Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sakkunskap.
På litteraturens, konstens och
vetenskapens områden framträder i våra
dagar en allt tydligare tendens till
specialisering1. Var och en söker att inom
sitt fack utbilda sig till största
möjliga sakkännedom och genom att
begränsa sig till ett visst område
utnyttja och fördjupa sina förefintliga
anlag. Härom är endast gott att saga,
men att alltför skarpt upprita
gränserna kring sitt speciella
verksamhetsområde kan dock innebära en fara. Det
kan hända att man, genom att alltför
envist stirra på en och samma sak,
förlorar förmågan av överblickar, vilket
är nödvändigt för den, som lever i ett
samhälle av vars lagar och
förordningar man blir beroende. Här fattas
ofta de allmänna begrepp, som borde
utgöra medborgarens A B C i fråga om
samhällskunskap.
Kanske har mången genom det
gångna årets händelser kommit till
insikt om vad som brustit henne i detta
avseende. Vet man vad som brister i
samhällsbyggnaden, har man tagit
kännedom om de luckor och hål man vill
täppa, då har man icke heller haft
svårt att inta sin ståndpunkt och man
har sluppit att planlöst drivas med av
de politiska stormvågor, som satt
känslorna i rörelse. Hur ofta har inte
sakkunskapen och det logiska
tänkandet på sina håll ersatts med en
uppdriven känslostämning och en
tillfällig entusiasm, som kanske i många fall
slocknat lika hastigt som den tänts.
Insikt i det politiska livet och
kunskap om samhällsförhållandena borde
vara den gradmätare, som reglerar
känslolivet och förhindrar att av den
enskilde skapas ett offer för
agitatorisk hets och övertalningsförsök. Vet
man vad som brister och uppställer
man sina önskemål, så intar man just
härigenom en position, som inte
rubbas och har skaffat sig en hållpunkt
mitt i det politiska tumultet.
Insikten om vad sakkunskapen
krävde och vården om samhället fordrade
ledde till den första kvinnliga
rösträttsföreningens bildande och den rörelse
som från en ringa början nu sträcker
sina rottrådar över hela landet, är ett
bevis för att hoppet om förbättrade
livsvillkor för kvinnorna och insikt i
samhällsangelägenheterna trängt till
allt djupare lager och skapat en allmän
opinion, som fordrar sakkunskapens
utsträckande till de områden, där nu
den manliga bestämmanderätten är
ensamt utslagsgivande.
Redan från början ha
rösträttsföreningarna varit måna om att sprida
sakkännedom och genom samhällskur-
ser och föreläsningar ha de gjort sitt
till för att öka den politiska
bildning-en. Men det hjälper icke alltid att
tala och bevisa. Individen måste själv
ha såpass intresse för det samhälle i
vilket hon lever och av vars lagar hon
beror, att hon självmant ökar sitt
vetande på detta område. Först genom
att tydligt och klart bevisa vad man
uppställer som sin fordran, kan man
vänta att denna fordran hörsammas.
Det gäller att åt det allmänna erövra
och bevara den kvinnliga
sakkännedom, som nu icke utnyttjas. Det
gäller att inte slösa bort de värden som
kunna främja fosterlandets bästa. De
som verkligen älska sitt fosterland, och
icke bära det som ett tomt ord på
läpparna, kunna icke nöja sig med en
outsiders roll att lugnt åse hur andra
styra och ställa medan de själva äro
dömda till en förlamande overksamhet
och oansvarighet i landets öden. Intet
föder så starkt ansvar som känslan av
att det är på den enskilde det helas
välfärd ytterst beror.
Tillräckligt länge ha kvinnorna fått
spela rollen av dessa outsiders, som
lugnt måst finna sig i att det
lagstiftats och ordnats för dem på områden,
där deras egen sakkännedom borde
varit utslagsgivande och där det gått så
lätt att kränka deras rätt, därför att
de ingen rätt haft.
Nu börja de röra sig nr
mångtusen-årig sömn och se livet sådant det är,
ett liv som kräver deras tankar,
känslor och arbete, ett liv som kräver
intill yttersta skärven och vars banor de
därför måste vara med om att reglera.
Allt flera vakna till insikt om vad
tiden kräver av dem, allt fler känna
samhörighet med sina arbetande
systrar och ställa sig under den
solidaritetens lag, som driver människorna att
i flock kämpa för gemensamma
intressen. Det är nödvändigt att varje
enskild medlem icke håller sig utanför
kretsen, utan tar del av det arbete, som
utföres och den agitation som
bedri-ves, en agitation som inte begagnar sig
av tillfälliga känslovågor, utan är
baserad på erfarenhetens och
sakkännedomens grund.
Alla kvinnor som älska sitt land och
ha gemensamma intressen att värna,
böra veta att de lättast nå målet genom
sammanslutning, att deras namn i en
rösträttsförening är ett värde att
räkna med och att det missförhållande,
och de orättvisor under vilka de kanske
lida, är tusentals kvinnors tunga lott.
Först när den egoistiska känslan
vidgas till att omfatta allas rätt och allas
lycka, kan man hoppas på förbättrade
levnadsvillkor.
G. H. E.
Frisinnade kvinnor och
rösträttsfrågan*
Vid ett av föreningen Frisinnade
kvinnor anordnat möte i Stockholm
den 1 september redogjorde fru Ezaline
Boheman för den kvinnliga
rösträttsfrågans behandling i riksdagen,
varefter mötet antog följande resolution:
Föreningen Frisinnade kvinnor vill
liär-med uttala sin fulla anslutning till
Frisinnade landsföreningens nu utfärdade
valupprop med särskilt framhållande av vissa
frågor som ligga kvinnorna varmt om
hjärtat: Oryggligt vidhållande av vår
neutralitet. Fullföljande av arbetet för ett
rättstillstånd mellan folken, som gör slut på
den rådande internationella anarkien.
Fortsatta strävanden för folknykterhetens
höjande. Fullföljande av de frisinnades
socialreformatoriska samhällsarbete, där frihet
och solidaritet göras till bärande
grundsatser inom samhället. I första planet bland
de frisinnades reformkrav står för oss
kvinnornas fulla medborgarrätt. Ännu en gång
har kvinnornas rösträttsfråga fallit på
grund av Första kammar-högerns motstånd.
Mot det ovärdiga sätt varpå denna höger
i en tid då alla Sveriges kvinnor visat sig
redo att bära sin del av vad fosterlandet
kräver funnit för gott att i den svenska
riksdagen ge sin mening till känna, vill
föreningen uttala sin bestämda protest.
I stark känsla av det nuvarande
ögonblickets allvar uppmanar Frisinnade
kvinnor de svenska kvinnorna att vid de
förestående valen stödja de frisinnade.
För kvinnornas fulla medborgarrätt och
medborgaransvar.
För solidaritet och samhällsrättfärdighet.
Till värn för yttre fred och inre frihet.
Rösträttspressen och kriget.
Krigsutbrottet har inverkat även på
utgivandet av de utländska
rösträttstidnin-garna. De franska ha’ alldeles uteblivit,
likaså de österrikiska och schweiziska och av
tre tyska har endast ett nummer av Die
Frauenbewegung kommit oss tillhanda.
Numret är inskränkt till fyra sidor och
som överrubrik läses: Diese Nummer dient
der Frage der Arbeitslosigkeit. Om
rösträtt icke ett ord. En av de danska
tidningarna, Kvindevalgret, utkommer i vanlig
ordning, ävenså utkom den finska
tidskriften Nutid med ett ordinarie nummer i
augusti. Senare har från dess redaktion
meddelats att tidningen på grund av
officiellt förbud icke får distribueras till
utlandet. De amerikanska tidningarna
förefalla mycket litet berörda av kriget, men
om dessa, liksom om de engelska, är det
svårt att fälla några bestämda uttalanden,
emedan postgången är så oregelbunden.
The Common Cause, organ för The National
Union of Women’s SufTrage Societies
ägnar stor del av sitt utrymme åt de
engelska kvinnornas hjälparbete. Den
engelska landsföreningens 600 lokalföreningar
ha alla upptagit denna nya verksamhet.
The Vote, och The Church League for Wo-
av denna underbara sagosamling i dess
helhet, vilket vore nog så behövligt för
ämnets rätta förståelse. Men då detta
skulle göra mitt bidrag i Rösträtt för
Kvinnor alltför vidlyftigt, inskränker
jag mig till att hänvisa språkkunniga
läsare och läsarinnor till John Payne’s
avhandling över ”1001 natts historia
och karaktär” i hans utförliga engelska
översättning av sagoverket, Aug.
Muller9 s framställning i ”Deutsche
Rundschau”, Arthur Christensens skrift,
”Fortellningar og Fabler av persiske
Rommeverker”, WeiVs inledning till sin
förtjänstfulla översättning av 1001 natt,
vilken inledning delvis intagits i den
efter densamma utförda svenska
tolkningen av sagda sagosamling av
”Tur-dus Merula”, docenten Myhrmans
tämligen nyss utgivna skiss över den i
Verdandis småskrifter m. m.
Det är nu klart, att vi i 1001 natt
skola ställas ansikte mot ansikte med
den orientaliska kvinnan och särskilt
den mohammedanska. Dock möta vi
även judiska och kristna, ja även
hedniska typer, och dessa visst icke
alltid osympatiskt tecknade. Dessutom
har jag att genast tillfoga den anmärk-
Två. brottslingar.
Kvinnan kom in i rummet och låste
dörren efter sig. Hon måste tänka lugnt och
ville vara i fred. Det var inte troligt att
någon skulle komma, men hon ville känna,
att hon kunde vara ostörd.
Hon satt alldeles stilla med Ögonen fästa
på brasan, händerna lågo orörliga i knät
och endast hjärnan arbetade. Varför ?
Varför? Varför? Svaret måste kunna finnas
på något sätt, tankarna, hur trötta och
jäktade de än voro, skulle ej få vila innan
problemet var löst. Hon kände sig i uppror
mot lagen, mot civilisationens påbud, i
uppror mot allting annat än en stark känsla,
som hade sin rot i hennes väsens innersta.
Och denna klippgrund av instinktiv känsla
var starkare än alla lagar och profeter,
påbud och förordningar i det land, där hon
levde — eller så tänkte hon åtminstone.
Till slut reste hon sig och glädjen lyste
ur hennes ögon och sjöng i hennes ådror. I
det ögonblicket var all ängslan och all
tanke på vad som skulle komma sedan
försvunna; hon såg endast for sig den närmaste
framtiden, oeh den gav henne läkedom för
hennes outsägliga längtan.
Hon kände armarna om sin hals, de
klängde sig hårt fast vid henne och
ansiktet pressades mot hennes ansikte.
— Du går väl inte ifrån mig, mamma
lilla? Du går väl inte och lämnar mig här?
— Nej, min älskling. Jag har kommit för
att hämta dig härifrån.
De lämnade huset tillsammans, mor och
barn. Hon bröt emot lagen, denna kvinna,
då hon tog med sig barnet, som var av
hennes kött och blod, hennes med naturens rätt,
genom moderskapets oslitliga band. Hon
bröt emot lagen, då hon förde bort barnet
från ett ställe, där det tynade i saknad av
kärlek. Hon bröt emot lagen, som gör
fadern ensam till barnets målsman, ger
honom makt att taga barnet undan moderns
kärlek, hennes vård och skydd. Hon bröt
lagen, hon trotsade den, men det var hon
som hade fött barnet, uppfostrat och skött
det, och hon kände, att hennes kärlek var
starkare än lagen, att för henne var
moderskärleken både sköld och svärd.
Hon hade orätt, denna kvinna. Lagen,
som varken kan framtvinga eller hindra
moderskap, kan innebära ett hån och ett
våld däremot, och hon hade brutit mot en
lag, som våldför sig på moderskapet.
Därför måste hon straffas, och kärleken, hur
stark den än må vara, förmår ingenting mot
fångvagn och poliser. Kvinnan sattes i
fängelse. I hennes cell fanns en bibel, i
hennes hjärna vissheten att barnet, som de
men’s Suffrage månatliga organ,
utkomma på vanligt sätt, medan däremot Votes
for Women, numera organ för The United
Suffragists, inskränkt sitt sidantal. Alla
tidningar, oberoende av nationalitet, äro
samstämmiga i sin protest mot kriget.
ningen, att, ehuru här sagosamlingen
helt naturligt representerar den
islamska religionsåskådningen, så gör den
detta i dess mera praktiska form, ej
i dess ortodoxt-formalistiska kantighet
och ytlighet. Detta har sin
hälsosamma inverkan även på dess kvinnotyper
och för övrigt på dess uppträdande
personligheter över huvud taget. De få
över sig något allmanneligt moraliskt
och fromt, som förgyller deras drag.
Det är därför även vi kristna
väster-ländingar ofta känna oss så hemma
hos många av dess både hjältar och
hjältinnor. Icke sällan slår oss till
mötes hos dem en ädel och upphöjd
levnadsfilosofi och religiös tolerans, som
verka så välgörande på dens sinne,
vilken är upptröttnad på andlig
ofördragsamhet även i vår tid. Det är
långt ifrån alltid vi få läska våra
andliga lungor i denna balsamiska luft,
men det sker tillräckligt ofta, för att
vi skola löpa från saga till saga,
förvissade om att det äkta mänskliga
ideligen skall inbjuda oss till någon av
sina vederkvickande lunder.
(Forts.)
strakt och matematiskt beräknande. Det
är denna tanke, som slår så mäktigt
igenom i 1001 natt. Kvinnan
representerar här faktiskt intelligensen
ofantligt mycket mer än mannen i detta
världens måhända härligaste
skönlitterära verk. Hon är åtminstone dess
praktiska geni, vare sig hon uppträder
i sultaninnans purpur eller slavinnans
arbetsmantel — som en ädel, bländskon
ungmö eller som en avskyvärd
troll-packa — som en vanlig dödlig eller som
en överjordisk djinn.
Detta drag i 1001 natt, som för
Övrigt dansken Holberg icke så litet
imiterat, liksom han lånat hela motiv ur
denna berömda sagosamling för sina
komedier, är verkligen i hög grad
märkligt. Man vore frestad att
förklara det ur något slags chevaleri å
la medeltidens riddare, därest
skalderna i 1001 natt vore lika erkännsamma
mot kvinnans dygd som mot hennes
intelligens. Men detta är långt ifrån
fallet. Någon ”dum” kvinna torde man
förgäves leta efter i sagda sagoverk,
ehuru ”dumma” män där finnas i
överflöd — ifall man nu skall använda detta
”dumma” ord. Men beträffande det
täcka könets moral säga dess
författare bestämt ifrån, såsom exempelvis
i sagan om ”fullmånen och
morgonstjärnan”, att även kvinnor kunna vara
av olika typ i moraliskt avseende, och
att den som tror, att alla kvinnor
här-utinnan äro lika varandra, har det
litet klent beställt i övre våningen.
För övrigt tala här de ganska
många, stundom demoniska
kvinnotyperna ett tillräckligt tydligt språk. Jag
behöver blott erinra om Delila och
Delilas dotter m. fl. exempel. Det
berömda ordet om ”Sven Dufva” hos
Runeberg: ”ett dåligt huvud hade han,
men hjärtat det var gott”, kan om
kvinnan i 1001 natt väl ej vändas om;
men man må säga om henne: ”med
hjärtat är det någon gång si och så,
men huvudet, det är alltid gott”.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
