Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ökade bördor och ökat rim.
”När nu Ökade bördor skola läggas på
folket, bör man också ge folket ökat rum.
De fattiga ha ingen medborgarrätt i vårt
land och de sjuka, som drabbas av
hem-sökelser, äro lika i Ila lottade”, yttrade hr
Klefbeck i remissdebatten den 27 maj. Han
ftänkte därvid uppenbarligen endast på
männen i vårt land, eljes hade han måst
tillägga ännu en kontingent av folket,
talrikare än dessa, evad de äro rika eller
fattiga, sjuka eller friska, röstägande eller
rösträttslösa — kvinnorna.
De bördor, som nu måste utkrävas för
försvaret, komma att icke minst tungt
drabba dem, om man också ej av dem direkt
begär deras armars kraft och endast av
ett relativt fåtal1 en andel av deras guld.
I varje hem, framför allt i de mindre
bemedlades, komma utan tvivel
uppoffringarna för försvaret, att bliva mycket
kännbara. Och det är endast den om
kvinno-gärning och kvinnoliv fullkomligt
okunnige, som icke förstår, vem som i dessa hem
får offra mest och med en Ökad arbetsbörda
måste ersätta den förlust av arbetskraft
och arbetstid, den ökade direkta och
indirekta beskattning, som försvarsreformen
kommer att medföra. I alla tider och hos
alla folk ha kvinnorna för försvaret burit
lika tunga bördor som männen, men utan
det vederlag, som dessa förmått betinga sig.
Huru de uppoffringar, som nu kräves av
oss, komma att i oändligt skiftande former
inverka på kapitalbildningen, på
arbetslivet, på näringarna och därmed på snart
sagt varje sida av vår tillvaro under
kommande tid, låter sig i denna stund
naturligtvis ej fastslås, ej ens antydas. Att
verkningarna torde bli djupt ingripande,
därom äro emelltid alla ense. Åven inom
de förmögnas parti, som dock komma att
drabbas mindre hårt än de fattiga, hör
man röster som ge ord åt onda aningar.
Det är dock dessa förmögna, som i
främsta rummet talat stolta ord om den för alla
lika plikten att villigt offra för
fosterlandets försvar, — är det då icke underligt,
att just bland dem möta den minsta
förståelsen för deras likställighetskrav —
vilka komma att få ge försvaret änkans skärv,
vilka komma att få bära fram av sin
fattigdom allt vad de äga, sina tysta
försakelser, sitt tåliga, dagliga slit, sin redan
pressade arbetskraft? Borde icke det parti,
som hittills alltid köpt genomförandet av
sina rustningskrav med rösträttens eller
andra förmåners utsträckande till dem, som
drabbats tyngst av de ökade bördorna, i
rättfärdighetens namn även denna gång
bereda dessa, de i hem och skolor, fabriker
och ämbetsverk arbetande kvinnorna, ett
ökat rum i samhället? B. B.
Lagberedningen tillkallar kvinnliga
sakkunniga.
Frågan om utom äktenskap födda barns
och deras mödrars rättsliga ställning är för
närvarande föremål för lagberedningens
behandling. Att biträda vid beredningens
överläggningar har, efter av regeringen
erhållet bemyndigande, en del sakkunniga
tillkallats och bland dem aven fyra
kvinnor, nämligen föreståndarinnan för
Svenska fatt ig vårdsförbundets barnavårdsbyrå i
Stockholm, fröken Ellen Afzelius,
barna-vårdsinspektören fröken Anna Lindhagen,
verkställande direktören i Oscars
församlings fattigvårdsstyrelse i Stockholm,
fröken Ebba Wedberg samt fröken Ebba
Pauli.
Selma Lagerlöfs
föredrag vid rösträttskongressen i Stockholm
den 13 juni 1911
HKM OOM STAT
utgivet av F. K. P. R. i Falun, kan rekvireras genom
Rösträttsbyrån, 6 Lästmakaregatan, Stockholm,
Pris o öre,
ARTHUR BALLIN •
KAPPFABRIK MALAgT,crR°fT13
För Stockholm försäljning av
DAMKAPPOR - KOSTYMER
i minut till bestämda fabrikspriser.
Måttbeställningar utföras förstklassigt och billigt.
En gros. OBS.! Ingen butikslokal.
ARTHUR B ALLM, Kapp fabrik, Mälartorget 13, 2(,
Kvinnorösträtten debatteras i engelska Överhuset,
Tisdagen den 5 och onsdagen den 6 maj
ägde en synnerligen intressant debatt rum
i engelska Överhuset, rörande kvinnans
politiska rösträtt, anmärkningsvärd, såväl ur
den synpunkten att det var första gången
frågan debatterades i Överhuset, som att
den framlades från konservativt håll.
Debatten inleddes av motionären, lord
Selbor-ne> som i ett långt och glänsande
anförande framlade de logiskt bindande bevis som
lågo till grund för hans övertygelse, att
kvinnans politiska rösträtt borde
genomföras.
Lorden kritiserade skarpt det sätt, varpå
Underhuset tagit upp frågan till
behandling, hur de uppehållit kvinnorna med
fagra löften och hur de, så snart frågan blivit
aktuell och det var utsikt till att den skulle
bliva lag, icke dragit sig fÖr att bryta
dessa samma löften.
Ett av motståndarnas huvudskäl,
nämligen att kvinnorna själva inte önska
rösträtt är en sak, som inte är möjlig att
bevisa, ”men vad som kan bevisas”, yttrade
talaren, ”är att landets mest begåvade och
bildade kvinnor allvarligt sträva efter full
medborgarrätt, och om det också finns
kvinnor som inte vilja ha rösträtt, så är
det enligt vår övertygelse, ingen orsak
varför de som ivrigt eftersträva den, på den
grund skulle bli utan.”
Lorden vände sig även mot det absurda
i att kvinnorna uppmuntras till alla
förarbeten i fråga om val. Då är det önskvärt
att de deltaga i politiken, att de bilda
politiska sammanslutningar och uppträda på
talarstolarna. Men det enda som nekas
dem, det är att själva få nedlägga sin röst
i valurnorna. Talaren kunde förstå de skäl
som föranledde vissa män att alldeles hålla
kvinnorna utom politiken, men icke den
tankegång, som låg till grund för att
på-börda dem en massa valarbete, men vid det
slutliga avgörandet fordra att de dra sig
tillbaka.
Och den valkår, som på detta sätt
trampades ned hade lord Selborne på det hela
taget funnit vara den, som mest vårdade
sig om sitt fosterland och dess intressen.
Till slut, och efter att ha påvisat de goda
resultaten av kvinnorösträttens verkningar
i Australien och vissa av Nordamerikas
Förenta stater, ville lorden framställa den
frågan om politik är något ideellt, att män
med vitt skilda åsikter gemensamt sträva
efter att göra människosläktet bättre och
lyckligare, eller om det endast är en
strävan efter makt, titlar och äreställen.
”Skola vi ha höga ideal, eller inga ideal alls?
Jag är säker om att kvinnans inflytande
skulle göra sig gällande mot ett
neddragande av politiken till låga syften.”
En annan av det konservativa partiets
ledande män, lord Newton, bemötte lord
Curzon (ordf. i antirösträttsföreningen), som
öppnat bataljen mot billen, genom att
framhålla hurusom dennes argument voro
gamla och utnötta och helt och hållet berövade
nyhetens behag. Det enda argument lord
Newton funnit ha någon fog för sig vore,
att kvinnorna inte borde få rösträtt, så
länge suffragetternas våldsdåd icke upphörde,
men han kunde inte förstå att liberalerna,
som trots allehanda våldsdåd troget
understött Home Rule, kunde fästa så mycket
avseende vid detta. Såg man opartiskt på
suffragettrörelsen var den kvinnans blinda
fanatiska och ologiska hämnd på det parti,
som trampat hennes rätt under fotterna.
”Och jag tror inte det är någon överdrift”,
tilläde lorden, ”om jag säger, att ingen
enskild individ blivit skamligare behandlad
än kvinnan som kollektivbegrepp blivit
behandlad av Underhuset sedan år 1906.”
Även lord Newton betonade, i likhet med
motionären, det intensiva arbete kvinnorna
nedlagt för sina respektiva partins
intressen och hur åtskilliga, vilka nu sitta i
Parlamentet, ha kvinnorna att tacka för denna
hederspost.
Lord Newton avslutade sitt anförande med
att erinra om de framstående män inom
konservativa partiet, som skänkt
kvinnorösträtten sitt stöd: lord Beaconsfield, lord
Salisbury och mr Arthur B al f our.
Debatten upptogs sedan från liberalt håll
av lord Tenterden, som anslöt sig till
motionen på grund av arbeterskornas
ställning i landet. Det gjordes ofantligt mycket
fÖr den engelske arbetaren, men i
närvarande stund hade de kvinnliga arbetarna
ingen som representerade dem i
Parlamentet.
Förre krigsministern, lord Haldane
(liberal) framdrog i sitt anförande ett argument,
som säkert kommer att bli ganska
överraskande för vissa motståndare till
kvinnorösträtten i vår riksdag, han önskade
nämligen att kvinnorna måtte få rösträtt
på grund av den sjunkande nativiteten.
Orsaken till den låga nativitetssiffran ansåg
talaren ligga i de sociala
missförhållandena, som man endast med kvinnornas
bistånd kan råda bot på.
Lord Ampthill (konservativ) kom med den
invändningen, att han ingalunda kunde
erkänna rättfärdighetsprincipen, och den
åtföljande bevisföringen var till ytterlighet
svag. Lorden ansåg nämligen, att om
rätten att rösta innebure ett abstrakt
rättsbegrepp, skulle den vid det här laget varit
allmänt erkänd i alla länder och bland alla
nationer. Men då detta icke är
förhållandet, kan man omöjligt säga att denna
abstrakta rätt existerar.
Det vore i sanning bedrövligt, om alla
rättfärdighetsprinciper, som icke fått sin
praktiska tillämpning eller sitt fulla
erkännande, för den skull vore dömda att aldrig
någonsin tränga in i folkens medvetande.
Ett sådant påstående faller på sin egen
orimlighet. Dagens sista talare voro
biskoparna av London och Oxford.
Biskopen av London, vars ord säkert voro
bland det mest vägande av allt det, som
yttrades under denna mycket
anmärkningsvärda debatt, började med att förklara, att
det var i egenskap av proselyt, som han var
beredd att stödja förslaget. Det var ej
länge sedan han blivit omvänd med avseende
på den föreliggande frågan, och detta hade
skett, fastän man ju måste säga att
placerandet av en bomb under hans stol i St.
PauFs katedral knappast kunde anses
såsom ett riktigt taktfullt sätt att omvända
honom. Efter att ha uppdragit en parallell
mellan suffragetterna och Ulstermännen och
påvisat de stora och djupgående
samhälls-orättvisor, som ligga till grund för
kvinnornas förtvivlade handlingar, övergick
talaren till kvinnornas påstådda bristande
intresse för den kommunala rösträtt, som de
redan äga, och visade med siffror, att
kvinnorna i allmänhet icke stå tillbaka för
männen vid utövandet av den kommunala
rösträtten, och detta oaktat svårigheten att
finna lämpliga kvinnliga kandidater på
grund av den gifta kvinnans utestängande
från kommunala förtroendeuppdrag.
Biskopen, som i nio år haft sin verksamhet
förlagd till Londons slums, hade kommit till
den övertygelsen, att den brännande
bostadsfrågan endast kunde lösas med
kvinnornas medverkan. Det har alltid sagts, att
kvinnans sfär är hemmet, och just av
denna anledning borde lagstiftarna taga
kvinnorna med för lösandet av denna fråga,
med vilken så mycket av det härskande
eländet i samhället hänger samman. Så
länge som kvinnorna äro utan rösträtt, är
det omöjligt att uppväcka
regeringsmaktens intresse för frågor av detta slag. ”De
rösträttslösa äro alltid de första att kastas
över bord, då det gäller att lätta det
politiska skeppet.”
Åven biskopen av Oxford uppehöll sig vid
den sociala sidan av frågan och framhöll,
att det i hela världen icke funnes en grupp
människor bättre ägnad att utöva politisk
rösträtt, än de kvinnor, som nu begära
rösträtt i England. De stridande suffragetterna
äro endast ett försvinnande fåtal. Det enda
sättet att hindra våldsamheter är att
un-danrödja orsakerna till dessa.
Följande dags debatt, som varade i 4V2
timmar, öppnades av lord Courtney
(liberal), som redan för 40 år sedan, och då i
Underhuset, talade för kvinnans politiska
rösträtt.
Lord Willougby (konservativ) undrade
om inte parlamentsledamöterna sitta i
Över- och Underhus för att representera
såväl män som kvinnor. Nekar en man lor
att han även måste företräda kvinnornas
rätt, är han ovärdig den plats han intar,
men om han erkänner att han även sitter
där som kvinnornas representant, kunde
lorden omöjligt se något förnuft i att de
inte också skulle få rösta på honom.
Han betonade även den stora
utsträckning arbetet för rösträtten fått bland
kvinnorna, att varje betydande
kvinnoorganisation tagit upp frågan på sitt program
och att suffragetterna, jämförda med de
Övriga, endast utgjorde ett ringa fåtal.
Ävenledes beklagade han det sätt, på vilket
pressen i sin helhet undertryckt frågan, så att
allmänheten inte kunnat bilda sig någon
klar uppfattning om dess omfång, och han
fann det i sanning anmärkningsvärt, att
när en så högt aktad och ansedd man, som
biskopen av London, i föregående dags
debatt hållit ett långt anförande i frågan,
Times morgonen därpå avfärdade detta på
en tre, fyra rader.
Lord Lytton (konservativ) ordf. i
Männens förening för kvinnans politiska
rösträtt, framhöll i ett utomordentligt
anförande det betydelselösa i att diskutera en
abstrakt rätt. Vad frågan närmast gäller, är
Englands speciella representation och de
grunder på vilka denna representation
utesluter vissa medborgare från rätten att
rösta. Varje man, vilken klass och vilket
yrke han än tillhör, kan få rösta, men denna
rätt är varje kvinna förmenad, och detta
fann lorden vara stridande mot Englands
demokratiska styrelsesätt. Vidare hade
varje motståndare, som yttrat sig i
debatten, framdragit det skälet att kvinnorna
inte vilja ha rösträtt,. Fastän de på
mångfaldiga sätt hävdat detta, ville talaren blott
erinra om vad Gladstone yttrade år 1884,
när man ville hålla före att lantarbetarna
inte ville ha rösträtt.
Han svarade: ”Jag bryr mig inte om
vilket de vilja. Staten fordrar den för deras
räkning.”
Lord Lytton avslutade sitt intressanta
anförande och dagens debatt med att
uppmana ’de närvarande att rosta för billen,
emedan, i den nu pågående striden,
kvinnligt hjältemod, kvinnliga uppoffringar och
kvinnlig kraft ocfi idealism ödslades med
på ett sätt, som kunde tillvaratas for bättre
och nyttigare ändamål.
Vid sammanräkningen befanns det, att 60
röstat för billen och 104 emot och uppsköts
andra läsningen på 6 månader.
Östermalms Sjuk-, Vilo- & Förlossningsliem
12 Flonagatan STOGKHOLM9 2, 3 o. 4 tn. (hiss). Telefoner; Riks 9012. Allm. 12 50.
Läget för sjuk*, vilo- och förlossningshemmet är tyst oeh ostört. Soliga rum. All nutida komfort. Operationsrum. Badrum, med fullst. elektr. ljusbad, med eller utan massage, även för andra än hemmeti patienter.
De strängaste fordringar på hygien uppfyllda. Telefoner i varje våning. Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare oeh ackuschörska.
Rtf.: D:r E. 0. HULTGREN, Dir ARTHUR FURSTENBERG, Dyr ARNOLD J OSEFSON. Föreståndarinna HILMA FRED LUND, f. d. föreståndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o. vid Drottninghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
