Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
RÖSTRÄTT FÖR KYIDIIÖOR
5
"Frid på jorden,
människorna en god vilja/*
En julhälsning från engelska kvinnor till tyska
och österrikiska.
Ett öppet brev med ovanstående motto
och undertecknat av hundra kända
engelska kvinnonamn, däribland flera
rösträttskvinnors, har blivit sänt till kvinnorna i
Tyskland och Österrike. Det är ett vackert
vittnesbörd om den högre livssyn, som
under världskrigets fasor behärskar många
av Europas kvinnor och höjer dem över
det som söndrar deras nationer. Det lyder:
Systrar 1
Fastän vi endast kunna nå er genom
pressen, känna vi dock ett behov att till
denna sorgliga jul sända en hälsning. En
julhälsning! Det ordet låter ju som ett
hån för en värld invecklad i krig, men
varför skulle inte de ibland oss, som ivrat
för och ännu ivra för fred, fá sända
en hälsning till dem som besjälas av
samma känslor som vi själva. Låt oss
inte förgäta att vår ångest inför det som
timar binder oss samman och att vi haft
samma sorger och lidanden att genomgå.
Oskyldiga offer för tillfälligheternas
grymma lek, utslungade på de mänskliga
lidelsernas upprörda hav, måste vi kasta
ankar vid de kuster, där som orubbliga
klippor stå de eviga sanningarna — Kärlek,
Fred, Broderskap. Vi besvära er att tro,
att vad som än må hända, hålla vi dock
fast vid vår tro på fred och sämja mellan
nationerna, och ehuru våra styresmän
förklarat fiendskap emellan oss lyda vi den
högre lag, som bjuder oss att älska våra
medmänniskor.
Ehuru våra söner sändas ut att slakta
varandra och våra hjärtan sönderslitas i
medvetandet härom, vilja vi dock icke låta
smärtan fresta oss att svika vår
gemensamman kvinnliga känsla. Ingen bitterhet
skall grumla våra sinnen när vi bevittna
det sorgespel som kostat oss våra söners
blod, intet hat skall fördunkla deras
hjälte-offer. Vi ha felat å ömse håll, misstag ha
blivit begångna som vi alla djupt beklaga,
men låt oss inte sätta tro till alla de
falska rykten som kommit i omlopp. Vi
hoppas att det skall minska er oro att få veta,
att vi göra allt vad som står i vår
förmåga att mildra krigsfångarnas öde, och
vi äro förvissade om att ni, i er mån, göra
detsamma för våra landsmän i Tyskland
och Österrike. Behärskas inte ni av samma
känslor som vi inför detta oerhörda
slaktande och betrakta det som en skamfläck
för vår kultur och religion? Och ännu
större är den fasa vi känna vid tanken på
alla oskyldiga offer, de oräkneliga
kvinnor och barn, åldringar och sjuka, som i
de härjade landsdelarna i öster och väster
Äro utsatta för hunger, farsoter och död.
Erfarenheten har lärt oss, vi sågo det i
Sydafrika och senast i Balkankriget, att
krigets förbannelse hårdast drabbar dem
som icke kämpa med i leden, och vi kunna
inte uthärda den synen. År det inte vår
uppgift att bevara livt Bjuder oss inte
både förnuft och människokärlek att förena
oss med kvinnorna i de neutrala länderna
och besvärja våra styresmän att hindra
vidare blodsutgjutelse? Med vårt
hjälparbete, hur vittomfattande det än är, kunna
vi endast nå ett fåtal. Kunna vi lugnt
sitta och åse hur människor dö i tusental,
utan att i mänsklighetens namn göra något
for att rädda dem? Endast på ett sätt
kunna vi göra detta. Vi måste alla, genom att
vädja till förnuft och klokhet* yrka på att
fred må bli sluten.
I sista instansen måste ju dessa båda
faktorer bli avgörande, borde man inte då
räkna med dem redan nu, då det gäller att
rädda Europas kvinnor och barn såväl som I
dess män. Genom vapendåhet och krutrö- I
ken skönja vi redan skaldens vision och
höra hur "hundratals nationer hälsa
Fredens, Kärlekens och Barmhärtighetens æra".
Måtte julen bringa den tiden närmare oss.
Friden på jorden är försvunnen, men
genom att förnya vår tro på dess
förverkligande skall julen stärka både Er och oss
och hela kvinnosläktet i en gemensam
strävan efter dess återkomst.
Kvinnan i Tusi
Av professor C
(Forts, från 1914 n:r 21.) I
Vi sågo i nästföregående artikel, att
det nog finnes även intelligenta och
förslagna män i vår berömda sagosamling.
Men det blir dock så, ätt kvinnan här
for mannen är den hjälp, till vilken han
sig »hålla må», för att tala med 1 Moseb.
Det gives knappt en enda större
berättelse i 1001 natt, där icke detta
kommer till synes. I många fall är den
manliga hälften här verkligen hjälplös
utan henne. Och hon utvecklar en lika
klok och fiffig som utomordentligt
älskvärd förmåga att hjälpa honom till rätta
i hans tusende bekymmer och vidriga
Öden — hon må vara moder, syster**
maka eller slavinna — hon må vara
sultaninna eller en fattig dagakarls
hustru — hon må vara en vanlig människa
eller en trolsk djinn, tillhörande en
över-fysisk värld.
Vilken utomordentlig både vishet och
fyndighet förmår hon icke härvid lägga
i dagen! Jag behöver blott erinra om
Morgicma i historien om »Ali Baba och
de 40 rövarne» — en överdådigt
intelligent och förslagen slavinna, vilken
för sina stora förtjänster om sitt
husbondefolk också belönas med friheten
samt med att bliva deras sons maka.
Eller låtom oss taga som exempel den
unga bruden Azize i ramberättelsen »Tadj
Elmuluk och prinsessan Dunja» — en
kvinna som älskar passionerat och in
i döden sin lagliga make, Aziz, vilken
behandlar henne trolöst och i hög grad
ovärdigt, men som hon det oaktat tjänar
och går tillhanda på det mest
uppoffrande sätt i hans strävan att bli förenad
med den listiga och dåliga Delilas dotter,
i vilken han dödligt förälskat sig.
Härvid ådagalägger hon en rent av
häpnadsväckande fyndighet och skicklighet i att |
för sin hjälplöse och förtvivlande make
tolka hans illpariga älskarinnas tysta
teckenspråk.
En annan synnerligen vaken och
intelligent kvinna är Zttmnrrud i
berättelsen »Ali Schar och Zumurrud».
Hon förtjänar sitt namn, som betyder
»smaragd». Vilken klok och på samma
gång uppoffrande »mannahjälperska» är
icke också en av »de 10 systrarna» i
sagan »Hassan från Bosra och dj
innkungens dotter» ! Vilket mått av vishet
och snarfyndighet besitter icke den unga
tärnan i den lilla romansen om
»Nu-schirvan och den kloka flickan»! o. s. v.
Men vem skulle väl kunna tanka sig,
att många av 1001 natts kvinnor ej blott
äro intelligenta och visa, utan även lärda!
Så är emellertid fallet. Vi hava
verkligen här kvinnoemancipationen, fast —
det må erkännas — en sådan för det
mesta i bojor. Kvinnoemancipation i
bojor? Det är ju en gåta! Därmed
förhåller det sig på följande sätt.
Först vill jag erinra om, att den tidens
Islam i mångt och mycket hade en annan
uppfattning av kvinnan än den ortodoxa
mohammedanismen till och med i våra
dagar. Då jag för ett dussin år sedan |
var i Algier, förklarade en både lärd och I
ädelsinnad berbisk professor vid den is- |
lamska medresan eller högskolan därstä- I
des på min fråga, varför hans dotter
varken fick lära sig läsa eller skriva, att t
»sådant endast fördärvade och
demoraliserade kvinnan». 1001 natt har
många århundraden före detta ögonblick en
helt annan och ljusare uppfattning om
betydelsen och värdet av kvinnans
bildning och kunskapsförvärvande. Hade
man blott råd att giva sina döttrar en
fin och till och med lärd uppfostran —
så var detta långt ifrån av ondo. |
en och en natt.
0. E. Lindberg.
Men nu till kvinnoemancipationen i
bojor! Den är ett motstycke till
slavemancipationen hos romarne i Cesarernas
dagar. Den romerske ädlingen av börd
eller av mammon var ofta för lat att
förskaffa sig ’bildning. Ägde han då en
eller flere slavar med god begåvning,
erhöllo dessa vanligen både elementär
och vetenskaplig undervisning för att
utgöra sin herres huvud och lexikon.
Det var så den store Epiktet blev en
berömd filosof.
På visst sätt likartad var slavinnans
behandling i Islam under den tid, till
vilken 1001 natts lärda kvinnor äro att
hänföra, ehuru motivet var i någon mån
h&nnorlunda. Den furste eller förmögne
överklassare, som Önskade sig och hade
råd att hålla ett större harem, var
naturligtvis angelägen att förvärva sköna
kvinnor för detta. Men om han var
aldrig så litet intresserad för personlig
kulkir, ville han lika ivrigt, att de skulle
vara, om möjligt, fulländat bildade både
i konster och vetenskaper, sådana som
tiden förmådde prestera dem. Slika
kvinnor betingade ofta fabulöst höga priser
på slavmarknaden, ja uppvägdes
stundom med guld till hela sin volym. Och
det förstås av sig självt, att
slavagenterna uppbjödo all sin ekonomiska kraft
— och den var vanligen ganska stor —
på att förskaffa sköna och begåvade
kvinnor, som de lyckats uppbringa, all
möjlig intellektuell utbildning.
Vi förstå även, att en dylik fint bildad
och lärd slavinna kunde komma att göra
stor lycka i världen. Hon behärskade
snart både männen och tiden. Hade
hon en gång väl fått makt med en
furstes, en sultans hjärta, så lågo alla
på knä för henne. Hon ledde icke sällan
I historien på ett sätt, varom
hävdateck-narne knappast hava mer än en aning.
Tusentals olycksaliga stats- och
regeringshandlingar avvärjdes på hennes visa
råd eller av den bedjande tåren i hennes
bedårande öga, om hon var god. Var
hon återigen godtycklig och ränkfull, så
behövdes det icke mer än en oskyldig
försummelse hos en dignitär, en nyck
hos en av hennes gunstlingar, eller ett
tillfälligt vredesutbrott, som
omständigheterna framkallat hos henne, för att
förtjänte män skulle störtas eller
undanrödjas. Liv och död berodde ofta av ett
enda ord från hennes.sköna läppar. När
dessa tre ting förena sig hos kvinnan:
skönhet, intelligens och kunskaper, då
är hon en respektabel makt även — i
bojor.
Här kan nu icke komma i fråga att
utfÖrligen teckna den lärda kvinnan i
1001 natt. Blott ett par exempel! Jag
erinrar då först om den förutnämnda
Enis Edjelis, om vilken slavhandlaren
vid hennes utropande till salu försäkrar,
att hon är förfaren i skönskrivning,
grammatik, lexikograf!, utläggning af Koranen,
grunderna i juridik och teologi, medicin
och kalendarisk kunnighet samt i
be-| handling av flere musikinstrument. Även
I den förut omnämnda slavinnan
Zumur-\rud prisas för att kunna »recitera den
härliga Koranen enligt de 7 läsesätten
och de höga traditionerna enligt den
autentiska texten; och hon skriver 7
handstilar och är hemma i flere
kunskapsbranscher än den lärdaste doktor. Än
vidare äro hennes händer bättre an guld
och silver. Ty hon förfärdigar
sidengardiner, som hon säljer för 50 dinarer
stycket». »Lycklig den man»! utbrister
slavmäklaren, »som äger henne i sitt
hus I»
I Men det var, som nämnt, dock ej
Idimprisel till fra Elbabetb Inrep-lorilnL
Iduns kvinnliga akademi har
tilldelat fru Elisabeth Anrep-Nordin
Idnn-priset för år 1915 och därmed belönat
en kvinnogärning, som är värd det
varmaste erkännande. Det är åt dem, som
i ordets bokstavliga mening stå på
livets skuggsida fru Anrep-Nordin
ägnat sin tid och sina krafter, och
hennes mål har varit att av dem som lida
under lytets börda skapa nyttiga
samhällsmedlemmar.
År 1886 grundade fru Anrep-Nordin
det första HUa skolhemmet för blinda
och dövstumma med 4 elever i Skara,
där hon på den tiden var bosatt. Tack
vare hennes energi och tålamod i ett
arbete, som säkert mer än något
annat sätter krafterna på prov, har det
nu utvecklats till en fullständig
läro-och vårdanstalt för blinda som äro
dövstumma eller sinnesslöa. Skolan,
som numera kallas Drottning Sofias
stiftelse, är förlagd till Vänersborg,
men kommer inom den närmaste
framtiden att flyttas till närheten av Lund,
där den nya byggnaden, till vilken
riksdagen beviljat över en halv miljon
kronor, redan står färdig. Fru
Anrep-Nordin är alltjämt skolans
föreståndarinna och hennes banbrytande arbete
har krönts med den framgång det i så
rikt mått förtjänat.
Nyvalda kvinnliga stadsfullmäktige.
I Huskvarna: fröken Gerda
Planting-Gyllenbåga (de frisinnade).
I Trelleborg: fru Nordengren
(socialdemokraterna).
Kvinnor i kommunalförvaltningen.
I Borgsjö socken äro följande kvinnor
invalda:
1 fattigvårdsstyrelsen: fru Maria
Widegren med fru Alma Petterson som
suppleant.
I Östersund har kyrkostämman invalt:
I folkskolestyrelsen: fröken Elin Holm,
ensamt slavinnorna, som kommo i
besittning av bildningens välsignelser. Även
furstinnor, de förnämes och rikes
döttrar, erhöllo ofta fin och även lärd
uppfostran. Så betygar i den ovan
anförda berättelsen om »Omar Ennuman
och hans söner Scherkan och
Dulme-kan» prinsessan Nuzhet Ezzeman, som
blivit bortrövad, om sig själv: »Jag
känner Koranen; jag är också bevandrad i
filosofi och medicin samt i läkaren
Ga-leni Prolegomena och kommentarier över
Hippokrates’ principer; och jag har
kommenterat så väl honom som Ibn Beitar;
jag har studerat (filosofen) Avicennas
verk»; »jag kan lösa gåtor» »och
föreläsa över geometri, och jag är skicklig
i anatomi; jag har läst Schau-sektens
böcker och profetens (muntliga)
traditioner; jag är val bevandrad i grammatik
och kan disputera med de lärde och
resonera om alla slags vetenskaper; jag
är vidare förfaren i logik, retorik och
matematik» »och jag känner alla dessa
vetenskapsgrenar grundligt».
Detta är mer än någon professor i
våra dagar vågar åtaga sig att svara för.
Men fordringarna voro andra den tiden.
1 alla händelser vill 1001 natt genom
dessa och andra skildringar av lärda
kvinnor tydligen inskärpa, att den anser
det kvinnliga släktet fullt så kapabelt
som någonsin det manliga av upplysning
och vetenskaplig bildning.
_______________________________(Forts.)
advokatfirman flHERBEHG och SCHRÖDER
Luntmakaregatan 7 (hörnet av Kungsg.) Stockholm*
FAMILJERÄTT
(Arvs- och Äktenskapstvister, Boskillnader
Testamenten) samt Övriga Juridiska uppdrag.
PERM EXPEDITION. MODERAT ARVODE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
