- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / III Årg. 1914 /
22:1

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROSTRATT FOR KVINNOR

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Motto : Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

iii. Arg.

STOCKHOLM, 15 NOVEMBER 1914.

N:r 22.

ROSTRÄTT FOR KVINXOR

utkommer den 1 och 15 i var månad

Redaktör: Ester BmsMAN.

Träffas onsdag och lördag kl. l/s3—l;s4.
Redaktion och Expedition: K Lästmakaregatan r
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr WO. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:

Pris för 1914 1 krona. Lösnummer 5 Öre.
4:de kvart. 1914 pris 30 öre.

För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.

Annonspris: 15 öre per milHmeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt.
Annonsavdeln.: Rikstel. 45f>. Alhn. tel. 45fi.

9 f. m. — 7 e m

Den moderna maktliiran
ocli kvinnorna.

Vi kvinnor ha länge sedan fått hora,
att det hetyder ingenting, om våra
krav äro ”rättvisa” eller ieke; vad det
kommer an på är statsnyttan. Endast
det som är nyttigt för staten är rätt;
den rättvisa som hara bygger på
moral och förnuft har Överhuvud intet
med staten att göra. På senaste tid
har även statsnyttan försvunnit som
rättskriterium; med världskriget som
illustration förkunnas nu, att den har
rätt, som har makt att erövra och
behålla. Om det han erövrar och
behåller är andras egendom, det spelar
ingen roll; om han för att erövra och
behålla måste trampa under fotterna
andra människors högsta livsvärden,
deras nationalitet, deras självständighet,
det gör intet; styrkan och makten, det
är rätten. Man skulle tro, att i ett litet
land som Sverige skulle rena
självbevarelsedriften mana var och en att till
det yttersta bekämpa en sådan teori;
man tycker också, att för den som
sitte^ inne med aldrig så litet andlig
kultur, skall en så primitiv ståndpunkt
verka löjeväckande i stället for
lockande. Det är med ångest man ser, att
denna läras förespråkare i vårt land
äro personer, som ha pretention på att
vara andliga ledare, och att läran
anammas av en stor del av landets
bildade ungdom, de som inom få år skola
ta landets öden om hand.

Vi skola icke här diskutera denna
läras innebörd i förhållandet mellan
nationerna; läran har gjorts gällande
som universell princip; även i det inre
politiska livet skall det heta: den som
segrar har rätt, ve de besegrade. Vi se
visserligen att prof. Kjellén, som väl
är lärans Överstepräst här i landet, nu
i viss mån viker undan; det är endast i
ett nödläge, man får handla efter den-

Vad mig själv beträffar, så tvekar jag icke ett ögonblick
att göra min plikt. Jag önskar framhålla det argument, som
jag tillmäter det största värdet — moderns rätt att göra sin
röst hörd, då det gäller att forma det samhälle, som skall
omgiva hennes barn. Hon har visat sig vuxen varje ansvar
som pålagts henne.

Giv henne rösträtti

WILLIAM JENNiNGS BRYAN

Statssekreterare i Förenta Staterna.

na princip; men dels kan man vara
rädd att prof. Kjellén förbehåller sig
själv att bestämma, när ett sådant
nödläge har inträtt, dels kan man
ingalunda vara säker på, att adepterna äro
villiga att göra samma inskränkning.

Vad vi kvinnor ha intresse av, är hur
det under en dylik samhällsregim skall
gå med de samhällsfrågor, som ligga
oss särskilt om hjärtat. Vi kunna
aldrig vara de segrande; vi ha ännu icke
ens det samhälleliga vapen, med vars
hjälp segern skall vinnas, och
revolutionära vapen vilja vi ej tillgripa. Det
gäller ej endast våra egna
kvinnofrågor; allt socialt reformarbete sker för
de svagas skull och på grund av deras
krav. Behöver den segrande styrkan
endast ta hänsyn till sin egen fördel, så
blir dess första tanke att säkerställa
sin maktställning, och då ger den ingen
annan grupp möjlighet att bli stark;
den kvinnliga rösträtten finge då vänta
länge på sitt förverkligande. Hur går
det med nykterheten, när brännvinet så
bra tjänar till att försloa och försvaga
de farliga fattiga, och de mest lidande
bara utgöras av olyckliga kvinnor och
barn? En förbättrad folkskola och
ökad allmän upplysning blir det icke
mycket lönt att yrka på; sundare
bostadsförhållanden och egna hem,
skolbespisning och skollovskolonier, allt
sådant gör endast folket anspråksfullt
oeh svårhanterligt; en humanare
fattigvård gör dem obenägna att arbeta.
Allt detta ha vi kvinnor hållit på,
höger som vänster, därför att vi tyckte,
att det var rätt; men är rätten
synonym med makten, så existerar ingen
rätt for de små i samhället.

Kvinnorna ha svårt att släppa
moralen och ratten; instinktmässigt vädja
de till dem som det, vilket bör vara det
högsta rättesnöret för samhället
likaväl som för individen. Det är till och
med troligt, att ifall verkligen den
moderna maktläran skulle lyckas
genomsyra hela högern såsom politiskt parti,
så skulle massor av kvinnor lämna

Några erfarenheter från
en lij’!lpbyrå.

Jag träffade häromdagen en äldre
dam bland mina bekanta, ensam och
mycket förmögen, som på tal om
förhållandena just nu alls icke kunde
förstå, vartill hjälpbyråerna skulle tjäna
och varför sådana inrättats. ”Vi
skämma bort folket”, sade hon ”och vi
lägga ytterligare hyende under
svenskarnas största last, oförmågan att spara”
Hon fann det mycket sorgligt att
svenska arbetare med deras stora
löner inte ha så mycket hopsparat att
familjen kan reda sig, när mannen för
någon tid kallas ut i fosterlandets
tjänst. Och hon slutade naturligtvis
med att till ytterligare belysning av
sin åsikt draga fram arbetarhustrurna,
som köpa maten färdiglagad och dyr
på magasinet, som taga hem rökt lax
och andra delikatesser och som utgöra
de stora affärernas bästa kunder på
dyrbara och opraktiska barnkläder.

Jag hörde på henne utan att ens göra
några försök till invändningar.
Disponerar man som hon för ensam och
egen räkning 25,000 kronor om året, då
saknar man nämligen nästan alla
betingelser att kunna sätta sig in hur
den arbetarhustru har det som skall få

25 å 30 kronor i veckan att räcka till
mat och kläder, hyra, ved och skatter
för en familj på man, hustru och 4 å

detta parti. Men prof. Kjellén och doc.
Boök äro ej det nuvarande
högerpartiet, och om den ungdom, som skulle
bli framtidens höger, kan man ju ännu
hoppas, att den skall få bättre förstånd
längre fram, då den får större insikt
och mera erfarenhet. Men nog kan det
vara skäl att hålla ögonen på dem; allt
det vi såsom kvinnor älska och vörda
måste i maktlärans luft förtvina;
endast aktningen för rätten kan ge oss
vad vi önska och begära. Den, som ”i
segerns stund ger ingen nåd och
känner intet förbarmande”, kunna vi ej
följa varken i seger eller i nederlag;
och endast det som vi i nederlaget
kunna hålla fast vid och vara trogna emot,
förtjänar att segra.

Anna Wicksell.

5 barn. Och man kan heller inte
förstå, vad det i själva verket riktigt
betyder, när hustrun en dag plötsligt och
oförberett står utan denna
regelbundna veckoinkomst, vars användning är
på öret noggrant uträknad förut.

Så jag lät henne, förvissad om
invändningars gagnloshet, oemotsagd
fortsätta. Men medan jag hörde på
henne, såg jag liksom i en lång rad
draga förbi mig alla de kvinnor, som
under de gångna månaderna kommit
upp till oss på hjälpbyrån och på
undantagen när stämde de icke alls med
den bild av den svenska
arbetarhustrun, som min ärade och förmögna
vän sökte ge mig. Jag såg de unga
hustrurna med små barn tätt på
varandra, vilkas omvårdnad gåvo modern
mer än nog att göra, men där hon i
alla fall med största tacksamhet tog
emot skjortsÖmnad för att kunna
bidraga till sin och barnens försörjning,
jag såg de gamla hustrurna, som
dagliga bekymmer och en stor barnskara
gjort utslitna i förtid, jag såg alla
dem, för vilka mannen, i stället för att
vara stödet och försörjaren, endast
utgjorde ett ytterligare bekymmer, och
sist i raden kom en och annan, som
alldeles särskilt fäst sig i mitt minne.
Där var modern, som försörjde sig och

4 barn med att sy skjortor for 1,50 pr
dussin, där var den gamla
fabriksar-beterskan, som ensam och utan hjälp
fostrat upp en hel skara, sedan
mannen efter det 13:de barnets födelse
övergivit henne och där var många, många
flera, vilkas liv oeh gärning man i
aktning måste boja sig för.

Å andra sidan — naturligtvis finns
hon, hustrun, som är slarvig och
oduglig, som missköter hemmet och
ekonomien, som aldrig får pengarna att
räcka och som köper färdigt och dyrt
och dåligt av alla de slag. Men var
finns det samhällslager, där alla äro
lika utomordentligt utmärkta eller lika
utomordentligt dåliga? Även
arbetarhustrurna kunna få ha rätt att
bedömas var och en efter sitt slag och
lyckligtvis är genomsnittet bland dem
sådant, att talet om bristande
sparsamhet alls icke träffar in på dem.
Tvärtom. Man blir ofta fullkomligt slagen
av deras märkvärdiga förmåga att få
ut det mesta tänkbara av det minsta
möjliga. Mjölk, mjöl eller fläsk bliva
icke billigare därför att det är en
arbetarhustru som köper, skor och
strumpor till man och barn äro en lika
tyngande och nödvändig utgift för dem
som for andra mödrar, hyra, ved, skatt,
så därtill de oförutsedda och därför
kännbaraste utgifterna för sjukdom
och sådant, allt måste veckoslanten
räcka till. Är man själv husmor och vet
vad som går åt i ett vanligt hushåll,
då förstår man nog vilka stora krav
det i själva verket är, som ställas på
kvinnorna i arbetarhemmen. Utan
egentlig utbildning för sin uppgift
som de äro oeh med endast en hård och
tvingande nödvändighet som
läTomä-stare, är det gott att de kunna fylla
dessa krav, så pass som de göra.

Ivar Hriii Bokfr. II

26 Gamla Kungsholmsbrogatan 26
...7... AUt *’*9* baktryck, ^jg

LAGERSONS

SKOmAGASIM

Jakobsgatan 18 * Fredsqatan 8

VASAS försäkringstagare äro
pnmtidig-t liv-, sjuk- och
olycksfallsför säkrade.

gåJfiVNi** VASA!

iäoao försäkringsprinciper
äro praktiska oeh moderna.
/£T VASA har agenter landet runt.
ii? VASA antager nya agenter, där

sådana ej förut finnas.

Mer än 14000 kvinnor

försäkrade i

SVENSKA LIF

Skandinaviens största ömsesidiga livbolag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/3/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free