Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från rösträttsrörelsens
brännpunkt.
Redaktör Edwin Björkman berättar.
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt anordnade i Stockholm tisdagen
den 10 nov. ett angenämt och festligt
sam-kväm å Grand Hotel. Tillslutningen var
livlig, och hland den representativa
samlingen av rÖsträttskvinnor lade man
särskilt märke till Ellen Key. Förutom
henne räknade Landsföreningen som sin gäst
för aftonen redaktör Björkman från
Amerika, gift med en av rösträttens
bemärkta förkämpar därute, mrs Frances Maule
Björkman.
Sedan Landsföreningens ordförande,
fröken Signe Bergman, förklarat mötet öppnat
och hälsat de närvarande välkomna,
överlämnade hon ordet åt redaktör Björkman,
som i ett kåserande, humoristiskt och på
många olika synpunkter rikt föredrag gav
en bild av rösträttsrörelsen i Amerika och
dess strävanden just nu.
Hr Björkman inledde sitt föredrag med
att betona, att den kvinnliga
rösträttsfrågan i Amerika ställer sig ganska
annorlunda än här, emedan det i små stater
med begränsat invånarantal givetvis är
lättare att ia en lag ändrad och antagen.
Talaren gav en liten resumé av fragans
läge för ett par årtionden tillbaka, dä
staterna Wyoming, Utah och Colorado
genomförde kvinnorosträtten mera av en slump,
och då man varken agiterade eller
sysslade med någon egentlig kvinnosak. Den
moderna kvinnoröstruttsrörelsen tillkom
först för en tio eller tolv år sedan, och nu
bedrives ett energiskt och systematiskt
arbete för att skaÄa även andra staters
kvinnor rösträtt. X Ohio till exempel, som
räknas till östern, hoppas man på rösträttens
seger, därför att hela staten koncentrerat
sig på rusdrycksförbud och man tror att
om förbudet gär igenom, det även skall
föra med sig kvinnorösträtten.
Ohio sänder 22 medlemmar till
parlamentet och har därför ett starkt inflytande vid
presidentvalen, varför det också blivit
kallat the mother of presidents. Den 3 nov.
skredo sju stater till omröstning och man
har anledning tro, att kvinnorösträtten gått
igenom åtminstone i fyra av dessa sju.
Sedan hr Björkman ägnat några ord åt de
olika partiernas ställning, övergick han till
att tala om det, som för oss svenska
rÖsträttskvinnor var av särskilt intresse,
nämligen hur kvinnorna i Amerika arbeta.
Som ett allmänt omdöme nämnde hr
Björkman att kvinnorna alltid varit villiga till
förändringar, på så sätt nämligen att de
ivrat för skydd för kvinnor, barn och
arbetare och även systematiskt genomfört
detta i de stater, där de redan ha rösträtt.
New York har blivit centralpunkten för
byggt i den gamles inre. Men han tog sig
samman. Rodnaden, som steg över det
skäggiga ansiktet, var det enda yttre
vittnesbördet om den själsansträngning det
kostade honom.
”Jag hade ändå väntat —”
Men sonen avbröt. Han visste gott vad
fadern hade väntat. Att han skulle tagit
mera hänsyn till dennes känslor. Att han
inte skulle glömma, att individen är
skyl-dig att underordna sig familjen, statenö
grundval. En hel föreläsning i den
gammaldags byråkratiska etik, som fadern
ämnat till sonens själaföda. Men som denne
med vanlig nonchalans låtit gå in genom
det ena Örat och ut génom det andra för
att i stället dricka ur andra brunnar med
det friskt porlande vatten, hans
ungdomliga individualism behövde.
Och han nämnde alla de stora ord, som
unga läppar älska att uttala, om frihet
från förtryck, fysiskt och psykiskt, om
individens självbestämmanderätt, själslig
jämniikhet och annat sådant.
Den gamle hörde en stund, nästan
småleende. Var term kände han igen från sina
egna studentår, då Lill och med hans själ
grumlats av den obligatoriska
radikalismen. Innehållet hade växlat färg en smula.
Annars samma eviga upprepning. Som tian
var en gammal klok man, förstod han, att
rösträttsarbetet, ty om kvinnorna vunne i
den staten, skulle de segra över hela
landet. En centralkommitté har bildats som
valt mrs Chapman Catt till ordförande och
staten är uppdelad i elva distrikt, med en
kvinna i varje distrikt som ansvarig ledare.
Dessa distrikt uppdelas sedan i ännu
mindre och det är en fullständig politisk
kampanj som genomförts. Arbetet organiseras
så att ledaren håller tal och möten och ser
till att en ständig agitation bedrives inom
det distrikt hon har att övervaka.
Genom stora friluftsmöten och de mera
tillfälliga och gemytliga s. k.
”tvållådemö-tena” i gathörnen, då talarna stiga upp på
en liten trälåda för att komma huvudet
högre än mängden, ha kvinnorna förstått
att på ett fullkomligt genialiskt sätt hålla
sin sak vaken.
Verkningarna av detta deras politiska
arbete, fann talaren vara av uteslutande
gynnsam art. Man kan nästan säga att
rösträttsarbetet varit en gudagåva for
hundra tusentals kvinnor, vilka sedan de
uppfostrat sina barn, varit hänvisade till
parasitkvinnans onyttiga tillvaro, men som
i arbetet för ett gemensamt mål och sociala
omdaningar funnit en utlösning för den
verksamhetslust, som är så utmärkande för
amerikanska kvinnor. Ett allmänt politiskt
uppvaknande har ägt rum bland såväl män
som kvinnor, samtidigt med att talaren
funnit att kvinnornas ansvar för hemmet och
familjen blivit skärpt.
Efter det egentliga föredraget ställde sig
hr Björkman välvilligt till åhörarnas
disposition i och för besvarandet av frågor
rörande rösträttsrörelsen, inte bara i
Amerika, utan även i England, där hr
Björkman nyss varit på genomresa. Det var hans
lasta tro, att kvinnornas rösträttsfråga där
redan var de facto avgjord och att man
blott måste invänta en lugnare tidpunkt
för dess genomförande.
På en fråga rörande de amerikanska
rösträttskvinnorna och spritintressena, svarade
hr Björkman, att överallt där
kvinnorösträtten är genomförd har nykterhetsrörelsen
gjort framsteg och överallt där den blivit
föreslagen, har den haft spritintresset emot
sig.
Någon framställde därefter frågan vem
som leder antirösträttsrörelsen i Amerika
och härpå svarade hr Björkman ett
kategoriskt: ”parasitkvinnorna och
spritintressena.” De senare sky ingen möda för att
motarbeta en rörelse, av vilken de ha så
mycket att frukta.
Sedan fröken Bergman riktat några
vänliga och tacksamma ord till hr Björkman
oeh bett honom framföra de närvarandes
hälsning till mrs Chapman Catt intogs en
lätt supé, varunder fru Boheman höll tal
för aftonens gäster, fröken Ellen Key och
redaktör Björkman. I ett humoristiskt och
varmhjärtat svar tolkade Ellen Key sina
känslor och berättade om den gång då hon
var ny tid fordrar nya formler för sitt
tankeinnehåll. ”Människorna äro som barn,
som måste ha nya leksaker”, tänkte han.
Men på en punkt var han oresonlig. Bara
inte just detta, i hans hem.
Hans blick föll på kvinnoporträttet
framför honom. Den kanske vekaste strängen
i hans gammalmanssjäl sattes i dallring.
Han gjorde en hejdande åtbörd mot
bilden.
”Tror du, att din mor skulle lånat sig åt
att uppträda på ett sådant möte?”
Sonen smålog. Han såg framför sig
moderns veka, litet böjda gestalt. Det fina,
skära ansiktet, som kunde rodna som en
ung Hickas, långt sedan hon inträtt i sin
ålders mognad. De klara blå, oskyldiga
barnaögonen. De smala, vita händerna.
”Nej”, svarade han utån tvekan.
”Jag förstår inte er unga män”, fortsatte
fadern. ”Vi, som nu är gamla, kan kanske
inte berömma oss av att på något sätt ha
levt vårt liv fullkomligare än ni. Men
längst inne i vår själ hade vi i alla fall ett
lyckt rum för henne, vår bättre hälft, vår
goda genius. Men att se den lilla kvinna,
som vi ridderligt ville värna mot allt ont,
som vi ville se blomma för oss i renhet och
oberördhet, delta i politiskt käbbel från de
offentliga plattformarna. Ja, du ler åt det
Otto Westerberg.
In memoriam.
Natten till den 4 november avled i
Stockholm försäkringsdirektören Otto
Westerberg1, känd i det offentliga fÖr
sitt trägna arbete for
federationsrörel-sens idé.
Kamrer Westerberg, såsom titeln ljöd
under den långa följden av år för
denna oförtröttade strävan, var en av de
första, som slöto sig till den i slutet
av 1870-talet bildade svenska
avdelningen av den Brittiska och allmänna
federationen, vars mål var avskaffandet
av den reglementerade prostitutionen,
och under de två första årtiondenas
livliga agitationsverksamhet genom
möten, föredrag, broschyrer och
petitioner var han ständigt i breschen.
Utom detta var kamrer Westerberg
den av de styrande svenska
medlemmarna, som noggrannast följde
rörelsen i de olika länderna och genom
kongressbesök och resor närmast stod i
kontakt med densamma.
Då brukspatron Hugo Tamm 1889
väckte motion i riksuagen om
regle-menteringens avskananue, var han i
namnvara grad inspirerad av kamrer
Westerbergs orubbliga övertygelse och
kunskap i amnet. Jbifter en ny motion
i frägan av Adolf lieuin och iiidw.
Wavrinsky fattade riksuagen 190Ö
beslut om skrivelse, vars resultat blev
tiil-sattanaet av den s. k.
regiementerings-kommittén i vars sjuåriga arbete
kamrer Westerberg deltog sasom medlem.
Jämte professor Johansson
reserverade han sig mot kommittemajontetens
forslag — en. reservation i full
överensstämmelse med federationens
principer.
Då dessa rader givit en antydan om
den avlidnes verksamhet i denna
bran-nande samhällsfråga, ha de också
blivit en resumé i kortaste ord av
frågans historia hös oss: intet kan väl
battre betyga den ivriga förkämpens
verk.
Vårt lands kvinnor, som genom
många petitioner och mötesbeslut, och
senast genom den på liera orter fattade
resolutionen för de båda
reservanternas forslag, visat sig uppskatta
federationens mål, skola med tacksamhet
minnas den bortgångnes gärning.
U. S.
första gången talade för kvinnans politiska
rösträtt. Hennes tal bildade en
verkningsfull och stämningsrik avslutning på den
angenäma festen.
G. H. E.
du kallar frasargument, men som dock är
vår själs genomlevda erfarenhet.
Han talade sig varm, då han för en gångs
skull lyfte förlåten till själens lönliga rum.
Och som det kunnat bekräfta hans tal,
pekade han ännu en gång liksom vädjande
åt porträttet, som han lade framför sonen.
”Jamen far, var det inte i själviskhet, ni
tänkte sål Vi ser i vår hustru
livskamraten.”
Han lyfte sin blick mot sonen. Och
förskräcktes. Inte över hans ord, som han
knappt brydde sig om att lyssna till. Men
vad gick åt gossen? Det var en vuxen
mans ansikte, som riktades mot honom.
Då han såg munnens energiskt slutna
rand — ett arv från honom själv —
kapitulerade han i sitt hjärta. Han var för
klok att vilja jaga sonen mot en brytning
dem emellan. Och for svag att ens vilja
ställa honom inför ett val. Det gamla
slutna hjärtat kunde aldrig låta bli att ropa
efter ömhet.
Med en åtbörd, som fadern aldrig skulle
glömma, drog den unge upp ett porträtt ur
fickan och lade det bredvid moderns. Ett
ansikte, varken vackert eller fult, men med
ungdomens och sundhetens charme.
Pannan ren och klar. Och de intelligenta
ögonen blickade öppet in i den gamles.
”Din fästmö”, det var första gången, han
lita bland ii belgiska flyktingarna.
En hjälpexpedition från /. W. S. A.
Internationella kvinnorösträttsalliansens
huvudkontor i London, som allt ifrån
krigets början påtagit sig en dryg
arbetsbörda genom att hjälpa nödställda kvinnor
av främmande nationaliteter, som hamnat
i England oeh att i största utsträckning
bereda dessa möjlighet att återvända till sina
hemländer, har nu utvidgat sin verksamhet
att omfatta även de belgiska flyktingarna
i Holland, dessa de allra mest
beklagansvärda av krigets alla offer. Tusentals
belgare ha tagit sig över till England och
där funnit en fristad hos barmhärtiga
medmänniskor, men Holland är det land, som
fått mottaga huvudmassan av dessa
olyckliga. Vad en invasion av mer än 1
miljon flyktingar, utblottade på allt, betyder
i ett land med 5 miljoner egna invånare,
det kan man förstå, och att det med även
den bästa vilja är en omöjlighet för
holländarna att hjälpa alla. I Vlissingen, den
bekanta överfartsorten till England, som
själv har 300,000 invånare, finns 400,000
flyktingar. Nöden är här skriande. För att i
någon mån lindra denna, utrustade
Alliansens huvudkvarter for en tid sedan ett
fartyg med livsförnödenheter att sändas
över Kanalen. Resande, som hade
passerat Vlissingen, hade berättat om tillståndet
där, och på 24 timmar voro livsförnödenheter
till ett värde av 500 pund insamlade och
fartyget avsänt under Alliansens sekreterares
miss Chrystal Macmillan överinseende. Miss
Macmillan utverkade myndigheternas
tillstånd att fora varorna ur landet utan att
behöva betala hamnavgifter och
utförsel-tull. Den engelska L. K. P. R. hade
bidragit till fartygets utrustning med flera stora
balar kläder, tillverkade på
Landsföreningens hjälpbyråer.
#
Även i vårt land ha initiativ från
kvinnohåll tagits för att bistå det
nödlidande belgiska folket.
Författarinnan Marika Stjernstedt-Nordström har
genom tidningen ldun riktat en varm
vadjan till den oftervilliga svenska
allmänheten att genom skankta
penningbidrag räcka de nödlidande en
hjalpan-de hand. .Likaså har fröken Anna
Lindhagen genom pressen tagit till
orda for en penninginsamiing.
Den 6 november var ett möte
anordnat i Stockholm, där en kommitté
tillsattes for detta ändamål. Talare vid
motet voro riksdagsmannen liidward
Wavrinsky, fröken Anna Lindhagen
och fru Marika Stjernstedt-Nordstrom.
De som vilja visa sin medkänsla med
dem, som i högre grad än alla andra
blivit krigets oner, kunna nu fä
tillfälle att teckna bidrag å listor, som
genom kommittén kommer att utsanuas.
sanktionerade den benämningen, och redan
av detta förstod sonen, att han vunnit
drabbningen, ”ser klok ut och sund och
god”. — ”Och jag tror, hon kommer att
göra dig lycklig”, tilläde han efter en stund
halft motvilligt, men driven av sitt
skrupulösa samvetes sanningskrav.
”Men”, fortsatte han med en förstulen
smekning över den bleknade fotografien på
skrivbordet, ”du skall visst inte tro, att
din mor var på något sätt underlägsen din
tids kvinnor, inte ens i intelligens. Hon
hade aldrig satts i tillfälle att inhämta
några större kunskapsmått.”
Sonen log på nytt. Fadern och han som
ett slags stridande rivaler, var och en i
kamp för sin tids kvinnoideal. Det var
verkligen en situation.
Och så föll det oundvikliga argumentet:
”Men är inte det du nu säger just ett
obestridligt skäl for att kvinnan bör få sättas
i tillfälle att fullt utnyttja de krafter ”
För andra gången hejdade fadern honom.
I kraft av sitt köns berömda suveräna
logik avklippte han: ”Min dotter är
välkommen i vårt hem, men du får ursäkta, att
jag behandlar henne så som jag är upp- ’
fostrad att umgås med en kvinna och icke ■
förvandlar mitt hem till en lokal, där jag
diskuterar tidens frågor med henne — för
tillfället inte ens med di g.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
