Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. U. K:s världskonferens i Stockholm.
Från några av mötesförhandlingarna.
En mängd av Finlands mera
framstående män hade tillfrågats om
följderna av kvinnornas deltagande i det
politiska livet, och alla deras
uttalanden hade varit gynnsamma för saken.
Enstämmigt hade svarats, att ingen
skada skett på goda seder och
familjeliv. Särskilt hade männen tilltalats
av det sakförhållande, att kvinnorna
voro så blygsamma* i sina fordringar
på representation, samt att de i
riksdagen uttrycka sig så sakrikt och kort
och aldrig bruka repetera vad andra
sagt m. m.
D:r Friberg ansåg, att kvinnan bl. a.
hade en stor uppgift att skapa
harmoni i politiken liksom de" var kvinnan,
som skapade harmoni i hemmet.
Efter d:r Fribergs utomordentliga
tal och sedan ”Vårt land” sjungits
framförde fröken Annie Furuhjelm en
hälsning till mötet från
Internationella kvinnorösträttsalliansen,
representerande 26 nationers
rösträttsorganisa-tioner, och fru Astrid Paludan-Miiller
hälsade från de sju millioner kvinnor,
som tillhöra det Internationella
kvinnoförbundet.
Till sist talade fru Gyrithe Lemche.
Hon lugnade alla dem, som voro rädda
för kvinnornas rösträtt. Liksom det är
sörjt för att träden inte växa upp till
himlen, så är det också sörjt för, att
kvinnorna inte översvämma riksdagen.
Då mötet slutade var kl. Över 9 på
kvällen, och de flesta av deltagarna
hade hört tal och diskussioner i nästan
12 timmar, men det var som om
röst-rättsmotet hade upplivat de trötta och
givit dem nya krafter. Det förmärktes
ingen trötthet, men väl såg man många
strålande ögon tårade av rörelse. En
av våra egna rösträttsveteraner sade
till mig, då vi gingo ut: ”Tänk, att man
ändå ännu kan värmas så av ett
röst-rättsmöte.”
Vi svenskor kunna ju också behöva
att värmas. Det är uppmuntrande att
se, huru den kvinnliga rösträtten
erövrar land efter land, och det är roligt att
se fullmyndiga kvinnor runt om bland
våra närmaste st am frän der. Men nog
blandar sig i glädjen ett visst vemod
att Sverige skall bli sist på vägen
framåt.
I den ljusa segerstämning som låg
över detta möte hade vi ingen del.
Rådhusfesten.
Köpenhamns stad hade inbjudit
mötet till fest kl. halv 10 e. m. och man
gick dit direkt från Grundtvigs hus,
I den makalösa, festligt upplysta
rådhushallen mottogs man av borgmästare
oeh råd, och borgmästare Jensen
hälsade gästerna välkomna, varefter de
fem nationerna tackade var och en
genom en representant. Sveriges tack
frambars av fru Agda Montelius.
Efter talen begav man sig upp i den
härliga festvåningen, där en lätt supé
serverades. Här hade man tillfälle att
utbyta tankar och att göra nya
bekantskaper, Den anslående och otvungna
festen blev en vacker avslutning på en
vacker och minnesrik dag.
Andra mötesdagen.
Lagstiftningen för barn.
En inledarinna för vart av de
representerade länderna omtalade det som
genom lagstiftning är uträttat till
barnens skydd i de respektive rikena.
Fröken Anna Lindhagen var den
svenska inledarinnan och hon framhöll
att alla barn ha naturlig rättighet: 1)
att leva, 2) att få utbildning, 3) att få
skydd, om det är hos främmande, 4)
att skyddas för mindre goda föräldrar
och 5) att ej utpressas i arbete. Hon
ansåg, att Danmark, i avseende på
barnlagstiftning, var mycket före oss.
Det s. k. ”Vsergerådet”, som motsvarar
vår barnavårdsnämnd, har mycket
större myndighet och kan därför uträtta
mycket mera. Dessutom ger lagen där
bättre skydd åt ogifta mödrar och
deras barn.
D:r Björg Blöndal hade en hel del
intressanta upplysningar att ge om
förhållandena på Island, där det inte finns
några fabriker, där barnförbrytelser
äro okända, och där det i mannaminne
blott hade förekommit ett enda
barnamord, som är känt. Där bruka i
allmänhet även s. k. oäkta barn bära
faderns namn, vilket medfört, att gifta
män sällan ha barn utom äktenskapet.
I diskussionen betonades kraftigt, att
det behövdes en myndighet, som hade
hand om hithörande frågor, och det
framhävdes att den danska
”Vserge-råds”-institutionen möjligen kunde
utvecklas, så att den bleve fullt
tillfredsställande. Den danska inledarinnan
utvecklade också, att då staten övertar
föräldravården, bör den också utövas
så, att begåvade barn få utveckla sina
anlag och ej hållas nere. Hon framhöll
även, huru denna fråga på det
närmaste hänger samman med
nykterhetsfrå-gan, arbetslöshetsfrågan, frågan om
modershjälp m. m. och endast kan
lösas i sammanhang med arbetsklassens
höjande ekonomiskt och kulturellt,
I det hela gav diskussionen, som var
mycket livlig, ett fylligt intryck av det
varma levande intresse, med vilket
kvinnorna omfatta alla de frågor, som
röra barnen, liksom av huru mycket
som försummats och behöver tagas
igen på detta område.*
Särlagstiftning för kvinnor
var ämnet för eftermiddagens
förhandlingar och inleddes av fru Julie
Aren-holt, som i många år verkat som
yrkes-inspektör och har en vidsträckt
erfarenhet i hithörande frågor. På ett
mycket övertygande sätt påvisade hon,
huru den särskilda lagstiftningen för
kvinnor — närmast förbud för
nattarbete — endast medförde svårigheter för
kvinnor. Det vore nog gott, om aldrig
nattarbete behövde förekomma, men att
utestänga kvinnor från väl betalt
nattarbete i t. ex. typograf- och
bagerifacken medförde endast, att förut väl
betalade arbeterskor med måttlig
arbetstid i goda lokaler blevo hänvisade till
dåligt betalt och okontrollerat arbete
— ofta till mycket mera nattarbete.
Också hade kvinnorna i Danmark
energiskt protesterat, och tack vare dem,
hade man i folketinget förkastat den
internationella Överenskommelsen, oeh
lagen av 1913 innehöll ingen annan
särskild bestämmelse för kvinnorna än
om förbud för fabriksarbete veckorna
närmast efter nedkomst.
Fröken Ida Johansson från Sverige
kunde av egen erfarenhet berätta om
huru lagen om nattarbete för kvinnor
hade berövat såväl henne som flera
hundra andra kvinnor väl betalt arbete
såsom typografer. Också i Sverige ha
kvinnorna enigt protesterat mot denna
lagstiftning — men förgäves.
Kvinnorna drevos bort från det bättre till
det sämre arbetet.
I Norge och Finland, där kvinnorna
ha rösträtt, hade förbudet för
nattarbete .för kvinnor ej kunnat
genomdrivas. Mötet antog en resolution mot
särlagar för kvinnor — mot denna
höjdes endast två nej.
Till regeringen beslöt dessutom mötet
att sanda en resolution, i vilken
uttalades att mötet i de flesta fall slöt sig till
”Familjerättskommitténs55 förslag till
lag ang. ingående och upplösning av
äktenskap, och ett hopp om, att det
följande arbetet skulle skaffa
likställig-hetskravet fullt erkännande. Dessutom
uttalade mötet sin åsikt, att kvinnor
borde få plats i kommittén, då deras
intressen voro särdeles stora i denna
sak, och önskvärdheten av att
väsentligen lika lagar genomdrevos i de tre
länderna.
Sedan det egentliga mötet slutat med
dessa förhandlingar, avslutades det
med en angenäm fest på Skodsborg
badhotell.
Sigrid Kruse.
Den 10 juli Öppnades under stora
högtidligheter K. F. U. K:s världskongress i
Stockholm under livlig tillslutning av delegerade
från snart sagt alla delar av världen.
Förhandlingarna ha huvudsakligast ägt rum
i Blasieholmskyrkan, som varit i det
närmaste fylld av ett intresserat åhörarantal,
och den fråga, som från olika
synpunkter behandlats, har varit ”Kvinnans plats
i Guds världsplan”. Så talade under andra
mötesdagen M: lie Savary, Frankrike, om
”Den modärna kvinnans kristna
kvinnoideal” och framhöll vikten av kvinnans
samarbete med mannen på skilda områden samt
de sociala reformer, som ännu vänta på sin
lösning och som kvinnorna måste ägna sin
kraft åt: prostitutionen, klasshatet,
förbättrade arbetsvillkor o. d. Ett utomordentligt
rösträttsföredrag hölls andra dagens afton
av miss Una Saunders, Kanada, som efter
att ha berört orsakerna till kvinnorörelsens
uppkomst, inlät sig på en karaktäristik av
densamma. Miss Saunders framhöll
hurusom kvinnorörelsen växlar med de olika
problem de skilda nationerna ha att lösa
och att arbetet givetvis koncentreras på att
undanröja de grövsta missförhållandena.
1 de mest kultiverade länderna har
kvinnorörelsens förnämsta strävan gått ut på
kravet på politisk medbestämmanderätt.
Orsaken härtill ansåg talarinnan ligga i
att en mängd reformer icke kunna
genomföras utån kvinnans medverkan och hon
måste dela ansvaret för att rättfärdigheten
i statslivet måtte växa sig stark. Till slut
angav miss Saunders de riktlinjer
kvinnorörelsen bör följa: nämligen ett ingående
studium av den plats i världsalltet
kvinnan är satt att fylla och vars ideal vi böra
eftersträva.
Under förhandlingarna den 15 juni, som
voro ägnade ”Kvinnan i det offentliga
livet”, talade fröken Ingeborg Wikander,
Sverige, om ”Den studerade kvinnan och
yrkeskvinnan”. I ett intressant och sakrikt
föredrag redogjorde fröken Wikander för
hur vår tids mäktigaste rörelse,
arbetarfrågan och kvinnofrågan, anda till vår tid
blivit så gott som förbisedda och obeaktade,
men att kraven på likställighet numera
allmänt göra sig gällande. Talarinnan
framhöll därvid nödvändigheten av kvinnans
medverkan i det kommunala livet, enär hon
ofta äger en praktisk blick och ett sinne
för detaljer som mannen sakna, och
skildrade de insatser hon har att göra i
samhällslivet. Efter att ingående ha berört
orättvisorna beträffande
löneförhållandena, industrialismens genombrott och
därmed sammanhängande orsaker och den
naturliga klasskillnad, som trots vårt
demokratiska styrelsesätt ännu existerar,
avslutade fröken Wikander sitt föredrag med att
betona vikten av att den bildade kvinnan
arbetar på ett utjämnande klasserna
emellan och att den solidaritet, det kamratskap
och den kärlek till oberoende, som är
för-härskande vid universiteten, och som
åtminstone borde skapa sanna demokrater
härvidlag borde göra sig gällande.
Talarstolen bestegs därefter av m:lle Bruneton,
Frankrike, som talade om ”Kvinnan i
affärslivet” och gav en intressant
redogörelse för affärsbiträdenas och
industri-arbeterskornas arbets- och löneförhållanden,
och påvisade hur det underbetalade arbetet
nära nog driver de unga flickorna i lastens
armar. De tre utvägar talarinnan påpekade
for att avhjälpa de värsta
missförhållandena voro: lagstiftningsåtgärder, filantropi
och moralisk uppfostran.
Ett av kongressens intressantaste föredrag
hölls den 17 juni av m:lle Dietrich,
Frankrike, vars lilla bleka ansikte utstrålade
trosvarm hänförelse när hon talade om
”Kvinnan som medborgare”.
”Kvinnorörelsen kan endast betraktas i historiens och
utvecklingens ljus”, sade m:lle Dietrich,
”och är resultatet av moraliska och etiska
livsfrågor. Såväl ekonomiskt som politiskt
var kvinnans emancipation oundviklig, ty
den var en frukt av den industriella
revolution som kvinnan varken fordrade eller
önskade.” Talarinnan uppdrog en
intressant jämförelse över kvinnans
medborgerliga ställning i olika länder och framgick
det därav, att 39 stater medgivit
kvinnorna kommunal rösträtt, bland dessa var
Sverige den första, 21 politisk rösträtt, jämte
mer eller mindre utsträckta medborgerliga
rättigheter, och uttryckte m:lle Dietrich,
som sitt önskemål, att kvinnorna i allt
vidsträcktare betydelse måtte utveckla sina
personliga anlag oeh sina etiska krav för
att dessa skulle komma staten och
samhället till godo. Själv var hon fast övertygad
om, att rösträtten vore det bästa medlet att
kunna befordra statens välstånd.
Resultaten tala ju for sig själva i de stater där
kvinnorösträtten är genomförd och där
kvinnornas inflytande åvägabragt många
sociala reformer såsom: skyddslagar for
mödrar och barn, spritförbud och åtgärder
för ungdomens moraliska fostran.
Politiken har icke heller utövat något skadligt
inflytande på hemlivet, nativiteten har icke
sjunkit, men kvinnornas ansvarskänsla har
ökats och att hindra hennes frigörelse voro
lika fruktlöst som att söka hämma oceanens
stigande via flodtid. M:lle Dietrich slutade
sitt anförande med att peka på de kvinnor,
som utan att vara religiösa dock kastat sig
in i kampen för kvinnans frigörelse med
idealitet och hängivenhet, och hon hoppades
att de kristna kvinnorna, som ha sin
religion och tro till ett så starkt stöd och hjälp
i striden, icke måtte giva mindre, utan
kämpa och sträva för rättfärdighetens
slutliga seger. Sedan applåderna efter m:lle
Dietrichs föredrag tystnat, upplästes ett
anförande om ”Kvinnans utbildning för
medborgerliga plikter”, författat av fröken
Sohl-berg, Finland, vari först redogjordes för
hur kvinnan från att förut endast ha varit
hänvisad till hemmet, som sin enda
verkningskrets, gradvis och småningom
kommit in i det offentliga livet. När hon i
våra dagar kommit att bekläda allt
viktigare och mera ansvarsfulla befattningar,
har därjämte inställt sig en fordran på
ökade kunskaper, vilka är en nödvändig
betingelse för kvinnans ställning i
samhällslivet. Mycket har i den riktningen
åväga-bragts genom organisationer och
sammanslutningar, men icke alla kristna kvinnor
ha varit fullt medvetna om sina sociala
plikter. Orsaken härtill trodde fröken
Sohlberg ligga i den avkristning, som
ligger i tiden, och hon trodde att K, F. U. K.
hade en stor mission att fylla genom att
låta kristendomens ande genomsyra det
offentliga livet.
Kongressens nionde och sista arbetsdag
ägde rum torsdagen den 18 juni och
avslutades kl. 3 vid ett möte i Blasieholmskyrkan.
G. H. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
