Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT
KVINNOR
äh†ensftaps ingåsnde och upplösning.
Diskussionsafton i Stockholm,
Stockholms F. K. P. R. anordnade
onsdagen den 24 mars ett offentligt möte i K. F,
U. K:s stora sal i Stockholm med
anledning av det föreliggande förslaget till lag
om äktenskaps ingående och upplösning.
Mötet hade lockat en nästan fulltalig
publik, varibland märktes åtskilliga av stadens
manliga och kvinnliga jurister, och
öppnades av ordf., fröken Anna Lindhagen,
som efter ett kort hälsningsanförande,
överlämnade ordet åt borgmästare Jacob
Pettersson, Södertälje, som inledde aftonens
diskussion. Efter att ingående ha
redogjort för lagberedningens förslag och
särskilt uppehållit sig vid kapitlen om
trolovning, äktenskapshinder och skilsmässa,
uttalade borgmästaren Pettersson sin
belåtenhet med det framlagda förslaget.
Visserligen skulle talaren i flera stycken
önskat, en mera modern prägel, men trodde
att förslaget, som det nu var avfattat,
skulle ha utsikt att antagas av riksdagen.
Vidare ansåg talaren att det skulle varit
lyckligare om man behållit den gamla
lagparagrafen om de ofullkomnade
äktenskapen, som anslöt sig till en förefintlig
folksed och gav kvinnan en hustrus lagliga
ratt.
Det var också om denna bestämmelse den
givande och intressanta diskussionen i
huvudsak rörde sig och i ett varmt och
besjälat anförande talade fru Anna Wicksell
för de ofullkomnade äktenskapen och
ansåg, att när man hade något som både var
gammalt och gott, man inte borde kasta
det över bord, och att den ekonomiska
ersättningen inte kunde gälla detsamma som
den sociala upprättelsen. Samtliga
kvinnliga talare, med undantag av fröken Elin
Cederblom, understödde fru Wicksells
synpunkter och även hos auditoriet
förmärktes en stark sympatikänsla för
bibehållandet av den gamla bestämmelsen från 1734
års lag.
Jur. kand. Eva Anden opponerade sig i
ett mycket uppmärksammat anförande
särskilt mot skadeståndsprincipens införande
i sådana fall då sammanlevnaden icke haft
några följder. Ett införande av en sådan
princip skulle vara liktydigt med ett
stadfästande av dubbelmoralen och ett fritt
förhållande skulle härigenom likställas
med prostitution.
På grund av den långt framskjutna tiden
måste diskussionen om den senare delen av
aftonens ämne, den om äktenskaps
upplösning, anstå.
Skåneförbundets årsmöte.
Söndagen den 21 mars samlades i
Landskrona kvinnor i rösträttsarbetet från hela
Skåne för att dryfta förbundets inre
angelägenheter samt giva och mottaga
impulser till nya strävanden för det
gemensamma målet.
Förbundets ordf., jur. kand. fru Anna
Wicksell, höll ett varmhjärtat
hälsningsanförande, däri hon bl. a. angav de riktlinjer,
efter vilka arbetet i rösträttsföreningarna
under dessa tryckta och oroliga tider borde
läggas.
Därpå togo mötesförhandlingarna sin
början med upprop av de närvarande.
Tjugufyra valda ombud hade kommit
tillstädes, representerande 12 av förbundets 19
lokalföreningar samt dessutom ett stort
antal andra föreningsmedlemmar. Till
mötets sekreterare valdes fru B.
Francke-Åkeson och fröken K. Svensson, Landskrona,
och till presskommitté fru E. Alkman,
Eslöv, och fru österberg, Landskrona.
Ärs-och revisionsberättelserna upplästes och
godkändes, varefter ansvarsfrihet
beviljades styrelsen. Av årsberättelsen framgick,
att förbundets huvudsakliga uppgift: att
vara en föredragsförmedlare och en, så
långt tillgångarna räcker, ekonomisk
stödjepunkt för lokalföreningarna, även under
krisåret 1914 blivit tillgodosedd, i det att
förbundet förutom anordnande av
föredragsturnéer även utanordnat medel till
prenumeration av tidningen Rösträtt för
Kvinnor åt ett flertal mindre föreningar,
som så önskat.
Till styrelse omvaldes den förutvarande,
bestående av fru A. Wicksell och fru L. af
Ekenstam, Lund, samt teckningslärarinnan
fröken A. Nilsson, Malmö. Revisorer blevo
fröken H. Herrmann och fru G. Stael von
Holstein.
Som plats for nästa årsmöte utsågs Ystad
med 13 röster mot 11, som tillföllo Eslöv.
Härefter följde en intressant och delvis
mycket uttömmande skildring av
kvinnornas insats i nödhjälpsarbetet å olika orter
under de nuvarande svåra tiderna. Det
har icke varit så litet av kvinnlig
uppfinningsförmåga och energi som tagits i
anspråk vid anordnandet av alla dessa
kurser i sömnad, vävnad och matlagning, som
i de större industricentra, där nöden helt
naturligt är störst, blivit igångsatta för att
i någon mån lindra arbetslöshetens
verkningar närmast för kvinnorna. Särskilt
omfattande och välorganiserat synes
hjälp-arbetet i Malmö, Landskrona och Lund.
Öppet brev
Till
Herr Johansson i Brånalt,
Riksdagens Andra kammare.
Dá jag läste Er motion om skatt på
gamla mamseller, tänkte jag strax: det är
endast geniet förbehållet att hitta Columbi
ägg\ Det är rätt åt dem, — vad skulle de
gå och mopsa sig och säga nej för! Och
om ingen friade självmant, så kunde de
säkert i alla fall varit sluga nog att på något
sätt fånga sig en man, — det är så enkelt
så. Bet där om förnedringen av ett
försörjningsäktenskap är bara prat, — vi vet
nog, oss emellan sagt, hr Johansson, att alla
karlar är ungefär eins Bier, alla
fruntimmer med, och det är bara Överspända
dumheter att se så där ideellt på äktenskapet
och inbilla sig, att kärlek och sympati
betyder någonting därvidlag. Nej, Ni har
det sanna snillets blick pá realiteterna. Och
denna planmässiga, obligatoriska
barnalstring i massa, vilken statsmannatanke
uppenbaras ej däri, huru Överglänser den inte
liberalernas opraktiska spekulationer om
moderskapsforsäkring och möjligheten att
vårda varje av dessa sparsamt och mera
slumpvis tillkomna nya liv.
Och vi skall hålla efter alla dessa
självförsörjande kvinnor, som Överallt vilja
undantränga männen, vi skall stänga
vägarna för dem, straffa dem med böter och
svälta ut dem. Kvinnorna bli sannerligen
allt för fräcka i sina fordringar och sin
självöverskattning — de tro sig ju t. o. m.
i stånd att hjälpa till att sköta
riksdagsarbetet. Vilken hemsk och för
fäderneslandets framtid verkligt förfärande tanke, att
t. ex. d:r Lydia Wahlström eller fru
Bro-mée skulle sitta på Er plats, hr Johansson!
Då hade förvisso en sådan här motion
aldrig skådat dagens ljus.
Jag vet inte ännu vilketdera jag beundrar
mest, idén själv eller det sätt varpå Ni vill
ha den praktiserad. Det är ju så logiskt
riktigt att göra böterna progressiva med
varje år kvinnorna trilskas och då det nu
genom utredningen för folkpensioneringen
visats, att de leva så länge, har Ni lyckats
finna en ständigt givande ny skattekälla.
Staten kan ta igen med ena handen, vad
Efter förhandlingarnas slut intogs
gemensam middag.
Kl. 7 samlades man åter, nu till offentligt
föredrag av fru Wicksell med titeln
"Kommande lagstiftning om
egendomsförhållandena mellan äkta makar", refererat på
annat ställe i dagens nummer.
Ett stort parti
ahta Esprit o. Paradis Fåglnr
utsökt vackra, bortslumpas under c:a 14 dagar
till en fjärdedel av butikspriset.
fN:r 1. 25 cm. lftng, med 5 strå
kr. 2.50, med 10 strå kr.
6.—, med 15 strå kr. 8.50,
med 20 strå kr. 11.—.
• 2. 27 cm. larn?, med 5 slr&
kr. S.80 med 10 strå kr.
7.60, med 15 strå kr. 12.50,
med 20 strå kr. 16.20.
* 3. 29 cm. lång, med 5 strå
kr. 4.90, med JO siråkr.
10.50, med 15 stråkr.15.80
med 20 strå kr. 22.—.
» 4. 85 cm. lång, med 6 strå
kr. 6.50, med 10 strå kr.
18.—>medl5str&kr.l».50
med 20 strå kr. 27.—.
N:r 5. 87 cm. lång, med 5 strå kr. 6.80, med 10 strå kr.
18.60, med 15 strå kr. 20.40, med 20 strå kr. 29.30.
» 6 46 cm. lång, med 50 strå kr. 70.—.
Endast svarta och vita i lager.
Äkta Paradis-Esprit.
N:r 8 80 cm. lång, med c:a 80 strå kr. 21.—.
» 9 40 » » » » 40 • » 38.—.
Svarta, vita och naturfärgade I lager. Sändes till
landsorten mot efterkrav, även utan om referenser lämnas.
Därest varan ej utfaller till belåtenhet, återbetalas alla
utlagda penningar. För dem som vilja försäkra Hig om
ett utsökt vackert och billigt äkta Esprit är detta tillfälle
enastående och bör Ni i dag göra ett besök eller tillskriva
MODEIMPORTEN
(Skandinaviens enda specialaffär)
Stortorget 3 (huset intill Residenset). R. t. 4725. Malmö.
__________Begär vår rikt illustrerade katalog.
den givit med den andra; kanske männens
pensioner rent av härigenom kunde ökas.
Tänk, vilket utmärkt objekt fröken
Johanna Bährns skulle varit, hon blev ju 106 ár
och borde alltså straffats med ansenliga
böter. Att de gamla mamsellerna bli med
varje ár fulare och mindre täckeliga för
männen, är en sådan där bisak, som inte
generar en så hög ande som Er, lika litet
som att de vanligen äro fattiga. Kvinnor
behöva ju som bekant så litet, de orka ju
alltid plocka bär om dagarna och vagga
barn om nätterna, även om de bli last^
gamla. Och det är ju för övrigt alldeles
rätt, att från den som ingenting har, skall
man taga allra mest, och på de små
skatt-dragarna skall man lägga de tyngsta
bördorna, eftersom de äro mest vana och tåla
och tiga.
Allra mest beundrar jag dock Ert mod
att trots kammarens och hela landets
oförstående löje lova att återkomma med Er
motion varje år. Måtte Edra valmän bara
uppskatta Er nog! Men får en enkel och
fåkunnig kvinna, förestavad av ett dumt
medlidande med sitt kön, göra en liten
hänvändelse — ej till Ert goda huvud, men till
vad Ni möjligen kan besitta av hjärta.
Tag då steget fullt ut, motionera i stället
om skottpengar på fattiga, ogifta gamla
kvinnor. Meningsfrände.
Mödrar och döttrar.
Av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster.
På Charlottenborgsutställningen i
Köpenhamn såg jag för flera år sedan
en skulptur, vilken gjorde ett mycket
starkt intryck på mig. Konstnären
kallade sitt verk Scala santa, bönernas
trappa. En kvinna kröp knäböjande
upp för de nötta stenarna, händerna
voro slutna mot varandra i brinnande
bön. Blicken riktades mot höjden, och
det sorgbundna ansiktet präglades av
den tro, vilken ej vill veta av några
tvivel.
Denna bedjande kvinna tycktes mig
vara personifikationen av
moderskärleken, den alltid bedjande, i hopp och tro
också under ångestens kval, den aldrig
tröttnande, aldrig sviktande.
Stenarnas hårdhet rädes den icke, och ej
heller frågar den efter, om de tusen sinom
tusen bedjerskor, vilka nött denna
livets Scala santa, blivit bönhörda. Tron
på goda makters bistånd dör aldrig i
ett äkta kvinnohjärta. Och var skulle
vi stå, om icke detta slag av
moderskärlek burit oss fram genom sekler,
förädlande dagens arbete och
skänkande oss solfallets klarhet över minnena?
Det är visserligen sant, att den
starkaste, offervilligaste moderskärleken
alltid gällt och förmodligen alltid skall
gälla sönerna. Döttrarna komma först
i andra rummet, men detta tyckes ej
kvarlämnat någon bitter hågkomst, då
de yngre, generation efter generation,
i sin ordning handlat på samma sätt.
Man kan lättare förstå detta typiska
drag hos flydda tiders mödrar, vilka
gifte sig mycket unga och oerfarna,
och som sedan i följd av krigstider och
ofrid inom landet ofta mera delade
mannens och sönernas arbete än
döttrarnas fredliga värv i jungfruburen.
Gårdens fru fällde villebråd, sadlade
och red sin egen häst, skötte
lantbruket och försvarade under mannens
bortovaro den befästa borgen. Under
dylika förhållanden är det klart, att
döttrarna blevo främmande för sin mor,
och — knappt vuxna — giftes de bort
eller sattes i kloster.
Men ännu mycket, mycket längre
fram i tiden betraktas en flicka som ett
överloppsväsen. "Ett strömoln" kallar
Fredrika Bremer henne med en viss
vemodig bitterhet. Hon, denna kvinna,
som helt säkert skulle haft ett stort,
rikt modershjärta också för döttrarna,
blev aldrig mor och fick aldrig under
barndom och ungdom värmas av den
strålande, ljusa ömhet, som i alla tider,
ehuru undantagsvis, gjutit glans över
förhållandet mellan mor och dotter.
Den stora, berglyftande
moderskärleken visar sig endast i allvarsstunder,
och då famnar den med starka armar
det barn, som mest är utsatt för fara.
Det är i regel sonen. Därför har
historien också nästan uteslutande berättat
om mödrar och söner, ej om döttrarna/
Själsstrider utkämpas på slagfältet
så förborgade, att den utanför stående
först efter drabbningen anar, att
kampen stått och vi kvinnor ha ingen
djupt analyserande förmåga, när det
gäller vårt eget kön. En mor, som med
heta böner och tankar följer sonen på
en stormig sjöresa, en djärv expedition
eller — i dessa dagar — tit till fronten,
har länge haft svårt nog att följa
dottern, som sitter i samma rum, på
hennes stumma härnadståg mot hjärtats
eller intelligensens våldsverkare.
Modern har hunnit över brottningen med
ödet, och hon har tröstat den unga,
livssjudande dottern med ett
gråhårs-blitt: "Man får ge sig till tåls, barnet
mitt." Och döttrarna ha givit sig till
tåls eller — gått under. De ha i sin tur
blivit tama och vingstäckta, fått hem
och barn, drömt sönernas drömmar och
manat döttrarna till vrå-lugn. Så
småningom ha dock andra synpunkter
gjort sig gällande, men när det första
frigörelseropet ljöd från unga kvinnor,
framträdde moderskärleken på ett
sällsamt sätt. Detta var något nytt, något
farligt. Dottern skulle lämna hemmet.
Hon hörde då ej dit som det bräckliga,
ostindiska porslinet på
Mariebergsbor-det, som familjeporträtten på
väggar-nål Blotta föreställningen om, att hon
skulle utsättas för okända öden, gjorde
henne strax mera dyrbar, och nu kröp
moderskä rleken också för dotterns
skull uppför Scala santa, tiggande
högre makter att få behålla henne i
hemmet
Så reste sig kvinnor mot kvinnor i
en beklaglig men förklarlig strid. Nu
är dock reformen till självständighet
och frihet genomförd, och man betrak-
tar icke längre döttrarna som ett
husets appendix, en lyxplanta innanför
fönsterglaset. Intressena ha blivit
vidare, och detta har i många fall
närmat mödrar och döttrar till varandra,
i några fall har det skilt dem, där
intelligens och hjärtevärme å endera
hållet varit otillräckliga att uppfatta och
uppskatta personlighetens pionjärmod.
Blicka vi ånyo bakom oss, komma vi
till de tider, då farmor och mormor
fingo ersätta modern. Jungfruburens
första skede är tilländalupet. I de
skandinaviska länderna ha klostren spelat
ut sin roll. 1600-talet har grytt i ära
och blod. Varje tapper man är
fortfarande en båld krigare, men hans hustru
stannar ej alltid hemma, hon drager
med honom långt bort från Sveriges
landamären. Äro sönerna så stora, att
de kunna löpa i kungshusets trappor
eller hos de höge herrarna, bli de gärna
pager och småsvenner, döttrarna
däremot föras till släktens gamla, som har
det tryggt på fädernegodset. Släktens
äldsta är egentligen ur livet, om hon
också har kraft att förestå ett stort
hus; bort från det drager hon ej gärna.
Långt ute på landsbygden uppfostrar
hon de späda människoplantorna med
traditionens rätt och hävd, tager dem i
sin vårdnad, som det gamla vackra
ordet lyder. Att detta ej skedde utan ris
och katekes, kunna vi vara fullt
övertygade om, och som det förstnämnda
ofta kunde skäras friskt och smidigt av
de vajande björkarna i godsets hagar,
behövde man ej spara på dess bruk.
N:R 7
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
