Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR K¥INHOR
N:r 2
L. K. P. R. och de sociala frågorna.
Diskussionen om L. K. P. K. såsom
sådan bör taga ställning till andra
sociala frågor väckte livligt intresse och
inleddes av fru Anna Wicksell, som
klart och koncist redogjorde för
frågans innebörd. Enligt fru Wicksells
tanke sönderföll den i tre delar:
1. De rena kvinnofrågorna, till vilka
talarinnan räknade sådana frågor som
pensionslagstiftningen,
äktenskapslagarna m. fl. Med avseende på dessa
ansåg fru Wicksell att L. K. P. R. inte
bara har rätt, utan även skyldighet
att ta ställning till dem.
2. Partiskiljande frågor, vari
inbe-gripes sådana rent politiska frågor,
som bilda konsekvensen av ett partis
grundåskådning. Med dem bör L. K.
P. K. inte befatta sig annat än rent
upplysningsvis och inte ta ställning till
dem.
3. De sociala frågorna, vilka inte äro
direkta kvinnofrågor, men dock
intressera kvinnorna såsom kvinnor, t. ex.
freds-, nykterhets- och
reglementerings-frågan. De föreningar som upptagit
dessa frågor på sitt pogram behöva i
det dagliga arbetet ingen hjälp av
rösträttsföreningarna som sådana, men
under kristider kan en hastig
uppslutning fordras, Talarinnan pointerade
med avseende på dessa senare frågor,
att när det gäller
undantagsförhållanden, bör man ha rätt att vara med om
undantagsåtgärder.
Efter en stunds livlig diskussion
enades mötet om följande uttalande:
"Centralstyrelsen anser att de
egentliga kvinnofrågorna så att säga äro
innefattade i frågan om politisk rösträtt
för kvinnor och att följaktligen L. K.
P. R. såväl som lokalföreningarna äga
rätt och plikt att arbeta för dessa
frågor på samma sätt och med
stadgeen-liga inskränkningar som för
rösträttsfrågan.
Beträffande åter sådana sociala och
humanitära strävanden, som utan att
vara rena kvinnofrågor dock särskilt
intressera kvinnorna, såsom
exempelvis nykterhetsfrågan och fredsfrågan,
anser centralstyrelsen att L. K. P. R.
icke bör deltaga i den ordinarie
propagandan för dessa frågor, men att i fall
under kristider någon
undantagsåtgärd behöver vidtagas och vår
organisation anmodas att understödja
åtgärden, detta bör tillåtas, i fall
kvalificerad majoritet inom centralstyrelsen
uttalar sig härför.
Vad åter lokalföreningarna beträffar,
må de själva avgöra lämpligheten av
ett medverkande i dessa frågor även
under normala förhållanden. Dock bör
vid beslut härom alltid fordras 2/s
majoritet."
I den diskussion som följde på den
av fröken Elisabeth Nilsson,
Kristianstad, föreslagna och inledda frågan:
Böra rösträttsföreningarna utvidga sin
verksamhet i mera social riktning?
påpekades vikten av att F. K. P. R:s
medlemmar upplysas i alla möjliga
sociala frågor, som oundgängligen måste
komma under debatt när kvinnorna en
gång få inflytande på statens styrelse.
Uttalandena gingo i den riktningen, att
P. K P. R. fortfarande såsom hittills
böra arbeta i social riktning, med
huvudvikt fäst vid upplysningsarbetet.
L. K. P. R. och fredsarbetet
över detta ämne höll fröken Anna
Whitlock ett varmt och medryckande
föredrag, vari hon gav en skildring av
krigets fasor och de olyckor som
drabbat så många länders befolkning.
Fröken Whitlock ansåg att kvinnorna ha
en mycket stor mission att fylla i
arbetet för freden och att det måste bli
de neutrala ländernas kvinnor som gri-
pa sig detta verk an. Utan Sveriges
hållning 1905 hade trekungamötet i
Malmö aldrig kommit till stånd och det
har dock varit den stjärna, som
upplyst Nordens mörka vinterhimmel med
sitt sken. Den diskussion som följde
visade att inledarinnans ord vunnit
livlig anklang hos de närvarande.
Åtgärder för L. K. P. R:s
lokalföreningar.
Fröken Elin Wahlquist talade om vad
som kan göras för att underlätta
samarbetet mellan kvinnorna i
rösträttsföreningarna och gjorde en resumé av
sina erfarenheter på detta område. I
allmänhet uttalades i den diskussion
som följde vikten av att söka behålla
de medlemmar man hade inom
föreningarna och att genom möten, föredrag
och personlig agitation uppehålla
deras intresse för rösträtten. Man
uttalade sig även för önskemålet att
anskaffa resetalare, vilka skulle ha till
sin uppgift att besöka de olika
lokalföreningarna, bistå dem med råd och
dåd och elda upp intresset där det
visar sig tynande.
Rusdrycks förbud under kristiden.
Till sist antog centralstyrelsen på
förslag av fru Augusta Widebeck,
Strängnäs, och fru Ellen Hagen,
Uppsala, enhälligt följande resolution:
"I vida kretsar ha de abnorma
förhållanden, som det nu pågående
världskriget skapat i vårt land, dyrtid,
arbetslöshet och stor fattigdom, väckt
allvarliga bekymmer. Upprörande är
det dock att under en ekonomisk
kristid som den nuvarande, då stat och
kommuner nödgas anslå ansenliga
belopp till understöd åt fattiga och nöd
och armod råda i otaliga hem, det skall
få ske att de knappa tillgångarna
förödas på rusdrycker.
Det torde icke kunna bestridas att
under sådana undantagsförhållanden
som de förhandenvarande ett tillfälligt
rusdrycksförbud skulle kraftigt
bidraga till hindrande och avhjälpande av
mycken nöd i landet. På grund härav,
och med särskild tanke på mödrarna
och barnen, vill centralstyrelsen i L. K.
P. R., samlad till årsmöte, uttala sin
anslutning till de framställningar om
rusdrycksförbud, gällande intill dess
normala förhållanden inträda, som i dessa
dagar av nykterhetsorganisationerna
med talrika instämmanden - av andra
vänner till folknykterhet frambäras till
regering och riksdag."
På förslag av fröken Grönfeldt
beslöt mötet att på grund av den långt
framskridna tiden stryka det sista
ämnet på programmet.
Sedan fröken Bergman avtackat
fröken Whitlock, sekreterare och
kommittéer och fru Augusta Tonning
framfört centralstyrelsens tack till V. U.
och särskilt till dess ordförande,
avslutades centralstyrelsemötets enskilda
förhandlingar.
Telegram ingingo till
centralstyrelsemötet från redaktör Karl M. Lindh,
Gävle, fru Martina
Bergman-Österberg, England, fru Frigga Carlberg,
Mösseberg, fröken Sigrid Kruse,
Karlskrona, och fröken Hildur öijer,
Göteborg.
Antalet närvarande medlemmar hade
uppgått till 93. Bland de föreningar,
som voro representerade, var även
Arvidsjaur, vilket har sitt särskilda
intresse, då man betänker att Arvidsjaur
ligger 8 mil från närmaste
järnvägsstation.
Samkvämet på Strand Hotell.
Det möte, som i förening med ett
festligt samkväm ägde rum på Strand
Hotell lördag afton klockan halv 8, blev en
högtidlig och stämningsfull avslutning
på ett par dagars arbetsfylld samvaro,
vilken i hög grad varit ägnad att
stärka de band som sammanhålla
rösträttskvinnorna inbördes, och som säkert av
alla närvarande kommer att bevaras i
tacksam hågkomst. De inemot 300
deltagarna i aftonens möte hälsades
välkomna av Landsföreningens
ordförande, som i några korta ord motiverade
valet av ämne på programmet för
aftonen och överlämnade ordet till d:r
Gulli Petrini, som inledde sitt föredrag
om
Kvinnorna och kriget
med att framhålla de fasor som den
senaste tiden medfört. Vi hade
hoppats att kriget genom sina ohyggliga
mordverktyg och allt vad det kostat
skulle visat sig vara outförbart, men i
stället för att handla klokt visade sig
människorna gripna av vanvett. Och
om folken icke själva velat ha krig,
desto hårdare faller domen över dem,
som åvägabragt detta. Vad vi med
säkerhet kunna påstå är, att det är
männens krig och inte kvinnornas, och
dock är det kvinnorna som hårdast
drabbas av dess följder. Visserligen
strida de inte, men de mördas utan att
kunna försvara sig. I de krigförande
länderna ha kvinnorna fått sköta
männens dagliga gärning och allt
hjälparbete har fallit på deras lott. Efter att
ha påpekat den samhörighet som enat
kvinnorna i detta arbete för
fosterlandets bästa, skildrade d:r Petrini det
sätt på vilket kvinnorna sökt
förebygga de olyckor, som måste bli en direkt
följd av kriget. Trots kriget ha
kvinnorna varit i stånd att upprätthålla de
internationella förbindelserna och känt
det som en bjudande plikt att bevara
objektiviteten. Minst lika viktigt som
kvinnornas nödhjälpsarbete har deras
arbete mot förstörelsen av de andliga
värdena varit. De ha förstått att höja
sig över nationalhatet och fört
humanitetens och det ideellas talan. D:r
Petrini hoppades att kvinnorna måtte
följa sin egen genius och inte låta locka
sig av de synpunkter, som i dessa
upprörda tider behärska så många män,
och att de aldrig måtte glömma krigets
eviga vanära.
Sedan applåderna efter d:r Petrinis
väckande föredrag tystnat, bestegs
talarstolen av fru Emilia Broomé, som
inledde sitt föredrag om
Kvinnorna och freden
med frågan om kvinnorna kunde
tänkas arbeta för ett varaktigt
fredstillstånd och härpå trodde sig
talarinnan kunna svara ett hoppfullt ja.
Allt vittnar om att kvinnornas
samhällsarbete är uppbyggande och deras
mål under det nuvarande kriget har
varit fredens återställande, ett mål,
som för dem blivit en oavvislig plikt.
Fru Broomé påpekade de initiativ som
redan tagits av kvinnor i den
riktningen och erinrade om de medlingsförsök
som i de olika länderna vidtagits för
att bringa kriget till en snar
avslutning. Tanken på en kvinnornas
fredskongress föddes redan under
fransktyska kriget och visade att samlingen
kring fredstanken länge varit
karaktäristisk för kvinnorna. Deras
internationella förbindelser ha även
upprätthållits på ett beundransvärt sätt.
Kvinnorna ha tillräckligt med
spänstighet, mod och hopp för att över det
nuvarande mörkret se framåt mot ett
ljusare tillstånd och de känna sin plikt
gentemot framtiden. Deras ansvar för
samhällsuppgifterna är starkare än
förr och de ha även större maktmedel
till sitt förfogande. Talarinnan
hoppades, att det fredsslut, som en dag kom-
mer till stånd, inte måtte förödmjuka
eller krossa någon nation, utan byggas
på sådana villkor, att ett närmande
folken emellan blir möjligt. Efter att
ha berört krigets ödesbringande
verkningar såväl i ekonomiskt som
rashy-gieniskt hänseende samt dess
oförenlighet med nu rådande rättsbegrepp,
framhöll fru Broomé, att vi måste
åvägabringa att rättens och inte våldets
principer bli gällandje bland folken.
Fredsslutet måste bli ett uttryck för en
varaktig fred och för folkens fria
självbestämmanderätt. Kunde
kvinnorna samlas till en stor, gemensam
ansträngning och förverkliga det
gamla ordet om frid på jorden, skulle de ha
utfört en världshistorisk bragd,
stoltare än dem som varit föremål för en
manlig hjältedröm.
Efter att ha tackat talarna för deras
utomordentliga anföranden och
auditoriet genom kraftiga applåder givit
sitt bifall tillkänna, uppläste
ordföranden följande resolution, som av de
närvarande med acklamation antogs:
"Kvinnor från hela Sverige, samlade
i huvudstaden med anledning av L. K.
P. R:s centralstyrelsemöte, vilja i
känslan av det pågående världskrigets
oerhörda tryck uttala sin solidaritet med
varje strävande att uppnå en snar, god
och på varaktiga grunder byggd fred
samt beklaga att vi icke kunna stödja
dessa strävanden jämväl med kraften
av den fulla politiska
medborgarrätten."
Omedelbart efter resolutionen
upptogs kollekt för avlönandet av en
resetalare, en fråga vars vikt dryftats
under dagens förhandlingar och den gav
det vackra resultatet av kr. 176: 78,
vilken summa blev en grundplåt till en
fond för re¾etalare.
Fröken Gerda Frisell utförde
därefter på ett vackert och känsligt sätt
åtskilliga sånger, bland vilka
Stenhammars Sverige väckte särskild anklang
och áv de närvarande åhördes stående.
Sedan slogos dörrarna till matsalen
upp och tesupé intogs under livlig och
animerad stämning. Tal höllos av d:r
Karolina Widerström och fru Augusta
Widebeck, och telegram upplästes. Den
angenäma festen avslutades vid
Il-tiden med att en dubbelkvartett sjöng
K. G. Ossian-Nilssons rösträttssång
"Håll ut din tid" med musik av fru
Malla Grönlund och kompositören
skötte själv pianoackompanjemanget.
Meddelanden från V. U.
1. Verkställande utskottet har till
sekreterare i L. K. P. R. återvalt fru
Ezaline Boheman, till kassaförvaltare,
fröken Thorborg Widebeck och till
biträdande sekreterare d:r Gulli Petrini.
2. I årsberättelsen för 1914 komma att
införas tabeller över
stadsfullmäktigvalen 1914. För att
föreningsordförande i de städer, där stadsfullmäktigval
ägt rum, skola i tid kunna förskaffa
sig nödiga uppgifter, meddelas här
nedan vad tabellerna skola innehålla:
1) Antal kommunalt röstberättigade män;
2) Antal kommunalt röstberättigade
kvinnor;
3) Antal män, som begagnat sin rösträtt;
4) Antal kvinnor, som begagnat sin
rösträtt;
5) Antalet röster, som avgivits av män;
6) Antalet röster, som avgivits av kvinnor;
7) Antalet valda kvinnliga
stadsfullmäktige och vilket parti, som valt dem.
Se vidare L. K. P. R:s årsberättelse
för 1912. Formulär, att ifyllas och
insändas till L. K. P. R:s sekreterare,
komma att medfölja nästa cirkulär.
Med detta följer även, enligt å
centralstyrelsemötet fattat beslut, formulär
till lokalföreningarnas årsberättelser.
Ost,
STOCKH
12 Floragatan STOCKHOLM, 2, 3 o. 4- ff», (hiss). Telefoner: Riks 9012. Ällrn, 12 50.
Läget för sjuk», vilo- och förlossningshemmet är tyst och ostört. Soliga rum. All nutida komfort. Or**Ationsrum. Badrum, med fullst, elektr. ljusbad, med eller utan massage, även för andra än hemmet* patienter.
De strängaste fordringar pa hygien uppfyllda. Telefoner i varje våning. Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare och ackuschörska.
Ref.; D:r E. O. MÜLT6RÈN, D:r ARTBVR FURSTENBERG, Dir ARNOLD JOSEFSON Föreståndarinna HILMA FRED LUND, f. d. föreståndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o. vid Drottninghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
