Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behöva vi rösträtt?
Av fiL d:r Gulli Petrini.
gång fått rösträtt, skall det fredens
mål, for vilket vi arbeta, snart vara
förverkligat.’
Må vi ta lärdom av den hårda läxan.
Må vi lära oss inse, att allt vi göra för
att förbättra villkoren för män,
kvinnor och barn, är intet värt, så länge
den mänskliga kulturen och
civilisationen är uppbyggd på militarismens lösa
sand och vilket ögonblick som helst kan
blåsas bort av våldets stormvindar. I
stallet for den manliga staten, måste vi
bygga upp den mänskliga, i vilken man
och kvinnor ha lika del.”
Mrs Despard
vänder sig i The Vote mot det
upprörande talesättet, att kriget skulle vara
något naturligt, då allt i naturen
strävar att alstra, i stället för att
tillintetgöra. Och hon varnar för den andliga
fara, som kan bli ännu mera Ödesdiger
än den materiella, nämligen att kriget
skall verka i den riktningen, att våldet
och makten förhärligas och att
människor i sin nationella hänförelse
glömma att mänskligheten bör vara ett enda
stort broderskap och att den skada,
som tillfogas den ena nationen, även
måste inverka på de andra.
”Se hur det är nu!” utbrister mrs
Despard”, vi ha högmodats över vår
upplysning, vår utveckling och våra
demokratiska principer. Ocb nu, när
vi bäst skulle behöva demokratin, så
finna vi den ingenstädes. På några få
självhärskares bud har Europa blint
kastat sig in i kriget. Den andliga
faran är större än den materiella.
Många skulle säga, att vad mänskligheten
i första rummet behöver, är fred, men
låt oss komma ihåg, att om vi inte låta
förnuftet, rättfärdigheten och friheten
härska, så är freden endast till ringa
båtnad ocb allt vad nationerna fått
offra, fruktlöst Det är själva
krigiskhetens anda, som måste utrotas ur
människosinnet, om vi skola få en varaktig
fred. Till kvinnor av alla nationer
borde vi säga: Händelserna ha visat, att
den fysiska styrkans ideal har spelat
ut sin roll. Ni, som äro pionjärer, ha
för länge sedan insett detta. Handla
nu på basis av denna er kunskap.
Under ert arbete för de oskyldiga som nu
lida under krigets förbannelse, så
minns, att ni alla sluta er tillsammans
under rösträttens fanor, övertygade om
att staten aldrig kan bli vad den bör
vara, förrän kvinnorna få
medbestämmanderätt i dess styrelse. Öppna edra
ögon för den sanningen, att
nationernas liv varken är beroende av
diplomater eller politici, inte heller av kejsare
oeh kungar, utan av arbetande män och
kvinnor. Om dessa hålla fast samman,
kan det, måhända i en snar framtid,
lyckas dem att avskaffa kriget.”
En massdemonstration mot kriget.
Invånarna i New York fingo den 29 ang.
vara vittne till en massdemonstration av
kvinnor mot kriget, som väl torde vara
den största i sitt slag världen hittills
skådat. En procession av inemot 2,500
kvinnor av olika åldrar, samhällsställning och
nationalitet tågade nämligen i procession
genom New Yorks gator. Alla voro
svartklädda. Processionen företräddes av
ridande polis, och kring den stora fanan, försedd
med en duva och ordet ”Fred” i stora,
gyllene bokstäver, fylkades flera kända
kvinnor, bland vilka märktes mrs Florence
Woolston, redaktör för The Woman Voter.
Processionen gjorde ett mycket starkt
intryck på åskådarna och allt försiggick med
den största ordning.
Viktigt o* erkändt
läkemedel för
Lungsiktiga o, Er öst svaga*
FÖrsäljes A alla svenska apotek.
Pris Kr. 7: 50 pr flaska om 800 gr
ttBhiMfila Mm Uéd.
Eiksdagens Första kammare har
ånyo avslagit Liberala
samlingspartiets motion om rösträtt för kvinnor på
samma villkor som för män, ocb detta
på ett sätt som sannerligen icke kan
komma oss att känna att frågan fallit
framåt. Men den tydliga nonchalans,
varmed Första kammarhögern ansåg
tillständigt att behandla denna fråga,
och det sätt varpå frågor som gälla
kvinnornas rätt i allmänhet handhaves
i riksdagen, borde dock vara en maning
till väckelse för alla kvinnor.
Professor Fablbeck sade en gång i
Första kammaren, vid
rösträttsdebat-ten 1909, ”att just de frågor som mest
intressera kvinnan såsom
nykterhets-lagstiftningen, vården om försummade
barn o. s. v. blivit föremål för en
behandling i den svenska riksdagen och
ett intresse, som jag tror icke skulle ha
varit större om kvinnor varit med.
Framför allt tror jag icke att
behandlingen blivit förståndigare”. Man kan
undra om ens någon högerprofessor i
Första kammaren i denna dag skulle
våga sätta ett dylikt betyg åt sig själv
och sina kamrater.
Nykterhetsreformen har fallit på
Första kammarhögerns motstånd, framför
allt därför att denna omöjligt ville gå
med på det lokala vetot, som skulle
givit åt varje myndig medborgare, man
eller kvinna lika röst, när det gällde
försäljningen av rusdrycker.
Och hur är det med de andra frågor,
som särskilt beröra kvinnorna1? Yi ha
en skyddslagstiftning, som förbjuder
kvinna som fött barn att användas i
industriellt arbete de ses första
veckorna efter barnsbörden; men det
samhälle, som förbjuder henne att arbeta har
icke sörjt för hennes och barnets
uppehälle under denna tid — annat an
möjligen genom fattigvården, som hon
dock icke gärna anlitar av fruktan att
komma under dess husbondevälde. För
några år sedan var det meningen att
avhjälpa denna brist genom
obligatorisk modershapsförsäkring. En
kommitté tillsattes för ändamålet, men som
männen tydligen ansågo sig vara
specialister i moderskapets förhållanden,
insattes ingen kvinna i denna
kommitté. Resultatet var också att dess
förslag blev sådant, att de i industriellt
yrke anställda kvinnorna förklarade,
att en sådan lag skulle stjälpa dem mer
än den hjälpte dem. Kritiken från
kvinnohåll blev denna gång så
grundlig att regeringen inte ville lägga fram
förslaget. Visserligen kom den i
stället med en proposition om
statsunderstöd till sjukkassor, som ville
tillförsäkra sina medlemmar ett visst
understöd i händelse av moderskap, och denna
lag antogs av riksdagen, men då
sjukförsäkring icke är obligatorisk, så
kvarstår missförhållandet till största delen
ännu.
Vilken uppfattning ännu kan göra
sig gällande på vissa håll inom
Första kammaren, när det gäller
nödställda mödrar, framgick vid årets
riksdag vid behandling av en motion av hr
Steffen om skrivelse till k. m:t om
utredning angående bättre vård i vissa
fall åt barnsängskvinnor jämte
nyfödda barn. Utskottet hade tillstyrkt en
skrivelse i berörda syfte och den beslöts
också av båda kamrarna, men i
Första kammaren först efter en
egendomlig debatt. Hr von Mentzer ville
visserligen av barmhärtighetsskäl inte
motsätta sig klämmen i beslutet, men ville
utesluta en del av motiveringen, däri
utskottet uttalade, att det icke ansåge
den farhågan berättigad, att en bättre
vård av ogifta mödrar och deras barn
på. ett obehörigt sätt skulle premiera
de fria förbindelserna, utan att
samhället var i stort behov av de barn, som
födas, och hade förpliktelse att sörja
för en bättre vård såväl av dem som
deras mödrar. Mot detta resonnemang
uttalade sig nu hr v. Mentzer på
följande sätt: ”Här skulle sålunda
riksdagen uttala sig för att samhället är i
stort behov av de individer som födas,
oberoende av dessa individers ställning
i övrigt. När jag läser detta, kan jag
icke glömma den höga lag, som är
uttalad i de orden, att Gud utkräver
fädernas missgärning på barnen. Den
sanningen har blivit erkänd på andra
områden och kan icke heller förnekas på
detta område, vare sig från
vetenskapligt eller från annat håll.
Ihågkom-mande denna sanning kan man bestämt
med skäl fråga, huruvida det såsom
utskottet förmenat kan med säkerhet
sägas, att samhället är i behov av de
individer, som födas d. v. s. även av dem,
vilka i många fall uppenbarligen äro
hemfallna under den av mig berörda
högre lagen. Vidare kan jag för min
del icke vara med om att med säkerhet
säga, att samhället har förpliktelse att
på bästa sätt sörja för mödrar i fria
förbindelser.” Till kammarens heder
må dock sägas, att den icke godtog
denna småländska tillämpning av
kristendomen, utan godkände utskottets
motivering.
Kvinnorna ha också av männen
välsignats med en skyddslagstiftning, som
förbjuder kvinnligt nattarbete i
industriellt yrke. Även denna lag
framkallade livliga protester från *dem den
gällde, men antogs av riksdagen emot
deras önskan. De som blevo lidande
härpå voro framför allt de kvinnliga
typograferna, som miste sina
jämförelsevis väl avlönade platser, utan att
man brydde sig om, vad de kunde
skaffa sig för annat arbete. Däremot
när det under sockerstriden i riksdagen
anmärkts, att den förändrade
sockerskatten, skulle kunna medföra, att en
del fabriker måste läggas ner och
arbetarna således bli utan arbete, så
svarades det, att det naturligtvis var
regeringens skyldighet att understödja
dessa och förhjälpa dem till nya
anställningar, men något sådant
avhördes inte alls, när det gällde kvinnor,
som blevo brödlösa genom lagen mot
nattarbete. Kvinnor kan man således
ogenerat kasta ut på gatan genom att
påtvinga dem skyddslagar, som de
aldrig begärt, utan att ens skydda dem
vid övergången, men med
sockerarbetare får man ju vara försiktigare. De
ha en röstsedel att hämnas oförrätter
med. (Forts.)
Glöm ej
kvartalsp re numera tionen å Rösträtt för
Kvinnor (se R. f. K. N:o 18). Låt ej
världshändelserna helt förlama intresset
för rösträtts arbetet, som nu mera än
någonsin behöver alla goda hr af ter. Ingen tid
har så som den närvarande visat
nödvän-digheten av kvinnornas medverkani statens
styrelse och i värnandet om nationens liv.
Upp till arbete for kvinnornas
medborgarrätt genom att öka medlemsantalet
i våra föreningar och genom att öka
prenumerantantalet å vår tidning — de enda
medel som fö)’ närvarande stå oss till buds.
Rösträtt för Kvinnor 4:de kvartalet 30
öre; helår 1 kr. Prenumeration å posten.
De stora kvinnoorganisationerna uppvakta
regeringen.
På initiativ av Vita Bandet har till
statsministern överlämnats följande skrivelse:
Under de allvarliga tider och
exceptionella förhållanden, som det nu pågående
kriget framkallat även i vårt land, känna
vi det som en bjudande plikt att framhålla
nödvändigheten av att i tid åtgärder
vidtagas för att i möjligaste mån söka
förekomma nöd och ekonomiska svårigheter.
Då en av krigets konsekvenser, en
avsevärd stegring av livsmedelsprisen, drabbar
alla svenska hem, men givetvis bittrast de
mindre bemedlades, då en annan av
krigets följder, reducerade löner eller
ofrivillig arbetslöshet, än ytterligare kommer att
försvaga hemmens ekonomi, vartill
bidrager den genom årets torka mångenstädes i
vårt land klena skörden och då
importmöjligheterna dessutom äro ovissa, finna vi
kvinnor det i hög grad bedrövligt, att ens
minsta kvantitet av till människofoda
dugliga livsmedel, spannmål och potatis,
förvandlas till ett farligt, i varje fall onödigt,
njutningsmedel — brännvin.
Av k. kontrollstyrelsens officiella
statistik framgår, att under sistförflutna
tillverkningsår ej mindre än 23,516,492 kg.
spannmål och 177,200,000 liter potatis
använts såsom råvara vid
brännvinstillverkningen.
Då härtill kommer att folkets vämkraft
försvagas genom brännvinsbruk, hemställa
vi i de många svenska hemmens namn, att
Eders K. M:t täcktes i den allmänna
välfärdens intresse besluta att säd och potatis,
användbar till människofoda, icke må till
brännvinsbränning i riket under
tillverkningsåret 1914—1915 nyttjas.
För Vita Bandet
Tora Fries.
För Fredrika-Bremer-Förbnndet oek
Kvinnornas uppbåd
Agda Montelius.
För Landsföreningen för kvinnans poli*
tiska rösträtt
Signe Bergman.
För Socialdemokratiska kvinnoklubbens
V. U.
Agda Östlund.
För Sveriges K. F. U. K.
Anna Boos.
Kvinnornas uppbåd
som i huvudstaden på ett så effektivt sätt
upptagit hjälparbetet, har även sträckt sina
förgreningar till landsorten. Genom de
cirkulär som centralorganisationen tillställt
olika personer och föreningar har intresset
för saken väckts., och filialer ha bildats i
anslutning till det i Stockholm uppgjorda
arbetsprogrammet. Det är kvinnor av alla
samhällsklasser och alla partier* som ställt
sin arbetskraft till Uppbådets förfogande,
och de olika kommittéerna äro i livlig
verksamhet. På flera ställen är det styrelsen i
F. K. P. R., som tagit initiativet till
Uppbådets bildande och dagligen inflyta brev,
meddelanden och förfrågningar från olika
delar av landet. Moderföreningen sörjer
alltjämt för att genom nya cirkulär och
uppmaningar hålla intresset levande. De
platser, där Kvinnornas uppbåd redan
organiserats och trätt i verksamhet äro
följande: Arvidsjaur, Borås, Göteborg,
Karlshamn, Karlstad, Krylbo, Sundsvall,
Södertälje, Valdemars vik, Vetlanda, Västerås,
Ulricehamn och Östersund.
Äkta makar!
Försumma icke inbördes testamente! Uppsattes för
Kr. 5: —. Råd och upplysningar Kr. 2: — &
JOH. J:SON CARLOS ADVOKATBYRÅ
Ad. Fredr. Kyrkogata 15. Telefoner. Exam. jurister
Var skall man få ett gott kaffe!
Jo P&
Nykterhetskaféet & Konditoriet
A.-B. JOHN V. LÖFGREN & C:o
- Kungl. Hofleverantör -
Rikst. 4 29 Fredsptan 3, Stockholm.
renommerade specialaffär i
Siden- & Ylle-Klädningstyser
A. T. 60 48 Prover t. landsorten Rändaa gratis o. franco.
S:t Eriksgatan 30. Allm. Tel. 237 28.
Obs.! Enskilda rum finnas för komitéer och sällskaper.
O I rVT ANTON BRODÉNS JURIDISKA BYKA
^ \ 1 1 Allm. Telefon 30168 68 VÄSTEKLÅNGGATAN 68, STOCKHOLM. Rikstelefon 14468.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
