Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inaiiskap’*. Lagbanden skulle gjort si g
bättre, om de textats tydligare och
placerats friare.
I Övre våningen möta vi i vestibulen
Svenska konstnärinnors utställning,
vilken bör få sitt särskilda kapitel. De
stora utrymmena här uppe hava
utnyttjats på ett synnerligen tilltalande
, sätt. Ett rum, som ännu ej är inrett,
kommer att bli lugnt och behagligt som
skrivrum med sina djupblå väggar och
violetta gardiner — en färgverkan av
egendomlig, men delikat natur.
Biblioteket med en vald boksamling,
omspännande, kronologiskt sett, flera
århundraden, består av böcker om kvinnor
och av kvinnor. Ett torrt uppräknande
av boktitlar vore här icke på sin plats.
Årsta bibliotek bör ses och njutas!
Fredrika Bremers egen salong är ett
förtjusande rum med gammaldags
spatiöst utrymme, långa ”släktsoffor”
längs väggarna och en särskild doft av
fin, nedärvd kultur över sig.
Föreningen ”Ro”, vilken som bekant arbetar
för ett ålderdomshem åt pensionerade
lärarinnor, utställer sin idé praktiskt i
form av en liten fullt möblerad våning,
hemtrevlig och prydlig. Slutligen har
Årstas omtänksamma skapare haft den
goda idén att för en måttlig penning
bjuda den utstallningströtte en stunds
ostord vila i en av de åtta små
inbjudande gästrummen i olika kulörer.
Och till sist ett ögonkast in i den
mest materiella avdelningen!
Restaurangen på nedre botten är ett helt litet
konstverk af smak och hemtrevnad. De
vitlackerade möblerna med sitt
blommiga överdrag, de gamla kopparsticken
på väggarna och den aptitliga och
originella inblicken rakt in i köket genom
de stora glasfönstren — allt detta i
förening med god mat och facila priser
kommer säkerligen att göra Årstas
matsal frekventerad!
Vi trodde alla att Årsta skulle bli
vackert och uttrycksfullt. Det kan med
fog sägas ha överträffat även högt
spända förväntningar.
Elsa Alkman.
Margareta Hvitfeldts
stipendie-inrättning.
Kuratorerna över Hvitfeldtska
stipendie-inrättningen ha nu uttalat si g över de
kvinnliga studentföreningarnas
framställning om beviljande av stipendier från
stiftelsen även till kvinnliga studerande, ocli
ieke funnit dessa innehålla tillräckliga skäl
for en sådan åtgärd. Skulle de trots detta
vinna beaktande, vilja kuratorerna
avstyrka att stipendier utdelas åt kvinnliga
lärjungar vid dc enskilda gymnasierna. Icke
heller bör ett visst antal stipendier givas
de kvinnliga studerandena, utan böra de
söka stipendierna i tävlan med manliga
kamrater.
ARTHUR BALLIN
KAPPFABRIK MÄLA^TORQffTj3 I
m » Lagi-t.zs&ijxsszi t•srmfm
"i ™ __*
För Stockholm’ försäljning av
DAMKAPPOR - KOSTYMER
i* minut till bestämda fabrikspriser.
Måttbestälioingar utföras förstklassigt och billigt.
En gros. OBS.! Ingen butikslokal.
ARTHUR BALLIN, Kappfabrik, Mälartorget 13, 2
tr.
Några intryck från Frankrike just nu.
Måhända lyder man, när man börjar
åldras, mera än förut under den
ofrånkomliga lagen om kroppars tröghet. För min
del kan jag icke finna annat skäl — eller
önskar icke linna något annat! — till att
jag for varje förnyat besök i Frankrike
yttermera befästes i min åsikt att intet
land på jorden är som Sverige. Jag vill
nämligen icke medgiva att det är mitt
älskade Frankrike, som icke vid förnyade
prövningar visar sig hålla det ideal min
svärmiska ungdom för ett decennium
sedan byggde upp omkring det.
Och nu i vår!
Det är värre än någonsin. Kära ni och
jag och alla förståndiga .kvinnor, som
använda samma språk, vi veta ju alla, att de
bästa och förträffligaste människor av dem
vi icke ha någon gemenskap med, bli
avskyvärda när frågan blir att ta oss pu
allvar. Och de mera feministiskt tränade
bland oss ha nog ofta stunder eller
perioder, under vilka de helt enkelt ieke orka
tala rösträtt, av äckel över att behöva ta
argument i munnen, som förefalla dem
lånade, banala, utnötta intill leda.
Faktiskt, man frågar sig varför en sådan
sak som vår skall behöva diskuteras ur
allmänna synpunkter. I grund och botten
är det ju bara frågan om civilisationens
evigt unga grötfat — vi skola fram till det,
och de som sitta och passera skeden från
hand till hand, vilja ieke släppa dit oss.
Enkelt, manligt och mänskligt.
Men tro icke att fransmännen se saken
sålunda, åtminstone låtsas de icke om det.
De ha allt för goda huvuden oeh äro
alltför roade av att använda dem. Och det
oerhörda och oanade har ju hänt, att de
franska kvinnorna denrta nådens vår fått
med sig tillräckligt många franska män,
för att man numera skall kunna ha
rättighet att tala om en verkligt kraftig fransk
feministisk rörelse, som gjort rätt mycket
väsen av sig under den pågående
valstriden.
Fransyskorna äro sedan gammalt
duktiga husmödrar oeh organisatörer, och de
äro förmodligen de arbetsammaste kvinnor
på jorden. Så det är ju självklart att den
feministiska rörelse de ha skall vara bra
organiserad och på allt sätt väl skött. Men
utan all ohövlighet mot den — jag bugar
mig under tio franska artighetsfraser för
dessa berömda och spirituella damer 1 —
har feminismen oeh framför allt
rösträttskravet i Frankrike intill för ett par
månader sedan på det hela taget levat ett
mycket undanskymt liv. Det har visserligen
funnits där, men det har icke oroat någon,
icke ens de allestädes lätt uppblomstrande
antis, som bruka vara de första att taga
reda på det, för att dymedelst kunna slå sig
en billig triumf.
Emellertid! Le Journal, en ansedd och på
alla vis vederhäftig tidning, har, av orsaker
den själv bäst kan redogöra för, om den
vill, tillåtit en sin framstående
medarbetare, Gustave Téry, att slå ett slag för
kvinnorösträtten, och har därtill ställt spalter
och övrig apparat till förfogande.
I den lilla landsända jag förnötte grå
dagar nar detta hände, blev ett väldigt
buller. Gumman jag bodde hos visste att hon
härbärgerade en levande feminist, och
bykrogen — vilken i Frankrike är detsamma
som magasinet i en Stockholms förstad och
en på allt sätt passande ort för en resande
dam att konversera stadsfullmäktige på —
genljöd av undran och fasa och kvickt
naiva frågor. Det var som hade man talat
med kineser!
Och samma kinesers finare kusiner
ut-göt.o sig i pressen. Riktigt talangfullt för
resten, bra mycket lustigare än vi äro
vana vid i vår högerpress och med all
den älskvärdhet, som säkerheten giver. Jag
fasar för vad det skall bliva, när
Mariannes söner förstå att detta är det blodigaste
allvar, och den dag kommer då de skola
uppvisa för sina systrar republikens bokslut.
Den stora frågan i Frankrike just nu är
icke värnplikten, utan alkoholen.
Åtminstone ser väljarne ute i landsorten saken
sålunda, ta de miste, så tar. jag miste.
Det går en indignationens våg Över hela
vinlandet, icke mot den ädla druvan, men
mot vad vi här hemma kalla spriten, och
mot lagstiftarne, som icke formå sätta
rimliga gränser för den giftvåg som hotar att
dränka landet. Man skall ha levat här
rätt länge för att få någon uppfattning
om vad den gode franske borgaren och
framförallt kroppsarbetaren konsumerar
under veckans lopp av sprit, fransmännen
själva veta det, och de börja svårligen
rädas och veta sig ingen råd. För gemene
man har därför le Journals originella
uppslag kommit såsom möjligheten till en
ljusning, han ler glättigt vid tanken på att
sättet skall vara politisk rösträtt, och
medlet kvinnan, men han har sjulv så stora
sociala kunskaper, att han vet att på denna
jorden intet, platt intet, sker utan politisk
rösträtt.
Liksom vi veta att intet, platt intet gott
tillkommer oss och våra barn av bägge
könen, utan kvinnans politiska rösträtt.
Nå, feministerna ha agiterat, talangfullt
oeh patetiskt, som det höves franska
poli-tici, och d:r Madeleine Pelletier, som är
socialist, och älskar att reta vänner och
fiender, har demonstrerat från rue de
Bi-voli oeh till plaee de TOpéra, oeh Gustave
Téry har skrivit små förtjusande
mellan-stiek i le Journal. Och de andra ha
dragit fram de vanliga kvickheterna. Visst
skall hon rösta, hon är ju ändå utrustad
med alla nutidens uppfinningar i kläd- och
tankeväg, låt henne, vår förtrollerska,
lägga sig till med detta också! Låt henne bara
ieke ha revolvern i muffen, säga M:me
Cail-leaux’ antagonister — allt ”hyggligt” folk,
som rimligt kan vara — och de mera
differentierade tillägga, att kvinnorna vilja
själva icke hava rösträtt och bevisa det
fortfarande med M:me Cailleaux — denna ädla
dam har nämligen för sitt försvar vänt sig
till Labori i stället för till Maria Vérone.
— Etc. etc.
Tillsammanlagt torde den
försöksvotering som le Journal anordnat vid sina
redaktionslokaler och litet varstans
runtomkring i staden ha samlat ett
hundratusental röster. Det är icke så illa, och
det lider intet tvivel om att denna vår
kommer att sätta epok i den franska
feminismens historia.
Men man får dock en brännande tröstlös
känsla av att fransyskorna, ”skola vandra
till blods sina fötter genom dagarnes hetta
oeh regn” innan de stå, icke vid målet,
men så nära det som vi, det vill säga, så
nära att våra motståndares hat slår emot
oss som en ständigt eggande, ständigt
hettande och ständigt manande våg!
Paris i maj 1914.
Gwen.
Den danska grundlagsändringen.
Enligt meddelande från Köpenhamn
kan den nya grundlagens stadfästelse
väntas först i början av juli och icke
den 5 juni såsom förut antagits. För
alla, som hoppats att vid
köpenhamns-mötet den 10—11 juni få hälsa
Danmarks kvinnor som politiskt myndiga
medborgare, kommer underrättelsen
om dröjsmålet som ett streck i
räkningen. Men vad betyder i realiteten en
väntetid av några veckor, när man
själv är van att räkna väntetiden i år,
i treårsperioder ...
Andra nordiska kvinnomötet i
Köpenhamn
äger såsom förut nämnts rum den 10—11
juni. FÖr arbetsprogrammet har
redogörelse förut lämnats. Första dagens afton ger
staden Köpenhamn välkomstfest på
rådhuset och andra dagen äro mötesdeltagarna
av Dansk Kvindesamfund inbjudna till fest
på Skodsborgs Badehotel.
Mötesförhand-lingarna komma att äga rum i Folketingets
sal, såvida icke Riksdagen då sitter.
Anmälan om deltagande i mötet ställes
till Dansk Kvindesamfund, 49 Studiestrcede,
Köpenhamn. K. Mö tesa vgift är 3 kr.
”Du som ingenting har
att göra.”
Interiör av Frigga Carlberg.
”HÖr nu, Elsa lilla, du som...” — Fru
Elsa hajade alltid till, när hennes man
började sitt tal med "du, som”. Hon hade
försökt att vänja honom av med denna
inledning, då han ville be henne om en tjänst,
men upgivit försöket som hopplöst. Nu
kom fortsättningen:
”Du, som ingenting har att göra i
förmiddag, skulle kunna roa dig med att se
igenom Post- och Jnrikestidningar för förra
året. Det är en artikel om en
markegångs-taxa för Örebro län, som jag ville titta på.”
”Ja, lilla Axel, om jag får tid så — —”
”Tid!” — Axel vände sig från spegeln,
framför vilken han soignerade sina
mustascher, och mätte sin fru med förvånade
blickar, vilka hon dock icke märkte,
sysselsatt eom hon var med att ordna en hop
småplagg för lillans morgontoalett och
samtidigt hålla barnvagnen i stilla rörelse.
”Tid! Du har ju hela förmiddagen för
dig själv, när barnen äro i skolan och lillan
sover — du har ju inte några bestämda
timmar att passa på, som en annan stackare
har. Tidningarna ligga på vinden, antar
jag, i kronologisk ordning, som jag lärt dig
att lägga dem, då går det lätt at^ få reda
på vad man vill ha.”
”Vet du i vilket nummer artikeln står?”
”Nää — det var visst i slutet på förra
året eller kanske i januari — bäst du ser
igenom sista halvåret först. För resten
talade jag med dig om de olika
marke-gångarna då jag läste tidningen, så att om
du delade din mans intressen, så borde du
komma ihåg den. Men som vanligt hörde
du med bara ett öra, det andra följde med
Alfs katekesläxa, som du med kvinnans
beprisade taktkänsla just då passade på att
förhöra honom.”
”Ja, nu minns jag. Handlade inte läxan
om ’hedningarna som icke hava lagen?’”
Fru Elsas röst hade fått en smula
gladare klang, när hon fortsatte: ”Det var i
slutet av november Alf hade hedningarna,
Ellen och Erik hade dem i våras.”
”Och sådant minns du!”
”Jo, det vill jag lova. Ingen mor, som
läst katekesläxor med sina barn, glömmer
väl den pärsen! Så att, om du är säker på
att det var Alf och hedningarna, som...”
”Jo, jag minns särskilt, att jag körde in
honom i barnkammaren, för han lipade Över
att läxan var svår.”
”Frun!” — Det var Mina — familjens
faktotum — som knackade på dörren: ”Nu
kokar äggvattnet, och det är väl bäst frun
passar på äggen själv, så att herrn får
dem till pass. Mjölkbudet vill ha reda på
om det ska vara någon extra grädde till
söndan, och madam Andersson säger
återbud om tvätten — hon frågar om frun vill
bestämma en annan dag. Och så ...”
”Jag kommer genast”, avbröt
matmodern rapporten. — ”Söta Axel”, vände hon
sig till mannen, ”rör vid vagnen ett enda
litet tag, så att lillan inte börjar gråta.”
Axel var ingen hustyrann. Han var
tvärtom en mycket godlynt människa, den
ömmaste make och fader. Lillan behövde
inte göra den svagaste antydan om sin
avsikt att bryta tystnaden, förrän vagnen
vid tonerna av ”Home, sweet Home” sattes
i den livligaste rörelse.
Då mamma vid Ullans något högljudda
protest kom inrusande, uttalade pappa, som
nu äntligen fått den rätta schwungen på
mustascherna, sin oförbehållsamma mening
om mödrar i allmänhet och hans barns mor
i synnerhet: ”vänja barn vid så skadliga
vanor som att sova under hjärnans
ständiga omskakning. Sådant kan endast falla
fruntimmer in, som ingenting ha att göra.”
Efter inmundigandet av frukosten, som
var nästan sådan den bör vara, då den
serveras av kärleksfulla händer, som
ingenting annat ha att göra. tände Axel sin
cigarr och begav sig i gott mak till
tjänsterummet.
Fru Elsa skötte om lillan, hjälpte Mina
att städa rummen, och medan denna
därefter gjorde torguppköpen, gav hon de
större barnen frukosten n:r % då de kommo
hem på skolrasten, lagade en reva på
Ellens klädning, plåstrade om Eriks näsa,
som en stridslysten kamrat kommit för nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
