Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årsta på Baltiska Utställningen.
Ett vackert och värdigt uttryck för svenska kvinnors insats i samhälleligt arbete.
En tjusande idyll, dit man längtar
från utställningens jäkt oeh larm —
det är Årstas yttre. I Årsta tittar man
inte in ”i förbifarten”. Det pockar
icke på uppmärksamheten, fascinerar
icke blickarna på långt håll. Om än
byggnadens läge i en utkant av
utställningen med en härlig
parkanläggning framför, är den ur
skönhetssynpunkt bäst tänkbara, så är detta
ingalunda fallet ur ren
utställningssyn-punkt. Men något för något, heter det.
Ett vackert vittnesbörd om kvinnlig
företagsamhet, en samlad exponent för
svensk kvinnogärning i dess mest
skiftande former — det är Årstas inre.
Redan byggnadens yttre dimensioner
väcka förvåning. De äro större och
mer imponerande än man tänkt sig.
Den stora utställningssalen på nedra
botten är ljus, rymlig och överskådlig.
Man vore nästan frestad att kalla det
hela ordnat med manlig
vederhäftighet, om den icke samtidigt vore så
typiskt kvinnlig i sina hänsyn till både
praktiska krav och till
skönhetssynpunkter.
Vi träda alltså in i stora salen och
låta ögonen, som sig bör, först falla på
QvarnstrÖms bekanta porträttbyst av
Fredrika Bremer och Södermarks
likaledes kända porträtt i olja av henne,
vars ande tyckes sväva över denna
vackra byggnad med allt vad den vill
uttrycka.
Fredrika-Bremer-Förbundets
utställning intager naturligtvis en
dominerande plats, i det Förbundet
disponerar en upphöjd estrad, där en
möbelgrupp från århundradets mitt
förstärker intrycket av vödnadsvärd
tradition. En ståtlig modell av
lanthushåll-ningsskolan i Rimforsa fångar ögat.
Här finna vi även Förbundets
litteratur, representerad främst av Dagnys
alla årgångar, vidare en mängd
skrifter, årsberättelser m. m. samt i ett
stilfullt och digert band Förbundets alla
skrivelser till ”Kungl. Maj:t,
Ämbetsverk och Kommittéer”. I grafiska
tabeller visas dels utvecklingen av
Förbundets sjuksköterskeförmedling,
sjukkassa, lönerörelse m. m., dels den
storartade stipendiefonden, vars
utveckling belyses medels ”figurlig”
framställning av unga kvinnor i procession
fram emot sina respektiva levnadsmål
— en imponerande och betydelsefull
statistik.
Den sociala utställningen omspänner
verksamhetsområden av den mest
mångfaldiga och skiftande art. Den
representerar också ett särdeles
vackert oeh omsorgsfullt arbete. Här kan
näppeligen det torra uppräknandet
undgås, då ett utförligare
omnämnande av varje specialutställning skulle
förutsätta ett mera ingående studium
än vi varit i tillfälle att prestera och
långt flera spalter än tidningen kan
bestå. Som generellt omdöme må
sägas, att den sociala kommittén lyckats
framställa sitt utställningsmaterial på
det tänkbarast instruktiva, roliga och
lättfattliga sätt. Allt tryck är bundet i
vackra, ofta konstnärliga band, de
praktiska montrerna med rörliga
ramar, bland vilka man bläddrar som i
en bilderbok, äro lätta att handskas
med, och blomsteranordningarna här
och var skapa angenäma vilopunkter
för ögat.
Då L. K. P. R:s utställning är
utförligt beskriven i föregående n:r av
denna tidning, förbigås här densamma
med anmärkningen, att den väl
försvarar sin mycket fördelaktiga plats.
Vi bläddra i porträttalbumen med
kvinnliga ledamöter i kungl.
kommittéer och kvinnliga stadsfullmäktige —
de senare börja bli ganska många! —
och kasta en blick på fotografier Över
det skandinaviska sjömanshemmet i
London, öppnat 1880 av fröken Agnes
Hedenström, numera fru Welin.
Föreningen kvinnliga missionsarbetare
och Sveriges kvinnliga student- och
gymnasiströrelse med kristligt
program ha även utställt album med
fotos från verksamheten.
En vacker minnesutställning är
ägnad drottning Sophia. Den upptager
ett stort porträtt av drottningen, album
med bilder från de stiftelser och
inrättningar, i vilkas verksamhet hon
tagit del samt en mängd brev och
anteckningar rörande dessa drottningens
livsintressen av hennes egen hand.
Elsa Stenhammars damkör
presenterar sig genom program och
pressuttalanden, Anna Behles dansinstitut
genom fotos och Jidia Gieseckes donation
till inköp av konstverk för
Nationalmuseum med ett antal bilder.
En åskådlig statistik visar oss till
vilka verk och inrättningar kvinnliga
donationer gått under åren 16QÖ—1905.
Den ojämförligt största summan har,
som var att vänta, lagts på ”stiftelser
och inrättningar för barnavård och
barnaundervisning”.
Margareta Hvitfeldts i dessa dagar
så mycket omtalade
stipendieinrätt-ning for studerande ungdom
representeras av ett litet foto över tavlan
”Margareta Hvitfeldt dikterande sitt
testamente”. Bredvid står textat följande
ur donationsbrevet: ”Till Hans Kongl.
May:tz Academie eller Gymnasio udi
Gothenburg og til den Studerende
Ungdomen off Bohuus Leehn, som der med
ynskelig og Christelig Information udi
Boglige Konster kunde Fruchtbarligen
opdragis, detz underholning og
Befordring.” Tillgångarna uppgingo vid 1913
års slut till 2,273,000 kr. Utställarna
till-lägga helt lakoniskt: ”Stipendierna äro
tillgängliga endast för manliga
studerande.”
Vita Bandet har en vacker
utställning i form av fotos från olika grenar
av verksamheten samt en modell Över
Alkoholisthemmet för kvinnor vid
Hå-kantorp.
Å en karta, belysande
hemslöjdsar-betets utbredning i Sverige, se vi
hurusom trakterna kring Siljan i Dalarna
hava de tätast belägna knutpunkterna
för hemslöjdens organisering och
avyttring.
Den kvinnliga småbrukskolonien
”Emaus”, upprättad av Maria
Win-quist i avsikt att av vilsekomna unga
kvinnor göra dugliga lantbrukare,
visar i en serie fotos sin vackra
utveckling åren 1905—1914. Den trevliga kon
”Maj” ar med Överallt och i alla
möjliga situationer.
Ett flertal slöjd- och vävskolor visa i
vällyckade småutställningar vad de
kunna åstadkomma inom sina resp.
områden. Så utställer Fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala ett antal
vävnader, M. Nordenfelts högre
handarbets-seminarium i Göteborg en kollektion
underkläder, Handarbetets vänners och
Hulda Lundins högre slöjdseminarium
pedagogisk slöjd.
Så komma vi till en mängd
föreningar och inrättningar, stiftade eller
ledda av kvinnor, vilka i ett flertal
montrer med de förut nämnda, rörliga
ramarna visa intressanta bilder från sin
utveckling och dragen av dem, som
brutit mark och gått i spetsen. Ett
närmare ingående på dem alla — eller
ens ett uppräknande — är inom dessa
gränser otänkbart. Vi se inrättningar
av religiöst slag, såsom K. F. U. K.,
diakonissanstalter, Frälsningsarméns
slumverksamhet, missionssällskap, vi
se denna mängd af socialt-pråktiska
företag, ledda av kvinnor, såsom
arbetsstugor, yrkesskolor, barnbibliotek,
abnormanstalter av olika slag, hem för I
ensamställda mödrar, spädbarnshem,
barnhem, kooperation m. m. Vidare
vad man skulle kunna kalla
socialt-etiska sammanslutningar, sådana som
ungdomsklubbar, kvinnliga
studentföreningar, klubbar för arbeterskor,
nykterhetsföreningar och många
andra, samt slutligen en rikhaltig
kollektion upplysningsmaterial rörande den
högre flickskoleiindervisningen i vårt
land, i vilken avdelning en hedersplats
intages av ”Johannes Rudbeckius 1581
—1646. Grundare av de första svenska
flickskolorna i Falun 1621 och Västerås
1632”. En del av dessa institutioner
utställa jämväl i Industrihallen.
En grafisk tabell utvisande
elevan-talets stegring i våra folkskolor låter
oss se en starkt stigande kurva vad
lärarinnorna beträffar. Bredvid tabellen
citeras följande ord: ”Att skolan redan
skördat fördel av det större antal
lärarinnor, som inträtt på arbetsfältet,
är en sak, som ligger för öppen dag.
Ljusdal den 30 dec. 1871.
Carl Oscar Roos.
Folkskoleinspektör”
Andelsföreningen Svenska Hem
berättar i talande siffror om sin
utveckling. Medlemsantalet utgjorde år 1905
573 och år 1913 2,468.
En mängd modeller av byggnader
för samhällsnyttiga ändamål ge hela
rummet en glad prägel. I form av de
allra näpnaste dockhus — ett par till
det inre fullt monterade — se vi
Ko-loniträdgårdshus från
Eriksdalslun-den, Stockholm, Lillgårdens
konvalescenthem, Södermanland, Engelbrekts
barnkrubba och Värtans barnträdgård,
Stockholm (de bägge sistnämnda
synnerligen tilltalande), Kinder g ar t ensal
från Fröbelinstitutet i Norrköping,
Kvinnliga kontorist för eningens stuga
vid Hofås nära Göteborg samt en del
mindre modeller av sociala
inrättningar i Göteborgstrakten.
Barnavårds skolan Grefturegatan 44,
Stockholm, utställer en ”kätte”, där
baby är i så gott förvar som någonsin på
sin mammas arm, en liten säng och ett
mycket inventiöst förvaringsskåp.
I ett litet, men betydelsefullt häfte,
innehållande matriklar och
förenings-tryck påminna Akademiskt bildade
kvinnor om sin tillvaro. När
möjligheterna till boklig bildning ställa sig
lika lättåtkomliga för bägge könen, och
när kompetensen blir det avgörande
vid befattningar, där akademiska
examina förutsättas, då kommer detta lilla
häfte att betydligt svälla ut!
Vidare utställas album med
fotografier över verksamheten inom
Kvinnoklubben, Stockholm, Kungsholms
ungdomsklubb och Svenska allmänna
kvinnoförbundet till djurens skydd.
Å vackert textade väggtavlor
belysas våra vetenskapliga, vittra och
konstnärliga statsinstitutioners
bedömning av kvinnors insatser å dessa
områden. En tavla omtalar t. ex. att
Kungl. svenska akademien tilldelat
”mindre skådepenningar av guld åt
Fru Julia Kristina Nyberg 1829
Mamsell Fredrika Bremer 1831
Fru Katarina Cramer 1833
Fru Ulrika WidstrÖm 1840
Skådespelerskan fru Ebba
Charlotta Hwasser 1881 ”
Yrke skommittén, vars ordförande
varit fröken Axianne Thorstenson och
statistiker d:r Ingegerd Palme, har, så
vitt man kan döma, haft den drygaste
arbetsbördan på sin lott. Det har
främst gällt att draga kontentan ur
officiell statistik angående löner,
arbetsförhållanden och dyl. Men även
annars icke tillgänglig statistik har
kommittén mäst uppleta, och där icke
materialet räckt till — och det var på
många håll — har man måst insamla
sådant. Att ur de mestadels
oorganiserade och i följd därav svåråtkomliga
kontors- och butiksbiträdenas stora
skara hämta pålitligt, tillräckligt och
belysande statistiskt material hör ej
till de lättaste uppgifter. Kommittén
har emellertid presterat ett i hög grad
erkännansvärt arbete.
I lättbegripliga, och roande
framställningar visas oss frekvensen av
kvinnlig arbetskraft inom statens och
kommunens verk, i banker och
bankfirmor, inom handel och industri,
sjuk-sköterskeyrket, apotek, läkare- och
gymnastyrket m. fl. Kvinnor som
avlagt studentexamen i Sverige få dels
i en stor väggtabell, dels i grafisk
framställning reda på att år 1871
utgjordes deras antal av summa 1 och
år 1910 av 183. Sammanlagda antalet
kvinnliga studenter på dessa 40 år
utgör 1,794. I en synnerligen intressant
serie bilder gives svar på frågan:
”Varför har kvinnoarbete i hemmet
utbytts mot förvärvsarbetei” Denna
serie är väl värd att begrundas av alla
dem, som stå undrande och spörjande
inför en mängd företeelser, som på det
intimaste sammanhänger just med
detta faktum.
Något som ovillkorligen måste gripa
även den kallsinnigaste föraktare av
kvinnlig arbetsprestation — och vi må
hoppas att många, många av det slaget
måtte besöka Årsta i sommar! — är
den enkla, talande tabellen över
”Levnadsvillkoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö för kvinnliga
befattningshavare med en slutlön av minst 600 krn
900 kr. etc.” samt icke mindre
framställningen av barnmorskornas
otroliga slit och umbäranden i vissa delar av
Sverige. Över-Kalix socken i
Norrbottens län, i storlek ett ordinärt svenskt
landskap, utgör ett barnmorskedistrikt,
där lönen utgår med 300 kr. årligen,
medan Bjufs socken i Skåne äger två
barnmorskor med en lön af 600 kr.
vardera. Vederbörande synas icke vilja
erinra sig att, ehuru Över-Kalix är
fattigt på folk, är det oändligt rikt på
kilometer!
Några humoristiska akvareller
framställa en kvinnlig journalists
arbetsdag. Den slutar här kl. 12,10 f. m., då
sista spårvagnen gått, och hon på
hemvägen blir erbjuden sällskap av än den
ene än den andre uppdykande manlige
individen. En konstnärinna, Aina
Sten-berg-Masolle, visar oss i några flott
utförda bilder, att våra kvinnliga
konstnärer till allra största delen ägna sig
åt figurmålning jämfört med andra
grenar av målarkonsten.
Och så ha vi avslutat vår rond i
Årstas stora utställningssal. Ett
”normalkök”, i vilket små
demonstrations-kurser komma att hållas, är ännu icke
inrett
Vi stanna vid utgången och kasta
ännu en blick över salen. Efter
väggarna löpa de omtalade ”lagbanden”, vilka
hugfästa viktiga data ur
kvinnorörelsens historia, exempelvis:
”Att hädanefter wälfrejdade
personer av Qwinnokönet, som i anseende
till förswagad hälsa eller andra
bewe-kande omständigheter, finnas wara i
behof af något passande
försörjnings-medel, må, efter i behörig ordning
gjord anmälan, erhålla tillstånd att i
Stockholm tillwerka och till salu hålla
tortor, pastejer och bakelser.” 1834.
Och ”att kringbära glasarbeten å
gator och allmänna platser i
hufvudsta-den”. 1844. Texterna löpa bredvid
varandra i två rader, den ena avser de
gifta kvinnorna, den andra de ogifta.
Det gråa fältet mellan dem har
skämtsamt uttytts som ”mannens eviga måls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
