola om
den kvinnliga rösträttens utsikter i
Italien, kunde den frågan ej
underlåtas:
”Ni ha väl egentligen all grund att
vara glada över valrättens
utsträckande till edra analfabeter? Den är ju
för er ett ypperligt argument.”
”Ja, det är den”, log professoressän
belåtet och förhoppningsfullt, ”och var
viss om, att vi också skola veta att
begagna oss av detta sakernas tillstånd.”
Hilda Sachs.
Rättelse.
I referatet av centralstyrelsemötet i
föregående nummer insmög sig ett tryckfel.
Under rubriken ”De Bergman-Österbergska
samhällskurserna” står att sommarkursen i
Västerbottens län hållits av fröknarna
Anna Grönfeldt och Ingeborg öqvist. Skall
vara Ellen Östrand.
dröjde, innan den primitiva korgmakaren
och garvaren uttänkte ett skjul av gräs och
skinn och utvecklade sig till den primitiva
arkitekten? — Urtidskvinnan var icke
krukmak are. Icke förrän närmare den
jämförelsevis kultiverade stenåldern blev hon
den ursprungliga plastiska konstnären.
Men säkert är det, att varje form, oma*
mentering och användningssätt av lergods
uppfanns av kvinnan!
Under kampen för tillvaron och under
den folkökning som uppstod kunde ej
längre jakt, fiske och strid upptaga mannens
hela arbetstid. De småindustrier som
uppfunnits av kvinnor utöktes och växte, och
den kämpande mannen gav glans åt dem
genom sin kooperation. Kvinnans gamla
spetsade kapp har nu blivit till plog; den
hårda bärremmen över hennes värkande
panna har utvecklat sig till
järnvägståget ; hennes handkvarn av tvänne stenar
till ångkvamen; hennes flintskärva för
hudarnas avskrapning till de stora
garverier-na och skofabrikerna; hennes vävsticka till
nutidens underbara vävmaskiner; hennes
lerklump och släta kiselsten till
krakma-karens roterande skiva.
Men i industriens, språkens, det sociala
livets och religionens första historia voro
kvinnorna den arbetande, uppfinnande,
samhällsbevarande hälvten av mänskligheten.
All fredlig idrott hörde till kvinnans
särskilda område. I industriens rike var hon
pionjär, uppfinnare ooh upphovsman,”
Ellen Wester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
