Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beror väl närmast på vilken
rättsgrunden är för ovannämnd^ stadgande. I
allmänhet har det antagits, att under
egendomsgemenskap gränsen mellan
hustruns gemensamma och enskilda
gäld är mycket svår att draga, och att
det därför är svårt att på förhand veta,
i vilken grad mannen är
betalnings-skyldig för gäld, som hon ådrager sig.
Lagstiftningen har därför begärt hans
uttryckliga samtycke och borgen för
det fall att hustrun önskar driva
handel och alltså regelbundet måste träffa
ekonomiska avtal och ikläda sig
betalningsskyldighet, detta därför att
hennes kreditorer på förhand skola veta,
vad de ha att hålla sig till ocli ej
behöva riskera, att mannen utan vidare
förklarar sig ovillig betala hustruns
skulder i och för affären.
Ifall boskillnad föreligger, finnes
emellertid ingen som helst osäkerhet
härvidlag; ingen kan på förhand anse
mannen betalningsskyldig för hustruns
skuld; endast hon själv häftar härför,
alldeles som om hon varit ogift eller
änka. Skulle det nu även i fall av
boskillnad begäras mannens samtycke
och borgen, så vill det alltså säga, att
om en näringsdrivande kvinna är gift
och har boskillnad, då fordrar lagen en
ytterligare garanti för hennes blivande
kreditorer utöver vad den fordrar av
en änka eller ogift kvinna. Så har nog
icke lagstiftarens mening varit, och det
är väl därför sannolikt, att
magistraten i Göteborg ej får rätt i sin
tolkning. Emellertid är såväl
rättsuppfattning som rättstillämpning
härvidlag ganska osäker och vacklande, och
man kan därför endast instämma i den
önskan, som uttryckes i vederbörande
kvinnas besvärsskrivelse, nämligen ”att
den föreliggande frågan måtte bli
genom vägledande prejudikat slutgiltigt
prövad”. Skulle magistraten få rätt,
vore detta ett mycket väsentligt
forsva-gande av vad man ville uppnå genom
boskillnadsinstitutei
. A’ W’
Männens ridderlighet ännn en gång.
Den stora dagliga Chicagotidningen
The Chicago Record Herald har i en
ledande artikel redogjort för det tillfälle
då 158,026 röstberättigade kvinnor för
första gången inregistrerades i
röstlängderna. I artikeln heter det bland
annat:
De profetior, som varslade om att
männens ridderlighet mot kvinnorna skulle upp*
höra i och med att de blevo politiskt
jämställda, ha jämmerligen kommit på skam.
Det har tvärtom visat sig att männen på
de platser, där inregistreringen ägt rum,
visat en långt större ridderlighet än de
vanligen visa prov på i spårvagnarna och
på gatorna. Kvinnor, som varit vana att
stå omvärvda av rökmoln i spårvagnarna
och som aldrig blivit bemötta med någon
hänsyn i gatutrafiken, blevo förvånade över
att männen vid deras inträde på
röstlängds-lokalerna, upphörde att röka och lyfte på
hattarna, nar de lämnade dem plats, och
iakttogo ett i allo höviskt uppträdande. Det
stora flertalet av männen ådagalade genom
sitt uppträdande, att de nya röstägarna
voro välkomna att deltaga i avgörandet av
allmänna frågor.
De, som kommit med onda spådomar, voro
icke mindre överraskade av männens
ridderlighet än av den saklighet och reda, som
utmärkte kvinnorna, när de gingo att utöva
sina nya skyldigheter. De förorsakade
intet som helst besvär eller avbrott i arbetet.
Enda svårigheten vållades i de distrikt, där
den utländska befolkningen bodde. Många
kvinnor, som ville bli röstberättigade,
kunde inte få sina namn upptagna i längderna,
emedan deras män underlåtit att skriva sig
som medborgare, och det var i många fall
svårt att övertyga dem härutinnan.
’AKRGO,
förordas av läkare såsom ett
kraftigt näringspreparat, verksamt styrkande vid allmän svaghet, blodbrist,
sömnlöshet, rubbningar i nervsystemet och under rekonvalescens.
Tillverkas av A.-B. PHARMACIA, Stockholm.
Kontrollant: Professor Fil. D:r K. A. Vesterberg.
Den engelska kyrkan och kvinnorösträtten.
I högre grad än något annat är
England kanske de stora motsatsernas land.
Kontrasterna mellan rikedom och
fattigdom äro där bjärtare än
annorstädes, de sociala missförhållandena mera
iögonfallande, och när en rörelse dragit
som en stormvind genom landet har den
funnit sina entusiastiska anhängare
såväl som sina hätska motståndare.
Människor ha delat sig i partier för och
emot, och sammandrabbningarna ha
stundom varit så heta, att de stört
Europas lugn.
Reformer i England ha sällan
genomförts med den sakliga måttan och den
överbevisande kraften allena, utan ha
även varit förbundna med
våldsamheter och upplopp.
Icke heller den kvinnliga
rösträttsrörelsen skulle få slutföra sitt arbete,
främmande för alla oroselement.
Men oftast är det de ljudande
trum-virvlarna, som ge eko i andra länder
och därför har man varit alltför
benägen att göra den engelska
kvinnoröst-rättsrörelsen synonym med
suffraget-ternas stridsmetoder. Man bedömer
människorna efter deras handlingar
och tidsrörelserna av deras resultat,
men det är tyvärr oftast de som äro av
sensationell art, vilka komma till
allmänhetens kännedom och som
tidningarna göra nummer utav.
För en lugn och besinnings full
granskare står dock den engelska
kvinno-rösträttsrörelsen som en djupgående,
allvarlig omvälvning i hela den
engelska nationens liv, vari visserligen
yttringar av explosiva krafter göra sig
gällande, men som dock lugnt och
säkert arbetar sig fram mot målet. Hur
djupt rösträttsrörelsen gripit in i det
allmänna medvetandet röjes måhända
bäst av den livliga tillslutning från
prästerskapets sida, som under de
senare åren tagit sitt uttryck i
föreningars bildande runt hela landet.
Märkligast bland dessa är ”Den
kyrkliga föreningen för kvinnans politiska
rösträtt”, som tillkommit på initiativ
av pastor Claude Hinscliff.
Bevittnande kvinnornas frihetskamp, blev han
dagligen alltmera övertygad om
betydelsen av den rörelse, som
sammanförde kvinnor av olika stånd, yrken och
organisationer och enade dem, oavsett
deras religiösa och politiska
övertygelser. Han var även innerligt
Övertygad om, att om mänskligheten någom
sin skulle kunna förverkliga sina höga
ideal, måste det ske under mäns och
kvinnors gemensamma ’ arbete och
kamp, och med Kristus delade han den
Övertygelsen, att man måste sätta
mänskligheten framför könen. Det
skarpa särskiljandet av män och kvim
nor med undertryckandet av de
sva-gares rätt, hör till de mörkaste bladen
i historiens bok.
Så uppstod inom honom tanken på
att bilda en kyrklig förening för kvin^
nans politiska rösträtt, som redan
blivit en religion för många, och varmt
religiös hoppades han att alla troen-
des förböner skulle bringa tröst och
styrka åt dem, som arbetade och ledo,
och underkastade sig försakelser och
uppoffringar för sin idé.
Utanför St. Stephens kyrka i
London höll han ett tal, vars sådd snart
spirade och under livlig anslutning och
stor entusiasm bildades ”Den kyrkliga
föreningen för kvinnans politiska
rosträtt” på ett möte i Essex Hall.
Föreningens ordförande blev biskopen av
Lincoln och dess medlemmar av
prästerskapet utgjordes i juni månad
föregående år av 270, vilken siffra nu torde
avsevärt ha ökats.
Pastor Hinscliff blev sekreterare och
har nedlagt ett outtröttligt arbete i
föreningens tjänst. Han har organiserat
en hel stab av föredragshållare och har
själv talat på möten, inte bara i
England, utan även i Skottland och Irland.
På de flesta platser han besökt ha
filialer till moderföreningen bildats, så
att man med skäl kan säga, att han
spänt en stark kedja över hela
Britannien, outtröttligt fogande länk till
länk.
Genom fonder, donationer och en
storartad personlig offervillighet ha
utgifterna fÖr lokaler, resor och
annonsering blivit betäckta och föreningen
publicerar även en månatlig tidning
med syfte att sprida kännedom om dess
arbete och syftemål. Flera av de
förnämsta representanterna för Englands
prästerskap äro medarbetare i
tidningen.
Föreningen har även förberett den
petition om beviljandet av rösträtt och
valbarhet åt kvinnor, vilken i dagarna
inlämnats till parlamentet,
undertecknad av ett stort antal biskopar och
präster.
Professorn i teologi, kyrkoherden J.
J. Bethune-Baker i Cambridge anser
petitionen vara ett bevis för att
människor blivit övertygade om den
orättfärdighet, som ligger till grund för att
kvinnorna i ett demokratiskt styrt
land utestängas från all
medbestämmanderätt i detta lands Öden, och han
tillägger: ”Det blir orättfärdigt i
samma ögonblick kvinnorna bli medvetna
om att det är en orättvisa och när ett
tillräckligt stort antal kvinnor äro
upptända av samma känsla och den
moraliska övertygelsen går hand i hand med
logiken, då är tiden inne att förändra
sakernas tillstånd. Kvinnornas
samhälleliga arbete är minst lika
betydelsefullt som männens, liksom männen
fullgöra de sina skyldigheter som
medborgare och att neka dem rösträtt är
att beröva dem de rättigheter, som
varje medborgare i ett demokratiskt styrt
land har rätt att fordra”
I samma riktning uttalar sig
kyrkoherden Lewis Donaldson i Leicester,
kyrkoherden Charles i Paddoc Wood
m. fl., vilka anse att parlamentet
genom att vägra kvinnorna rösträtt
berövat landet dyrbara och värdefulla
krafter, vilka behövas för sociala och
moraliska reformer.
Den internationella kvinnodagen i
Folkets Hus i Stockholm.
Socialdemokratiska kvinnokongressens V.
U. anordnade söndagen den 8 mars en fest
i Folkets hus A-sal för högtidlighållandet
av den internationella socialdemokratiska
kvinnodagen.
Salen var fylld till sista plats, och efter
några inledande musiknummer bestegs
talarstolen av fru Agda Östlund, som i ett
kortare anförande hälsade de närvarande
välkomna och uttryckte sin glädje Över att
kvinnorna så mangrant samlats till denna
högtidsdag. Hon överlämnade därefter
ordet till redaktör Hjalmar Branting, som
skulle tala över ämnet ”Kvinnorösträtt i
kamptider”.
Redaktör Branting mottogs med applåder
och leverop och inledde sitt föredrag med
att erinra om, att den rörelse, som den
internationella kvinnodagen ar ett uttryck
för, är en avläggare av den allmänna
socialdemokratiska arbetarrörelsen. Därefter
övergick talaren till att omnämna de
faktorer, som medverkat till kvinnans
uppträdande på arbetsmarknaden och det
revolutionerande av det gamla
åskådnings-sättet, som blivit ett resultat härav. Även
de mest konservativa erkänna numera, att
kvinnorna måste ha ett visst inflytande på
samhällsutvecklingen. Den materiella
kulturen vilar på en arbetande klass och dess
män och kvinnor kunna icke foga sig i
sådana former, som beröva dem
medbestämmanderätt. De fordra även social
likställighet på helt andra grunder än de nu
rådande, och talaren betonade särskilt alla
individers rätt att under lika villkor få
tillfälle att utveckla sina anlag och bli till
gagn för samhället.
Liksom det icke går att hejda
utvecklingen, vilken följer sina givna lagar, så
ansåg talaren att det icke heller skulle gå
att hejda kvinnorörelsen, ty den hade
något av oemotståndlighet över sig.
Kvinnorna borde icke se tragiskt på om ett
eller annat hinder reste sig i deras väg,
men de borde icke heller underskatta
be-betydelsen av sådana strömningar, vilka
kunna verka som motströmmar på den flod,
som banar sig fram och hindra den sunda
utvecklingen. Den politiska rösträtten
måste utövas av ansvarsmedvetna medborgare,
som klart kunna precisera sin ställning till
samhällsfrågorna och inte bli viljelösa
redskap i andras händer. Kritiken får inte
vara på något sätt förkrympt, ty då blir
en snedvridning resultatet. Detta är
ingalunda något för kvinnorna speciellt
utmärkande, ty även i vår nuvarande
riksdag finnas representanter, som sitta där i
kraft av manliga röstägare och uttala
sådana åsikter, att man kan tro sig
förflyttad hundra år tillbaka i tiden. Det skulle
vara beklagligt om kvinnorösträtten
medförde en förstärkning av dessa element och
Till slut har biskopen av Kensington
i ett entusiastiskt och tändande tal
pläderat för kvinnornas rättigheter, och
han anser att kyrkan icke kan neka
kvinnan sin hjälp och sin medverkan,
enär den alltid anslutit sig till varje
stor rörelse, vilken som sitt mål satt
höjandet av mänsklighetens
intellektuella och moraliska livsvärden.
Biskoparna ge även sin sanktion till
böner, som för en lycklig utgång av
kvinnornas stora fråga uppsändas i
kyrkorna.
Det behöver knappast påpekas vilken
hjälp och vilket stöd dessa mäns
medverkan skall vara, såväl för
rösträttsrörelsens pionjärer, som för de breda
lager av kvinnor, som arbeta runt om
i Englands bygder. Genom sina
andliga ledares manande och väckande
ord få de kraft att uthärda i striden,
kraft att möta hån och oförstående,
och kraft att tro på rättfärdighetens
slutliga seger.
Gurli Hertzman-Ericson.
Östermalms Sjuk-, Vilo- Sl
jml Förlossningshem
12 Flöragatan STQGKHOLM, 2, 3 o* 4 tt*m (hiss). Telefoner: Riks 9012. Allm. 12 50.
Läget for sjuk-, vilo* ocli förlossningshemmet är tyst och ostört. Soliga rum. All nutida komfort. Operationsrum. Badrum, med fullst. elektr. ljusbad, med eller utan massage, även for andra än hemmets patienter.
De strängaste fordringar p& hygien uppfyllda. Telefoner i varje våning. Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare och ackuschörska.
Ref,; D:r E. O. HULT G REN, D:r ARTHUR FU RSTENBERG, D:r ARNOLD JOSEFSON. Föreståndarinna HILMA FREDLUND, f. d. föreståndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o. vid Drottninghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
